Archive for the 'Ekonomi' Category

Page 9 of 11

Tim Jackson i Malmö

Ikväll tog jag mig till Tim Jacksons (mer bakgrundsinfo om honom) föreläsning i Malmö för att höra vad han hade att säga. Och jag var inte ensam.. Föreläsningen hade flyttats till den största föreläsningssalen som uppskattningsvis rymde några hundra, men det blev ändå en golvplats för mig och ganska många andra.

Eftersom jag inte läst hans bok (nyligen översatt till svenska) – bara hans debattartikel i Expressen så var jag nyfiken på hans budskap.

Föreläsningen blev en effektiv sammanfattning av huvudteserna i hans bok (jag bläddrade i den efteråt) som han levererade på ett slagkraftigt, men ändå nyanserat sätt.

Sammanfattningsvis kan man beskriva hans budskap i tre huvudpunkter:

1. Konstant ekonomisk tillväxt i en värld av begränsade resurser är omöjligt (självklart för en biolog, men ack så svårt för en nationalekonom..).

Ett talande räkneexempel presenterades: Idag är relationen CO2/$ i den globala ekonomin 768g/$. För att nå uppställda klimatmålsättningar för 2050 med bibehållen tillväxt så måste värdet ner till 6 g/$!

Marginalnyttan av BNP-tillväxt avtar starkt för välfärdsindikatorer som livslängd, barnadödlighet, utbildning, trygghet, lycka, etc – det finns helt enkelt inte några rationella skäl för oändlig ekonomisk tillväxt. För människor med låg levnadsstandard finns det däremot all anledning att främja tillväxt eftersom det ger avsevärd effekt på välståndet. Tim betonade flera gånger att han inte är en ideologisk motståndare till tillväxt – i utvecklingsländer kan det definitivt finnas behov av tillväxt. Inget i linje med det snömos som Sydsvenskan hävde ur sig och som jag tog upp i föregående inlägg.

2. Dagens ekonomiska system har en mycket effektiv inneboende dynamik för att stimulera ekonomisk tillväxt. Tim beskrev det ungefär så här: Symbiosen mellan företag och hushåll gör att ökade inkomster och lägre priser (effektiviseringar) ger hushållen större utrymme för att investera och spendera, vilket i sin tur gynnar företagens tillväxt. Lanseringar av nyheter och behov av statuskonsumtion (heminredningsboomen, märkeskläder, tekniska prylar, etc,etc) bidrar till att upprätthålla hushållens konsumtion. Systemet kan också alltid eldas på med krediter (QE, kreativa finansmarknadsprodukter, liberalisering av lånevillkor, etc). Dynamiken i både den ekonomiska och sociala strukturen är som skräddarsydd för ett samhälle av evig tillväxt.

Problemet är ju att det finns begränsningar. Finanskrisen är ett bra exempel på när maskineriet börjar hacka. Även Tim är inne på att det inte är en engångsföreteelse. Oljepris nämndes som en tänkbar utlösare till nästa kris.

Den struktur som är optimerad för att leverera tillväxt utan hänsyn till ekologiska systembegränsningar klarar helt enkelt inte av att skapa de drivkrafter som behövs för en nödvändig omställning.

3. Denna del av föreläsningen blev snabbspolad pga tidsbrist, men i stort handlade det om människans drivkrafter och hur de kan användas. Ur ett evolutionsperspektiv har människan haft behov av egenskaper som motsatsparen själviskhet och altruism, strävan efter nytt och bevarande av gammalt. Tim menar att dagens samhällsstrukturer och -institutioner är hårt inriktade på stimulering av själviskhet och strävan efter nytt. Detta är något som man måste ändra på för att få ett system som driver utvecklingen i rätt riktning. Som sagt så blev det något summariskt här så fler detaljer får väl inhämtas från boken.

_

På det hela taget alltså inga större nyheter eller revolutionerande påståenden, men mycket bra paketerat och hopknutet. Föreläsningen i Stockholm rekommenderas (ABF-huset 8 februari 18.00).

Tim kommer även att ha en föreläsning i riksdagen. Man kan ju hoppas att någon mer än de närmaste sörjande hittar dit. Skulle vara kul att få en rapport om det är någon som har planerat in ett besök.

_

Frågan om hur Socialdemokraterna ser på tillväxt hettade till i samband med Prime-gate. Ingen vågade vara öppet tillväxtkritisk, men det visade sig ändå finnas en hel del nyanser. När jag sökte på Tim Jackson så hittade jag två andra sossar som fått upp ögonen, HBT-sossen och Bo Widegren. MP-bloggar dominerade sökningen stort. Kommentarer från alliansbloggar lyste tyvärr med sin frånvaro.

Positiv artikel i DN om boken.

Tillväxtkramare i lokalblaskan Sydsvenskan

Eftersom det har uppmärksammats att Tim Jackson kommer till Sverige (föreläsning i Malmö imorgon) så triggar det en och annan tillväxtkramare att slå ifrån sig. Tillväxtparadigmet är så självklart att dess försvarare inte behöver anstränga sig speciellt mycket, vilket är tydligt i Sydsvenskans ledarartikel..

Först håller artikelförfattaren med om “att klimatförändringar gör en värld där allting fortsätter som hittills otänkbar”. Sedan konstateras “I stora drag menar han [Jackson] att behovet av ekonomisk tillväxt är en myt och att folk i välbärgade länder måste sluta sträva efter materiellt välstånd.”

Artikeln avslutar med “Den tillväxtsträvande samhällsmodell som Jackson vill överge har under senare sekler radikalt förbättrat människors välstånd och hälsa i världen. […] Då är tillväxten knappast det stora hotet i världen, snarare dess stora möjlighet.”

Ok, Jackson ser ett problem med tillväxten i välbärgade länder. Sydsvenskans ledare menar att utvecklingsländernas behov av tillväxt innebär att även välbärgade länder måste fortsätta sträva efter tillväxt. Logiken är inte glasklar.

Så kan bara någon uttala sig som inte inser att tillväxt bygger på tillgång till begränsade resurser (energi, mat, mineraler). En något mer rimlig slutsats hade varit att välbärgade länder ska se över sin samhällsmodell för att ge utrymme åt fortsatt tillväxt i utvecklingsländer och för att börja utvecklingen av en verkligt långsiktigt hållbar modell.

Nästa recession?

Sickla Udde - Hammarby Sjöstad

Image by Joakim Westerlund via Flickr

Det finns tecken som tyder på att bostadspriserna är på väg ner. Vad skulle det i så fall innebära för resten av ekonomin?

Bostadskreditnämnden BKN har gett ut ett antal intressanta rapporter rörande bostadsbubblan. I marknadsrapporten som släpptes i februari 2010 tittar man bland annat på hur pengarna från ökningen av bolåneskulderna mellan 2000 och 2008 har använts. Det visar sig att endast en tredjedel av dessa har använts till bostadsinvesteringar medan två tredjedelar har använts till konsumtion.

I dag (november 2010) uppgår hushållens samlade skulder till 2505 miljarder (varav bostadslån utgör 2002 miljarder). Den årliga ökningstakten är 8,4% eller 210 miljarder (varav ökningen av bostadslånen utgör 176 miljarder). Hushållens totala konsumtionen 2010 ser ut att landa på ca 1600 miljarder.

Om BKN:s siffror stämmer innebär det alltså att ca 11% av hushållens totala konsumtion finansieras av ökade bolåneskulder! Eller ca 5% av BNP.

Vid fallande, eller stillastående, bostadspriser är det troligt att ökningen av bostadslånen kommer att upphöra eller kanske tom minska. Är det måhända fallande/stagnerande bostadspriser som kommer utlösa nästa recession?

Konkurrens om tillväxten

Aribus A380 go around/aborted landing at &quot...

Image via Wikipedia

Historiens förmodligen största (runt 110 miljarder kr) flygplansbeställning har gjorts av ett indiskt flygbolag som du förmodligen aldrig hört talas om – Indigo. Samtidigt prognostiserar Airbus att flygplansflottan ska fördubblas under kommande 20 år – med huvuddelen av tillväxten i Asien (undrar vilka oljepriser de har räknat med i den prognosen..).

Detta är bara ytterligare ett tecken på att det finns två trender som sannolikt kommer att bli besvärliga för oss som är vana vid att leva det glassiga livet (alltså typ topp-20 på BNP-listan):

1. Som jag tidigare varit inne på så finns det några miljarder människor som varje dag sliter oerhört mycket mer än vad vi gör för att nå vår levnadsstandard. De tar gärna över våra arbetsuppgifter till avsevärt lägre ersättningar – med glädje!

2. Det energi- och råvarubehov som tillväxt kräver kommer inte vara lika lätt att tillgodose längre. Den hårdnade konkurrensen från tillväxtområden innebär högre priser och tom risk för att marknaderna kraschar, dvs alla kan inte ens få tillgång till råvarorna trots att de är beredda att betala. Rysslands stopp av vete-export kan ses som en indikation. Kina och Indiens aggressiva politik för att säkra energitillgångar utomlands är ett exempel på att de inte vill bli utan.

Min gissning är att vi inte kommer att kunna se tillbaka på 2010-talet som det fantastiska årtiondet då alla kurvor fortsatte uppåt.

Vem BEHÖVER ett nytt operahus?

Royal Swedish Opera, seen from Helgeandsholmen

Image via Wikipedia

Som ni säkert har hört så propageras det för ett nytt operaskrytbygge i Stockholm. Eftersom det är en så vansinnig och absurd idé samtidigt som den har starkt stöd bland stora delar av samhällseliten så blir det väldigt roligt att följa vad som sägs.

DN eldar på med ett antal artiklar  (här, här, här och här) och visst finns det en viss balans, bla så refereras till en Sifo-undersökning som visar att en övervägande majoritet (73% i hela Sverige och 64% i Stockholm) av svenskarna är mot ett nytt operahus. Men artikeln “Därför behöver Stockholm en ny opera – nu” är en kultursidespamflett för att motivera nybygget. Dock betydligt mer skrattretande än övertygande. Låt mig ge er några exempel:

Det är tre områden som artikelförfattaren Martin Nyström går igenom i sin argumentation för en ny opera och som praktiskt sammanfattas för läsaren som vill ha en överblick.

1. Funktionellt

Eftersom arbetsmiljö, scenteknik, akustik och lokalproblem inte når upp till den standard som de operaanställda önskar sig, så anses “närmast orimliga renoveringsbehov” föreligga.

Visst, om man inte kan tänka sig att kompromissa på något område (och det är ju viktigt när vi pratar om den finaste av de fina kulturkonsterna) utan vill ha det allra bästa så är renoveringsbehovet säkert omfattande, men även om man skulle putta in 1000 miljoner i en renovering så är det ändå bara en fjärdedel av vad ett nybygge kostar. Jag tror att man kan få ganska mycket renovering för 1000 miljoner.

2. Konstnärligt

I sammanfattningen beskrivs det konstnärliga argumentet med följande glasklara motivering: “För att Sverige skall få ett nytt operahus, med en ny syn på sitt förhållande till sitt arv och sin tradition, som gör sig till en arena för samverkan och dialog mellan olika samtida horisonter och perspektiv inom musiken och scenkonsterna.”

Av ovanstående kan jag inte utläsa något annat än att det går precis lika bra i vilket operahus som helst. I den lite mer ingående artikeltexten förtydligas det på följande sätt: ” Men Kungliga Operan står också inför behovet att återta initiativet på det konstnärliga området och bli en brytpunkt för samtidens perspektiv och horisonter. När lilla Backateatern i Göteborg, som i år med sin ”Carmen” är mera lyckosam med att göra ett brännande samtalsämne av en klassiker än nationalscenen är det dags att tänka helt nytt”

Aha – den lilla lokala teatern som bara har en bråkdel av kostnader och betydligt enklare lokaler lyckas bättre med sina konstnärliga ambitioner än nationaaalscenen. Aha – vi måste ge nationalscenen ännu bättre lokaler och ännu mer resurser så att de kan sätta den lilla uppstickaren från landet på plats. Som ni ser så är logiken glasklar!

Men vänta bara – det blir ännu bättre!

3. Symboliskt

Sammanfattning av symbolargumentet lyder: “För att ett nytt svenskt operahus, om det innehåller visionen om det flerstämmiga torget och mötesplatsen mellan olikheter, skulle kunna engagera det svenska folket för att stärka och utvidga offentligheten, samhällets ”öppna strukturer”, i en tid då segregation och konsumism gör det allt svårare att hävda den sant offentliga platsen” För er som har lite svårt att se vad dessa storvulna ord har med ett operahus att göra så finns det även för detta argument lite fler ledtrådar i artikeln:

“..viktigaste att den inte blir ytterligare ett nationellt monument utan en, vad Theodor Kallifatides brukar kalla, ”öppen struktur”. En mötesplats, ett torg, eller en offentlighet som befrämjar samma rika flerstämmighet och interkulturella dialog som präglade operakonsten..”

Aha – den mest elitistiska konstformen ska nu bli folklig och det heliga templet ska bli en plats för samhällets alla skikt. Helt enkelt en plats där förortsinvandraren ska kunna mötas med Östermalmskärringen och där hotellstädaren ska kunna frottera sig med börsbolagsdirektörer. Och det ska inte bara vara en angelägenhet för Stockholmaren utan det ska få hela svenska folket att stärkas i kampen mot inskränkt offentlighet som är följden av segregation och konsumism. Alltså kommer ett nytt operahus att ha positiva effekter även på segregationen och köphetsen. Tänk så mycket bra man kan få för bara 4 miljarder. Återigen är fördelarna bländande tydliga!

För den som inte kan få nog av fantastiska argument så finns det mer i att hämta i det debattinlägg som drog igång diskussionen. Där framförs även argumentet att alla andra har ju fått nya operahus så då vill vi också ha. Visserligen uttrycks det som att operakonsten går mot en ny vår med många nya byggnader runt om i världen (inte minst hos våra nordiska grannar) och med lokala nysatsningar i Sverige. Tyvärr så finns det ju inte någon som helst koppling till efterfrågan och utbud av själva operan (med subventioneringar på 80-90% i Norden), så att det runnit in mycket pengar i branschen kan man inte tolka på annat sätt än att opera har blivit en statussymbol som både näringsliv och politiker gärna lägger andras pengar på. Sen finns det ju också privatpersoner som tycker att opera är ett bra sätt att bygga monument över sig själva (Maersk Mc-Kinney Möller).

Den som är något sånär klartänkt resonerar istället att alla satsningar som redan gjorts är ytterligare ett argument varför det inte behövs en ny opera i Stockholm, vilket beskrivs på ett bra sätt här.

Jag vill också poängtera att jag inte på något sätt är rabiat motståndare mot offentlig finansiering av kultur. När det gäller kulturstöd så måste dock huvudparametern vara att så många som möjligt ska få ut något vettigt (kvalitet) av pengarna. Ett genomsnittligt besök på operan under 2009 kostade ca 1700 kr i subventioner – utan kapitalkostnaderna för ett 4-miljardershus..

Finns det någon som kan ge mig några riktiga argument för ett nytt operahus?

 

Andra som har åsikter om ett nytt operahus:

DN Debatt, Axess, Vänsterdebatt, Magnus Andersson, Moteld, På första tillslaget, Mats Berglund, Stadsflanören, Kulturbloggen, Teatermagasinet, Anders Flanking, Rasmus Liberal

2005 är fortfarande året för peak production, trots höga oljepriser

På utmärkta energisidan The Oil Drum publicerades igår en artikel (http://www.theoildrum.com/node/7349) av olje- och energibranschanalytikern Gregor Macdonald.

I artikeln konstateras att det fortfarande är 2005 som är det år då oljeproduktionen var som högst – vilket är anmärkningsvärt med tanke på att oljepriset sedan 2004 har etablerat sig på en nivå över 40 USD/fat. Det är tom så att oljeproduktionen föll under tre år (2006, 2007 och 2009)

Den stabilt höga prisnivån borde ju ha drivit fram ny produktionskapacitet med sjunkande priser som följd. Eller som allas vår Marian Radetzki uttryckte det 2005: ”Med förväntade tillskott till produktionskapaciteten kan priset hamna på 25 dollar år 2010, knappt hälften jämfört med i dag”. Inte direkt någon överraskning att Jonny Fagerström och Marian har funnit varandra..

För att återgår till verkligheten så tar Gregor även upp ett annat intressant fenomen ”secrecy by comlexity”, som förekommer i den offentliga rapporteringen (EIA, IEA och OECD nämns i artikeln) av olje/energidata. Definitionen av global oljeproduktion är ett begrepp som det tänjs på. Både biobränsle och LNG (flytande naturgas) har under senare år inkluderats. Förutom att det inte är olja så har det framförallt ett mycket lägre energiinnehåll / bidrag.

Ett något mindre graverande exempel är att Kanadas dyra produktion av tjärsandsbaserad olja klassificeras som råolja. Med tanke på den stora energiåtgång som krävs för produktionen så ger det också en skev bild av den verkliga energitillgången.

Oavsett hur statistiken framställs så kommer oljeproduktionen ändå att bli en begränsande faktor för den ekonomiska utvecklingen. Ju tidigare samhället börjar anpassa sig till detta desto bättre chans har vi att överbrygga svårigheterna.

På Jonnys begäran – kalkylen som den borde sett ut!

Uppdatering: Jonny fortsätter med sin yviga debattmetod i Ny Teknik och skickar desutom in foliehattarna och trollen från Climate Scam i kommentarsfältet..

Härjningarna är vitt spridda i många tidningar tex: Ekuriren, Länstidningen Östersund, Östgöta Correspondenten, Sundsvalls Tidning, Svd

Jonny Fagerström och Marian Radetzki har påstått att det skulle krävas 300 miljarder i subventioner för att utöka vindkraftsproduktionen till 30TWh (20 TWh landbaserat 10 TWh havsbaserat) i Sverige. [Se våra tidigare inlägg om deras verklighetsfrånvända utspel här: 1, 2, 3, 4]

Siffran 30 TWh kommer antagligen från regeringens planeringsram. På Näringsdepartementets hemsida kan man läsa följande: ”Syftet med en planeringsram är att synliggöra vindkraftintresset i den fysiska planeringen”, ”Begreppet planeringsram ersätter det tidigare begreppet planeringsmål för att ytterligare tydliggöra att det inte handlar om ett utbyggnadsmål”.

Utbyggnad av vindkraften med 30TWh till 2020 är alltså inget som är beslutat och inget mål från regeringens sida. Bortsett från det kan vi ju ändå försöka räkna ut vad en sådan utbyggnad skulle kunna tänkas kosta med avseende på subventioner.

Ett bra sätt att börja en sådan uträkning på är ju att ta reda på hur mycket det kostar att producera elenergi från vindkraft. Eftersom förutsättningarna är varierande går det inte att räkna ut ett entydigt svar på det. Men här är en sammanställning på vad olika studier kommit fram till:

Tittar vi på havsbaserade vindkraftverk ser det ut så här:

Ovanstående siffror är hämtade ur den här rapporten.

Tar vi medelvärdet av intervallerna och sedan medelvärdet mellan undersökningarna får vi en kostnad för landbaserad vindkraft på 57 öre/kWh och havsbaserad på 75 öre/kWh. Medelspotpriset på el på Nordpools marknad över de senaste fem åren är 43 öre/kWh.  Om vi antar att elpriset är konstant fram till 2035 (vilket är konservativt eftersom trenden är ökande) så får vi ett subventionsbehov på 14 öre/kWh för landbaserad vindkraft och 32 öre/kWh för havsbaserad vindkraft. Räknar vi på en rak ökning av producerad energi till 30TWh till 2020 och därefter konstant produktion på 30TWh medför detta en kostnad på 125 miljarder.

Alltså även med ett extremt konservativt antagande av elpriset så blir kostnaden nästan 1/3 av den som Radetzki/Fagerström räknade(?) fram.  Värt att nämna är att om vi istället använder medelpriset för 2010 (52 öre/kWh) blir kostnaden ca 70 miljarder och en årlig ökning av elkostnaderna med ca 2% gör att subventionsbehovet helt försvinner!

Återigen kan vi alltså konstatera att Radetzki / Fagerström är sådär nogräknade med verklighetsförankringen i sitt utspel. Det må ju vara hänt – men det är skrämmande hur okritiskt det har spridits av godtrogen media.

Munich Re: klimateffekter påverkar katastrofkostnader

Munich Re and Highlich Munich towers

Image by meironke via Flickr

Uppdatering: Nu har rapporteringen från Munich Re plockats upp av SvD också.

Det världsledande (47000 anställda) återförsäkringsbolaget Munich Re har rapporterat sin bedömning av katastrofkostnader för 2010. Uppskattningen landar på 130 miljarder USD, vilket gör året till ett av de värre för försäkringsbranschen. Utöver att 2010 var ett av de värsta orkanåren så konstateras samtidigt att havstemperaturen i de tropiska delarna av Nordatlanten var två grader högre än det långsiktiga medianvärdet, vilket är idealiska förhållande för uppkomst av orkaner. De fortsätter:

“That is in line with the trend of the past 30 years, in which all ocean basins show an increase in water temperatures. This long-term trend can no longer be explained by natural climate oscillations alone. No, the probability is that climate change is contributing to some of the warming of the world’s oceans. This influence will increase further and, together with the continuing natural warm phase in the North Atlantic, is likely to mean a further high level of hurricane activity in the coming years.”

Kostnaderna för 2010 kunde ha blivit ännu högre då lyckligtvis många av orkanerna höll sig över haven, tex så drabbades USAs kustlinje inte av en enda orkan.

2011 är ett år som också inleds starkt avseende katastrofkostnader med de massiva översvämningarna i Australien (en yta motsvarande Tyskland och Frankrike är drabbad). Utöver de direkta skadorna så tillkommer effekterna av de prishöjningar på kol som översvämningarna leder till.

Trenden med ökade klimatrelaterade kostnader är tydlig. Undrar hur länge det dröjer tills klimatskeptikerna får upp ögonen och ser att jorden inte är platt längre?

Energipris

Här kommer en liten tabell som ger en bra illustration av den sannolikt besvärliga energisituation vi är på väg in i. Bilden visar energiförbrukningen i USA och vad den har kostat under de senaste 20 åren. Det är visserligen begränsat till USA, men kan i stort utsträckning appliceras på en global situation. Utöver att USA är en storförbrukare så är det snarast så att den globala situationen är värre då vi har utvecklingsländer som har en starkt ökande efterfrågan.

Det framgår att de senaste sex åren har inneburit avsevärda prisökningar, vilket ekonomin inte klarar av i längden. Frågan är om det inte är ett trendbrott som vi ser och att tiden av lättillgänglig och billig energi redan är över. Bara att producera samma mängd av energi blir alltmer krävande samtidigt som tillväxt kräver mer energi. Hur det kommer att påverka tillväxten är inte så svårt att räkna ut.

För målande beskrivningar av vad det kan innebära för samhället rekommenderar jag artikelserien på ‘Livet efter oljan

Tabellen är hämtad från:

What’s It Going to Be Like on the Downside of the Curve?

Radetzki o Fagerström, här är ert fel!

Som utlovat kommer här beskrivningen på vilket fel Radetzki o Fagerström gjorde när de kom fram till den orimliga siffran om att vindkraftsutbyggnaden skulle kosta 300 miljarder härrörande från elcertifikat till år 2035

Radetzki/Fagerström har räknat med att elcertifikatkostnaden ökar från dagens knappa 1 miljard till 10 miljarder årligen år 2020. Sedan antar de att kostnaden är 10 miljarder årligen fram till 2035. Detta plus dubbel kostnad för havsbaserad vindkraft (vilket inte är beslutat!) gör att man nästan kommer upp i ca 280 miljarder, jag antar att de har avrundat detta till 300 miljarder.

Kostnaden för elcertifikat antar man vara 35 öre/kWh, med en kostnad på 10 miljarder innebär detta att elcertifikat motsvarande ca 28TWh måste omsättas.

Om vi tittar på tex 2035 så är kvotplikten för detta året 0,8%. För att 28TWh elcertifikat ska omsättas så medför detta alltså att den totala elproduktionen (exkluderat förbrukningen för elintensiva företag) är ca 3500 TWh (dagens är ca 100TWh), vilket jag antar att de inte tror är fallet. Där har vi alltså felet! De har glömt att ta med kvotfaktorn och faktumet att denna är dynamisk!

Räknar man rätt (dvs använder kvotfaktorn) med de antaganden som Radetzki/Fagerström har gjort blir siffran ca 117 miljarder fram till 2035. Nu vill jag påpeka att detta inte är en siffra som vi på Osunt ställer oss bakom som korrekt, den är enbart korrekt om man använder Radetzkis/Fagerströms antagande om priset på elcertifikat samt deras (felaktiga!) antagande att alla elcertifikat kommer gå till vindkraft.

Att räkna fel är lätt hänt och inget konstigt i sig, det olyckliga är att siffrorna fått så pass stor medial uppmärksamhet. Det är också anmärkningsvärt att en professor i nationalekonomi kan räkna fram siffror som uppenbart är orimliga utan att reagera på det. För det är väl inte så att man medvetet gått ut med överdrivna siffror, eller är det så Jonny?

Förtydligande 1: Elcertifikat tilldelas producenter av förnyelsebar energi (tex vindkraft, småskalig vattenkraft, biokraft m.m.). För varje MWh producerad erhåller dessa ett elcertifikat som de kan sälja.

Förtydligande 2: Kvotplikten innebär att alla elproducenter måste inneha ett antal elcertifikat som motsvarar deras totala elproduktion multiplicerat med aktuell kvot. Ex. Producent A producerar 100MWh med en icke-förnybar energikälla. Kvotplikten för innevarande år (2011) är 0,179, det innebär att producent A måste köpa elcertifikat för 18MWh ( 100*0,179).

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...