Archive for the 'Infrastruktur' Category

Page 3 of 3

Skrothandel och avregleringar

I en stad som Malmö får du leta länge för att hitta något hus med koppardetaljer i gatuhöjd. Eleganta kopparstuprör avslutas alltid med målad plåt längst ner. Även på högre höjder händer det att vackra koppararbeten plockas ner när desperationen blir för stor. I byggbranschen är kopparstölder också ett gissel. Infrastruktur (tåg och elnät) drabbas också. Det är inte bara koppar som är attraktivt, men stölden av 60 ton titan (värt 23 miljoner) som drabbade Alfa Laval är något utöver det vanliga.

Det är lätt att koppla metallstölderna till de nya prisnivåer som råvaror etablerat sig på (glöm inte att läsa om Granthams analys), men du behöver inte göra mer än att ta en tur till något av våra europeiska grannländer för att inse att problemen med kopparstölder inte är lika stort överallt, trots de höga metallpriserna. I Schweiz har jag sett ett nybyggt skjul för soptunnor inklätt i koppar!

Att försöka få bukt med problemen genom att gå på de vinddrivna existenser som ibland utsätter sig för livsfara, bara för att komma över något kilo koppar, är givetvis utsiktslöst. Däremot finns det utmärkta möjligheter att ta ett strukturellt grepp och se till att det blir svårare att få avsättning för det stulna godset.

I Sverige var skrothandelsmarknaden reglerad fram till 1997. För att få handla med metaller krävdes det licensiering och alla verksamheter kunde kontrolleras. Den avreglering som gjordes 1997 innebar att en ny marknad för affärer i skuggsidan öppnades upp. Minsta lilla skrotbusiness kan numera utan större ansträngningar få avsättning för det stulna skrot som de köpt in. Gissningsvis kan man även chippa in lite svarta pengar i processen och få dem tvättade. Inköpspriset på de stulna metallerna är givetvis en bit under det marknadsmässiga – alltid kontant betalning – mellanskillnaden fylls med svarta pengar som man på så sätt kan få in i bokföringen.

I media rapporteras det frekvent om kopparstölder, men ytterst sällan har jag läst något som tar upp det grundläggande problemet, dvs den marknadskonstruktion som underlättar den kriminella hanteringen av stulna metaller. Kul att trafikverket har lyft upp frågan och efterlyser åtgärder. Jag hoppas verkligen att det ger reaktioner.

Sossar som med regleringsdiskussioner krampaktigt (finns också bra exempel: se Lena Sommestads blogg, eller här) försöker hitta någon angreppsvinkel på moderaterna – varför inte slänga in skrotmarknaden i debatten? Borde finnas en hel del poäng att plocka där!

SAS reklamkrumbukter – “En klokare resa”

Det finns branscher som är lättare än andra att grönmåla. För flygbranschen är det definitivt en tuff uppgift att få den gröna färgen att täcka hela bilden. Som jag har skrivit tidigare så blir det lite tokigt ibland. Om du tycker att detta är ett uttjatat ämne så läs vidare – slutklämmen som jag hämtar från SAS är verkligen underbar!

Det är helt enkelt SAS tur att göra bort sig den här gången. Det är ju visserligen inget nytt, de senaste 10 åren har de bränt en 7-8 miljarder, men nu handlar det om deras senaste stort påkostade reklamkampanj (reklamhäfte som distribueras med Sveriges större morgontidningar i 1,6 miljoner ex). Att formgivningen är plankad rakt av från IKEA finns det säkert någon som kan bli upprörd över, men jag tycker mest att det är lite taffligt.

Det som gör det hela lite roligt och värt att kommentera är hur de skohornar in miljöhänsyn (“Ett gott miljösamvete”) i en story där det går ut på att lyfta fram en livsstil med tungt överkonsumerande av flygresor. Familjen som på känt IKEA-maner presenteras i reklamtidningen består av flygpendlande pappa, shoppingweekendturande mamma (pappans bonuspoäng gör att hon kan “unna sig lite extra shopping”) och barn som flyger till farmor eller vill åka på shoppingsemester till New York.

MEN detta är inget problem – det går alldeles utmärkt att flyga med “ett gott miljösamvete” – eftersom:

– nya flygplan, tekniska finesser, gröna inflygningar och liknande reducerar förbrukningen med några procent (med dagens oljeprisnivåer hade flygbolagen gärna lagt väldigt mycket mer pengar på att spara bränsle om det bara var möjligt..)

– SAS serverar ekologisk och närproducerad mat (närproducerat – ja men då är det väl helt ok att flyga!)

SAS har som världens enda flygbolag dubbla miljöcertifieringar (wow liksom), ISO 14001 och den mindre kända EMAS som innebär att alla anställda är engagerade i miljöarbetet och att SAS öppet kommunicerar om vilka miljösatsningar de gör (som om de inte skulle göra det annars..)

Efter läsning av “En klokare resa” så förstår du att “SAS tar klimatförändringarna på allvar”, som SAS själva uttrycker det. Man skulle också kunna säga att den flygpendlande pappan i familjen träffar huvudet på spiken och elegant sammanfattar vad det handlar om när han uttalar sig om sitt miljötänk och flygresor:

“Jag flyger alltid med en elektronisk biljett för att det är så smidigt. Men det är klart att färre printade papperslappar måste vara bra för miljön också”

 

 

Passar också på att tipsa om ett bra reportage om grönmålning i Effektmagasin.

 

Peak Coal och Förbifart Stockholm?

Den som knappar in “peak coal” på Google får ganska snabbt en bild av kolet också ganska snabbt börjar närma sig sin produktionstopp. Bara från första sidans sökresultat hittar man artiklar som Effekt, Cornucopia, ASPO, Kjell Alkeklett, Supermiljöbloggen, Ecoprofile skrivit på temat. Artiklarna refererar till tre olika forskningsrapporter, av Ted Patzek och Gregory Croft, av Richard Heinberg och David Fridley, samt av våra svenska energisystemforskare Kjell Aleklett och Mikael Höök.

Men nu är det ju inte riktigt så den gängse bilden ser ut. Snarare pratar man om att dagens bevisade reserver räcker i minst hundra år till. De stora energibolagen, som tex E.ON, lyfter gärna fram detta när man argumenterar för CCS-teknik (Carbon Capture Storage). Förnybar energiproduktion i all ära, men CCS är ju trots allt grundbulten när Europa ska minska koldioxidutsläpp, samtidigt som energin ska vara “Affordable och Secure“.

Därför tycker jag det var intressant att National Geographic, som ju är mediamittfåra personifierad, tar upp något så besvärligt som att kolen kanske inte är så ‘abundant’ som det ofta hävdas. Dessutom i en serie om energi sponsrad av Shell (det kanske bara jobbar godhjärtade människor på Shell? Eller vad tror du fröken Arkelsten?).

I samma artikelserie läser jag om Världsbankens utvärdering av Kinas satsning på elfordon, vilket får mig att fundera på om det inte är dags att omvärdera National Geographic. I artikeln nämner man nämligen det onämnbara. Kinas satsning på elfordon är världsledande, men elbilen är inte lösningen – ny teknik är inte tillräckligt! Det konstateras helt enkelt att bilen är ineffektiv när det gäller transportkapacitet, stadsstruktur och markanvändning (tänk Förbifart Stockholm). Dessutom är elproduktionen inte alltid så optimal när det gäller CO2-utsläpp (tex i Kina).

Istället menar Världsbanken att det är viktigt att se elbilar som bara en del av ett system där bilfria transporter får en betydligt större roll än den traditionella.

I sammanhanget kan jag inte låta bli att länka till Effekts suveräna kavalkad av miljöminister Andreas Carlgrens uttalande på temat. Carlgren är oslagbar – tänk att han lyckas komma undan med talibanargument som “Detta [Förbifart Stockholm] är klimat- och miljöalternativet för Stockholm“! Tyvärr är det ju inte bara Carlgren som vårdar dylikt snedtänkande. Hade han inte gjort det så hade han åkt ur Alliansen fortare än kvickt. Och sossarna hade inte heller tagit emot honom.

Hur länge dröjer det tills politikerkollektivet lyckas / vågar lägga ihop 1+1?

 

Elbranschen är svår – men E24 slaskar mest till det

Jag har noterat den uppmärksamhet som E24s artiklar om elbranschen har skapat (tex här), men först nu läst vad de har skrivit. Elmarknaden skiljer sig en hel del från övriga branscher och det är lätt att gå snett om man inte har ordentlig förståelse för hur den fungerar. Men jag vill nog påstå att E24 har visat att de konkurrerar med DI om slaskigaste näringslivsjournalistiken. Antingen har E24:

1. missat en hel del i sin research

2. bara passat på att skapa uppmärksamhet och få fler läsare genom att medvetet vara lite rundhänta med fakta

I artikeln “Välkommen till den sköna nya elvärlden” målar Per Lindvall upp en aningens konspiratorisk bild av hur det fungerar. Det är dock inte mycket som har blivit rätt. Av alla tokigheter i artikeln så är det nog beskrivningen av överföringen av el mellan Sverige och Tyskland som är den mest verklighetsfrämmande. Enligt författaren så används överföringskapaciteten bara när det hjälper till att hålla svenska elpriser uppe, inte när tyska priser är lägre. Det framgår inte om artikeln lägger skulden för detta på elbolagen, vilket känns mest naturligt, men i verkligheten är det Svenska Kraftnät som styr flödet. Om Per Lindvall känner till detta (kanske inte..) så innebär det alltså att han anklagar en myndighet för att hjälpa elproducenterna att hålla prisnivåerna upp. Det är en ganska avancerad anklagelse – speciellt med tanke på att det finns en hyggligt stor transparens i flöden och priser!

Second Opinion har Svenska Kraftnät skrivit ett bra bemötande av Per Lindvalls artikel.

I en annan artikel raljeras över eljuntans vinstfest. Även i den här artikeln finns det mycket mer av vilja än vett. Huvudpoängen är att de svenska energibolagen tjänar så mycket per anställd. Att använda ett sådant nyckeltal på energibranschen kan inte bara vara inkompetens. Jag förutsätter att det är ett sätt att skruva till budskapet för att det ska gå hem i stugorna. Även om man använder det nyckeltalet för jämförelse med europeiska branschkollegor så säger det inte så mycket. Nivån av outsourcing är tex generellt sett betydligt högre i svenska energibolag. För att göra en seriös jämförelse måste man såklart också se på en längre tidsperiod än ett enskilt år.

På det hela taget är det tråkigt när den för framtiden så viktiga energibranschen blir en plats för pajkastning av populister som vill vinna enkla poäng. Risken finns att politiker som ser chansen att bättra på opinionssiffrorna hoppar på racet och hittar på åtgärder som i bästa fall inte skadar, men som tar fokus från de verkligt viktiga långsiktiga frågorna (rekommenderar Flutes sammanställning).

Om man vill fokusera på just energibolagens marknadsförutsättningar i Sverige så finns det betydligt mer relevanta saker att lyfta upp än det som E24 har tagit upp. En sak som borde få större fokus är tex äganderätten till vattenkraften som Kvantitativt tar upp på ett bra sätt.  Det är få andra länder som har lika generösa villkor som Sverige. Det vanligaste är att energibolag kan förvärva koncessionsrätt som gäller under en begränsad tidsperiod. Staten leasar helt enkelt ut tillgången. Har värdet på vattenkraften gått upp under leasingtiden så blir det helt enkelt dyrare vid nästa koncessionsauktion. I Frankrike pågår det tex en vattenkraftauktion där Vattenfall är en av flera hugade spekulanter.

Ett annat exempel är den avvecklingslag för kärnkraften som upphävdes förra året. Folkomröstningen resulterade i ett beslut om avveckling 2010. Avvecklingslagen angav också ersättningsutrymmet för kärnkraftägarna, där en livstid på 40 år var en begränsande faktor. Med tanke på att kärnkraftverken byggdes runt 1975-1980 så hade det inte varit så många år kvar att kompensera ägarna för. När det blev fritt fram för kärnkraftsägarna att förlänga drifttiden till över 40 år så är det så klart en ekonomisk fördel. Den fördelen fick energibranschen gratis. I Tyskland gjordes en liknande politisk överenskommelse där man beslöt att tillåta livstidsförlängning av kärnkraftverken med i genomsnitt 12 år (observera att det fortfarande är tidsbegränsat). Eftersom det finns ett starkt kärnkraftsmotstånd i Tyskland så kostade uppgörelsen om livstidsförlängning en hel del för energibolagen – de ska punga ut med ca 15 miljarder EUR för att stötta förnyelsebar energiproduktion. Kärnkraftsbranschen i Tyskland har dessutom nyligen drabbats av en bränsleskatt på ca 2,3 miljarder EUR årligen.

Om E24 hade fokuserat på den här typen av frågor – då hade artiklarna kunnat bli intressanta.

JJag hJddhttp://www.e24.se/analys/valkommen-till-den-skona-nya-elvarlden_2648769.e24

Flygbranschen är ute och cyklar!

Uppdatering: MP-språkrörskandidat besvarar inlägget och tar upp delar av den bristande logiken. Bara lite tråkigt o förutsägbart att det kom från MP. Det hade ju annars varit ett utmärkt läge för en centerpartist att visa framfötterna på miljöområdet. Fast det är klart – deras partipiska lär väl vina om det är någon som släpper på tekniknaivismen.

Eko-bloggen blev jag tipsad om ett helt osannolikt debattinlägg på SvD Brännpunkt.

Inlägget är signerat av chefen för Svenska Flygbranschen och miljöcheferna för SAS och Malmö Aviation. Det förekommer att miljöchefer har någon form av miljöintresse och kunskap om miljöfrågor, men det är inte helt ovanligt att de får använda sina kunskaper för att försöka måla deras verksamheter lite grönare än vad de är. Men ibland måste det vara rätt jobbigt..

“Vi räddar miljön genom att människor flyger” är både rubrik på inlägget och det budskap som man försöker krysta ut. Det är inte överraskande att logiken blir haltande, men lite effektivare gröntvättning borde man kunna prestera.

Första budskapet i inlägget är att skatter är ineffektiva för att minska volymen av flygresor: “Men vägen till minskade flygutsläpp går inte via klimatskatter och passagerarskatter. […] Sett över tid har flygindustrin med jämna mellanrum påfört bränsletillägg på biljettpriset, inte vid något tillfälle har det fått människor att flyga mindre.”

Är detta inte ett att indirekt be om högre skatter? Det finns få branscher där man frivilligt skulle säga att högre skatter inte påverkar efterfrågan på tjänsterna eller produkterna! Alltså inte helt smart drag. Sen försöker artikelförfattarna slå knut på sig själva genom att säga att lönsamheten och därmed investeringstakten (i grön teknik) skulle påverkas negativt av skatter – trots att människor flyger lika mycket även om priset går upp..

“Att i det läget tro att skatter och pålagor är svaret på flygets utsläpp är att skjuta sig själv i foten, det skulle bara betyda att investeringstakten minskar och flygets gröna omställning försvåras.”

Om man bortser från det orimliga med ett grönt flyg så har jag svårt att se varför frivilliga investeringar i grön teknik skulle vara effektivare än “klimatskatter” eller om utsläppsrättigheter införs. Ett styrsystem som premierar lägre koldioxidutsläpp och helt enkelt gör gröna investeringar mer lönsamma är givetvis mer effektivt! Även om det leder till högre priser och mindre flygande. I verkliga världen är flyget givetvis priskänsligt och det är där skon klämmer för branschen. Idag är ju flyget oerhört gynnat ur ett skatteperspektiv jämfört med andra transportslag och det är det som man vill slå vakt om. Författarna av inlägget försökte väl hälla lite vatten på den skattebrasa som ligger och pyr – men råkade ta olja istället!

_

Andra pärlor som jag inte kan låta bli att citera (kommentarer överflödiga):

Grön omställning för flyget förutsätter investeringar i miljöteknik, investeringar förutsätter lönsamhet, lönsamhet förutsätter att människor fortsätter flyga.”

“Vi kommer aldrig att kunna sänka flygets utsläpp med hjälp av straffskatter med mindre än att vi slutar flyga helt.”

“Svenskarna har sedan länge vant sig vid julresan till Thailand, affärsresan till Göteborg och weekendresan till London med goda vänner. Vi tycker att vi i Sverige ska kunna få fortsätta med det utan att få dåligt samvete. Det är något positivt, resande är en förutsättning för turism, handel och möten över gränserna”

_

Det finns även moderater som ser en poäng med att sluta skattesubventionera flyget:

Lars Hjalmered

Att det finns företrädare för MP (1, 2) och V som vill åtgärda missförhållandet är mindre överraskande.

Förbifart Stockholm x 3

Mellan Danmark och Tyskland finns Fehrman-sundet som man har beslutat att överbrygga, eller snarare undertunnla. I dagarna så beslutades det nämligen att det ska bli en tunnel och ingen bro, eftersom det alternativet förväntas ge fler arbetstillfällen i Danmark och Tyskland. Sänktunneln ska härbärgera motorväg och spår för tåg. Totalt blir den 40 meter bred och 10 meter hög.

Budgeten landar på nätta 6 miljarder EUR för själva tunneln. För ytterligare 2 miljarder EUR får man nödvändiga landanslutningar. Bygget ska vara färdigt 2020. Anläggningarna finansieras med trafikavgifter och ska vara betald 2050. Jag har inte hittat några uppgifter om prognoser för antal fordon som kalkylen bygger på. Jag skulle dock tro att man utgår från att sammanknytningen av regionerna ska leda till ytterligare ökningar av både person och godstrafik. Gissningsvis har man inte tagit hänsyn till risken för framtida oljebrist..

Hur som helst så känns det ju bra att Sverige med förbifart Stockholm inte är värst när det gäller riskfyllda infrastrukturprojekt! 1-0 till Danmark!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...