Archive for the 'Energi' Category

Page 7 of 10

Energipolitik i Storbritannien

Energipolitik kan säkert kännas som ett besvärligt område i Sverige, men det finns nog en och annan brittisk politiker som skulle kunna drömma våta drömmar om svenska energipolitikers situation.

Även om vi skulle bortse från klimatfrågan så har Storbritannien en hel del utmaningar att tampas med. Utöver att energitillgångarna i Nordsjön inte längre räcker till landets förbrukning, så finns det också ett rejält behov av att förnya elproduktionskapaciteten (en fjärdedel behöver ersättas inom kort). Under kommande 10-årsperiod bedöms investeringsbehovet uppgå till 110 miljarder pund.

Hur man ska lösa detta diskuteras dessutom samtidigt som regeringen har annonserat betydande nedskärningar av välfärdssystemet och skattehöjningar för att komma tillrätta med ett skenande budgetunderskott. Ekonomiska bedömare antyder också allt mer frispråkigt att det finns  risk för en globalt långvarig ekonomisk svacka som kan hålla i sig uppemot 10 år. Det gör inte heller situationen lättare. Inte heller att finanssektorn, som knappast är en i framtidsbransch om recessionsscenariot håller i sig, står för 8-10% av Storbritanniens BNP.

Därför är det intressant att följa hur det hela utvecklas. Regeringskoalitionen har under sommaren lagt ett förslag till reformering av elmarknaden som verkligen är radikalt. Storbritannien som under Thatcher var tidigt ute med att avreglera energimarknaden (25 år sedan) kan nu gå i bräschen för en återreglering.

Personligen tror jag att det fanns all anledning till stora delar av den avreglering som genomfördes i Sverige (och säkert i andra länder också). Med tanke på det stora omställningsbehov som även Sveriges elproduktion står inför (dock avsevärt mindre än i Storbritannien) så kan det vara motiverat med ökad reglering för att påskynda och få bättre kontroll över den processen.

Åter till Storbritannien. Vad göra för att investeringsmedel ska flöda in i CO2-snål elproduktion (förnybart, kärnkraft, CCS)? Koalitionen av Tories och Liberal Democrats föreslår:

  • minimipriser på CO2 för att ge investerare större säkerhet
  • långsiktiga feed-in tariffer med Contract for Difference, vilket innebär att staten pröjsar skillnaden mellan marknadspriset och det som krävs för rimlig avkastning på den CO2-fria produktionen. Om marknadspriset går över avkastningskravet så tar staten hand om mellanskillnaden. Alltså en betydligt elegantare lösning än de vanliga feed-in systemen
  • Emission Performance Standard som begränsar CO2-utsläpp till 450g CO2 / kWh.
  • Kapacitetsmekanism som ska verka både via efterfrågan och produktion. DECC (Department of Energy and Climate Change) funderar på det här området, mer info om lösningar kommer vid årsskiftet.

Alltså en hel del marknadsreglering för att komma från Thatcher’s pojkar!

För övrigt är det intressant att det finns en debatt i UK om ”the big six”, dvs den oligopolsituation som de sex stora energiföretagen utgör. Jag undrar hur många aktörer som krävs för att det ska vara tillräckligt många? Jag är tveksam till att det är antalet aktörer som avgör marknadseffektiviteten när det gäller energibranschen. Komplexiteten och investeringarna är för stora för att vi ska närma oss en torghandelsituation (den enda verkliga marknaden som kommer i närheten av grundläggande NEK-teori..). Däremot krävs det reglering som gör att aktörerna levererar det som samhället behöver, dvs mindre, miljövänligare och dyrare energi!

Drivkraften bakom expansion av naturgasnät

Den svenska naturgasbranschen har efter många års stiltje börjat vädra nya möjligheter. I takt med skiffergasens segertåg i USA och sjunkande gaspriser så ses naturgas alltmer som en bärande del i den europeiska energimixen. Snart färdigbyggda Nordstream och utrangerade kolkraftanläggningar som ersätts med naturgaseldade verk är exempel. Det finns dock ett och annat att invända mot skiffergasen som marknadens saliggörare (även om man bortser från miljökonsekvenserna), vilket jag kort tagit upp här.
I Sverige kan naturgasen inte ersätta kol i elproduktion vilket gör det svårare att argumentera med lägre CO2-utsläpp. Istället så försöker man framförallt lobba in naturgasen som ett sätt att bana väg för biogas (biogas och natur/fossilgas är i princip samma gas – metan, men producerad på olika sätt). På många sätt kan det finnas en poäng med det, tex finns det all anledning att stimulera introduktionen av gasdrivna fordon för att minska transportsektorns oljeberoende. Men det finns en avgörande skillnad – den betydligt mer lokalt producerade biogasen kommer aldrig att behöva ett omfattande stamnät för distribution.

Det svenska stamnätet (högtrycksledningarna) matas med gas från Danmark, går upp genom Skåne, passerar Göteborg och vidare norrut till Stenungssund. Ett stickrör till Småland finns också, vilket E.ON fick godkänt att bygga vidare på mot Jönköping. Stamnätet ägdes tidigare av fyra olika energiaktörer som inte hade någon vidare gemensam agenda – åtminstone hände det inte så mycket med systemet under den tiden. 2008 köpte EQT Infrastructure huvuddelen av nätet (genom att ta över bolaget Swedegas). Resterande del sålde E.ON till EQT (Swedegas) i år, vilket presenterades med pompa och ståt under Almedalsveckan.

Infrastrukturfonder brukar kalla sig långsiktiga investerare vilket innebär ett perspektiv på ca 4-8 år. Det finns säkert många bransch och verksamhetsmässiga skäl till att ha en ägare av hela stamnätet, men det kan också bli en ganska känslig situation eftersom det är myndighetsbeslut som till stor del styr möjligheterna att generera vinster. Energimyndigheten övervakar marknaden med en regleringsmodell som sätter ett tak för avkastningen på anläggningarna samtidigt som gasen i sig konkurrerar prismässigt med andra energialternativ.
För att få lite snurr i rören och kunna kränga infrastrukturen vidare till nästa fondbolag med bra avkastning så krävs det helt enkelt att man har tumme med politikerna. Det är inte så bra om det slängs politiska käppar i hjulen när man ska skrämma upp volymer och avkastning till att bilda en fin tillväxthistorik, samtidigt som det måste gå att måla upp möjligheter för vidare expansion.
EQT kan spelet. Förutom en fd branschspelare med goda kontakter (Lars Frithiof, fd vd Sydkraft) så har man sett till att plocka med en politisk tungviktare (Pär Nuder) i Swedegas styrelse. Att Göran Persson också är en spelare i gasbranschen (biogas) som delägare och ordförande i Scandinavian Biogas är säkert ingen nackdel även ur ett naturgasperspektiv.
Så nästa gång det dyker upp något utspel om naturgasens fördelar tänk på att det med stor sannolikhet framförallt handlar om att förbättra avkastningen på EQTs investering!

Shale gas – insiders försöker spräcka bubblan

Energibranschen har påverkats enormt mycket av de stora volymer skiffergas som producerats i USA under de senaste åren. Framväxten av prospekteringsbolag och utvinningstekniker har exploderat. Gaspriserna har gått ner vilket lett till stora förluster på de långa inköpskontrakt som europeiska energibolag slutit med Ryssland.

Samtidigt har man lyckats bra med att framställa (natur..)gasen som klimatvänlig – i jämförelse med kolen – och förutsatt att man ignorerar de stora läckagen av metangas som produktion och inte minst distributionen leder till.  Inte konstigt att det länge funnits en uppfattning i energibranschen att gasen är räddningen för våra energisystem på medellång sikt.

Även i Europa har man påbörjat en del prospektering även om det finns en betydligt större skepsis till riskerna med fracking-tekniken där stora mängder kemikalier pumpas ner för att få ut gasen (se Cornucopias inlägg). I Sverige har det gjorts provborrningar, tex har  Shell gjort tester i Skåne, vilket har mötts av omfattande protester. Nätverket Heaven or Shell har bildats som en motvikt till exploatörernas grönmålande lobbyism. Den allmänna uppfattningen är att det finns potential i Europa (inte minst i Polen), men att det blir betydligt svårare att realisera den jämfört med i USA. Inte minst pga motståndet, men också för att den högre befolkningstätheten gör det komplexare.

Efter några gyllene år har dock framtidsdrömmen om gas som den energipolitiska räddaren för USA börjat bli lite mindre rosaskimrande. På The Oil Drum och liknande informationskällor har man länge kunnat se initierade invändningar mot bilden av gasens fantastiska potential (här finns en bra sammanställning).

Det som nu har hänt är att branschkonsulter och analytiker har läckt material till NY Times. De upplever att den officiella bilden av skiffergasens potential avviker starkt från verkligheten. Hundratals interna mejl och dokument som NYT fått ta del av visar på att det finns en stor skepsis i branschen. Det framgår att branschaktörer ser skiffergasutvinningen som en bubbelbransch där inflödet av investeringsmedel vida överstiger den realistiska potentialen och där det gäller att spela med så länge som möjligt. Det som framförallt ställer till det är indikationerna på att källornas produktivitet avtar mycket snabbare än vad man tidigare trott.

Lars Bern är övertygad om att gas kommer att bli den dominerande energiråvaran för 2000-talet, på samma sätt som oljan var under 1900-talet. Låt oss vänta några år och se om vi inte kan sortera in hans förutsägelser i samma kategori som Marian Radetzkis oljeprisprognoser..

 

 

VW. The Dark Side

Gröntvättning är populärt. Om man ska vara lite cynisk så är det av det politiska läget att döma synnerligen effektivt. Hur många politiker känner att det finns en press från väljarna (eller egen vilja) att verkligen ta itu med med de enorma omställningar som krävs för att hantera att vi befinner oss i utförsbacken på den fossila eran? Vilken genomsnittlig konsument/väljare har den minsta insikt om läget? Med största sannolikhet kommer vi fortsätta business as usual ända tills det blir oljebrist som inte kan lösas med det nödlager som IEA:s medlemsländer sitter på. Kom ihåg att vi behöver hitta tre nya Saudiarabien innan 2030 för att leverera olja i takt med de efterfrågeprognoser som världen (IEA) bedömer som rimliga.

Då är det kul att se när någon drar ner brallorna på gröntvättarna på ett roligt och effektivt sätt. Greenpeace har fått in en fullträff i deras attack på VW. Diverse VW-material parodierar man mycket snyggt, bla just VW:s reklamfilm på Star Wars-temat.

Sannolikt är VW inte speciellt mycket värre än någon annan i sammanhanget. Tex fanns det förmodligen ingen som var senare än Volvo att inse vikten av bränslesnålare bilar (V50-DRIVe blev vändningen, men det krävdes att “Volvos ingenjörer tog fram den på fritiden när Volvoledningen sov”). Men eftersom rebellerna inte har riktigt samma resurser som “The Dark Side” så kan man inte kosta på sig millimeterrättvisa. Man måste slå till där det kan ge bäst effekt.

I mina öron har Greenpeace aldrig klingat helt rent, men med den här kampanjen så växer min respekt. Mer sånt!

Bli en rebell du också!

VW The Dark Side

 

Effektivare på riktigt!

Om det inte inträffar något utvecklingsmässigt mirakel framöver så är det ingen tvekan om att vi måste använda mindre energi. Inte minst använda den effektivare. Branschorganisation EnergiEffektiviseringsFöretagen representerar företag som jobbar med energieffektivisering. Tillsammans med Naturskyddsföreningen har de gett ut rapporten “Energieffektivisera på riktigt”. Hans Nilsson som är rapportförfattare är kungen av energieffektivisering. På bloggen Fourfact skriver han om vad som händer på området – läsning rekommenderas (av både bloggen och rapporten).

Rapporten finns också sammanfattad i följande åtta punkter.

1) Inför ett effektiviseringsmål som inte luras! Sveriges anser sig klara EU:s mål om 20% energieffektivisering till 2020 genom att formulera om det som ett intensitetsmål, kopplat till BNP. Detta sätt att räkna innebär dock att energianvändningen kommer att öka med drygt 25 TWh till 2020, och Sverige blir därmed sämst i EU på energieffektivisering. Sverige bör istället ha minst samma mål – i absoluta tal!

Inte så smickrande för Sverige att med bred marginal inta bottennoteringen (ordentlig ökning av energiförbrukningen fram till 2020, se tabell).

Det här är ett typiskt exempel på regeringens agerande på miljöområdet – mycket luft och lite innehåll. Jag säger bara Andreas Carlgren..

2) Energideklarationerna är en papperstiger – de måste få ett bett! Riksrevisionens granskning av det svenska systemet med energideklarationer visade att över hälften av deklarationerna inte gav några tillförlitliga råd och en tredjedel gjordes utan besiktningar. Energideklarationerna skall istället baseras på varje byggnads verkliga förutsättningar, efter besiktningar och leverera åtgärdsförslag som visar hur man halverar energianvändningen.

3) Halvera byggnormerna nu! Kraven i byggnormen är idag så låga att både kommuner och företag satt upp egna, betydligt högre krav. Halvera byggnormen till högst motsvarande 50 kWh per kvadratmeter. Det finns exempel även i Sverige som visar att även renoveringar kan göras så att man når dessa nivåer. Minimikrav för ombyggnationer bör vara en halvering av energianvändningen!

I rapporten har man också tagit upp frågeställningen med osäkerheten i energikostnadsutvecklingen. Det är smått förvånande att man inte lägger större vikt vid risker i energikostnadsutvecklingen när man (Boverket) räknar på energieffektiviseringslönsamhet för byggen som trots allt ska stå runt hundra år (se även tidigare inlägg på bloggen). 

4) Minska energianvändningen med 20 TWh genom att införa handel med Vita certifikat för den energi som sparas. Vita certifikat är till för att stimulera till en minskad energianvändning och finns redan i en rad EU-länder. Politikerna sätter målet och marknaden utför uppdraget på billigaste sätt. Regeringen lägger en beställning på elbolagen om en viss mängd effektivisering i relation till försäljningen och vissa elbolag kan sälja certifikat till andra som inte klarar av sitt åtagande.

Fascinerande att detta aldrig har blivit ett tema i Sverige – när läste du senast om vita certifikat i tidningen?

5) Vidga PFE till hela näringslivet. Genom programmet för energieffektivisering i elintensiv industri, PFE, har industrin uppnått enastående besparingsresultat med en blygsam skatterabatt. Denna modell bör utsträckas till hela näringslivet och omfatta alla företag.
Klicka här!

6) Inför ROT-avdrag med energieffektiva morötter. Inför ett system för finansiering av energieffektivisering vid renovering, ombyggnad och tillbyggnad. Investeringar i effektivisering innebär en mindre ekonomisk risk i form av prischocker och bebyggelsen blir mera hållbar. Vi anser att man bör inrätta en statlig energisparfond för ändamålet.

Inte så länge sedan som vi skrev om samma ämne.

7) En räkning – ett (rörligt) pris. Förr fick man en elräkning som var svår att förstå. Nu får man ofta två som inte ens är jämförbara. Det hävdas ofta att priset skall vara uppdelat på flera komponenter för att vara kostnadsriktigt. Det gäller inte i någon annan del av handeln och bör inte göra det ifråga om energin heller. Det är en självklarhet att man skall kunna köpa en kWh som man köper en liter etanol. Ett helt rörligt, och tydligt, pris ökar incitamenten för investeringar i effektivisering för konsumenten.

8) Smarta nät – gör människor smartare! Smarta nät nämns ofta som en framtidslösning men redan idag har elkunder nettomätare där elflödena mäts i båda riktningarna och mätare som visualiserar energianvändningen. Detta öppnar för smarta energilösningar med småskalig lokal produktion och smart konsumtion som bidrar till att kapa effekttoppar. Fokus måste flyttas från enbart enstaka komponenter, som t.ex. mätare, till systemet som helhet och framför allt hur kunden skall kunna dra nytta därav. Inte enbart energiföretagen!

Train of ideas

Häromdagen tog jag en tur till stationen här i Malmö för att kolla in utställningståget “Train of Ideas”. Hamburg har vunnit titeln “European Green Capital” och passar på att marknadsföra sig med en mobil utställning (6 containrar på tåg) som ska turnera runt i Europa. I Malmö har det varit rätt mycket reklam på stan och i lokalblaskan för utställningen, så jag blev lite överraskad när perrongen med utställningståget i stort sett var tom. Att det stod två utställningsvärdar och spelade kort i första vagnen förhöjde inte direkt intrycket..

På det hela taget så var dock utställningen snygg och ordentligt gjord och det dök faktiskt upp lite fler besökare. Men någon riktig kioskvältare vill jag inte påstå att det var. Eftersom mitt sällskap (1,5 år gammal) inte föll för alla knapptryckningsmöjligheter så blev det en ganska snabb tur – kanske missade jag något.

Några intressanta grejer hann jag dock notera:

I visionerna för den framtida staden gavs det inte mycket utrymme för personbilar. Det var faktiskt inte alls något Andreas Carlgren-aktigt som “det är inte bilarna som är problemet utan utsläppen“. Det gjordes tom ganska klart att bilarna är ett problem eftersom det är synnerligen energiineffektivt att släpa runt på 1,5 tons dödvikt för att transportera en person samtidigt, som bilarna tar alltför mycket av stadens dyrbara yta i anspråk.

I Schweiz har 2000-watt-samhället blivit ett begrepp. Ramverket togs fram 1998 på ETH i Zürich (där Einstein brukade hänga) och baseras på den genomsnittliga globala energiförbrukning (ungefär 2000 watt kontinuerligt eller 17520 KWh per år. Det hade varit tydligare att ange det i KWh, men 2000 är ju mer säljande..). Tanken är att senast 2050 ska den genomsnittliga energiförbrukningen, även för i-länder, ner till 2000 watt. Schweiz ligger på ca 6000 watt idag. 2009 låg Sverige på 7200, varav oljeeldade transporter stod för ca 1400 watt. Visst hade det blivit lägre med elbilar (högre verkningsgrad), men det ger knappast plats för fantasiprojekt som Förbifart Stockholm.

Det är en stor utmaning att reducera energiförbrukningen med mer än en tredjedel, men det blir inte lättare av att vi väntar. Tekniknaivister vill ju gärna tro på under, men risken att vår omställningsförmåga reduceras i takt med att energitillgången avtar är betydande.

En målsättning för energiförbrukningen har fördelen att det blir mycket mer konkret än ett koldioxidmål. När det gäller CO2 är det mycket enklare att börja prata om lågt hängande frukter i u-länder och skjuta problemet ifrån sig.

Tåget är i Göteborg mellan 6-10 maj innan det tuffar vidare till Oslo. Om du ändå har tid över så gå dit, men du ska inte heller bli ledsen om du missar det.

 

 

Peak everything, nu även i finansvärlden

GMO är en global kapitalförvaltare med ett kapital strax över 100 miljarder USD i portföljen (och även andra skäl att vara kaxiga). Jeremy Grantham, som är en av grundarna och alltså en inte helt betydelselös person, har skrivit nyhetsbrevet “Time to Wake Up: Days of Abundant Resources and Falling Prices Are Over Forever”.

Hans text är bitvis intressant läsning även för dig som har koll på läget, men borde vara obligatorisk läsning för våra kära politiker och näringslivshöjdare (tex noll-koll-Svanberg eller Kapten Stofil, aka Sverker Martin-Löf).

Artikeln inleds med en historisk tillbakablick som ger ett bra perspektiv på hur betydelsefullt kolväten har varit för utvecklingen och tillväxten, samt vilken press de senaste årens tillväxt i Asien sätter på naturresurserna.

Ett index baserat på utvecklingen för 33 råvaror visar att trenden för 1900-talet pekade neråt, med 1,2% årlig prisminskning i snitt. Paradigmskiftet då den långsiktiga pristrenden för råvaror vänder påbörjades 2002. Den prisuppgång som inleddes då är betydligt större än den som andra världskriget orsakade, vilket säger en del om magnituden.

Mr Grantham har slagit huvudet i väggen i många diskussioner om råvarutillgångar och evig tillväxt. Han konstaterar att svårigheten att förstå exponentiell tillväxt är ett huvudproblem. Även ett gäng “superkvantare” som doktorerat i matematik var inte ens i närheten när de skulle uppskatta effekten av 4,5% tillväxt under 3000 år.. Även på denna blogg finns det enkla räkneexempel som visar på orimligheten med ständig tillväxt. Fascinerande att det trots all logik är de “tillväxtfientliga” som är medieparia – även om det finns några ljusglimtar. Ge mig en etablerad politiker som idag vågar prata öppet om tillväxtens orimlighet och jag ska belöna dig kungligt!

På kort sikt finns det dock potentiell nedsida för råvarupriserna. Jeremy menar att det exceptionellt dåliga vädret under 2010 och därmed höga priser på jordbruksprodukter har resulterar i en högre produktionskapacitet, så om vädergudarna står på böndernas sida så kan det bli en hel del rekordskördar under 2011. Om detta kombineras med att den kinesiska bubblan punkteras så menar Jeremy att det kan vara ditt livs investeringschans – “it will very probably break the commodity markets en masse. Not unlike the financial collapse. That was a once in a lifetime opportunity as most markets crashed by over 50%, some much more, and then roared back.”

Gör något vettigt med byggsubventionerna.

Enligt uppgift betalade staten ut ca 10 miljarder i skattesubventioner för det så kallade ROT-avdraget under 2010. Antagligen blev det många nya helkaklade badrum, infällda ”spottar”, högblanka köksinredningar och kanske montering av en och annan teppanyakihäll (samt så klart en hel del vanligt trist måleri, takomläggning och annat underhållsarbete).

Av någon anledning är denna subvention förbehållen egnahemsägare och bostadsrättsägare (dock inte bostadsrättsföreningen som sådan) och alltså varken tillgänglig för hyresgäster eller ägare av hyresfastigheter.

Man skulle kunna tänka sig ett rotavdrag med fler syften än att bara stödja byggbranschen, tex kunde stödet bara rikta sig till energieffektiviserande åtgärder. 25 % av dagens bostadsbestånd byggdes under det så kallade miljonprogrammet 1965-75 och är i behov av renovering och har stor potential för energieffektivisering.

I en uppmärksammad renovering av ett miljonprogramområde (Brogården av Alingsåshem) har man sänkt energiförbrukningen från 216 kWh/m2 till 92kWh/m2, dvs en ca 60%-ig minskning. Enligt uppskattningar finns det ca 650 000 lägenheter med liknande standard som hade kunnat renoveras till en kostnad av ca 70 miljarder. Många av de villorna och radhusen som byggdes under miljonprogrammet har säker energieffektiviserats till en del, men även där återstår det nog en del att göra.

Med ett ROT-avdrag som enbart riktar sig till energieffektiviserande åtgärder finns det stora möjligheter att minska bostadssektorns energiförbrukning. Om man nu ska subventionera byggsektorn så kan man åtminstonde se till att subventionerna används till något vettigt!

Statliga energisubventioner

Uppskattningar av det globala statliga stödet till förnyelsebar energi visar att det landade strax över 40 miljarder USD under 2009.  Det kan låta som ganska mycket – men bara om man låter bli att jämföra med siffran för statliga subventioner av fossila bränslen. För 2008 uppskattades den till ca 550 miljarder USD! Och detta är utan att man tagit hänsyn till externaliserade kostnader som miljöbelastning, hälsoeffekter, etc.

IEA publicerar en intressant världskarta som tydligt visar vilka länder som står för huvuddelen av subventionerna. Mellanösterländerna ligger såklart i topp tillsammans med några andra oljeproducenter. Några intressanta siffror som sticker ut – Saudiarabien spenderade 1372 USD per person under 2009 på subventioner av olja och el (som huvudsakligen genereras i oljeeldade kraftverk), Iran och Uzbekistan toppar när det gäller hur stor andel av BNP som läggs på energisubventioner med 20% respektive 32% av BNP!

De länder på kartan som lyser rött är inte planetens mest framstående demokratier och välutvecklade ekonomier. Även flera av de lite mer ljusrosa länderna ligger inte i direkt i topp. Att oljan i mellanöstern inte bara är en välsignelse för medel-mohammed har förmodligen blivit uppenbart för de flesta av oss under den senaste tiden. Egypten är ett exempel som visar på svårigheterna att balansera samhällsutvecklingen när den inhemska oljan börjar sina och det är dags att ställa om ekonomin. Bloggrannen Livet efter oljan har skrivit bra inlägg om detta.

IEAs karta visar subventioner som är riktade mot konsumenterna, men det finns en hel del statligt stöd som går till producenterna. I USA har det debatterats mycket om produktionssubventioner där Obama vill spara 36,5 miljarder USD under en tioårsperiod genom att stryka de skattelättnader som ges till olje- och gasbolag. Olje och gasindustrin kämpar förstås emot och hotar med förlorade jobb och ökat beroende av utländsk energi. Möjligen en aningen utmanande attityd när de tre största amerikanska oljebolagen håvade in en total vinst på ca 58 miljarder USD – bara under 2010! Eller så är energibolagen bara vana vid att få som de vill – än så länge har demokraterna inte lyckats ta bort stödet.

Ett annat exempel är Kanada där staten stödjer olje- gasindustrin med ca 1,4 miljarder CAD årligen.

Undrar hur länge det dröjer tills de globala subventionerna av förnyelsebar energi blir större än de statliga stödpengarna som bränns på fossil energi?

 

Nicole Foss i Malmö

Precis som när Tim Jackson var på föreläsningsturne i Sverige så fick Malmö äran att vara den första anhalten för Nicole Foss Sverigesväng. Fru Foss gjorde en stabil presentation – det märktes att hon kört den några gånger tidigare. Inramningen var dock lite mer amatörmässig och antalet besökare betydligt färre (uppskattningsvis 75-100) än när Tim höll hov.

Budskapet som levererades innehöll inte några större överraskningar. Det handlade om credit crunch i oskön förening med minskande tillgång till energ och hur det påverkar vår värld.

När det gäller energin så hade Nicole några tydliga bilder som visar på problematiken, tex hur upptäckten av nya oljekällor har avtagit (se bild) och en Hubbert-kurva som visade på hur nedgången av tillgänglig utvinningsbar nettoenergi accelereras pga avtagande Energy Return On Energy Investment (bra genomgång av begreppet finns här).

Den internationellt höga skuldsättningsnivån jämfördes med klassiska bubblor. Nicole tog upp att det internationella kreditsystemet var en hårsmån från kollaps under 2008, men att de statliga ingrepp som gjorts därefter för att hålla igång ekonomin endast skjuter upp den oundvikliga kraschen. Presentation hade på det här området kompletterats med en del Sverige-specifik info, inte minst ett diagram som visar Sveriges tråkiga placering på bostadsbubbelrankningen. Något roligare att diagrammet hade hämtats från bloggrannen Cornucopia!

Generellt vilade det en rätt tung domedagsstämningen över presentationen, då inget mindre än en samhällskollaps är att vänta. För att punktera bubblan menade Nicole att man ska tillbaka till en ekonomisk nivå som gällde 30-40 år sedan (när kreditbubblan började blåsas upp) och att det inte går att pysa ut luften kontrollerat. Den huvudsakliga risken med processen är att den kan leda till kontraproduktiva psykologiska reaktioner med fascistiska politiska strömningar som följd (Sarah Palin och Glenn Beck nämndes som potentiella potentater i USA..).

Visst är det ett möjligt scenario som det är bra att vara medveten om, men som jag ser det så finns det mycket som talar för att det finns fler nyanser på skalan. Åtminstone för oss som lever i samhällen där det finns ekonomiska marginaler. En fördubbling av energi eller livsmedelspriser slår betydligt hårdare i andra delar av världen (bra exemplifiering finns på bloggen “Livet efter oljan”).

Under frågestunden dök det upp några frågor av typen – ‘men har du tänkt på den här möjligheten till energiutvinning, kommer inte den att förändra allt?’. Det var tydligt att Nicole rörde sig på hemmaplan i dessa frågor och kunde med tydlig expertaura enkelt avväpna frågeställaren.

Hursomhelst var det en mycket intressant presentation och om inte familjen hade kallat där hemma så jag gärna fortsatt diskussionen över en öl som Nicole och hennes vapendragare med emfas bjöd in till!

Turnén fortsätter med stopp i Göteborg, Uppsala och Stockholm- mer info på medarrangören Effekts hemsida. Rekommenderas!

Miljöpartiet är med på en hörna och arrangerar en Riksdagsföreläsning (precis som när Tim Jackson var här). Skulle vara intressant att höra om det är några riksdagspolitiker som dyker upp och om hur de reagerar.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...