Archive for the 'Energi' Category

Page 4 of 10

Fagerström och Radetzki i repris, del 3

Published on 2012/12/24 in Energi and vindkraft. 0 Comments

Radetzki o Fagerström, här är ert fel!

Som utlovat kommer här beskrivningen på vilket fel Radetzki o Fagerström gjorde när de kom fram till den orimliga siffran om att vindkraftsutbyggnaden skulle kosta 300 miljarder härrörande från elcertifikat till år 2035

Radetzki/Fagerström har räknat med att elcertifikatkostnaden ökar från dagens knappa 1 miljard till 10 miljarder årligen år 2020. Sedan antar de att kostnaden är 10 miljarder årligen fram till 2035. Detta plus dubbel kostnad för havsbaserad vindkraft (vilket inte är beslutat!) gör att man nästan kommer upp i ca 280 miljarder, jag antar att de har avrundat detta till 300 miljarder.

Kostnaden för elcertifikat antar man vara 35 öre/kWh, med en kostnad på 10 miljarder innebär detta att elcertifikat motsvarande ca 28TWh måste omsättas.

Om vi tittar på tex 2035 så är kvotplikten för detta året 0,8%. För att 28TWh elcertifikat ska omsättas så medför detta alltså att den totala elproduktionen (exkluderat förbrukningen för elintensiva företag) är ca 3500 TWh (dagens är ca 100TWh), vilket jag antar att de inte tror är fallet. Där har vi alltså felet! De har glömt att ta med kvotfaktorn och faktumet att denna är dynamisk!

Räknar man rätt (dvs använder kvotfaktorn) med de antaganden som Radetzki/Fagerström har gjort blir siffran ca 117 miljarder fram till 2035. Nu vill jag påpeka att detta inte är en siffra som vi på Osunt ställer oss bakom som korrekt, den är enbart korrekt om man använder Radetzkis/Fagerströms antagande om priset på elcertifikat samt deras (felaktiga!) antagande att alla elcertifikat kommer gå till vindkraft.

Att räkna fel är lätt hänt och inget konstigt i sig, det olyckliga är att siffrorna fått så pass stor medial uppmärksamhet. Det är också anmärkningsvärt att en professor i nationalekonomi kan räkna fram siffror som uppenbart är orimliga utan att reagera på det. För det är väl inte så att man medvetet gått ut med överdrivna siffror, eller är det så Jonny?

Förtydligande 1: Elcertifikat tilldelas producenter av förnyelsebar energi (tex vindkraft, småskalig vattenkraft, biokraft m.m.). För varje MWh producerad erhåller dessa ett elcertifikat som de kan sälja.

Förtydligande 2: Kvotplikten innebär att alla elproducenter måste inneha ett antal elcertifikat som motsvarar deras totala elproduktion multiplicerat med aktuell kvot. Ex. Producent A producerar 100MWh med en icke-förnybar energikälla. Kvotplikten för innevarande år (2011) är 0,179, det innebär att producent A måste köpa elcertifikat för 18MWh ( 100*0,179).

Fagerström och Radetzki i repris, del 2

Published on 2012/12/23 in Energi and vindkraft. 0 Comments

Jonny Fagerström och bakfoten…

Vi fick en kommentar av Jonny Fagerström till förra inlägget där vi hävdade att de 300 miljarder i kostnad för elcertifikat till utbyggnad av vindkraften till 2035 var en absurd siffra.

“Hej Osunt! Ni har fått en del om bakfoten.
Siden och Hylanders artikel är skåpmat som är bemött för länge sedan i bla Hallandsposten:

http://hallandsposten.se/asikter/hplasaren/1.1018269-bubblan-pa-vag-att-spricka

Sannolikt kommer jag nu bli tvungen att skriva en replik i Ny Teknik också. Men det blir lätt. Siffran 300 miljarder har satt sig bra i media!

Jonny Fagerström”

Jonny verkar ha rätt i en sak iaf, siffran 300 miljarder har satt sig bra i media. Här, här, här, här och här är några bloggexempel. Några exempel från etablerad media: Dagens Nyheter ekonomi, Ny Teknik , Norrländska socialdemokraten, Norran, Gotlands tidningar, Helsingborgs dagblad. I övrigt så är det inte mycket som har med verkligheten att göra. Att media basunerar ut en sådan här uppgift utan att ens granska rimligheten i siffrorna är minst sagt anmärkningsvärt. I vårt svar till Jonny gör vi just en rimlighetskalkyl. Vi tyckte att det hela är så pass anmärkningsvärt att det är värt att lyftas upp i ett inlägg:
.
“Hej Jonny, vad kul att du kommenterar på vår blogg!

Artikeln du hänvisar till ökar varken min förståelse för hur ni har kommit fram till 300 miljarder eller gör det mer trovärdigt. ”Att summera allt detta till 300 miljarder kronor år 2035 är alltså bara matematik…” Den summeringen hade nog jag också klarat av, trots att jag varken är lektor eller överstelöjtnant, om jag bara hade vetat vad jag ska summera. Här får du gärna förtydliga vilka termerna som ska summeras är.

När jag läste till civilingenjör var en av de första sakerna som vi fick lära oss att alltid kontrollera rimligheten i svaret, om vi räknat ur något. Eftersom Radetzkis/Fagerströms matematik med summering av okända termer är över min förmåga så väljer jag istället att kontrollera just rimligheten i svaret, dvs 300 miljarder i subventioner till vindkraften fram till 2035 för att öka produktionen av el från förnybara energikällor med 25TWh.

Själv är jag delägare i ett vindkraftverk (http://www.vindparkvanern.se) och jag betalade 5500 kr för en andel med nominell produktion av 1MWh el. Här är en uträkning baserad på siffror från Elforsk som indikerar en investeringskostnad på 5000kr/MWh (inklusive vägar, elnät, anslutning).

Investeringskostnaden för 25TWh vindkraft blir då ca 125 miljarder kr. Om vi tänker oss en rak fördelning av de av Radetzki/Fagerström beräknade subventionerna på 300 miljarder så innebär det subventioner om 12 miljarder per år.

Med en avskrivningstid på 25 år för vindkraftverken ger detta avskrivningar på 5 miljarder årligen. Om vi antar en kalkylränta på 5% blir kapitalkostnaden 6,25 miljarder. Den totala investeringskostnaden blir då 11,25 miljarder per år för 25TWh vindkraft. Med subventioner på 12 miljarder årligen blir överskottet från investeringen alltså 0,75 miljarder årligen plus 25 TWh el att sälja..

Om Radetzki/Fagerström verkligen tror på sina egna kalkyler så antar jag att de har belånat sig upp över öronen för att investera i vindkraft, en bättre investering torde vara omöjligt att hitta.

Jag anser att beräkningen faller redan på rimlighetstestet. Som hjälp till herrarna Radetzki/Fagerström att göra en rimligare beräkning så skulle jag råda dessa att inte betrakta elcertifikatspriset som konstant. Priset sätts på en marknad som styrs av utbudet (produktionen av förnyelsebar el) samt efterfrågan (kvotplikten som anger andelen elcertifikat som elleverantörer är ålagda att köpa). Värt att nämna är att kvotplikten mellan 2010 och 2035 varierar mellan 20% och 0,08%, att tro att kostnaden per producerad energienhet, trots denna stora variation i efterfrågan, är konstant är snällt sagt naivt. Jag rekommenderar varmt energimyndighetens hemsida för Radetzki/Fagerström, där kan de lära sig om hur elcertifikatsystemet fungerar vilket de uppenbarligen inte har förstått. Behöver ni hjälp med beräkningarna så ställer jag gärna upp, det vore intressant att få fram en riktig siffra på den förväntade kostnaden för utbyggnaden av förnyelsebar energi.

Vänligen, Osunt “

Jonny svarar därpå igen, lite smått kryptiskt, men ändå ett svar:

“Ok!
Jag är inte riktigt med på var i artikeln i HP du tappade tråden. Att elcertifikatspriset inte är konstant är riktigt. Tendensen är dock ökande över tid:
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Energi/Styrmedel/Elcertifikat/?from1398=2003&to1398=2010

Enligt Energimyndigheten kan priset komma att variera mellan 15 öre och upp till 55 öre/Kwh.
Vi har räknat med 35 öre rakt av som du ser i artikeln.
Vi har räknat med att denna subvention för 30 TWh upprätthålls minst intill 2035 och med dubbelt stöd för vindkraft till havs.”

I Jonnys kommentar finns det tillräckligt med ledtrådar för att vi ska kunna se var han och Radetzki har gjort sitt räknefel. I nästa inlägg ska vi gå igenom det, fortsättning följer…

Vi är inte de enda som har uppmärksammat galenskapen, här är några andra som har skrivit om Radetzki & Fagerströms yviga vindkraftsberäkningar, Eko-bloggen, Cleantech-nätverket, Johan Trouve, Anders Wijkman, Toppmötet, Fourfact, Supermiljöbloggen, Second Opinion, men vi har inte riktigt hittat någon som gått till botten med det.

Fagerström och Radetzki i repris, del1

Published on 2012/12/23 in Energi and vindkraft. 0 Comments

Nu när julfirandet tar över bloggläsandet så passar vi på att köra några gamla favoriter. Julen 2010 så publicerade vi ett inlägg för att bemöta ett debattinlägg där Marian Radetzki och Jonny Fagerström fantiserade om att kostnaden för elcertifikat för vindkraftsutbyggnad fram till 2035 skulle landa på 300 miljarder.

Jonny bemötte vårt inlägg med diverse tråkiga debattknep. Det gjorde det hela lite svårt att följa argumentationen, men jag skulle vilja påstå att det slutade med att Jonnys byxor åkte ända ner till anklarna.

Här kommer det första inlägget:

Radetzki o Fagerström, räkna rätt!

I somras publicerades en artikel av de nämnda herrarna på SvDs debattsida där subventionerna för vindkraften fram till 2035 beräknades hamna på minst 300 miljarder. Förutom att summan var absurd så var deras poäng att man kunde skapa många fler jobb med de pengarna – som om de skulle säkra den framtida energitillgången. Som så ofta när Radetzki har sitt finger med i spelet så lägger han mest kraft på att räkna fram önskat resultat, inte ett realistiskt (ett annat exempel, ASPO-kommentar).

Tyvärr har det ju inte så stor betydelse om det är realistiskt. Nyhetsvärdet blir stort ändå och det finns ju alltid många som sväljer budskapet (tyvärr inte bara ClimateScammare, där Jonny håller låda). Därför är det kul när de som kan sin sak får möjlighet att bemöta Radetzkis och Fagerströms propaganda. I Ny Teknik gjordes en ordentlig sågning häromdagen. Bara det faktum att F&R räknat med att hela elcertifikatvolymen går till vindkraft är ett sånt kardinalfel att seriös media borde sluta publicera deras trams.

Pansaröverstelöjtnanten Jonny hade för övrigt ett roligt bemötande av kommentar i Ny Teknik-artikeln:  “Renhårigt hade varit att du som utslungar dessa insinuationer vågade stå för dem med ditt namn. Ring mig gärna 070-6765708 och framför anklagelserna “man to man”. En riktig militär den där Jonny som inte backar och viker ner sig.. Ibland önskar man att försvarsmakten inte hade skurits ner så mycket!

Att sedan vindkraften inte är en enkel lösning på den globala energiförsörjningen är ju en annan fråga, som Cornucopia också skrivit om.

Tipsar också om ekonomen Klas Eklunds invändningar mot Radetzkis inlägg i klimatdebatten.

Isolera mera

Published on 2012/11/14 in byggande, Ekonomi and Energi. 0 Comments

För några år sedan när passivhus var ett relativt okänt begrepp i Sverige (men stort i Tyskland och Österrike) och jag propagerade för det så var det  inte helt ovanligt att arkitekter reagerade med stor skepsis. Läser man arkitekternas förbundstidning idag så kryllar det av passivhus och det har blivit så hett att tom popstjärnearkitekter skapar passivhus (åtminstone på pappret – skulle vilja se det huset förverkligas som passivhus).

Däremot förekommer det fortfarande många inspel i debatten på temat att det inte är lönsamt med passivteknik (och Christer Harryssons väderkvarnsfajtande som har många likheter med klimatskeptikerna). De grundläggande argumenten handlar om att fjärrvärmen är en billig och miljövänlig restprodukt samtidigt som den ökade mängden isolering, färre kvadratmeter boyta och komplexare byggprocess (ökad precision krävs) ökar kostnaden och spränger lönsamhetskalkylen.

När det gäller fjärrvärme så förekommer det renodlad restvärme i näten, men det är en stor andel som antingen bygger på enorma mängder biobränsle eller att sopor eldas. Resurser som det i dagsläget inte är någon brist på, men tillgången bygger på att vi har ett högenergikonsumtionssamhälle. Trots att vi per capita eldar upp 226 kg om året (2010) så importerar vi redan idag sopor från Norge och England har med höjda sophanteringsavgifter börjat segla upp som en annan sopleverantör. I ett scenario av minskad energi- och resursanvändning kommer tillgången på sopor att minska samtidigt som biobränslet blir mer eftertraktat ur ett europeiskt perspektiv.

När det gäller byggkalkylerna och de ökade kostnaderna för isolering så är det lätt att inte tänka längre än vad näsan räcker. De som har suttit och skruvat med typiska investeringskalkyler vet att allt som händer bortom de kommande 20 åren är i princip betydelselöst för investeringsbeslutet. En typisk kalkylränta på 8-10% medför nämligen att nuvärdet av intäkter som infaller om tex 50 år är näst intill värdelösa. Diskontering av framtida intäkter drabbas av omvänd ränta-på-ränta-effekt som gör att de händelser långt fram i tiden inte påverkar värdet investeringsbeslutet.

Ur ett kortsiktigt investeringsperspektiv så är detta relevant. Inte minst för byggbolag som är sådär intresserade av vad som händer efter att garantitiden har gått ut. Bostadsrättsinnehavare som har betalat byggbolaget dyrt för en lägenhet med exklusiva material och rätt läge hamnar lätt med svarte-petter i hand när det visar sig att insidan inte var lika påkostad som ytan (hur många bostadsrätter säljs med argument för vad underhållskostnaden kommer att vara om 20 år?). Byggnormer är bostadsrättsbyggarnas enda incitament att inte tulla ännu mer på konstruktionskvalitet. I byggbolagens kalkyler finns det därför varken utrymme för onödig isolering eller andra lösningar som kan fortsätta att leverera ett värde efter de första 20 åren. För bostadsrättsförening som (förhoppningsvis) kommer att finnas även om 20 år är situationen en helt annan. Inte minst om energipriserna har gått upp.

Istället för ett kortsiktigt kalkyltänkande borde det skapas incitament för ökad långsiktighet i byggbranschen. Skogsbruk är en bra parallell där långsiktighet är grundläggande, men där en kortsiktig kalkyl skulle visa att det inte är lönt att nyplantera eftersom slutavverkningen som genererar huvudintäkten ligger åtminstone 50 år framåt i tiden. Jag önskar att jag kunde köpa en nyproducerad fastighet av PEAB där huvudbetalningen gjordes om 50 år och som dessutom var relaterad till vilka driftskostnader som den gett upphov till under åren!

 

 

Bra jobbat Alingsås

Published on 2012/11/12 in Energi and Politik. 0 Comments

Aktiviteten på den här bloggen går i vågor. Ett tips som jag fick för ett bra tag sedan resulterar därför först nu i ett inlägg. Men det är värt att uppmärksamma positiva exempel – även om det har gjorts tidigare, tex av: bodis, cornucopia, peak-oil och tillväxtreflektera.

Över blockgränserna har man i Alingsås kommun enats om att anta en energiplan där peak oil är mer än en saga att skrämma små barn med. Modigt och rakryggat har man istället vågat konfrontera verkligheten och uttrycka det där obehagliga om att vårt oljeinlindade bekväma samhälle kommer att ställas inför stora utmaningar.

Inledningen i bakgrundsbeskrivningen är rakt på sak, se nedan. Och i den fortsatta beskrivningen förnekar sig inte Alingsås kommun. De levererar insikt efter insikt.

Som du säkert vet så har ju Alingsås också satt sig i förarsätet när det gäller passivhus och renovering av miljonprogram.

Hur ser framtidens energitillförsel ut?

Konsumtion, resursutnyttjande och energianvändning har i både Sverige och världen ökat från år till år och prognoser visar på ett fortsatt ökande energibehov. Samtidigt visar andra rapporter att vi står inför en betydande energiomställning på grund av en kommande nedgång i den globala oljeproduktionen. Detta, sammantaget med åtgärder för att minska vår klimatpåverkan, kräver en kraftigt minskad användning av främst fossil energi.

 

Så om du missade nyheten när den var ny – kolla Alingsås energiplan nu istället.

“USA kan snart bli världens största oljeproducent”

Published on 2012/10/28 in Energi, media and Uncategorized. 2 Comments

Ok. Det är snart val i USA. Det är ganska grova grepp som tillåts. Klart att man ska få invagga genomsnittsamerikanen i en känsla av allt faktiskt är som förr och att lite “Drill baby, drill” jävlar anamma minsann kan få ordning på läget. Genomsnittsamerikanen som tycker att Ford F-150 är en typisk familjebil. Ford F-150 väger ca 2,5 ton och ska helst ha en V8 på 300-400 hk. Den har varit USAs mest sålda bil 24 år i sträck.

Men är det inte lite väl magstarkt att påstå att USA snart kan bli världens största oljeproducent? Nyhetsbyrån AP har en hyfsad global spridning. Googling på rubriken “US may soon become world’s top oil producer” ger redan efter två dagar ca 36 000 träffar!

Med sådana rubriker i ryggen behöver man inte vara bekymrad över sånt trams som att oljan inte skulle räcka till för den gudabenådade friheten att få nöjesköra stan runt i en lätt lastbil. Inte för att vi hanterar våra känslor för bilen så mycket rationellare, men ändå.

Nu behöver man ju inte leta så länge för att hitta någon som drar ner brallorna på AP-artikeln. En artikel som för övrigt felaktigt placerade USAs peak-oljeproduktion till 1985, inte 1970 som är det korrekta året. I Washington Post kan man läsa artikeln “The U.S. isn’t quite ready to catch up with Saudi Arabia on oil”. Där visas det tydligt vilket trick som använts. Så här ser oljeproduktionen ut i dagsläget:

Jänkarna har alltså haft ett ordentligt upptick i kurvan, men det är fortfarande inte i närheten av Saudierna.

AP har kört med det vanliga Orwellska knepet att definiera USAs oljeproduktion som “Total Oil Supply”, dvs inte bara vanlig råolja utan även flytande gas (LNG) och biobränsle. LNG är i dagsläget ganska långt ifrån ett substitut till olja och biobränsleframställning är ju som vi vet ganska energikrävande (inte minst den majsbaserade i USA).

Googling på “The U.S. isn’t quite ready to catch up with Saudi Arabia on oil” ger 737 träffar.

Elbilen – inte en kopia av dagens energislukare

Published on 2012/09/27 in Energi and Transport. 2 Comments

I den tillväxtoptimistiska BAU-världsbilden kommer elbilen självklart att fortsätta utvecklas så att den blir en fullvärdig ersättare till den bil vi är vana vid. Men i en värld där resurstillgången inom många olika områden är på väg mot taket så är det inte självklart att vi kan fortsätta använda energi på samma rundhänta sätt som idag.

Transportsektorn är ett utmärkt exempel. Sveriges målsättning om en fossiloberoende sådan 2030 är i dagsläget en utopi, framförallt när man lägger in antagande om fortsatt ständig trafiktillväxt (Förbifart Stockholm..).Prognosen för elbilar 2020 pekar på att de står för 0,1% av energianvändningen i transportsektorn och biogas för 1%!

För att nå en globalt mer rimlig energiförbrukning (2000W-samhället är en definition) krävs det mer än teknikutveckling. Trivectors VD Christer Ljungberg har många intressanta resonemang på sin blogg om de beteendeförändringar behövs och som redan börjat synas. Istället för att fastna i gårdagens transportlösningar gäller det att se framåt.

Trots Trivectors exempel på nytänkande så finns det fortfarande alltför många samhällsplanerare, beslutsfattare och trafikexperter som fortfarande släpar på för mycket gammalt tankebråte. Det är dags att sluta extrapolera den historiska utvecklingen och istället hitta moderna lösningar.

När det gäller den heliga bilen så finns det två huvudproblem. För att transportera genomsnittliga ca 125 kg krävs det en förflyttning av ytterligare 1,5-2 ton. Dessutom kräver bilen alltför mycket plats i det begränsade stadsrummet.

Med ökat tryck på vår planets ändliga resurser kan vi konstatera att 1-2 bilar per hushåll inte kommer att bli en global standard. Inte minst om vi utgår från prognosen att ytterligare en miljard konsumenter i fd utvecklingsländer förväntas tillkomma redan innan 2025.

Urbaniseringstrenden gör att behovet av en individuell transportlösning minskar. Kollektiva transportmedel kommer att få en större roll. Samtidigt kommer det kvarvarande individuella transportbehovet att behöva lösas betydligt effektivare.

Istället för att lasta ner en redan tung konstruktion ännu mer med tyngande batterier, så gäller det att istället skala ner. Olika former av lättviktsfordon har alla möjligheter att lösa det individuella transportbehovet. Elcyklar och elmopeder har börjat  bli populära (för några år sedan såg jag siffran 6000 tillverkare av elcyklar/mopeder i Kina). Nästa steg är lättviktsfordon som kan transportera flera personer.

Det har dykt upp flera tillverkare som försöker skapa en position i detta framtida marknadssegment. Det svenska företaget Clean Motion har en intressant produkt tänkt att lanseras 2013, Z-Bee (se bilden). Med 45km/h i toppfart, vikt på 150 kg och plats för tre personer så är den inte precis jämförbar med en vanlig bil, men det är å andra sidan inte heller energianvändningen. En typisk 1,5-tonselbil drar 2,5 kWh/mil. Z-Bee klarar sig på 0,4 kWh/mil! Resursåtgången vid produktionen är naturligtvis också en bråkdel.

På kort sikt är marknadspotentialen i vår del av av världen förmodligen ganska begränsad, men med 1 miljard köpsugna konsumenter som konkurrerar om resurserna så kanske lättviktsbilen på sikt blir en storsäljare även i Sverige.

Vissa saker tål att upprepas

Published on 2012/09/16 in Energi, Infrastruktur and Politik. 2 Comments Tags: , .

Billig och lättillgänglig energi är en grundläggande förutsättning för att vårt samhälle ska fungera på det sätt vi har byggt upp det. För medelsvensson ligger däremot energifrågan långt ner på prioritetslistan. Grovt sett kan man gruppera kunskapsnivån i energifrågor i tre kategorier.

Energifrågan? Bara politikerna inte höjer bensinpriset!

Den absolut största gruppen (typ 70%) funderar överhuvudtaget inte på energi, förutom när de reagerar på att elen eller bensinen är på tok för dyr. Givetvis är det energibolagens och politikernas fel. Att det skulle finnas något större hot mot vår miljö eller livsstil föresvävar inte den här gruppen.

Energifrågan? Det finns så många alternativ / Vi behöver mer grön tillväxt!

Den här gruppen (20-25%) har insett att status quo inte är ett alternativ. Det finns några olika resonemang bakom den slutsatsen, men det har ändå lett till en insikt om att förändring behövs. Dock brukar insikten inte sträcka sig längre än så. Framtiden är en ocean av möjligheter där det finns ett smörgåsbord av förnybar energi att välja av. Ofta så dignande att man kan välja och vraka. Säkert har du hört någon säga “lite vindkraft kan vi väl ha, men solceller är ju en så mycket bättre lösning som inte stör så mycket”, eller som tillväxtnaivister (tänk Annie Lööf) brukar uttrycka sig “vi måste skapa förutsättningar för grön tillväxt”. Miljötomtarna som också hamnar i denna kategori säger “Kärnkraft? Vad ska vi med den till?”.

Energifrågan? Det finns en liten chans att vi klarar en omställning, men då måste hela samhället verkligen lägga manken till!

Det kvarvarande 5-10% av befolkningen har insett att det är en stor utmaning vi har framför oss. Egentligen kan skillnaden mellan denna och föregående grupp beskrivas mycket kort: Insikten om skalbarhet.

Tillväxtoptimisterna och miljötomtarna har helt enkelt glömt att räkna på vad det krävs för att fullt ut ersätta dagens energibehov. Det räcker inte med en lösning. Den måste också leverera volymer som matchas av de fantastiskt energitäta och tillgängliga fossila bränslena. Do the Math är en suverän blogg som belyser problemen med skalbarheten. Här har jag skrivit om den tidigare.

Sverige har ju visserligen än väldigt gynnsam situation för elproduktion med mycket vattenkraft (och kärnkraft) och biobränsle som många av våra europeiska grannar saknar, men även för Sverige finns det mycket kvar att göra innan vi är i närheten av fossiloberoende. Elproduktionen motsvarar grovt sett inte mer än en tredjedel av vår energianvändning. Utöver uppvärmning och processindustri så kräver transportsektorn sitt. Inklusive utrikestransporter så blir det runt en tredjedel (ca 140TWh) av energianvändningen som går till transporter.

Låt oss ta en titt på ett av den här gruppen favoritalternativ för lösningar till transportsektorn (elbilar är den andra..). Biogas kan verkligen låta som en förföriskt bra lösning och därmed fantastiska möjligheter för reklambyråer att spinna loss på; kör din bil på ditt matavfall. Idag produceras 1,4TWh från 229 rötningsanläggningar. Det motsvarar alltså mindre än en procent av behovet i transportsektorn. Om vi tittar på den totala potentialen av allt avfall (framförallt från lantbruk, 76%) så kommer vi upp i 10,6 TWh, alltså fortfarande långt mindre än en tiondel av behovet.

För att komma upp i mer än marginella volymer så krävs det att man börjar med förgasning av skogsråvara. Göteborgs Energi är igång med att sätta upp en demonstrationsanläggning på 20MW (den ska inte kosta mer än en miljard..). Den totala potentialen biogas genom förgasning i hela Sverige har uppskattats till 59 TWh per år. Dock framgår det inte i vilken utsträckning man konkurrerar med alla biobränsleeldade fjärrvärmeanlägningar om råvarorna. Men om vi utgår från att vi i Sverige än en gång kan använda oss av våra fördelaktiga naturtillgångar för att vi åtminstone ska kunna ersätta i runda slängar hälften av dagens behov så krävs det en sak – pengar! Demonstrationsanläggningen i etapp 1 ska om allt klaffar följas av en kommersiell anläggning som gör att man kommer upp i totalt 1 TWh. Även om priset inte ligger i nivå med demoanläggningen (vilket hade motsvarat fem miljarder) så hamnar det sannolikt inte heller under tre miljarder.

Nästa gång någon svävar ut i det blå om biogasens fantastiska möjligheter att göra något värdefulle av vårt avfall så rekommenderar jag följande verklighetsförankring:

“Halvera våra transporter, lägg 180 miljarder på förgasningsanläggningarna och plussa på en hyfsad råvarukostnad som dessutom sannolikt skulle skena innan utbyggnaden kommit halvvägs. Och se till att det är färdigt innan 2030”.

Det blir intressant att se vad regeringens utredare Thomas B Johansson och Per Kågeson kommer fram till när de presenterar sin utredning (31 oktober 2013) om vad som krävs för att fordonsflottan ska bli fossiloberoende till 2030. Gissningsvis kommer en del av lösningen ligga i definitionen av fossiloberoende.

Återvinna plastburkar eller snabbduscha?

Published on 2012/05/26 in Energi, Konsumtion and Miljö. 8 Comments

På nära håll (i mitt hem..) har det dykt upp ett initiativ att återvinna all förpackningsplast samtidigt som jag inte har tyckt att det varit värt besväret. Jag återvinner gärna och försöker hålla mig något sånär miljövänlig, men vill samtidigt sila kameler och svälja mygg. Min fingertoppskänsla sa mig nämligen att miljöbelastningen av långa duschar med hett vatten måste vara avsevärt högre än att inte återvinna plastförpackningar.

Besserwisser och nyfiken som man är så tog jag reda på ungefärligt energiinnehåll i polyeten (vanligaste förpackningsplasten) samt ungefärlig energiåtgång vid produktion och jämförde med energiåtgången av en 15-minuters dusch. Duschen kräver ca 6,7 KWh för uppvärmningen av vattnet. En typisk plastförpackning på 10g innehåller ca 0,01 KWh energi och kräver ungefär detsamma vid tillverkning. Den plast som jag slänger i soporna förbränns och därmed kan delar av den energin återvinnas. Om vi förenklar och bortser från energiförluster, primär/sekundärenergi och andra besvärligheter för både duschen och förpackningen så landar beräkningen alltså i att det krävs återvinning av ett 70-tal plastburkar för att kompensera för långduschen..

Därmed inte sagt att det är något fel i att återvinna plast.

Jag tog inte upp detta exempel bara för att jag är besserwisser utan också för att det är en bra illustration till hur vi fungerar som människor, organisationer och samhälle. Det finns en oerhört stark förträngningsmekanism (jag är inte bättre, om än medveten om det) hos oss som gör att vi hellre fokuserar på oväsentliga detaljer än besvärliga helheter.

Oavsett område så räcker det med att det finns ett litet tekniknaivistiskt halmstrå att klamra sig fast vid, eller så är det ett tunnelseende som slår till och får annars intelligenta politiker att bara se möjligheter. Den populära bilden av det miljövänliga Stockholm är ett bra exempel på tunnelseende. Målsättningen med en fossilfri fordonsflotta år 2030 samtidigt som trafikvolymen ska öka, är ett annat exempel där man lyckas få in både tekniknaivism och tunnelseende (Effekt skriver om den krackelerande drömmen om elbilen).

 

 

Allt du behöver läsa för att förstå vår energiutmaning

Published on 2012/02/09 in Energi. 1 Comment Tags: , , .

Det börjar dyka upp tecken på att alltfler får insikt om de utmaningar världen står inför när det gäller energiförsörjningen. Ganska nyligen tittade något överraskande Mats Odell ut ur garderoben, använder sig av begreppet “peak oil” och bjuder in Kjell Aleklett att tala på kristdemokraternas tillställning.

Insikten att fossileran börjar närma sig sitt slut är steg nummer ett. Sen gäller det att förstå att det inte finns några enkla lösningar för att ersätta den fossila energin. Det finns en blogg som tar upp detta på ett oerhört bra och tydligt sätt.

Tom Murphy, professor på UCSD, har i ett antal inlägg gått igenom potential och svårigheter för olika alternativa energikällor. Med effektiva överslagsberäkningar, inte helt olikt “Sustainable energy without the hot air”, visar Tom tydligt på utmaningarna, energislag för energislag.

Kronan på verket är den sammanställning av ickefossila energikällor som Tom gjorde i det senaste inlägget. Läs!

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...