När jag tidigare bodde i en annan stad än den jag arbetar i pendlade jag till arbetet med hjälp av buss (förutom några sommardagar som jag cyklade). Denna sträcka var ca 20km och frekvent trafikerad av bussar (var 10:e minut). Busshållplatsen låg nära till arbetsplatsen och på det hela taget gick det ganska smidigt. Samtidigt hade jag inte mindre än två kolleger som bodde väldigt nära mig som valde att bilpendla denna sträcka. Eftersom sträckan lär vara en av de bästa i Sverige när det gäller kollektivtrafik insåg jag hur svårt det måste var att få fler att åka kollektivt.
Den främsta fördelen med att bilpendla var tidsaspekten. Man “slapp” promenaden mellan hemmet och busshållplatsen och mellan busshållplatsen och arbetsplatsen och man slapp väntetiden på bussen. Själva körtiden var nog ingen större skillnad. Men tidsvinsten blev ändå ca 20-30 min t o r.
Efter detta började jag fundera på vad man kunde göra för att få fler att åka kollektivt. Att tidsåtgången är större för de flesta går nog inte att göra något åt. Min åsikt är att detta faktum antagligen bara kan kompenseras genom en ekonomisk vinning.
När jag något senare flyttade till samma stad som min arbetsplats började jag cykelpendla till jobbet. En vintermorgon var det väldigt mycket snö på vägarna och snöröjningen hade inte riktigt hunnit med att röja undan snön där jag cyklade. När jag var framme vid arbetsplatsen såg jag att hela parkeringsplatsen var minutiöst rensad från snö, medan området för cykelparkering var en enda snödriva. Då började jag fundera i rimligheten i detta.
Alla anställda som så önskar erbjuds gratis parkeringstillstånd på min arbetsplats. Kostnaden för dessa parkeringar bekostas helt och hållet av företaget. Det är inte bara kostnader för snöröjning och liknande underhåll, utan främst en kapitalkostnad för den dyrbara marken där dessa parkeringsplatser är belägna.
En kommunal parkeringsplats i närheten betingar en kostnad av 300kr/månad. Denna kostnad är alltså subventionerad av företaget till bilpendlarna. Cykelpendlarna erbjuds ett inhägnat cykelställ vars yta kanske är en 100-del av bilparkeringen, och kostnaden i motsvarande grad lägre. För de som pendlar med kollektivtrafik är kostnaden för företaget noll.
Denna subventionering av bilpendling anser jag borde rättas till. Mitt förslag är att alla som är anställda ska ha samma pendlingsbidrag, sedan får man välja om man vill använda pengarna till en parkeringsplats, till att (del-)betala kollektivtrafikavgiften eller som extra lön (i fall man cykelpendlar eller går).
För att inte orsaka för mycket upprördhet hos bil-lobbyn är det nog bäst att detta pendlingsbidrag är skattefritt (som dagen subventionerade parkering är). Kostnaden kan antingen tas direkt av företagen, eller av arbetstagarna genom inskränkt löneökningsutrymme, eller av staten via sänkta arbetsgivaravgifter, eller någon kombination av ovanstående. Vad som är bäst lämnar jag öppet.
De 300kr/månad extra som detta skulle ge mig, skulle inte göra någon större skillnad i mitt liv. Men jag skulle känna mig ännu lite nöjdare när jag hoppade upp på min cykel i tio minusgrader och snöstorm en mörk januarimorgon.
/osunt