Monthly Archive for October, 2013

Det hettar till i FFF

Utredningen om hur Sverige ska nå en fossiloberoende fordonsflotta 2030 närmar sig sitt slut då den ska vara klar i december. Samtidigt som arbetet har kommit in på upploppet så har tydligen vissa frågeställningar ställts på sin spets. Det har nämligen rapporterats att huvudsekreteraren Per Kågesson har hoppat av. Huvudskälet är det av regeringen myntade, men ej förklarade, uttrycket fossiloberoende. Att ta fram en förklaring på vad det innebar sköt regeringen över på utredningen, vilket tydligen skapat en del intern friktion.

I ett tidigare inlägg om utmaningarna med omställningen av transportsektorn så tog jag upp just problematiken med den obefintliga definitionen av fossiloberoende  som tekniknaiva politiker glatt satt i händerna på utredarna. Då skrev jag “Gissningsvis kommer en del av lösningen ligga i definitionen av fossiloberoende.” Jag tolkar Per Kågessons avhopp som ett uttryck för att jag gissade rätt.

På tal om tekniknaiva politiker och fossiloberoende fordonsflotta. Så här uttryckte sig den stackars miljöministern Andreas Carlgren för tre år sedan:

“Miljöbilsutvecklingen går i en rasande fart. Biltillverkarna utvecklar nya tekniker med snålare motorer varje år. Och successivt närmar man sig en verklighet där bilarna går på el. När Förbifart Stockholm står klar någon gång i början av 2020-talet har vi en helt annan situation på vägarna än idag. Målet att ha en fossilbränslefri trafik närmar sig. Möjligen kommer vi redan att vara där.”

Jo men visst!

Tråkigt om det bara blir pajkastning av utredningen. Ett mer pragmatiskt förhållningssätt som tex Elforsk och Svensk Energi använde sig av (fossiloberoende=20% fossilberoende) visar att vi ändå har häcken full för att kunna nå en sådan vision till 2030. Och inte minst kräver det en hel del obekväma politiska beslut. Typiskt att det ska vara val just i år! Men jag gissar att politikerna nog hittar en kreativ lösning för att spela bort pucken som  de får från utredningen. Ska vi gissa att de interna stridigheterna kanske leder till en förlängning så att det olyckligtvis inte finns utrymme att ta tag i frågan innan valet…

 

Hjälp cykellobbyn

Jag puffade nyligen för dokumentärprojektet BIKES vs CARS. Kickstarter-kampanjen närmar sig sitt slut och det är en bit kvar till målet. Fredrik Gertten och hans team skickade ut nedanstående behändiga text. Du som också tror att cykeln har en viktig plats i det framtida transportsystemet – sprid texten och se till att vi blir fler cykellobbyister!

“Om du anser att cykeln kan vara ett redskap för förändring så tror jag att du kommer att gilla Fredrik Gerttens nya dokumentär BIKES vs CARS. Filmen planeras bli färdig under 2014 och undersöker hur bilindustrin påverkar våra möjligheter att ta oss runt i städer utan bil. BIKES vs CARS följer personer på olika platser i världen som valt cykeln som transportmedel. Deras erfarenheter från livsfarlig trafik har gjort dem till aktivister som kräver cykelbanor och säkrare trafik. Kolla in trailern så kommer du att förstå: http://www.kickstarter.com/projects/fredrik-gertten/bikes-vs-cars-we-are-many Skänk gärna en slant, varje krona räknas då många supporters visar att vi är många som vill se en förändring.”

Tillväxtrealismen sprider sig

Först såg jag en kort text i DI om hur HSBC:s chefsekonom menar att vi i västvärlden är nära tillväxtens gräns och att vi inte har så mycket BNP-ökningar att hoppas på framöver. Därefter läste jag Cornucopias inlägg i frågan (se också hans tidigare inlägg). Givetvis betydligt mer innehållsrikt än DI:s. Dessutom med hänvisning till ursprunget, dvs New York Times, så den artikeln fick jag ju också läsa.

Ok, jag håller med om att vad jag har läst eller inte läst är av begränsat intressant. Men det är bara en käck inledning för att jag ska kunna berätta om var jag till slut läste om Stephen King (chefsekonomen alltså, inte författaren) och hans analys.

Sydsvenskans ledarskribent Tobias Lindberg visar att ett visst mått av tillväxtrealism har börjat sprida sig. Alltså även på ledarsidor vars skribenter så sent som för något år sedan hellre skulle ta gift än uttala sig i den här riktningen. Slutklämmen i Tobias artikel är:

Tongångarna känns igen från de politiska samtal som har förts i Sverige på senare år. Tveklöst finns mycket tänkvärt i Kings artikel.

Men låt säga att han har helt rätt – hur skrämmande är då prognosen?

Otäck, men faran bör inte överdrivas. Långt värre vore om tillväxtförutsättningarna i fattigare delar av världen planat ut. Att nödgas förvalta sitt välstånd annorlunda är trots allt något helt annat än att fastna i fattigdom.”

I historiska tillbakablickar är det lätt att förfasa sig över hur inskränkta, okunniga och naiva människorna var. Jag är övertygad om att vår tids mantra om den allena saliggörande tillväxt, i evighet, kommer att kunna räknas in kategorin av föreställningar som den moderna människan kommer att förfasas över.

Lena Ek drömmer sig bort

På tal om föregående inlägg där jag tog upp svårigheten att ta tag i och göra verklighet av de ambitiösa visioner som svenska politiker har tendens att måla upp titt som tätt.

Lördagsintervjun i P1 där miljöminister Lena Ek deltog är ett underbart exempel på denna strutsmentalitet. Intervjuaren ställde frågor och pressade på om hur vi ska nå visionen för fossiloberoende fordonsflotta 2030. Det  började med att Lena Ek fick svara på hur hon ser på definitionen av fossiloberoende. Lena gjorde något lite halvhjärtat försök att slingra sig, men uttryckte överraskande nog att det inte är långt ifrån 0.%. Lena gjorde helt enkelt det numera så ovanliga politikermisstaget att vara konkret och uttrycka sig sakligt.

Med den ambitionsnivån etablerad så var förutsättningarna inte de bästa för Lena att dra de vanliga valserna om att vi är på rätt väg och att ny teknik kommer lösa det mesta. Givetvis fick hon ju göra sitt bästa ändå. När intervjuaren försökte relatera den minimala förändringstakten till hur mycket det är kvar att göra så blev svaret ungefär: – Det viktigaste är att vi är på rätt väg. Jag tror också att ny teknik leder till att takten kommer öka när vi närmar oss målet.

Då hade vi ändå precis fått höra faktumet att en stor andel av de bilar som säljs idag (till ca 90% fossilberoende) kommer att finnas kvar 2030!

Jag är övertygad om att Lena mycket väl inser hur otillräckligt dagens trafikpolitiska ramverk är för att nå 2030-visionern. Men det är inte lätt att agera miljöminister när man måste bära både munkavle och tvångströja för att inte Anders Borg ska sparka ut dig.

Att göra verklighet av klimatfantasier

Det är inte lätt att vara politiker i klimatfrågor. Samtidigt som man vill ligga i framkant och måla upp visioner/fantisera om hur klimatvänliga vi ska vara 2050, så finns det en verklighet där jobb, skattesänkningar och andra vardagliga ting måste prioriteras för att säkra röster.

Så fort vi höjer blicken och utgår ifrån fakta, tex vad som verkligen krävs för att nå visionerna, så blir det genast besvärligt. Detta är ett favoritämne här på bloggen med många varianter. Ett exempel är hur vi faktiskt behöver reducera våra utsläpp med 1 ton Co2 per capita och mandatperiod för att nå nollutsläpp 2050.

Annars är det just nu populärt att slå sig för bröstet och prata om hur Sverige lyckats minska utsläpp och ökat BNP samtidigt. Givetvis bortser man då från effekten av ökad import av prylar, mat och annat med utsläpp utomlands. Att utsläppen orsakade av svensk konsumtion har ökat med 15% mellan 1993 och 2010 är det inte lika roligt att prata om.

Det finns dock några spirande initiativ och tankar när det gäller att sätta handling bakom orden. Även på högre nivå än bloggar och debattartiklar. Klimatpolitiskt ramverk är begreppet som gäller. Global Utmaning, en fristående tankesmedja, som stöds av näringslivshöjdare som E.ON, Vattenfall, SAAB, Skandia, mfl, lyfter fram näringslivets behov av långsiktiga och tydliga spelregler, i form av ett klimatpolitiskt ramverk.

Den brittiska “The climate change act” som introducerades redan 2008 nämns som en förebild. Så här beskrivs den:

“… lagstadgade mål om en 34 % minskning av växthusgaser till 2020 och en 80 % minskning fram tills 2050 baserat på 1990 års siffror. För att målen ska uppnås vidtas femåriga budgetperioder som sträcker sig tre mandatperioder fram i tiden för att skapa tydlighet och långsiktighet.”

Skottland, Mexico (!) och Nordrhein-Westfalen är andra regioner/länder som har infört liknande lagstiftning. Danmark, Norge, Finland, Baden-Württemberg och faktiskt Kina har pågående processer med syfte att införa klimatpolitiska ramverk.
Vänsterpartiet fortsätter att hålla fanan högst i den svenska klimatpolitiska debatten. Jonas Sjöstedt beskrev partiets ambitioner för att skapa långsiktiga och tydliga spelregler, som ger möjlighet att inte bara fantisera om visioner utan också realisera dem, så här:
“Vi kommer att verka för att vi får Sveriges första klimatminister någonsin och ett separat klimatdepartement för att ytterligare skynda på omställningen av Sverige. Vi vill ha en koldioxidbudget likt den i Storbritannien för bättre ordning i klimatarbetet.”

BIKES vs CARS

Vi är många som på ett eller annat sätt försöker bidra till en mer hållbar samhällsutveckling. Det finns många sätt att dra sitt lilla, lilla strå till stacken och hoppas att det är många andra som också gör det.

Ett sätt är att stötta de olika initiativ och kampanjer som dras igång. Föräldravrålets busskampanj är ett sätt. Fredrik Gertten (han som gjorde filmerna om bananarbetarna och Dole) har en film på gång som vill lyfta fram cykeln som transportmedel i stadsmiljö. På Kickstarter har du möjlighet att ge det bidrag som kan få den här filmen att bli av! I dagsläget har det samlats ihop 11000$ av de 50000$ som krävs för att insamlingen ska gå i mål.

Konsumera dig lycklig – ge ett bidrag till produktionen av Bikes vs Cars!

Här är en kort beskrivning hämtad från Kickstart-kampanjen.

“Bikes vs Cars is not only a film, we are a part of a global movement. This feature-length documentary, a work-in-progress aiming for 2014 release, is meant to be used an engine for all of us that think change is needed and possible. The film will investigate the politics that keep the car model thriving. Here’s a peak into the synopsis:

There’s an ongoing war: bikes vs cars. A multi-billion dollar industry that from early days has done everything to make society car dependent. Hundreds of billions of dollars are invested every year to sell the dream of car freedom. Now, oil prices and traffic gridlock have opened up room for bicycle revenge. Creative initiatives pop up, politicians and activists take on the mighty car. The car lobbyists have an enormous impact on city planning, in history and today. Do politicians dare to challenge the lobbyists?”

Snabbare klimateffekter på havet än förväntat

Det finns fortfarande alltför många trångsynta ledarskribenter och andra opinionsbildare som tar alltför lätt på riskerna med klimatförändringarna (förklara gärna för mig hur Björn Lomborg har lyckats få en plattform med den oerhört lättviktiga argumentation som han för).

Nedanstående artikelutdrag (från Seattle Times) visar hur oerhört mycket större påverkan klimatförändringarna redan har på haven än vad man trodde för bara tio år sedan.

Snälla opinionbildare, sluta förstora de 0,2% forskningsrapporter som antyder att det inte är fastställt att det är mänskligheten som ligger bakom en klimatförändring!

 

Changes come decades faster than expected

Less than a decade ago, scientists expected acidification wouldn’t harm marine life until late in the 21st century. In the past five years, researchers instead have figured out it’s happening now. Here is a timeline of what we thought we knew — and how that changed.

Early 20th century

Scientists begin to understand how carbon moves between the atmosphere and the sea.

 

1999

A handful of scientists predict rising CO2 emissions may change sea chemistry enough to harm corals by late in the 21st century.

2003

Atmospheric scientist Ken Caldeira predicts sea chemistry will change more rapidly over the next century than it has in tens of millions of years.

2006

Seattle oceanographer Richard Feely, with the National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA), and others discover North Pacific sea chemistry has changed dramatically just since they sampled it in 1991.

Top ocean researchers release first major ocean-acidification report and brief Congress, highlighting marine changes they fear are possible by century’s end.

 

2007

Feely and colleagues take an ocean research trip between Canada and Mexico and find enormous stretches of seawater already changing in ways not expected for 50 to 100 years. Because of ocean currents, weather and geography, they figure out, West Coast sea chemistry — unlike oceans at large — will worsen for decades even if fossil-fuel emissions are cut.

2008

Scientists suspect sea-chemistry changes are killing oyster larvae in the Northwest, which would mean acidification is harming marine life at least a half-century sooner than expected.

Scientists predict tiny shelled pteropods, an important food for fish, birds and whales, will begin dissolving in Antarctica between 2030 and 2038.

2009

Oceanographer Jeremy Mathis finds the chemistry of water in the Gulf of Alaska changing more drastically than models projected.

2011

Mathis discovers CO2 levels in the Bering Sea are amplified by melting sea ice. That exposes more ocean surface to fossil-fuel emissions and lets in sunlight, which allows plankton to bloom and die, boosting carbon dioxide even more. The pH of broad stretches of the North Pacific is now so low several months of the year that some animals already may struggle to grow shells.

2012

Scientists say they’re certain ocean acidification is killing Northwest oysters.

Computer models based on new data project that the acidified water that occasionally kills Northwest oysters will be common every day on half the U.S. West Coast in less than 40 years.

Scientist Nina Bednarsek finds pteropods in Antarctica already dissolving.

2013

 

Researchers show baby king crab die in high numbers when exposed to CO2-rich waters expected later this century. Mathis finds North Pacific sea chemistry at certain times of the year already is that bad.

— Craig Welch

 

Media om IPCC och klimatrapporten:

DN, DN, DN, DN, SvDSR, SR, Effekt, ASPO

Trafikverket är ute och cyklar, eller borde börja

Jag har skrivit om det nyligen. Trafikverket lever i det förgångna. Det fanns en tid när man trodde att trafiken skulle fortsätta öka i ungefär samma takt som den alltid gjort. På den tiden fattade man beslut om att bygga infrastrukturlösningar som förbifart Stockholm. Utan trafikverkets prognoser för trafikunderlag hade kalkylen aldrig gått ihop.

Med glädje noterade jag att det är alltfler som uppmärksammar fenomenet med avtagande personbilstransporter, aka peak car. I Ny Teknik skriver Svensk Energi och Elforsk (läs också om deras utmärkta transportsystemrapport) om orimligheten i Trafikverkets ålderstigna världsbild, eller som det uttrycks i artikeln:

“Flera experter menar att Sverige passerat eller snart passerar bilkulmen. Drivmedelsförsäljningen minskar. På tåget blir restiden nyttig genom läsplattor och datorer. Urbaniseringen fokuserar resandet mellan orter med järnväg. Är det då rätt att planera infrastrukturen för en förgången tid?

Artikelförfattarna uppmärksammar också att Trafikverket ignorerat eldrivna “fåhjulingar” och deras effekt på transportsystemet. Det verkar som om någon har tänkt till!

Framtidens transportsystem kan inte baseras på att behöva förflytta 2 ton dödvikt för transport av 75 kg människa. Transportsystemet måste bli betydligt mer energieffektivt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...