Alla lönsamhetskalkyler utgår från att en kostnad ska betalas av förväntade intäkter eller besparingar under en avskrivningstid samt en avkastning utöver detta (avkastningsräntan). Kalkylen är enkel att göra och det är lätt att ta den för en sanning. Eftersom avskrivningen sker under ett antal år, vilket för större projekt kan vara ganska många, så innebär uppskattningen av de förväntade intäkterna eller besparingarna i själva verket en spådom om framtiden.
Om vi t.ex. funderar på att isolera huset bättre så räknar vi med en viss energibesparing och ett visst el-pris och förväntar oss kunna räkna hem investeringen på kanske 10-20 år. Kan vi inte det så tycker vi inte att det är lönt. Antagligen kalkylerar vi med ett elpris som är på dagens nivå, eller något genomsnitt från de senaste åren, vad annat kan man göra?
Tre år senare när produktionstoppen av olja verkligen har passerats och elpriserna stigit rejält så gör vi en ny kalkyl. Nu visar det sig att priset på isolering har flerfaldigats, produktionskostnaden har stigit avsevärt pga det höga oljepriset och transportkostnaderna för denna utrymmeskrävande vara har ökat rejält. Dessutom är isolering nu så efterfrågat att det har blivit en bristvara, utbyggnaden av produktionskapaciteten hänger inte med. Kanske är det därför fortfarande inte lönsamt, men det var det definitivt tre år tidigare! Slutsatsen av detta blir att lönsamhetskalkyler över långa avskrivningstider inte är exakta och man bör räkna på olika scenarion. Om man anser att det finns en risk för en oljeproduktionstopp inom närtid som t.ex. Kjell Aleklett och hans forskningsgrupp på Uppsala universitet så är det ett givet scenario att räkna med kraftigt stigande priser på energi.
Även om Sverige är ett mindre oljeberoende land än många (eftersom användningen av olja till värme- och elproduktion nästan är försumbar) så är fortfarande transportsektorn helt beroende av olja. Och utan transporter stannar Sverige. Även i industriella processer används det en hel del olja. För att förstå vilken enorm mängd olja som används idag kan en titt i professor David McKays bok Sustainable Energy: Without the Hot Air vara nyttig. Då inser man att det inte kommer att vara möjligt att bibehålla dagens trafiknivå när oljeproduktionen börjar falla. Med tanke på den stora efterfrågeökningen i utvecklingsländer så kan det bli problematiskt även om man lyckas bibehålla oljeproduktionsnivån.
Med det i åtanke anser jag det som vansinnigt att investera mångmiljardbelopp i motorvägar med motiveringen att det är “samhällsekonomiskt lönsamt”. Inte minst gäller det Förbifart Stockholm (läs också vad en trafikexpert säger om detta). Avbetalningstiden på en motorväg är minst 50 år. Transporter kommer alltid att behövas, men det finns mycket som talar för att privata biltransporter i den omfattningen vi ser idag bara kommer att vara en parantes i historien. Använd pengarna till att bygga järnvägar, sänka energiförbrukningen eller att investera i förnyelsebara energikällor – det finns mycket som talar för att det kommer vara betydligt mer lönsamt!
Jag anser att alla byggnader som byggs idag bör ha en energiprestanda i nivå med passivhus. Det är inget hokus pokus utan bara lite tjockare isolering, bättre fönster och ventilation som behövs. Allt annat är slöseri. Det är också hög tid att skapa incitament för bättre energiprestanda i nuvarande bebyggelse.
Ovanstående resonemang kan så klart även appliceras på den norm för bilparkering per nybyggd lägenhet som det skrivs om här.