Mer demokrati? Öka transporterna!

Mycket jobb har lett till uppehåll i  bloggandet, men efter att hört ett avsnitt av OBS i P1 så kliade det i fingrarna. Mycket ska man höra innan öronen trillar av, men ibland är man förvånad över att de fortfarande sitter kvar.

Det som fick mina öron att snurra några varv var när Anders Ydstedt (mer om honom senare) läste upp en text som mycket enkelt kan sammanfattas i följande tre punkter:

1. Fri rörlighet har alltid varit en förutsättning för demokrati och frihet

2. Det finns politiker och byråkrater som vill planera, reglera och ransonera resandet, främst motiverat med miljöskäl

3. Historien har många gånger visat hur ny teknik som ökar mobiliteten motarbetats politiskt. Den smarta strategin är att ta bort störningarna av den ökade mobiliteten istället för att motarbeta den.

Nämen, att ingen tänkt på det! Varför har vi överhuvudtaget samhällsproblem – vi kan ju bara ta bort störningarna!

Genom att totalt blanda bort korten och koppla ihop strävan mot en långsiktigt hållbar mobilitet med antidemokratisk politiska maktmedel så kan ett otränat öra (och hjärna) säkert uppfatta munvädret som dagens sanning. Läs gärna detta praktexempel på svartmålande genom negativa, men ack så irrelevanta, associationer:

“Begränsningar av rörlighet handlar om makt. Före 1860 krävdes det inrikespass för varje resa inom Sverige. Inrikespasset användes för att hålla kontroll över spridandet av politiska illäror, spioneri eller anstiftande av uppror. Inrikespasset var också ett sätt att kontrollera handeln under en tid då flödet mellan stad och landsbygd gav viktiga skatteintäkter.  Sverige var på intet sätt ensamt om att kontrollera resandet. Berlinmuren var kanske den tydligaste symbolen för reseförbud och än i våra dagar utgör begränsning av rörelsefriheten ett viktigt verktyg för att upprätthålla diktaturer.”

Utan minsta skam i kroppen (?) framställs lågprisflyget, tillgängligt för alla, som en lans mot elitens försök att undanhålla den vanliga människan från livets goda – och mot diktaturers förtryck:

“På 1800-talet kritiserade den brittiska eliten Thomas Cook som gav vanliga människor möjlighet att göra helgutflykter med de nya järnvägarna. Nu när vi håller på att få ett flyg tillgängligt för alla höjs på samma sätt protester mot lågprisflyget. I Sverige var det den livliga ångbåtstrafiken över Öresund på 1860-talet som omöjliggjorde passkraven.”

Lena Ek som ju har tagit några steg mot en mer verklighetsförankrad miljöpolitik får sig givetvis en släng av sleven när hon citeras följande: ”Ja vi behöver minska trafiken. Det behövs om vi ska klara våra ambitiösa klimatmål. Detta är vår tids ödesfråga.”

Dessa diktaturens fähundar! Vilken tur att vi har Anders Ydstedt som vågar säga ifrån.

En mer nyktert tänkande varelse skulle kunna fundera på vad effekterna blir av minskande råvarutillgång i kombination med en alltmer ökande efterfrågan i de delar av världen som jobbar hårt på att komma ikapp vår råvaruförbrukning, som tex Kina och Indien. En slutsats skulle då kunna vara att det finns mycket som vi behöver göra för att agera proaktivt och reducera de negativa effekterna (inte minst demokratiska) av den mobilitetsminskning som vi har framför oss, planerad eller ej.

Givetvis börjar man undra vad denne Anders är för filur som har låtit tankarna fara ut i tangentens riktning på ett så ogenerat sätt. Efter lite surfande så börjar pusselbitarna falla på plats.

Det visar sig att Anders är medförfattare till boken “Far och Flyg”. På Timbros hemsida beskrivs den på följande sätt:

“Ett mobilitetsmanifest som förklarar och försvarar rätten att resa. Den visar också på den konflikt som mobilitetsfrågorna skapar i politik och samhällsdebatt.

Kontrollerande myndigheter, auktoritära stater och välmenande miljövänner försöker ständigt reglera och förbjuda allt från cyklar till lågprisflyg. Synliga och osynliga murar har byggts kring flyktingar, solresenärer, tågluffare och affärsmän.

Den här boken har ett positivt budskap: att mobilitet och resor inte är ett nödvändigt ont, utan en viktig del av det öppna samhället. Det finns ett direkt samband mellan fysisk och social mobilitet. Den som motsätter sig resande motverkar därmed också den sociala mobiliteten.”

Att Maria Rankka också har ett finger med i boken är helt i linje med den kvalitetsimage som hon håller på att etablera – hon figurerade också i ett av 2011 års absoluta lågvattenmärke “Svensk vindkraft – 215 miljarder senare”.

Av någon anledning (kontakter..) lyckas Timros fria fantasier få ett relativt starkt genomslag i media. Så även när man i stort sett med djupt allvar framställer det som en mänsklig rättighet att få flyga till Thailand en gång om året. Expressen och SvD är två exempel där alstret ynglat av sig.

Anders som är delägare i Scantech Strategy Advisors och arbetar med strategisk rådgivning inom kommunikation för företag och organisationer lägger ju givetvis inte ner så mycket jobb på att sprida mobilitetsevangeliet för sitt egna höga nöjes skull. Timbro har ju visserligen en hyfsad kassa för att sponsra allehanda drömmande och kan säkert ha stått för fiolerna. Det som oroar mig är om det finns något företag i mobilitetsbranschen som har lagt pengar på den här kampanjen. Om den typen av stoppa-huvudet-i-sanden-tänkande är representativt för delar av svenska näringsliv så undrar jag vart det är på väg!

Det gröna börjar tränga ner på djupet

Grönmålandet har länge varit det vanligaste sättet att uttrycka sin omsorg för miljöfrågor, även inom politiken. Jag har tidigare skrivit om att det ser ut som om Centerns Lena Ek har gått på offensiven för att fördjupa sin gröna profil. Nyligen visade det sig att även KD i form av Mats Odell på offensiven.

Att Jonas Sjöstedt håller på att ta initiativet från MP när det gäller miljö är inte heller nytt. Däremot blev jag positivt överraskad när jag läste på Gröna Liberalers sida om vad som bubblar i Folkpartiet. Inte minst när jag såg att Kjell Aleklett är delaktig i folkpartiets klimatstrategi och ska hålla i ett seminarium för Gröna Liberaler.

Hoppas att detta embryo till pånyttfödelse för miljöfrågorna kan fortsätta växa sig starkt och inte bli undanträngt av ekonomiska kriser..

Kollaps, David Jonstad

David Jonstad, en av eldsjälarna bakom Effekt (skaffa en prenumeration om du inte redan har en!), har gett ut en bok om vårt samhälles kommande tillbakagång till en lägre komplexitetsnivå – vår civilisations kollaps.

Boken börjar med en beskrivning av den industriella civilisationens kris som vi är på väg in i. David gör en gedigen genomgång av de tre E:na – Energi, Ekologi och Ekonomi. Mycket bra sammanställning och effektfulla liknelser, som tex att det krävs 700 miljoner cyklister som cyklar dygnet runt för att producera den energi som förbrukas i Sverige.

Andra delen fortsätter med intressanta beskrivningar av andra civilisationers uppgång och fall med tydliga paralleller till situationen i vår civilisation. En viktig poäng i den historiska tillbakablicken är hur kollapsen inte är en ögonblickshändelse. Romerska rikets kollaps som tas upp i boken är ett bra exempel.

Den tredje delen blickar framåt och resonerar om vad man kan göra för att möta civilisationens nedgång.

“Kollaps” är en bok som borde vara obligatorisk läsning för vår lands alla tillväxtnaivister. Tyvärr lär den vara långt ifrån alla topplistor och har inte skapat någon vidare mediestorm, men kul att den inte har gått helt obemärkt förbi, tom TV4:s morgonsoffa har gästats av David!

Mina huvudinvändningar berör den sista delen av boken. I de första delarna betonas kollapsens långsamma tillbakagång, men när det handlar om vad vi kan göra så är det mer på nivån att man ska övertala hyresvärden om att få odla grönsaker på innergården eller att förstå hur kroppen reagerar när de grundläggande behoven inte tillfredsställs. För egen del satsar David och hans bekanta på en relativt självförsörjande ekoenhet ute på landet.

Visst är det stora utmaningar som vårt samhälle står inför, men att backa tillbaka till ett individperspektiv och inte försöka hantera situationen på ett övergripande plan är lite väl defensivt för min smak. Hoppet från dagens överflödssamhälle till en situation där villagräsmattorna blir potatisodlingar kan säkert gå snabbare än många föreställer sig, men är faktiskt inte så sannolik. Om Sverige slipper svarta svanar som startar krig så finns det en oerhört stor effektiviserings/besparingspotential där mycket kan avstås och resurser kan omprioriteras innan vi behöver skära på kaloriransonerna.

Det hade varit betydligt intressantare och mer relevant att i den tredje delen lyfta fram idéer om vad som kan göras för att hantera situationen på nationellt plan.

Bostadsbubblespaningar

Jag tänkte bidra med två halvgamla spaningar från bostadsbubblans Sverige. Den första kommer från en artikel i Di, där NCC kom med lite siffror på hur deras försäljning av bostäder gått under 2011. Det första man slås av är att försäljningen 2011 var lägre än 2008. Nästa anmärkningsvärda sak är lagret av färdiga bostäder. Vid slutet av 2011 hade NCC 810 osålda bostäder, med en försäljningstakt på 567 bostäder under 2011 innebär det att man har ett lager som räcker till över 17 månaders försäljning med 2011-takt, om man inte startar några nya byggen.

 Nästa spaning är från programmet plånboken på P1. När jag satt och slölyssnade häromdagen pratade de om en ny sorts bluffare som lever på att lura folk med time-share lägenheter i Spanien. Det som var det nya var att lurendrejeriet inte längre handlade om att lura på folk att köpa en time-share, utan att lura folk som äger time-share att man har en köpare till denna. Snacka om desperat marknad där säljare betalar x antal tusen till någon bluffmakare som säger sig kunna sälja time-share lägenheten på solkusten…

Allt du behöver läsa för att förstå vår energiutmaning

Det börjar dyka upp tecken på att alltfler får insikt om de utmaningar världen står inför när det gäller energiförsörjningen. Ganska nyligen tittade något överraskande Mats Odell ut ur garderoben, använder sig av begreppet “peak oil” och bjuder in Kjell Aleklett att tala på kristdemokraternas tillställning.

Insikten att fossileran börjar närma sig sitt slut är steg nummer ett. Sen gäller det att förstå att det inte finns några enkla lösningar för att ersätta den fossila energin. Det finns en blogg som tar upp detta på ett oerhört bra och tydligt sätt.

Tom Murphy, professor på UCSD, har i ett antal inlägg gått igenom potential och svårigheter för olika alternativa energikällor. Med effektiva överslagsberäkningar, inte helt olikt “Sustainable energy without the hot air”, visar Tom tydligt på utmaningarna, energislag för energislag.

Kronan på verket är den sammanställning av ickefossila energikällor som Tom gjorde i det senaste inlägget. Läs!

 

En försmak av “marknadslösning” för knappa energiresurser

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) har bland annat som uppgift att hålla koll på vilka de största riskerna på ett samhällsplan är. Givetvis ser MSB inte peak oil som någon risk. Det sköts ju av marknaden, gudbevars!

I dagarna har det dykt upp ett talande exempel på vad som händer när energin inte riktigt räcker till alla. Det har varit kallt i hela Europa. Ryssland är garanten för värme i många europeiska hushåll. Leverankapaciteten är reglerad i avtal som ska se till att gasen räcker även när det blir riktigt kallt. Men vad hjälper väl det när Putin snart ska bli “vald” och vill hålla sig väl med den egna befolkningen:

“I ask you to make efforts to meet the demands of our foreign partners, bearing in mind that the prime task of Russian energy firms and Gazprom in particular is to satisfy the internal demand in Russia,” said Putin.

“This is the priority task.” (läs mer här)

Försök övertala mig att andra viktiga energileverantörer som tex Saudi Arabien eller Iran är bättre på att hålla sig till marknadens spelregler när det väl hettar till..

Vargen (Birger Schlaug) äter upp rödluvan

För någon vecka sedan blev jag tipsad via Birger Schlaugs site om en intervju som han hade gjort med Christer Gunnarsson. Christer är en av författarna (Martin Andersson den andre) till boken “Hållbarhetsmyten – varför tillväxten inte är problemet”. Boken fick en del uppmärksamhet 2011 när den kom ut.

Bokens ämne är ungefär: allt snack om hållbarhet och att jordens naturresurser sätter gränser för tillväxten är bara trams. Jag blev nyfiken på att läsa hur forskare angriper ett sådant utmanande upplägg. Det kan ju inte vara helt enkelt att få någon rätsida med en sådan ansats. Lyckligtvis dök det upp en recension på Ekonomistas som fick mig att spara in både tid och pengar. Professor Astrid Kander som är kollega till de båda herrarna förklarade tydligt vilka brister boken har.

För övrigt hade jag svårt att förstå varför det blev så mycket tjafs om SNS när deras oberoende från särintressen och deras devis “Kunskap för välgrundade beslut” började ifrågasättas i höstas. Jag har snarare sett SNS som en garant för att föra ut särintressen via en pseudovetenskaplig plattform. “Hållbarhetsmyten – varför tillväxt inte är problemet” verkar bekräfta den observationen ytterligare.

Tyvärr bemötte aldrig de båda författarna Astrids invändning (åtminstone inte i media). Därför var det med stor nyfikenhet som jag klickade igång Birgers intervju.

Jag blev inte besviken. Birger lockade in Christer i fälla efter fälla och lät dem slå igen med obönhörlig kraft. Läs följande ungefärliga utdrag:

Inte så långt in i intervjun gör Christer ett lamt försök att försöka slingra sig ur klimatdebatten:

“Är du klimatskeptiker?”

“Klimatförnekare skällsords, skämt, ha,ha, bla, bla – det tar emot att säga säga det rakt ut”

“Tror du på majoriteten av forskarnas uppfattning”

“Jag måste säga att jag är skeptiker. Jag är skeptiker som man ska vara som forskare. Jag vill veta mer..”

“Ännu mer?”

“Man ska vara väldigt skeptisk. Att vara forskare är att alltid vara skeptisk. Även mot dina egna åsikter. Jag tror inte att de flesta som talar i klimatfrågan vet vad de talar om.”

“Har inte den majoritet av forskare som är oroad för klimatomprövat sin omfattning som de hade för 20-30 år sedan…”

“Jag vill inte gå in i den debatten. Fakta är viktigare för mig. Min faktakunskap är för dålig.”

Men det blir ännu bättre när de fortsätter med att resonera om vad tillväxt är och hur det definieras.  Birger skjuter lömskt in följdfrågan:

“Tillväxten mäts då exponentiellt. Kan du förklara vad det är?”

“Hur menar du då?”

“Om man har 4 procents tillväxt blir det en fördubblad ekonomi om 18 år” Är det ett problem, att man mäter exponentiellt?”

“Mäter och mäter”, bla, bla, inget svar

Birger tar sats och förtydligar igen: “Vid nästa sekelskifte skulle vi ha 32 gånger så stor ekonomi som idag. Är det möjligt och rimligt?”

“Det är en fråga om innehåll. Producera 32 gånger mer livsmedel kommer vi ju inte att göra… Tjänstedelen blir bara större  och större”

“Är det möjligt med en 32 gånger så stor ekonomi i Sverige om 90 år?”ä”

“32 gånger, hmm, det skulle återspegla en 32 gånger högre levnadsstandard. Det blir mycket mer suspekt”

“Ändå försvarar du tanken på en evig ekonomisk tillväxt”

“Vår värld har inte 4% ekonomisk tillväxt. En utplaning kommer nog”

“Så evig tillväxt är i princip en omöjlighet?”
“Det är möjligt, ja”

“Du skriver så här också: “Ett samhälle utan tillväxt är otänkbart” Vad menar du då?”

“Man måste öka den produktiva förmåga för att föda fler människor. Hade vi inte haft tillväxt hade vi varit väldigt få på jorden”

“Du skriver också: “I samhällen utan tillväxt produceras inget överskott. Alla producerar för hushållets behov. Det man inte producerar kan inte införskaffas.” Så om Norge nu inte skulle fortsätta ha ekonomisk tillväxt i fem år så producerar man inget överskott utan bara det hushållet har behov av. Det är det du skriver”

“Svälj, Jaha…. Ehhh…. Vi tänker ju att diskussionen handlar om ett hypotetiskt resonemang – om ett samhälle med extensiv ekonomisk tillväxt. Det handlar inte om det moderna samhällets tillväxt. Norge-fallet gäller inte”

“Men varför skriver du så?”

“Jag förstår din åsikt. Det här är ett resonemang om tillväxtens basala definition. Där ett samhälle med självhushåll är utgångspunkten.”Det blir svårförståeligt om idén överförs på den moderna tillväxten”

“Så egentligen så ser du att vi på en 100-årssikt kommer få samhällen utan ekonomisk tillväxt?”

“Ja en utplanande tillväxt och ekonomi”

Är det inte rimligt då att politiker funderar över vad som händer efter tillväxtsamhället?”

“Men boken är skriven av två personer som har jobbat med utvecklingsfrågor i fattiga länder. Vi menar att där är vägen lång innan man ska börja tänka så.

“Tillväxtkritikerna som du skriver om, är det någon av dem som menar att vi ska hindra att fattiga länder får ekonomisk och materiell tillväxt.?”Menar de inte att de är vi i den rika delen av världen som ska dra ner på vår konsumtion? Är det inte så debatten är?”

“Många är nog så, men dock inte alla”

Häpp! Så gör man för att få en tillväxtutopist som har ägnat en hel bok åt tillväxtens lov att göra en pudel och medge att tillväxtens era snart är förbi!

Christer är inte den enda drömmare som man hade velat se toastad i Birgers bedrägligt mysiga fåtölj..

 

 

LCHF och Katrin Zytomierska

I några tidigare inlägg (85kg kött!, Köttfrossa, Mer kött ger sämre omdöme) här på Osunt så har jag beskrivit de resurs- och klimatmässiga problemen med vår höga köttkonsumtion. Därutöver kan man slänga fram två argument till mot den höga  köttkonsumtionen. Etiken och hälsan.

Jag har länge fascinerats över att det finns så många människor i vårt trendkänsliga land som är så fixerade vid att öka sin köttkonsumtion – också av hälsoskäl! Jag har förundrats över hur dessa LCHF/dylikt-fanatiker får ihop sin världsbild, inte minst när man lägger någon form av miljöperspektiv på ätandet.

I ett som så ofta utmärkt inlägg hos bloggrannen Ekologistas så fick jag tips om en länk till ett eftersnack i SVT Debatt. Den gav mig en aha-upplevelse. En rabiat Katrin Zytomierska argumenterade påstridigt och visade samtidigt upp en otroligt låg kunskapsnivå. Med tanke på att hon är en huvudfigur i LCHF-världen (topplistad bokkrängare) så skulle man kunna förvänta sig en något djupare kunskap och insikt. Som att fisk också är kött. Eller att världen är större än hennes ego.

Ibland är det lätt att fastna i sin egen bubbla och tro att de flesta åtminstone har lite hum om hur saker och ting hänger ihop. Eftersnacket var en sådan kontakt med verkligheten som behövs ibland. Kommentarsfältet på Katrins blogg ger mig dock nästintill en överdos av verklighet.

Åter till hälsan. DN hade en bra sammanställning av forskningsläget när det gäller kött och cancerrisker. Precis som känslomässigt djupt engagerade klimatskeptiker så kan säkert LCHF:are hitta “vetenskapliga bevis” för att det är precis tvärt om. Men om vi bortser från det så ökar högt intag av rött kött och charkuteriprodukter riskerna för cancer. DN sammanfattar det så här:

  • Det finns ett massivt vetenskapligt stöd för att charkuterier och rött kött höjer risken för tjock- och ändtarmscancer. Riskökningen varierar något mellan olika studier, men verkar ligga någonstans runt 30 procent för varje daglig portion.
  • Det finns visst vetenskapligt stöd för att rött kött och charkuterier höjer risken för cancer i bland annat strupen, lungorna och bukspottskörteln och att charkuterier dessutom höjer risken för prostatacancer.
  • Flera nyare studier pekar mot att rött kött och charkuterier även höjer risken för stroke och typ 2-diabetes.
  • Till rött kött räknas i allmänhet nöt, gris, får och get. Till charkuterier eller ”processat kött” räknas bland annat korv, bacon och leverpastej.

 

Jesus and Mo

Om du inte redan har hittat till den eleganta satirserien Jesus and Mo, klicka dig vidare här. Det är lätt att fastna en bra stund – perfekt söndagsunderhållning.

Det är dessutom fritt fram att sprida vidare – gör det!

“Jesus & Mo is licensed under a Creative Commons License:
Feel free to copy for noncommercial purposes, under the same license.
Please provide a link back to jesusandmo.net”

Lena Ek vågar vägra mer trafik

Nu börjar det hända grejer! Jonas Sjöstedt fortsatte att skruva upp V:s miljöprofil i riksdagsdebatten – helt i linje med det som deras framtidskommission har formulerat. Det var ett stort steg, men frågan är om regeringen inte har tagit ett ännu större steg när miljöminister Lena Ek svär i kyrkan (igen) och bekänner sig som tillväxtrealist. Vi måste åka mindre bil, trafiken måste minska” sa hon i Rapport.

Den som funderat på tillväxtens begränsningar och räknat på vad som händer i verkliga världen har slagits av hur Andreas Carlgren (mfl) kunnat komma undan med obegränsat ologiska uttalande som Detta [Förbifart Stockholm] är klimat- och miljöalternativet för Stockholm“. Ur det perspektivet är det inte mindre en revolution att den efterträdande miljöministern uttalar sig som Lena gjorde.

Vi-måste-åka-mindre-bil-Lena är en hårsmån från att komma ut som en fullblodad tillväxtrealist. När man väl vågat trafiksanningen i vitögat (och uttala den) är det inte långt kvar till att göra detsamma för andra konsumtionsområden.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...