Archive for the 'Kultur' Category

Page 3 of 3

Opera – bortskämda vill ha ännu mer

Published on 2012/10/06 in Kultur and Uncategorized. 0 Comments

I Svd försöker två snubbar från kulturvärlden i Stockholm propagera för att; debatten om ett nytt operahus inte ska dö ut, att ett nytt hus ska byggas i anslutning till det gamla och att deras polare (förmodar jag) ska få ett nytt jobb!

För att börja med det ogenerade försöket att skaffa ett fint jobb till en polare – kan någon förklara varför man gör det i offentlig debatt? När bygget dessutom inte är i närheten av att få klartecken.

Men det är kanske inte så konstigt med tanke på hur lite stringens och rationalitet som brukar dyka upp i operahusdebatten. Jag har tidigare kommenterat ett lågvattenmärke i operapropagerandet. I det inlägget konstaterades att redan idag är varje operabesök på NATIONALSCENEN sponsrat av oss icke-besökare med 1700 kr. Men för operavärldens bortskämda entusiaster är det tydligen inte tillräckligt. I ett förslag till nytt hus förespråkade man att det skulle läggas ytterligare 4 miljarder på operanotan.

Den gången var det lätt att såga argumenten för ett nybygge. Frågan är om det inte är ännu lättare den här gången. Eller vad sägs om följande argumentation:

– alla andra har det, i alla fall Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Göteborg

Kom igen. Det når inte ens över sandlådekanten!

– planerade renoveringar leder till att operan måste vara stängd flera månader i sträck (!) och kostnaderna är inte kända

Gissa om det blir billigare att renovera än att bygga nytt – för fyra miljarder..

– “konstnärerna skall kunna genomföra de drömmar de uppmanas att ha och för att publiken skall ha möjlighet att ta emot dem”

Det är här vi börjar närma oss kärnan. Den grundläggande frågan som alltför sällan ställs är på vilket sätt opera skiljer sig från andra kulturyttringar som gör den värd sitt oerhört höga pris.  Finns det överhuvudtaget något som motiverar subventioner på stratosfäriska nivåer?

Jag är också övertygad om att det finns många sätt att skapa minst lika fantastiska (och ännu mer nyskapande..) operaupplevelser till helt andra kostnader. Eller varför inte vara nyskapande på riktigt och producera opera med rimliga och marknadsmässiga proportioner? Eller varför inte låta ett föråldrat konstformat dö ut?

Om det inte finns tillräckligt starkt intresse från publiken att betala kostnaden (givetvis efter en subvention i nivå med övrig sponsrad kultur) så är det dags att inse att formatet har överlevt sig själv. Det finns många konstformer och kulturyttringar som av en eller annan orsak blivit otidsenliga och dött ut. Gladiatorspel och kastratsång är två exempel. Gärna opera som konstform, men det är dags att inse att dinosaurieformatet där det krävs hus för flera miljarder och flera hundra heltidsanställda för en uppsättning har gjort sitt.

Förändring är alltid svårt. Det var många som hade svårt att släppa taget om LP-formatet (och CDn). Hade det formatet levt i en subventionerad Opera-bubbla skulle vi inte lyssnat på Spotify idag.

Tänk om navelskådardebatten om ett nytt operahus äntligen kunde dö ut!

 

Här är några exempel på konservativa operahuskramare där det finns fler fascinerande platta försök till argumentation:

Kulturbloggen 1,

Kulturbloggen (S),

Teatermagasinet, (extra roligt, eftersom författaren uppmanar läsare att lägga 1000 kr i en eventuell fond för nytt operahus! Dvs mindre än vad den statliga subventionen är för ett (!) besök på dagens billiga opera i det gamla huset!)

Madeleine Sjöstedt (kultur- och fastighetsborgarråd i Sthlm)

Jesus and Mo

Published on 2012/01/22 in Kultur. 0 Comments

Om du inte redan har hittat till den eleganta satirserien Jesus and Mo, klicka dig vidare här. Det är lätt att fastna en bra stund – perfekt söndagsunderhållning.

Det är dessutom fritt fram att sprida vidare – gör det!

“Jesus & Mo is licensed under a Creative Commons License:
Feel free to copy for noncommercial purposes, under the same license.
Please provide a link back to jesusandmo.net”

Kopimistsamfundet, ett religiöst samfund bland många andra

Published on 2012/01/16 in Kultur. 0 Comments Tags: , .

Ett nytt trossamfund har sett dagens ljus. Strax innan jul blev Det Missionerande Kopimistsamfundet erkännt av kammarkollegiet som ett religiöst samfund.

 

På Newsmill skriver Gustav Nipe om fildelning som religion (ganska långt – min text fortsätter nedanför) :

“Kopimisterna: Som så många andra troende önskar vi kunna utöva vår verksamhet och tro under religionsfrihetens vingar. Därför strävar vi efter att bli ett legitimt trossamfund i hopp om att den moderna inkvisitionen mot oss kopimister och troende ska upphöra.

Processen fram till ett godkännande av Kammarkollegiet var allt annat än små korta formaliteter. Den första ansökan skickades till Kammarkollegiet 2010. Tre ansökningar och ett år senare var det klart.

I vår korrenspondens med Kammarkollegiet under året framgick det att de verkade misstycka vad det gällde vårt språkbruk. Exempelvis, istället för att skriva om gudstjänst pratade vi om kopyacting. Vi skrev medlemmar istället för att prata om en bredare gemenskap. Det handlar om semantik. Till slut insåg vi att enda sättet att ta Kopimistsamfundet förbi Kammarkollegiets nålsöga var att kopiera deras egna lagtexter in i ansökan. Ctrl-c + ctrl-v, sen kom ett godkännande på posten.

Vår Nova doctrina för den Nya tiden 2.0 bygger på ett par grundläggande axiom, som i sin tur kan härledas tillbaka till vårt starka värnande av informationsvärdet, det värde som all information, i sig självt, besitter, oavsett vad informationen har för egenskaper. Eftersom information och informationsvärde är så heligt för oss erkänner kopimister följande grundaxiom:

1. Kopiering av information är etiskt rätt.

2. Spridande av information är etiskt rätt.

3. Remixande är en heligare typ av kopiering än den perfekta, digitala kopieringen, då remixande är korskopiering av en mångfald av information.

4. Att kopiera eller remixa information som förmedlats av en annan person ses som en akt av respekt och ett starkt uttryck för acceptans och kopimistisk tro.

Rätten att kopiera är närmast naturrättslig, då kopieringen är en central del av livet. Den dogmatiska upphovsrättsdoktrinen går i konflikt med människans beteende. Deras herravälde bygger på att låsa in kunskap och sedan påtvinga oss sin tro, á la Franco.

Att den auktoritära upphovsrättsläran är upphöjd till statsreligion går emot de 1700-tals upplysningsideal vi så varmt håller om hjärtat. Justitedepartementet har sedan en tid tillbaka skickat ut en liten broschyr till skolorna där tron på att kunskap skapas ur tomma intet lärs ut. Det minsta vi kan begära är att staten är sekulär i frågan och låter varje individ själv avgöra vad som är moraliskt rätt.

Vår Nova doctrina ifrågasätter “den av gud givna ordningen” om synen på kunskap och information. Kopimismen lär att det är moraliskt rätt att kopiera och sprida information. Att skapa är att kopiera. Att kopiera är att skapa.

Upphovsrättsextremisternas kunskapssyn ses tydligt i diskussionen om plagiering på universiteten. Man försöka tuta i studenterna att de ska komma på något nytt, när det i själva verket endast går att förädla befintlig information. Förädling är en enda lång remixprocess och kopiering.

När 1 miljon svenskar bänkar sig i tevesoffan för att titta på tv4:s Idol är det just kopior av tidigare uppsättningar vi får se. Kopior omger oss överallt och vi måste sluta inbilla oss att något nytt skapas. Vad är unikt?

Det höjs röster från kristet håll om att kopimismen inte är en äkta religion. Kritiken går ut på att Kopimistsamfundet endast kopierade in rätt texter för att få till ett godkännande av Kammarkollegiet, att vi endast är en rip-off.

Vi håller kristendomen som ett föredömligt exempel på just det vi vill värna om. Antagligen finns det inte något begrepp kristendomen självt har skapat. Allt är omtolkningar, förändringar och varianter på redan befintliga tankeströmningar – ett utmärkt exempel på remixkulturen!

Det är inte endast kristendomen som remixar, utan med all sannolikheten även islam och judendomen. Allt i livet är kopior och förädlingar. Vi söker därför leva i samexistens med andra kopior.

Den mest kända informationsbäraren, boken, skapades inom ramen för religiös verksamhet. Det var i kyrkans kloster böcker kopierades av munkar. Redan då förstod man vikten av att sprida information, att kopiera. Idag har de kristna munkarna fått andra sysslor och därmed tappat den viktiga samhällsuppgift de en gång utförde.

Det sociala arbetet inom Det Missionerande Kopimistsamfundet är mycket viktigt. Det bygger på att skapa kopior av kunskap och kultur till andra medmänniskor. Att ta vid där de kristna munkarna slutade. Vi vill leva i en värld där alla människor har tillgång till all information, ingen hålls utanför eller tillbaka. För att bli ett legitimt trossamfund i Sverige anser vi att vi behöver få statsbidrag och erhålla vigselrätt.

Det är hos Socialdepartementet trossamfund söker statsbidrag. Vi har börjat titta på de handligar som krävs för att bli berättigad statliga medel. Senare kommer vi att iordningställa en ansökan och hoppas givetvis på ett godkännande. Då vi av vissa redan utpekats som kontroversiella utgår vi ifrån att vi kommer att stöta på patrull. I slutändan är det dock regeringen som fattar beslut om vilka religiösa grupper som tilldelas offentliga medel.

Kammarkollegiet är de som förordar vigselrätten. Ett viktigt, och helt legitimt krav, är att man måste haft verksamhet under längre tid. Kopimistsamfundet bildades 2010 och har haft kontinuerlig verksamhet sedan dess bildande. Om detta inte skulle vara ”verksamhet under längre tid” blir vi oerhört förvånade.

Som så många andra troende önskar vi kunna utöva vår verksamhet och tro under religionsfrihetens vingar. Därför strävar vi efter att bli ett legitimt trossamfund i hopp om att den moderna inkvisitionen mot oss kopimister och troende ska upphöra. Inkvisitörerna vill statuera exempel av oss, i likhet med vad som skedde när katolska kyrkan satte kättare i stupstocken på torget. Må vara att vi inte delar deras tro och övertygelse, men vi är säkra på att det måste gå att leva i samexistens ändå.

Tron om kopians andlighet och alla människors rätt till all kunskap och information är här för att stanna. Religionen ska inte ses som något orubbligt och statiskt. Den är föränderlig och anpassas hela tiden till rådande samhällsvärderingar.

Kopiera och sprid.”

Jag är inte själv en troende koptimist och kan se att det finns en och annan poäng med immaterialrätt (även om det går över styr ibland). Däremot tycker jag att koptimisternas initiativ riktar en spetsig och välmotiverad udd mot religion som företeelse, även om det inte är deras huvudpoäng.

I USA så lade ett gäng studenter grunden till den pastafarianska religionen som en reaktion på den kreationistiska undervisning som bedrivs i allmänna skolor i Kansas. Österrikaren och pastafarianen Niko Alm (se bilden ovan) lyckades få ett godkännande att bära den religiösa huvudbonaden pastasil på sitt körkortsfoto.

Visst kan det låta tramsigt och lite väl studentikost. Men å andra sidan. Hur kul hade det varit om någon ville grunda ett samfund som bygger på en tro där där heliga skrifter uppmanar till folkmord och massmord eller där föräldrar får instruktioner om att stena ihjäl sitt barn om det lurar dig.  Nu råkar dessa exempel vara hämtade från den kristna bibeln (där det förvisso finns gott om liknande texter att bygga sin kristna värdegrund på), men de andra abrahamitiska (judendom och islam) religionerna är lika goda kålsupare. Jag föredrar kopimisternas värdegrund!

Jag har förståelse för att det finns många kulturella, historiska och traditionella skäl till att religioner inte går att reducera till otäcka bibelcitat. Men på sikt finns det inget som hindrar oss från att fortsätta reformera och utveckla de religiösa samfunden. Jag sympatiserar tex trots allt betydligt mer med den kristna kyrkan av idag än den under inkvisitionen.

Ett stort och viktigt steg hade varit att erkänna de heliga skrifterna (gäller både bibeln, koranen och toran) för vad de är – ett sammelsurium av genom generationer traderade och förvanskade historier som speglar ett grymt samhälle som vi förhoppningsvis har lämnat långt bakom oss.

 

Andra om kopimism:

Dagen, Deepedition, Magnihasa, apg29, 99, our 68, Dagen, Siewert Öholm, Seglora smedja, SvD Ledarbloggen, Faidros blog, Maths hörna, Hanna Fridén, Gothbarbie, Värmlandspiraten

Mer kött ger sämre omdöme?

Published on 2012/01/04 in Klimat, Konsumtion, Kultur and Miljö. 12 Comments Tags: , .
Köttfri måndag är ett initiativ som fått alltmer uppmärksamhet. För den som kan lägga sin kärlek till kött åt sidan och nyktert betrakta konsekvenserna av vår köttkonsumtion så är det självklart; mindre kött är fördelaktigt både ur ett klimat- och ett resursperspektiv.
Tyvärr finns det många som har svårt att hålla ordning på tankegångarna när det kommer till kött, tex LRFs förbundsordförande Helena Jonsson. Trots akademiska prestationer så verkar det som om logiken alltför ofta sätts på undantag när det gäller kött. Eller så finns det helt enkelt ett lobbyingintresse i bakgrunden som gör att man väljer att lyfta fram detaljer och helt bortse från det stora sammanhanget. Jag vet inte vilket som är värst!

I ett debattinlägg i Sydsvenskan hävdar chefen för Artdatabanken,  Johan Bodegård, samt ett gäng akademiker (Urban Emanuelsson, Karl-Ivar Kumm och Christer Nilsson) att mindre köttkonsumtion inte är så viktigt. Det viktigaste är att vi äter svenskt kött. Okej då, det är inte den logiska förmågan som brister. Klart det är lobbying som pågår. Men rubriken på inlägget blev ju bra..
Författarna framför två huvudargument för att mindre köttkonsumtion inte är så viktigt.
  1. Betesmarker har ett högt värde ur ett landskapsperspektiv
  2. Betesbaserad nöttköttsproduktion är bra ur ett klimatperspektiv

Detta är i stort sett rätt. Resten av artikeln fylls däremot ut med diverse hopplock som får det att låta som om svensk djurproduktion i stort sett är betesbaserad.

Kruxet i kråksången är att man målar upp en bild som inte har något med verkligheten att göra. Med fötterna i myllan och händerna i statistiken är det en helt annan bild som växer fram:

  • Nötköttskonsumtionen utgör endast 1/3 av den totala köttkonsumtionen. Gris- och fjäderfäproduktion är också en miljöbelastning.
  • Hälften av nötköttet som vi konsumerar är importerat. Detta nämns även i artikeln, vilket bidrar till inkonsekvensen eftersom den adekvata slutsatsen borde vara att konsumtionen kan reduceras med åtminstone den del som det importerade köttet utgör.
  • Svensk köttproduktion är långt ifrån betesbaserad. Först och främst importeras foder motsvarande en foderareal på 27% [http://miljo.lth.se/fileadmin/miljo/personal/Elinor/Maten_och_dess_miljoepaaverkan.pdf] . Om vi håller oss till artikelförfattarnas argumentationslinje så ska alltså den konsumtionen bort.
  • Foder producerat i Sverige utgör ytterligare 23% av foderarealen för svensk köttproduktion. Det går också bort.
  • Den foderareal på 50% som är gräsvall och bete utgör är inte heller så grön som det låter. Det räcker nämligen inte med att det är betesbaserad köttproduktion. För att det ska bli bra måste det vara naturbete, dvs att det är ett bete som inte kräver plöjning och fossilbaserad gödsling.
  • Naturskyddsföreningen har skrivit en rapport där man redovisar att mellan 70 och 80 procent av den svenska åkermarken används för fodergrödor och att halva Sveriges spannmålsproduktion används som kraftfoder.

Om vi håller oss till både huvudargumenten i artikeln och de verkliga förutsättningarna så finns det alltså goda skäl att reducera köttkonsumtionen med uppskattningsvis 75-85%.

Slutklämmen i artikeln är: ” Att allmänt minska sin köttkonsumtion behöver inte bidra till en hållbar utveckling. Mer fokus behöver läggas på vilket kött som konsumeras. Ökade kunskaper och underbyggda medvetna val, där klimateffekterna sätts in i ett helhetsperspektiv krävs för en utveckling i rätt riktning.”

Ungefär som om en polack (ca 95 % kolbaserad elproduktion i Polen) skulle säga: ”Att allmänt minska sin elkonsumtion behöver inte bidra till en hållbar utveckling. Mer fokus behöver läggas på vilken typ av el som konsumeras.”

Vilse i pannkakan – jag saknar dig!

Published on 2011/12/09 in Barn, Konsumtion, Kultur and media. 5 Comments

Nu har jag visserligen ganska diffusa minnen av min barndoms tv-program och kan inte berätta speciellt mycket om vad “Vilse i pannkakan” egentligen handlade om, men jag har svårt att tro att det skulle vara värre än mycket av det som barnen matas med idag.

Det statliga mediabolaget har fortfarande en kvalitetsstämpel även om man jobbar på att tvätta bort den. Häromdagen när jag var hemma med sjukt barn fick jag uppleva vilka sedelärande historier och sensmoraler som riktas till dagens förskolebarn:

Hanna är en anka som producerar TV-tittare till reklamannonsörer genom att låta barn ringa in till tv-programmets “hjälplinje” och sedan hjälpa dem med råd och vägledning.

I aktuellt avsnitt inleds Hannas hjälpstory med att visa hur den lilla grisen Petra berättar hur mycket hon tycker om att leka och böka i leran. Eftersom hon stinker blir hon mobbad (du stinker, du stinker) av de andra barnen och får inte leka med dem. Petra blir ledsen och bestämmer sig för att ringa till Hannas hjälplinje. Hanna ber Petra komma hem till henne så att problemet kan lösas. Först säger hon till Petra att tvätta sig, men det funkar inte. Då rycker Hannas kluriga son in och lurar ner Petra i ett bubbelbad för o leka med bubblorna..

Petra blir ren och Hanna kommer äntligen på ett upplägg för sin reklamfilm som hon tänkt spela in. Petra får äran att agera i reklamfilmen. När Petra sen kommer till skolan är alla hennes problem lösta. Nu när hon luktar gott och är fräsch och fiiin som alla de andra så blir hon populär, inte minst eftersom hon de andra barnen har sett henne i TV.

Klart att barn ska mobba skiten ur avvikare! Kom ihåg att det aldrig är för tidigt för dina barn att börja bygga sina personliga varumärken. Popularitets-branding är en svår konst, lika bra att börja lära sig hur det går till i 3-5-årsåldern. Tänk vilken vacker saga!

Peak monarki

Published on 2011/06/03 in Kultur, media and Politik. 2 Comments Tags: , .

Vi har alla växt upp och levt i en tid då lättillgänglig och billig olja har varit en självklar del av ekonomin. Det har ganska länge varit uppenbart att den tiden är förbi. Ändå är det något som få känner till och som det är lätt att avfärda. Det tråkiga är att det är ett fullkomligt normalt mänskligt beteende. Människan har inte förmågan att ta till sig information som vänder alla invanda föreställningar upp och ner. Först när förändringen står och knackar på din dörr faller pusselbitarna på plats. Fenomenet peak oil kommer sannolikt inte att bli var mans kunskap förrän den dag då oljemarknaderna kollapsar.

På samma sätt har vi i Sverige dragits med en monarki som också passera sin topp, men som haft en väldigt utdragen nedgångsfas. Det finns många steg på vägen under Sveriges demokratisering då kungahuset borde monterats ner som en logisk konsekvens av samhällsutvecklingen. När kungen 1974 fråntogs all sin politiska makt så skulle man kunna tycka att en reform med övergång till republik borde vara nästa naturliga steg. Men som sagt så kan det ta lång tid för vanföreställningar att dö ut.

Frågan är om vi inte börjar närma oss den dag då de kungliga strukturerna börjar krackelera och det helt plötsligt blir uppenbart även för veckotidningsläsarna att tiden har sprungit ifrån monarkin.

Givetvis har kungens liv och leverne inte så mycket med de strukturella problemen med monarkin att göra, men det kan bli den utlösande faktor som gör det möjligt att ta itu med de frågor som tidigare varit för politiskt känsliga för att hantera.

Detta har hänt:

Boken “Den motvillige monarken” (en svart svan för monarkin?) vände upp och ner på mycket. Kungen avfärdade det hela med att det var dags att vända blad. Det var nog inte många som tolkade bladvändandet på något annat sätt än som ett erkännande av kungen levt ett liv så som det anstår en kung. Mediastormen drog ganska snabbt förbi och allt verkade återgå till det normala.

Men så visade det sig att kungens vänner (åtminstone en av dem) bekymrade sig över eventuella komprometterande bilder från vännernas glada tillställningar. I en handvändning var det inte bara kungens smak för kaffeflickor utan också risker för äventyrande av rikets säkerhet som stod på spel.

Hovet ligger lågt ett tag, men när kungen känner att frågan blivit för stor så tar han själv initiativ till den filmade TT-intervjun som har stor potential att bli klassisk.  Det är här som vilken medioker informationschef som helst skulle sagt: “stopp och belägg, du gör inte den här intervjun med mig som ansvarig informationschef”. Visst kan det kännas besvärligt att säga emot kungen, men med tanke på tidigare kungliga mediala prestationer så borde alla varningslampor blinkat helrött. Och visst blir intervjun en oerhört pinsam tillställning, även med kungliga mått mätt. Här är några exempel:

– Kungen utstrålar otydlighet, tveksamhet och rädsla

– Kungen vet inte om han ska titta på intervjuaren eller i kameran

– Svaren är mer än lovligt virriga (intervjun kan läsas här)

– Kungen tar avstånd från påståendena i boken och förnekar alla porrklubbsbesök och liknande, alltså inget bladvändande längre. För att vara det minsta trovärdig skulle detta gjorts redan när boken kom ut. Anders Lettströms agerande är ju också ett ganska graverande indicium

Helt enkelt fantastiskt att Sveriges mest officiella person som hela sitt liv “jobbat” med PR kan vara så infernaliskt inkompetent.

Visst är det en fascinerande händelseutveckling.  Nästan så man misstänker att hovets nya informationschef Bertil Ternert jobbar undercover för Republikanska föreningen!

Mille Markovic har lovat släppa bilder. Spännande fortsättning lär följa!

 

Även om monarkin kommer hanka sig kvar ett tag till så finns det en del man kan göra på vägen för att hyfsa till det hela. Inte minst när det gäller finansieringen så att hovet inte är ett svart hål som skattebetalarnas pengar går in. Johan Westerholm har vettiga förslag på den punkten.

 

Några andra bloggar som skriver läsvärt på samma tema: Martin Moberg, Flute, Högbergs tankar, Jinge, Henrik Alexandersson

Givetvis finns det också drösvis med tidningsartiklar. Här är några: Ab 1, 2, 3, 4, Exp, 2,  SR 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, SVT 1, 2, Nyheterna

 

Train of ideas

Published on 2011/05/05 in Energi and Kultur. 0 Comments Tags: , .

Häromdagen tog jag en tur till stationen här i Malmö för att kolla in utställningståget “Train of Ideas”. Hamburg har vunnit titeln “European Green Capital” och passar på att marknadsföra sig med en mobil utställning (6 containrar på tåg) som ska turnera runt i Europa. I Malmö har det varit rätt mycket reklam på stan och i lokalblaskan för utställningen, så jag blev lite överraskad när perrongen med utställningståget i stort sett var tom. Att det stod två utställningsvärdar och spelade kort i första vagnen förhöjde inte direkt intrycket..

På det hela taget så var dock utställningen snygg och ordentligt gjord och det dök faktiskt upp lite fler besökare. Men någon riktig kioskvältare vill jag inte påstå att det var. Eftersom mitt sällskap (1,5 år gammal) inte föll för alla knapptryckningsmöjligheter så blev det en ganska snabb tur – kanske missade jag något.

Några intressanta grejer hann jag dock notera:

I visionerna för den framtida staden gavs det inte mycket utrymme för personbilar. Det var faktiskt inte alls något Andreas Carlgren-aktigt som “det är inte bilarna som är problemet utan utsläppen“. Det gjordes tom ganska klart att bilarna är ett problem eftersom det är synnerligen energiineffektivt att släpa runt på 1,5 tons dödvikt för att transportera en person samtidigt, som bilarna tar alltför mycket av stadens dyrbara yta i anspråk.

I Schweiz har 2000-watt-samhället blivit ett begrepp. Ramverket togs fram 1998 på ETH i Zürich (där Einstein brukade hänga) och baseras på den genomsnittliga globala energiförbrukning (ungefär 2000 watt kontinuerligt eller 17520 KWh per år. Det hade varit tydligare att ange det i KWh, men 2000 är ju mer säljande..). Tanken är att senast 2050 ska den genomsnittliga energiförbrukningen, även för i-länder, ner till 2000 watt. Schweiz ligger på ca 6000 watt idag. 2009 låg Sverige på 7200, varav oljeeldade transporter stod för ca 1400 watt. Visst hade det blivit lägre med elbilar (högre verkningsgrad), men det ger knappast plats för fantasiprojekt som Förbifart Stockholm.

Det är en stor utmaning att reducera energiförbrukningen med mer än en tredjedel, men det blir inte lättare av att vi väntar. Tekniknaivister vill ju gärna tro på under, men risken att vår omställningsförmåga reduceras i takt med att energitillgången avtar är betydande.

En målsättning för energiförbrukningen har fördelen att det blir mycket mer konkret än ett koldioxidmål. När det gäller CO2 är det mycket enklare att börja prata om lågt hängande frukter i u-länder och skjuta problemet ifrån sig.

Tåget är i Göteborg mellan 6-10 maj innan det tuffar vidare till Oslo. Om du ändå har tid över så gå dit, men du ska inte heller bli ledsen om du missar det.

 

 

Uppsalainitiativet dominerar

Published on 2011/04/01 in Kultur, media and Miljö. 1 Comment Tags: .

Jag brukar försöka låta bli att skriva inlägg som bara tipsar om andra bloggares inlägg, men den här gången måste jag göra ett undantag.

Utmärkta Uppsalainitiativet (“för dig som inte vet bäst själv“) har skrivit en läsvärd debattartikel där de uppmärksammar tre forskare som är profilerade – och jobbar hårt – som klimatförnekare. Dessa tre forskare hade också en framträdande roll på den tiden när liknande desinformerande pågick för att framställa passiv rökning som ofarligt.

Jag tror inte att det främst är lobbyismpengar som är den drivande kraften för de utpekade forskarna och andra i samma situation.  Istället är det människans naturliga konservatism som gör det svårt att ta till sig något som vänder upp och ner på alla djupt präglade föreställningar och beteenden. Det som dock kan ge oss ett litet hopp i klimatfrågan är hur snabbt den allmänna uppfattningen ändå kan ändra sig när det väl tar fart. Jag har tagit upp ämnet tidigare. Ett av de bästa exemplen är den här barnpornografiska reklamen som idag skapar allt annat än positiva associationer!

Högerextremister och islamisters gemensamma nämnare

Published on 2011/03/15 in Invandring, Kultur and Politik. 11 Comments Tags: , .

Då var det dags för ett ämne utanför bloggens huvudfåra.

Under de senaste åren har det uppmärksammats allt mer att judar i Malmö känner sig utsatta och förföljda. Jag måste erkänna att jag från början hade lite svårt att ta rapporteringen riktigt på allvar. Visst kan Gaza-invasionen skapat en hel del hatkänslor med irrationellt beteende som följd, men min spontana reaktion var att så väldigt omfattande kan det väl ändå inte vara.

Nyfiken på hur svenska islambloggare ser på saker och ting fick mig att leta upp och börja läsa några sådana. Den första jag hamnade på var en blogg som verkade ge ett seriöst intryck med långa artiklar om utvecklingen i mellanöstern. Men ganska snabbt började det dyka upp ett genomgående tema, ungefär såhär – om det inte hade varit för de illasinnade sionisterna så hade situationen i Mellanöstern varit mycket bättre. Och inte bara där utan i hela världen, förutom i Iran där man är på god väg att bygga upp idealsamhället! Om någon lite försynt påpekar att Iran kanske inte verkar så fantastiskt mysigt (tex om man hänvisar till Transparency Internationals bild av korruption i Iran som jag gjorde) så bemöts man ofelbart av svaret att man inte kan lita på propagandan från sionistiskt styrda organisationer! Begreppet NWO dyker givetvis också upp i den konspirationsteoretiska världsbilden som framträder. Att det länkas till nationell.nu (högerextrem sida) trodde jag först var någon form av ironi. Men även om nationell.nu inte har mycket till övers för muslimer och islam så upptäckte jag att islamisterna (eller vad vi nu ska kalla dem) har tagit över nationalisterna/högerextremisternas bild av judarna.

Min diagnos är att denna islambloggare har hamnat i ett sektliknande extremisttänkande där all fakta som inte stämmer överens med den egna världsbilden snabbt och enkelt sorteras bort som irrelevant (ytterligare ett exempel på speciell diskussion).

Detsamma kan sägas om en annan islamblogg som i mångt och mycket delar världsbilden ovan, (hurra för Iran!) men som har en något mer religiös profil. På bloggen finns det ett inlägg som förklarar trafficking och prostitution med den: “liberala sex kulturen och det moraliskt förfallna samhälle vi lever i idag“. Här kan vi prata moralkonservativt och inte så lite jämställdhetsfientligt (inte minst i efterföljande diskussion).

Ett annat exempel är kulturvärldens tidigare favoritmuslim Mohamed Omar som gått och blivit extremist. Även hans blogg visar samma tydliga tecken som bloggarna ovan. Läs mer om M O på Newsmill.

De omnämnda bloggarna är inte på något sätt våldsförespråkare, men när personer som kan formulera sig väl har dessa värderingar så är det ett tecken på att det också finns andra mer våldsbenägna islamister med ungefär samma världsbild. Alltså är det ganska sannolikt att situationen för judar i Malmö är betydligt besvärligare än vad åtminstone jag trodde från början.

En annan intressant aspekt är att även moderata och sekulära muslimer känner sig utsatta för de extrema islamisternas hat.

Ulf Nilsson i Expressen skriver att Sverige och svenskarna befinner sig i ett krig mot muslimerna. Jag skulle snarare vilja säga att Sverige och svenskarna (invandrare inkluderade) bör fortsätta att kämpa mot okunniga, intoleranta, bakåtsträvande grupperingar, som man länge gjort med tex vänster- och högerextrema, men också med religiöst konservativa. Islamisterna är ytterligare en gruppering att lägga till på listan, varken mer eller mindre.

,____

Här är några andra exempel på islambloggar där det finns ett och annat som kan få vän av ordning att haja till: Noorislam, Seende, Ledaren, Min Hijab

För övrigt bör den första åtgärden vara att sätta stopp för religiösa friskolor, vilket tas upp i flera inlägg på Lindenfors blogg.

Vem BEHÖVER ett nytt operahus?

Published on 2011/01/17 in Ekonomi, Kultur and Politik. 14 Comments Tags: , , .
Royal Swedish Opera, seen from Helgeandsholmen

Image via Wikipedia

Som ni säkert har hört så propageras det för ett nytt operaskrytbygge i Stockholm. Eftersom det är en så vansinnig och absurd idé samtidigt som den har starkt stöd bland stora delar av samhällseliten så blir det väldigt roligt att följa vad som sägs.

DN eldar på med ett antal artiklar  (här, här, här och här) och visst finns det en viss balans, bla så refereras till en Sifo-undersökning som visar att en övervägande majoritet (73% i hela Sverige och 64% i Stockholm) av svenskarna är mot ett nytt operahus. Men artikeln “Därför behöver Stockholm en ny opera – nu” är en kultursidespamflett för att motivera nybygget. Dock betydligt mer skrattretande än övertygande. Låt mig ge er några exempel:

Det är tre områden som artikelförfattaren Martin Nyström går igenom i sin argumentation för en ny opera och som praktiskt sammanfattas för läsaren som vill ha en överblick.

1. Funktionellt

Eftersom arbetsmiljö, scenteknik, akustik och lokalproblem inte når upp till den standard som de operaanställda önskar sig, så anses “närmast orimliga renoveringsbehov” föreligga.

Visst, om man inte kan tänka sig att kompromissa på något område (och det är ju viktigt när vi pratar om den finaste av de fina kulturkonsterna) utan vill ha det allra bästa så är renoveringsbehovet säkert omfattande, men även om man skulle putta in 1000 miljoner i en renovering så är det ändå bara en fjärdedel av vad ett nybygge kostar. Jag tror att man kan få ganska mycket renovering för 1000 miljoner.

2. Konstnärligt

I sammanfattningen beskrivs det konstnärliga argumentet med följande glasklara motivering: “För att Sverige skall få ett nytt operahus, med en ny syn på sitt förhållande till sitt arv och sin tradition, som gör sig till en arena för samverkan och dialog mellan olika samtida horisonter och perspektiv inom musiken och scenkonsterna.”

Av ovanstående kan jag inte utläsa något annat än att det går precis lika bra i vilket operahus som helst. I den lite mer ingående artikeltexten förtydligas det på följande sätt: ” Men Kungliga Operan står också inför behovet att återta initiativet på det konstnärliga området och bli en brytpunkt för samtidens perspektiv och horisonter. När lilla Backateatern i Göteborg, som i år med sin ”Carmen” är mera lyckosam med att göra ett brännande samtalsämne av en klassiker än nationalscenen är det dags att tänka helt nytt”

Aha – den lilla lokala teatern som bara har en bråkdel av kostnader och betydligt enklare lokaler lyckas bättre med sina konstnärliga ambitioner än nationaaalscenen. Aha – vi måste ge nationalscenen ännu bättre lokaler och ännu mer resurser så att de kan sätta den lilla uppstickaren från landet på plats. Som ni ser så är logiken glasklar!

Men vänta bara – det blir ännu bättre!

3. Symboliskt

Sammanfattning av symbolargumentet lyder: “För att ett nytt svenskt operahus, om det innehåller visionen om det flerstämmiga torget och mötesplatsen mellan olikheter, skulle kunna engagera det svenska folket för att stärka och utvidga offentligheten, samhällets ”öppna strukturer”, i en tid då segregation och konsumism gör det allt svårare att hävda den sant offentliga platsen” För er som har lite svårt att se vad dessa storvulna ord har med ett operahus att göra så finns det även för detta argument lite fler ledtrådar i artikeln:

“..viktigaste att den inte blir ytterligare ett nationellt monument utan en, vad Theodor Kallifatides brukar kalla, ”öppen struktur”. En mötesplats, ett torg, eller en offentlighet som befrämjar samma rika flerstämmighet och interkulturella dialog som präglade operakonsten..”

Aha – den mest elitistiska konstformen ska nu bli folklig och det heliga templet ska bli en plats för samhällets alla skikt. Helt enkelt en plats där förortsinvandraren ska kunna mötas med Östermalmskärringen och där hotellstädaren ska kunna frottera sig med börsbolagsdirektörer. Och det ska inte bara vara en angelägenhet för Stockholmaren utan det ska få hela svenska folket att stärkas i kampen mot inskränkt offentlighet som är följden av segregation och konsumism. Alltså kommer ett nytt operahus att ha positiva effekter även på segregationen och köphetsen. Tänk så mycket bra man kan få för bara 4 miljarder. Återigen är fördelarna bländande tydliga!

För den som inte kan få nog av fantastiska argument så finns det mer i att hämta i det debattinlägg som drog igång diskussionen. Där framförs även argumentet att alla andra har ju fått nya operahus så då vill vi också ha. Visserligen uttrycks det som att operakonsten går mot en ny vår med många nya byggnader runt om i världen (inte minst hos våra nordiska grannar) och med lokala nysatsningar i Sverige. Tyvärr så finns det ju inte någon som helst koppling till efterfrågan och utbud av själva operan (med subventioneringar på 80-90% i Norden), så att det runnit in mycket pengar i branschen kan man inte tolka på annat sätt än att opera har blivit en statussymbol som både näringsliv och politiker gärna lägger andras pengar på. Sen finns det ju också privatpersoner som tycker att opera är ett bra sätt att bygga monument över sig själva (Maersk Mc-Kinney Möller).

Den som är något sånär klartänkt resonerar istället att alla satsningar som redan gjorts är ytterligare ett argument varför det inte behövs en ny opera i Stockholm, vilket beskrivs på ett bra sätt här.

Jag vill också poängtera att jag inte på något sätt är rabiat motståndare mot offentlig finansiering av kultur. När det gäller kulturstöd så måste dock huvudparametern vara att så många som möjligt ska få ut något vettigt (kvalitet) av pengarna. Ett genomsnittligt besök på operan under 2009 kostade ca 1700 kr i subventioner – utan kapitalkostnaderna för ett 4-miljardershus..

Finns det någon som kan ge mig några riktiga argument för ett nytt operahus?

 

Andra som har åsikter om ett nytt operahus:

DN Debatt, Axess, Vänsterdebatt, Magnus Andersson, Moteld, På första tillslaget, Mats Berglund, Stadsflanören, Kulturbloggen, Teatermagasinet, Anders Flanking, Rasmus Liberal

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...