Skrothandel och avregleringar

I en stad som Malmö får du leta länge för att hitta något hus med koppardetaljer i gatuhöjd. Eleganta kopparstuprör avslutas alltid med målad plåt längst ner. Även på högre höjder händer det att vackra koppararbeten plockas ner när desperationen blir för stor. I byggbranschen är kopparstölder också ett gissel. Infrastruktur (tåg och elnät) drabbas också. Det är inte bara koppar som är attraktivt, men stölden av 60 ton titan (värt 23 miljoner) som drabbade Alfa Laval är något utöver det vanliga.

Det är lätt att koppla metallstölderna till de nya prisnivåer som råvaror etablerat sig på (glöm inte att läsa om Granthams analys), men du behöver inte göra mer än att ta en tur till något av våra europeiska grannländer för att inse att problemen med kopparstölder inte är lika stort överallt, trots de höga metallpriserna. I Schweiz har jag sett ett nybyggt skjul för soptunnor inklätt i koppar!

Att försöka få bukt med problemen genom att gå på de vinddrivna existenser som ibland utsätter sig för livsfara, bara för att komma över något kilo koppar, är givetvis utsiktslöst. Däremot finns det utmärkta möjligheter att ta ett strukturellt grepp och se till att det blir svårare att få avsättning för det stulna godset.

I Sverige var skrothandelsmarknaden reglerad fram till 1997. För att få handla med metaller krävdes det licensiering och alla verksamheter kunde kontrolleras. Den avreglering som gjordes 1997 innebar att en ny marknad för affärer i skuggsidan öppnades upp. Minsta lilla skrotbusiness kan numera utan större ansträngningar få avsättning för det stulna skrot som de köpt in. Gissningsvis kan man även chippa in lite svarta pengar i processen och få dem tvättade. Inköpspriset på de stulna metallerna är givetvis en bit under det marknadsmässiga – alltid kontant betalning – mellanskillnaden fylls med svarta pengar som man på så sätt kan få in i bokföringen.

I media rapporteras det frekvent om kopparstölder, men ytterst sällan har jag läst något som tar upp det grundläggande problemet, dvs den marknadskonstruktion som underlättar den kriminella hanteringen av stulna metaller. Kul att trafikverket har lyft upp frågan och efterlyser åtgärder. Jag hoppas verkligen att det ger reaktioner.

Sossar som med regleringsdiskussioner krampaktigt (finns också bra exempel: se Lena Sommestads blogg, eller här) försöker hitta någon angreppsvinkel på moderaterna – varför inte slänga in skrotmarknaden i debatten? Borde finnas en hel del poäng att plocka där!

Shale gas – insiders försöker spräcka bubblan

Energibranschen har påverkats enormt mycket av de stora volymer skiffergas som producerats i USA under de senaste åren. Framväxten av prospekteringsbolag och utvinningstekniker har exploderat. Gaspriserna har gått ner vilket lett till stora förluster på de långa inköpskontrakt som europeiska energibolag slutit med Ryssland.

Samtidigt har man lyckats bra med att framställa (natur..)gasen som klimatvänlig – i jämförelse med kolen – och förutsatt att man ignorerar de stora läckagen av metangas som produktion och inte minst distributionen leder till.  Inte konstigt att det länge funnits en uppfattning i energibranschen att gasen är räddningen för våra energisystem på medellång sikt.

Även i Europa har man påbörjat en del prospektering även om det finns en betydligt större skepsis till riskerna med fracking-tekniken där stora mängder kemikalier pumpas ner för att få ut gasen (se Cornucopias inlägg). I Sverige har det gjorts provborrningar, tex har  Shell gjort tester i Skåne, vilket har mötts av omfattande protester. Nätverket Heaven or Shell har bildats som en motvikt till exploatörernas grönmålande lobbyism. Den allmänna uppfattningen är att det finns potential i Europa (inte minst i Polen), men att det blir betydligt svårare att realisera den jämfört med i USA. Inte minst pga motståndet, men också för att den högre befolkningstätheten gör det komplexare.

Efter några gyllene år har dock framtidsdrömmen om gas som den energipolitiska räddaren för USA börjat bli lite mindre rosaskimrande. På The Oil Drum och liknande informationskällor har man länge kunnat se initierade invändningar mot bilden av gasens fantastiska potential (här finns en bra sammanställning).

Det som nu har hänt är att branschkonsulter och analytiker har läckt material till NY Times. De upplever att den officiella bilden av skiffergasens potential avviker starkt från verkligheten. Hundratals interna mejl och dokument som NYT fått ta del av visar på att det finns en stor skepsis i branschen. Det framgår att branschaktörer ser skiffergasutvinningen som en bubbelbransch där inflödet av investeringsmedel vida överstiger den realistiska potentialen och där det gäller att spela med så länge som möjligt. Det som framförallt ställer till det är indikationerna på att källornas produktivitet avtar mycket snabbare än vad man tidigare trott.

Lars Bern är övertygad om att gas kommer att bli den dominerande energiråvaran för 2000-talet, på samma sätt som oljan var under 1900-talet. Låt oss vänta några år och se om vi inte kan sortera in hans förutsägelser i samma kategori som Marian Radetzkis oljeprisprognoser..

 

 

Svenska Banker och hävstångsprincipen


Häromdagen “roade” jag mig med att räkna ut hävstången (leverage ratio) för några svenska/nordiska banker. Med hävstång menar jag hur mycket pengar som banken har när de sålt alla tillgångar och betalt alla skulder (eget kapital) delat med summan av tillgångarna. Lite förenklat kan man säga att det motsvarar kontantinsatsen (dvs de pengar som köparen själv satsat) på ett husköp delat med husets totala värde.

Så här ser det ut (1:a kvartalet 2011):

  • SHB                         26,3
  • SwedBank           18,26
  • SEB                        21,64
  • Nordea                 24,3
  • Danske Bank      29,6

Detta innebär att för varje krona som Danske Bank äger så har man lånat ytterligare ca 30 för att köpa tillgångar. Det innebär också att om värdet på alla Danske Banks tillgångar sjunker mer än 3,6% så är banken bankrutt, eftersom det egna kapitalet då blir negativt. Säkerligen utgörs mycket av tillgångarna av säkra sådana (tex brukar lån till den egna staten i den egna valutan räknas som säker).

I Sverige tillämpar man ett system som är mer avancerat än ovanstående hävstångsuträkning, nämligen primärkapitalrelation som är ett mått på hur mycket eget kapital en bank har i förhållande till dess riskavvägda tillgångar (se här för en utmärkt beskrivning ). Har man enbart tillgångar i form av statsobligationer i den egna valutan kan hävstången vara väldigt stor, men har man osäkrare tillgångar måste den vara mindre för att primärkapitalrelationen ska vara uppfylld.

Till skillnad från USA så är ju bostadslånen i Sverige inte direkt knutna till panten utan till låntagare. Man kan alltså inte bara ge sitt hus till banken för att lösa lånen, utan man har kvar det kvarvarande lånet om husets värde är lägre än lånebeloppet. För bankerna innebär detta att bolån är betydligt mindre riskfyllda än i USA. Därför är en krasch av svenska banker mindre sannolik än den var i USA, trots sjunkande bostadspriser.

Vad som dock gör mig lite nervös är situationen för kommersiella fastigheter. Ett exempel är nyheten om att företaget Hemfosa köper hälften av SAAB:s fabriksfastighet för 255 miljoner kronor. Man köper alltså en stor fabrik som hyrs av ett företag på konkursens brant. Ett sådant riskabelt projekt får man ju anta har en stabil finansiering, eftersom riskerna är avsevärda även för en blind höna. Men tittar man på Hemfosas senaste bokslut ser man att det egna kapitalet endast utgör 2% av de totala tillgångarna. För 195 miljoner i egna pengar har man köpt tillgångar för 9,8 miljarder! Om en konkurs av SAAB sänker värdet på fastigheten med 2/3-delar så innebär det alltså konkurs även för Hemfosa, om ägarna inte skjuter till mer pengar.

Med tanke på de fallande bostadspriserna lär vi få se en minskning av den privata konsumtionen (som redan inletts). Sannolikt leder det till att många av de externa köpcentrumen som byggts de senaste åren (under antaganden om oförändrad konsumtionsökning) får svårt att överleva. Om några av fastighetsbolagen som äger dessa har liknande hävstänger som Hemfosa så ser det inte så ljust ut för bankerna som lånat ut pengarna.

Uppdaterat: Även Di uppmärksammar nu Hemfosas belåning. Hemfosas argument är tydligen att de pensionspengar som lånats ut till företaget (från bla Alecta, Folksam osv)  som man nu spekulerar med lika gärna kan ses som eget kapital.

VW. The Dark Side

Gröntvättning är populärt. Om man ska vara lite cynisk så är det av det politiska läget att döma synnerligen effektivt. Hur många politiker känner att det finns en press från väljarna (eller egen vilja) att verkligen ta itu med med de enorma omställningar som krävs för att hantera att vi befinner oss i utförsbacken på den fossila eran? Vilken genomsnittlig konsument/väljare har den minsta insikt om läget? Med största sannolikhet kommer vi fortsätta business as usual ända tills det blir oljebrist som inte kan lösas med det nödlager som IEA:s medlemsländer sitter på. Kom ihåg att vi behöver hitta tre nya Saudiarabien innan 2030 för att leverera olja i takt med de efterfrågeprognoser som världen (IEA) bedömer som rimliga.

Då är det kul att se när någon drar ner brallorna på gröntvättarna på ett roligt och effektivt sätt. Greenpeace har fått in en fullträff i deras attack på VW. Diverse VW-material parodierar man mycket snyggt, bla just VW:s reklamfilm på Star Wars-temat.

Sannolikt är VW inte speciellt mycket värre än någon annan i sammanhanget. Tex fanns det förmodligen ingen som var senare än Volvo att inse vikten av bränslesnålare bilar (V50-DRIVe blev vändningen, men det krävdes att “Volvos ingenjörer tog fram den på fritiden när Volvoledningen sov”). Men eftersom rebellerna inte har riktigt samma resurser som “The Dark Side” så kan man inte kosta på sig millimeterrättvisa. Man måste slå till där det kan ge bäst effekt.

I mina öron har Greenpeace aldrig klingat helt rent, men med den här kampanjen så växer min respekt. Mer sånt!

Bli en rebell du också!

VW The Dark Side

 

Peak monarki

Vi har alla växt upp och levt i en tid då lättillgänglig och billig olja har varit en självklar del av ekonomin. Det har ganska länge varit uppenbart att den tiden är förbi. Ändå är det något som få känner till och som det är lätt att avfärda. Det tråkiga är att det är ett fullkomligt normalt mänskligt beteende. Människan har inte förmågan att ta till sig information som vänder alla invanda föreställningar upp och ner. Först när förändringen står och knackar på din dörr faller pusselbitarna på plats. Fenomenet peak oil kommer sannolikt inte att bli var mans kunskap förrän den dag då oljemarknaderna kollapsar.

På samma sätt har vi i Sverige dragits med en monarki som också passera sin topp, men som haft en väldigt utdragen nedgångsfas. Det finns många steg på vägen under Sveriges demokratisering då kungahuset borde monterats ner som en logisk konsekvens av samhällsutvecklingen. När kungen 1974 fråntogs all sin politiska makt så skulle man kunna tycka att en reform med övergång till republik borde vara nästa naturliga steg. Men som sagt så kan det ta lång tid för vanföreställningar att dö ut.

Frågan är om vi inte börjar närma oss den dag då de kungliga strukturerna börjar krackelera och det helt plötsligt blir uppenbart även för veckotidningsläsarna att tiden har sprungit ifrån monarkin.

Givetvis har kungens liv och leverne inte så mycket med de strukturella problemen med monarkin att göra, men det kan bli den utlösande faktor som gör det möjligt att ta itu med de frågor som tidigare varit för politiskt känsliga för att hantera.

Detta har hänt:

Boken “Den motvillige monarken” (en svart svan för monarkin?) vände upp och ner på mycket. Kungen avfärdade det hela med att det var dags att vända blad. Det var nog inte många som tolkade bladvändandet på något annat sätt än som ett erkännande av kungen levt ett liv så som det anstår en kung. Mediastormen drog ganska snabbt förbi och allt verkade återgå till det normala.

Men så visade det sig att kungens vänner (åtminstone en av dem) bekymrade sig över eventuella komprometterande bilder från vännernas glada tillställningar. I en handvändning var det inte bara kungens smak för kaffeflickor utan också risker för äventyrande av rikets säkerhet som stod på spel.

Hovet ligger lågt ett tag, men när kungen känner att frågan blivit för stor så tar han själv initiativ till den filmade TT-intervjun som har stor potential att bli klassisk.  Det är här som vilken medioker informationschef som helst skulle sagt: “stopp och belägg, du gör inte den här intervjun med mig som ansvarig informationschef”. Visst kan det kännas besvärligt att säga emot kungen, men med tanke på tidigare kungliga mediala prestationer så borde alla varningslampor blinkat helrött. Och visst blir intervjun en oerhört pinsam tillställning, även med kungliga mått mätt. Här är några exempel:

– Kungen utstrålar otydlighet, tveksamhet och rädsla

– Kungen vet inte om han ska titta på intervjuaren eller i kameran

– Svaren är mer än lovligt virriga (intervjun kan läsas här)

– Kungen tar avstånd från påståendena i boken och förnekar alla porrklubbsbesök och liknande, alltså inget bladvändande längre. För att vara det minsta trovärdig skulle detta gjorts redan när boken kom ut. Anders Lettströms agerande är ju också ett ganska graverande indicium

Helt enkelt fantastiskt att Sveriges mest officiella person som hela sitt liv “jobbat” med PR kan vara så infernaliskt inkompetent.

Visst är det en fascinerande händelseutveckling.  Nästan så man misstänker att hovets nya informationschef Bertil Ternert jobbar undercover för Republikanska föreningen!

Mille Markovic har lovat släppa bilder. Spännande fortsättning lär följa!

 

Även om monarkin kommer hanka sig kvar ett tag till så finns det en del man kan göra på vägen för att hyfsa till det hela. Inte minst när det gäller finansieringen så att hovet inte är ett svart hål som skattebetalarnas pengar går in. Johan Westerholm har vettiga förslag på den punkten.

 

Några andra bloggar som skriver läsvärt på samma tema: Martin Moberg, Flute, Högbergs tankar, Jinge, Henrik Alexandersson

Givetvis finns det också drösvis med tidningsartiklar. Här är några: Ab 1, 2, 3, 4, Exp, 2SR 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, SVT 1, 2, Nyheterna

 

Fler klimatlarm från försäkringsbranschen

Försäkringsbolagens branschorganisation i Tyskland har låtit tre universitet genomföra en studie av hur klimatförändringar kommer att påverka Tyskland. Efter tre års arbete är studien färdig och resultaten har presenterats.

I Sverige finns det fortfarande många som inbillar sig att det bara finns fördelar med några grader varmare väder – typ “äntligen lite schysstare somrar”.  Det är inte på något som helst sätt en nyhet att konsekvenserna är mycket allvarligare än så, men allt som inte är en katastrof just nu, har svårt att tränga sig igenom den ständiga tsunamin av lättsmält och oväsentlig information.

En negativ effekt av klimatförändringarna som ligger tidigt i processen är att extremvädret blir allt vanligare. Ett sätt att få en indikation på detta är att följa försäkringsbranschens kostnader för klimatrelaterade ersättningsnivåer. Visserligen får man ingen uppfattning om hur det drabbar de värst utsatta eftersom försäkringsskyddet inte är speciellt omfattande i världens resurssvagare regioner, men ändå. Analyser av 2010 års försäkringsutfall indikerar att trenden med extremväder blir allt tydligare.

Den tyska studien ger konkreta exempel på vilka förändringar som är att vänta. Det som tidigare var s.k. 50-årsstormar kan komma att dyka upp var 10e år istället (i snitt) med en tredubbling av skadekostnader som följd. Försäkringsskyddet kommer att kunna bibehållas, men inte utan en hel del krav på förebyggande åtgärder som  kommuner, byggherrar och privatpersoner måste leva upp till. Den tyska branschorganisationen konstaterar också att – ju större CO2-utsläpp, desto snabbare klimatförändring och därmed mer extremt väder i Tyskland.

Sen kan man ju alltid göra som Jan Myrdal (eller Lars Bern, läs eko-bloggen för träffsäker liknelse!) och vägra inse fakta.

 

Effektivare på riktigt!

Om det inte inträffar något utvecklingsmässigt mirakel framöver så är det ingen tvekan om att vi måste använda mindre energi. Inte minst använda den effektivare. Branschorganisation EnergiEffektiviseringsFöretagen representerar företag som jobbar med energieffektivisering. Tillsammans med Naturskyddsföreningen har de gett ut rapporten “Energieffektivisera på riktigt”. Hans Nilsson som är rapportförfattare är kungen av energieffektivisering. På bloggen Fourfact skriver han om vad som händer på området – läsning rekommenderas (av både bloggen och rapporten).

Rapporten finns också sammanfattad i följande åtta punkter.

1) Inför ett effektiviseringsmål som inte luras! Sveriges anser sig klara EU:s mål om 20% energieffektivisering till 2020 genom att formulera om det som ett intensitetsmål, kopplat till BNP. Detta sätt att räkna innebär dock att energianvändningen kommer att öka med drygt 25 TWh till 2020, och Sverige blir därmed sämst i EU på energieffektivisering. Sverige bör istället ha minst samma mål – i absoluta tal!

Inte så smickrande för Sverige att med bred marginal inta bottennoteringen (ordentlig ökning av energiförbrukningen fram till 2020, se tabell).

Det här är ett typiskt exempel på regeringens agerande på miljöområdet – mycket luft och lite innehåll. Jag säger bara Andreas Carlgren..

2) Energideklarationerna är en papperstiger – de måste få ett bett! Riksrevisionens granskning av det svenska systemet med energideklarationer visade att över hälften av deklarationerna inte gav några tillförlitliga råd och en tredjedel gjordes utan besiktningar. Energideklarationerna skall istället baseras på varje byggnads verkliga förutsättningar, efter besiktningar och leverera åtgärdsförslag som visar hur man halverar energianvändningen.

3) Halvera byggnormerna nu! Kraven i byggnormen är idag så låga att både kommuner och företag satt upp egna, betydligt högre krav. Halvera byggnormen till högst motsvarande 50 kWh per kvadratmeter. Det finns exempel även i Sverige som visar att även renoveringar kan göras så att man når dessa nivåer. Minimikrav för ombyggnationer bör vara en halvering av energianvändningen!

I rapporten har man också tagit upp frågeställningen med osäkerheten i energikostnadsutvecklingen. Det är smått förvånande att man inte lägger större vikt vid risker i energikostnadsutvecklingen när man (Boverket) räknar på energieffektiviseringslönsamhet för byggen som trots allt ska stå runt hundra år (se även tidigare inlägg på bloggen). 

4) Minska energianvändningen med 20 TWh genom att införa handel med Vita certifikat för den energi som sparas. Vita certifikat är till för att stimulera till en minskad energianvändning och finns redan i en rad EU-länder. Politikerna sätter målet och marknaden utför uppdraget på billigaste sätt. Regeringen lägger en beställning på elbolagen om en viss mängd effektivisering i relation till försäljningen och vissa elbolag kan sälja certifikat till andra som inte klarar av sitt åtagande.

Fascinerande att detta aldrig har blivit ett tema i Sverige – när läste du senast om vita certifikat i tidningen?

5) Vidga PFE till hela näringslivet. Genom programmet för energieffektivisering i elintensiv industri, PFE, har industrin uppnått enastående besparingsresultat med en blygsam skatterabatt. Denna modell bör utsträckas till hela näringslivet och omfatta alla företag.
Klicka här!

6) Inför ROT-avdrag med energieffektiva morötter. Inför ett system för finansiering av energieffektivisering vid renovering, ombyggnad och tillbyggnad. Investeringar i effektivisering innebär en mindre ekonomisk risk i form av prischocker och bebyggelsen blir mera hållbar. Vi anser att man bör inrätta en statlig energisparfond för ändamålet.

Inte så länge sedan som vi skrev om samma ämne.

7) En räkning – ett (rörligt) pris. Förr fick man en elräkning som var svår att förstå. Nu får man ofta två som inte ens är jämförbara. Det hävdas ofta att priset skall vara uppdelat på flera komponenter för att vara kostnadsriktigt. Det gäller inte i någon annan del av handeln och bör inte göra det ifråga om energin heller. Det är en självklarhet att man skall kunna köpa en kWh som man köper en liter etanol. Ett helt rörligt, och tydligt, pris ökar incitamenten för investeringar i effektivisering för konsumenten.

8) Smarta nät – gör människor smartare! Smarta nät nämns ofta som en framtidslösning men redan idag har elkunder nettomätare där elflödena mäts i båda riktningarna och mätare som visualiserar energianvändningen. Detta öppnar för smarta energilösningar med småskalig lokal produktion och smart konsumtion som bidrar till att kapa effekttoppar. Fokus måste flyttas från enbart enstaka komponenter, som t.ex. mätare, till systemet som helhet och framför allt hur kunden skall kunna dra nytta därav. Inte enbart energiföretagen!

SAS reklamkrumbukter – “En klokare resa”

Det finns branscher som är lättare än andra att grönmåla. För flygbranschen är det definitivt en tuff uppgift att få den gröna färgen att täcka hela bilden. Som jag har skrivit tidigare så blir det lite tokigt ibland. Om du tycker att detta är ett uttjatat ämne så läs vidare – slutklämmen som jag hämtar från SAS är verkligen underbar!

Det är helt enkelt SAS tur att göra bort sig den här gången. Det är ju visserligen inget nytt, de senaste 10 åren har de bränt en 7-8 miljarder, men nu handlar det om deras senaste stort påkostade reklamkampanj (reklamhäfte som distribueras med Sveriges större morgontidningar i 1,6 miljoner ex). Att formgivningen är plankad rakt av från IKEA finns det säkert någon som kan bli upprörd över, men jag tycker mest att det är lite taffligt.

Det som gör det hela lite roligt och värt att kommentera är hur de skohornar in miljöhänsyn (“Ett gott miljösamvete”) i en story där det går ut på att lyfta fram en livsstil med tungt överkonsumerande av flygresor. Familjen som på känt IKEA-maner presenteras i reklamtidningen består av flygpendlande pappa, shoppingweekendturande mamma (pappans bonuspoäng gör att hon kan “unna sig lite extra shopping”) och barn som flyger till farmor eller vill åka på shoppingsemester till New York.

MEN detta är inget problem – det går alldeles utmärkt att flyga med “ett gott miljösamvete” – eftersom:

– nya flygplan, tekniska finesser, gröna inflygningar och liknande reducerar förbrukningen med några procent (med dagens oljeprisnivåer hade flygbolagen gärna lagt väldigt mycket mer pengar på att spara bränsle om det bara var möjligt..)

– SAS serverar ekologisk och närproducerad mat (närproducerat – ja men då är det väl helt ok att flyga!)

SAS har som världens enda flygbolag dubbla miljöcertifieringar (wow liksom), ISO 14001 och den mindre kända EMAS som innebär att alla anställda är engagerade i miljöarbetet och att SAS öppet kommunicerar om vilka miljösatsningar de gör (som om de inte skulle göra det annars..)

Efter läsning av “En klokare resa” så förstår du att “SAS tar klimatförändringarna på allvar”, som SAS själva uttrycker det. Man skulle också kunna säga att den flygpendlande pappan i familjen träffar huvudet på spiken och elegant sammanfattar vad det handlar om när han uttalar sig om sitt miljötänk och flygresor:

“Jag flyger alltid med en elektronisk biljett för att det är så smidigt. Men det är klart att färre printade papperslappar måste vara bra för miljön också”

 

 

Passar också på att tipsa om ett bra reportage om grönmålning i Effektmagasin.

 

85 kg kött!

Uppdatering: Det verkar som om frågan om köttkonsumtionen har potential att vakna till liv.

Folke Rydéns dokumentär “Vårt grisiga hav” har lyckats röra om i media redan innan den sändes. Fokus hade en artikel i sitt senaste nummer där just den ökande köttkonsumtionen lyfts fram som ett problem.

Även Sydsvenskans ledarsida tar överraskande tydlig ställning för att minska köttkrängandet: “Kanske är det dags att ta tallriksmodellen till heders, med mindre plats för kött, och större utrymme för grönsaker.

Det kan låta plågsamt präktigt. Men många av oss skulle förmodligen må bättre.

Östersjön skulle definitivt göra det.”

Jag hoppas att detta bara är början och att det blir något mer än en tillfällig mediafluga. Vi får väl se.

 

Det har rapporterats i media (DN, SVD, SR) att svenskens köttkonsumtion är tillbaka på toppnivå efter en liten dipp under den ekonomiska krisen.

Den som den minsta lilla koll på miljöfrågor känner till att köttproduktion generellt sett har en hel del negativa konsekvenser. Inte minst handlar det om betydande resursförbrukning (tex energi, vatten, fosfor) och utsläpp av växthusgaser, men det leder också till mindre uppenbara problem som tex antibiotikaresistens.

Trenden för köttkonsumtion i Sverige är sedan 50-talet i stort sett obruten med en ökning från ca 50kg/person 1950 till ca 85kg idag. Intressant blir det såklart när man vågar sig på att lyfta blicken och se på globala förhållanden. Först kan vi konstatera att Sverige har en bra bit kvar till USAs 125 kg. I just detta sammanhang finns det dock ett land som klår USA med häst – eller grislängder. I vårt grannland där det finns 11 miljoner grisar och 5 miljoner invånare, dvs Danmark, kommer man upp i imponerande 145 kg!

Om vi skippar kuriosa och ser på länderna vars utveckling påverkar resten av världen så finns det andra intressanta siffror. I Kina och Indien låg konsumtionen 1961 på ca 4 kg per capita. Kina – som är landet där man skippar riset och håller sig till köttet när man vill bjuda flott på restaurang – har sedan dess mer än tiodubblat konsumtionen och låg 2002 på 52 kg. Eller där Sverige befann sig i början av 50-talet. Indien, där ca 20% av befolkningen är vegetarianer och där kon är helig, ligger kvar på låga 5 kg, trots en hygglig ekonomisk tillväxt (BNP/capita för 2009 ca 3000 int.$ jmf med Kinas 6200). Om man vill se det från den ljusa sidan så är Indien ett exempel på att decoupling är möjligt när det gäller köttkonsumtion och BNP. Eller så är Indien ett traditionsbundet land där man bara är i början på sin ökning av köttkonsumtionen. Fundera sedan på konsekvenserna / orimligheten i att några miljarder människor lyfter upp sin köttkonsumtion till 85 kg per år eller högre.

För att ge några smakprov på köttproduktionens resursintensitet lånar jag följande utmärkta sammanställning från SLUs forskarblogg.

  • Enligt FAO:s rapport ”Livestock´s Long Shadow” används 70 % av all jordbruksmark globalt – åker och bete – till köttproduktion. Men kött och mjölk utgör bara 15 % av den sammanlagda matkonsumtionen.
  • 80 % av världens produktion av sojabönor går till djurfoder.
  • Enligt professor David Pimentel vid Cornell University i USA krävs 100 000 liter vatten för att producera ett kilo nötkött, om man räknar in produktionen av foder. För ett kilo potatis behövs 500 liter
  • Enligt rapporten ”Vegan, vegetarian, allätare” var energiåtgången för att producera ett kilo av de vanligaste köttsorterna – svin- och nötkött – 8,3 respektive 12,8 kWh. För att framställa ett kilo baljväxter behövdes 0,86 kWh och för potatis endast 0,44 kWh. Det innebär att det går åt mellan 10 och 30 gånger mer energi för att producera animaliska produkter än vegetabiliska.
  • Enligt Naturvårdsverket skulle en köttfri kosthållning i Sverige medföra en minskning av den totala energiåtgången för livsmedelsproduktion med ca en tredjedel.

Fler exempel finns på SLUs blogg. Naturskyddsföreningen har också läsvärda konkreta tips på temat.

Det tål också att påpekas att det är skillnad på konsekvenserna av olika sorters köttproduktion där ekologiskt naturbeteskött är att föredra.

USA är ett land med många sidor. Samtidigt som du skulle bli betraktad som en utomjording/kommunist/terrorist om du kommer ut som vegetarian i någon liten håla i Kansas, så händer det samtidigt en hel del i andra änden också. Meatless Monday är ett initiativ där man försöker skapa ett något mer rationellt förhållande till kött, där man för ut att man varken behöver vara rabiat köttätare eller fullblodsvegetarian. ”Flexitarian” är det nya begreppet som gäller i marknadsföringen och har landat på topp 10 marknadsföringstrender. Att skippa köttet en gång i veckan är en bra början till att hitta en bättre balanserad diet. Kampanjen (som också har spridit sig till Sverige) har dessutom fått ordentlig fart, tex så har Sodexo som serverar 10 miljoner portioner per dag, bestämt sig för att rulla ut Meatless Monday i deras amerikanska verksamhet.

Med den här bakgrunden så skulle man kunna tänka sig att det fanns en viss förståelse bland Sveriges riksdagsledamöter för behovet av minskad köttkonsumtion. Vänsterpartiet presenterade en motion på temat som röstades ner med kraft. Att alliansen inte röstar med V i den här frågan är inte precis någon överraskning, men att endast 3 (av 23) miljöpartister var för förslaget är åtminstone i mina ögon lite uppseendeväckande. Bifall från en och annan sosse hade jag också förväntat mig. Miljöpartisterna Jonas Paulsson och Joakim Pihlstrand-Trulp har också reagerat på MPs röstsiffror.

I Svalöv röstades det om en köttfrimåndag-motion vilket tydligen skapade en animerad debatt. Det är uppenbart att ifrågasättande av köttkonsumtionen är en fråga som väcker starka känslor och inte alltid helt rationella argument (vilket följande två bloggar illustrerar väl bloggare 1 bloggare 2).

Det är väl som för så många andra frågor som tas upp på den här bloggen – vi får se vad som kommer först,  insikt eller brist.

 

Peak Coal och Förbifart Stockholm?

Den som knappar in “peak coal” på Google får ganska snabbt en bild av kolet också ganska snabbt börjar närma sig sin produktionstopp. Bara från första sidans sökresultat hittar man artiklar som Effekt, Cornucopia, ASPO, Kjell Alkeklett, Supermiljöbloggen, Ecoprofile skrivit på temat. Artiklarna refererar till tre olika forskningsrapporter, av Ted Patzek och Gregory Croft, av Richard Heinberg och David Fridley, samt av våra svenska energisystemforskare Kjell Aleklett och Mikael Höök.

Men nu är det ju inte riktigt så den gängse bilden ser ut. Snarare pratar man om att dagens bevisade reserver räcker i minst hundra år till. De stora energibolagen, som tex E.ON, lyfter gärna fram detta när man argumenterar för CCS-teknik (Carbon Capture Storage). Förnybar energiproduktion i all ära, men CCS är ju trots allt grundbulten när Europa ska minska koldioxidutsläpp, samtidigt som energin ska vara “Affordable och Secure“.

Därför tycker jag det var intressant att National Geographic, som ju är mediamittfåra personifierad, tar upp något så besvärligt som att kolen kanske inte är så ‘abundant’ som det ofta hävdas. Dessutom i en serie om energi sponsrad av Shell (det kanske bara jobbar godhjärtade människor på Shell? Eller vad tror du fröken Arkelsten?).

I samma artikelserie läser jag om Världsbankens utvärdering av Kinas satsning på elfordon, vilket får mig att fundera på om det inte är dags att omvärdera National Geographic. I artikeln nämner man nämligen det onämnbara. Kinas satsning på elfordon är världsledande, men elbilen är inte lösningen – ny teknik är inte tillräckligt! Det konstateras helt enkelt att bilen är ineffektiv när det gäller transportkapacitet, stadsstruktur och markanvändning (tänk Förbifart Stockholm). Dessutom är elproduktionen inte alltid så optimal när det gäller CO2-utsläpp (tex i Kina).

Istället menar Världsbanken att det är viktigt att se elbilar som bara en del av ett system där bilfria transporter får en betydligt större roll än den traditionella.

I sammanhanget kan jag inte låta bli att länka till Effekts suveräna kavalkad av miljöminister Andreas Carlgrens uttalande på temat. Carlgren är oslagbar – tänk att han lyckas komma undan med talibanargument som “Detta [Förbifart Stockholm] är klimat- och miljöalternativet för Stockholm“! Tyvärr är det ju inte bara Carlgren som vårdar dylikt snedtänkande. Hade han inte gjort det så hade han åkt ur Alliansen fortare än kvickt. Och sossarna hade inte heller tagit emot honom.

Hur länge dröjer det tills politikerkollektivet lyckas / vågar lägga ihop 1+1?

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...