Archive for the 'Energi' Category

Page 8 of 10

Kommer frälsaren från Italien?

Är det verkligen möjligt? Italien – landet där maffian fortfarande har ett stort inflytande i samhället. Landet där Berlusconi är den premiärminister som suttit längst. Och inte minst landet som gjorde tutt-tv till ett begrepp. Tänk om det ändå är så att frälsaren som ska lösa våra energiproblem verkar i detta land?

Alla som har slängt ett öga i Ny Teknik på sistone (Cornucopia kommenterar) har säkert läst om Andrea Rossi och hans E-cat som skulle kunna vara lösningen på världens energiproblem – om det fungerar och går att skala upp.. Det är fortfarande lång väg kvar, men att döma av artiklarna och kommentarerna  i Ny Teknik så går det inte att än så länge klassa det som bluff. Vi får se hur det går.

Ett annat italienskt stjärnskott (?) i energibranschen är det i Sverige något mindre uppmärksammade KiteGen. Deras teknologi är lite enklare att förstå sig på. Det handlar om att dra nytta av de starka luftströmmar som finns på riktigt hög höjd. Istället för att använda vindkraftstorn så tänker de sig att komma åt vinden med drakar i långa linor som därmed kan nå mycket högre. Vinden drar upp drakarna och kraften överförs till generatorn på marken. Styrning av drakarna gör att de sjunker när de har nått maxhöjd och en ny cykel påbörjas. Den starka vinden på några tusen meters höjd i kombination med att generatorn står kvar på marken gör att det ska bli en mycket bra EROIE (uppskattat >100). Byggandet av en prototyp har kommit igång.  På The Oil Drum har det rapporterats från projektet. Även Bill Gates har funderat på höghöjdsvindkraft och har frågat sig varför David McKay (författare till den utmärkta Sustainable Energy Without the Hot Air) inte tog upp det som en potentiell energikälla. Grundaren till KiteGen kommenterade också.

Precis som E-Cat så är KiteGen nära en prototyp som ska visa om tekniken håller. Någon detaljerad info om när testkörningar ska påbörjas och vara avslutade har jag inte hittat, men de senaste bilderna visar att själva anläggningen är på plats.

Både historien och samtiden kryllar av ambitiösa energiproduktionsprojekt baserade på mer eller mindre revolutionerande idéer. Den gemensamma nämnaren är att de har slukat mycket pengar och ytterst sällan kommit i mål. Att bara utveckla landbaserad vindkraft från prototypproduktion till industriell skala tog ca 30-40 år. Sannolikheten att det dyker upp en revolutionerande teknik som vänder upp och ner på energivärlden är minimal, men visst hade det varit fantastiskt!

Tillägg – efter allt fler tecken på att Mr. Rossi med sin E-Cat tillhör den lycksökande och inte alltid så ärliga kategorin av energientreprenörer, så verkar det som om den senaste turen där man bryter med pilotkunden Defkalion är den första spiken i kistan på drömmen om ny omvälvande energiproduktion. Tråkigt, men inte så oväntat.

Det ser även mörkt ut för Kitegen – inga nyheter ute och det verkar inte heller finnas någon info om testkörningar som borde kunna ha gjorts vid detta laget..

Energiproduktionen i Tyskland

Oavsett var slutnotan landar när de japanska kärnkraftshaverierna summeras, så kommer den globala utbyggnaden av kärnkraft att få sig en ordentlig törn. Både Flute och Cornucopia har skrivit bra inlägg om detta. Men även med optimistiska (innan Fukushimakatastrofen) utbyggnadsplaner för kärnkraften så skulle det vara en stor utmaning att ersätta fossilenergin med bara kärnkraft.

Alltför ofta är energidebatten i Sverige strikt begränsad till hur vi i vårt land ska lösa våra problem. Samtidigt tenderar man att glömma bort hur otroligt privilegierade vi är med vattenkraft som står för nästan hälften av elproduktionen och dessutom omfattande biobränsleresurser. Oavsett hur bra förspänt vi har det i Sverige så är energiförsörjningen en global fråga där Sverige inte kan leva isolerat från omvärlden och allra minst från EU där tredje marknadsdirektivet driver på för en integration av energimarknaderna, vilket på sikt kan ge effektivare fördelning/lastutjämning av produktion och efterfrågan (inte minst viktigt med en ordentligt utbyggd vindkraft).

För att ge perspektiv på situationen i Sverige så kommer här en översikt av läget i Tyskland. Nästa gång det gnälls över att elpriserna i Sverige är höga – extrapolera situationen i Tyskland några år framåt i tiden, konstatera att det inte är bättre ställt i de andra stora EU-länderna och inse att energin fortfarande är riktigt billig.

Följande tabell visar hur Tysklands elproduktion är sammansatt:

Energieträger
2007
Mrd. kWh
2008*
Mrd. kWh
2009*
Mrd. kWh
Braunkohle
155,1
150,6
146,5
Kernenergie
140,5
148,8
134,9
Steinkohle
142,0
124,6
109,0
Erdgas
75,9
86,7
77,0
Mineralöl
9,6
9,2
12,5
Wasserkraft
28,1
26,5
24,5
Windkraft
39,7
40,6
37,8
Übrige
46,4
50,3
54,6
Bruttoerzeugung
637,3
637,3
596,8

Kärnkraften (2009) utgör ca 23% av den totala produktion. Förnybar energi (inklusive vattenkraft) ca 10%. Redan innan smällen i Japan så var den allmänna opinionen betydligt mer kärnkraftskritisk, vilket gjorde att branschen fick bjuda till ordentligt för att få igenom en livstidsförlängning (dock ordentligt begränsad). Som reaktion på händelserna i Japan har regeringen uttalat att man vill backa  överenskommelsen om livstidsförlängning och också omedelbart stoppa driften av de äldsta anläggningarna. Allmänhetens inställning har också svängt från kärnkraftskritisk till väldigt kärnkraftskritisk. Enligt opinionsundersökningar vill mellan 53-60 % av tyskarna att deras kärnkraft stängs ner så snabbt som möjligt! Detta påverkar dock bara i det korta perspektivet eftersom det har funnits politisk enighet om att fasa ut kärnkraften på längre sikt (någon gång på 2020-talet om jag kommer ihåg rätt).

Tyskarna har visserligen fått upp vindkraftproduktionen ytterligare någon procentenhet sedan 2009, men det är lång bit kvar till en koldioxidfri elproduktion 2050, vilket regeringen har satt upp som mål.

Om vi tar en titt på den totala energimixen (alltså inte bara elproduktion), så ser det ännu besvärligare ut. Visserligen är siffrorna några år gamla(2005), men utan kärnkraften så var det inte mer än 1,2%-4,7% (beroende på hur mycket av posten Övrigt som är biobränsle) av det totala energibehovet som produceras koldioxidfritt.

Kärnkraftens leverans av 12,5% av det totala energibehovet är såklart inte allena saliggörande, men visst hade det underlättat en del. Om man försöker göra en rationell bedömning av riskerna med kärnkraft så är det trots allt (Tjernobyl, etc) inte många dödsfall / TWh jämfört med andra energislag. Men kärnkraftsolyckor är så oerhört mycket mer dramatiska än andra. Den psykologiska effekten av det latenta svårgripbara hotet av strålningsrisker i kombination med associationer till kärnvapen gör att man tenderar att överskatta de faktiska riskerna.

Tyskar har en förmåga att leverera vad de föresatt sig att göra, men den här gången kan det bli svårt..

2007 2008* 2009*
Energieträger Mrd. kWh Mrd. kWh Mrd. kWh
Braunkohle 155,1 150,6 146,5
Kernenergie 140,5 148,8 134,9
Steinkohle 142 124,6 109
Erdgas 75,9 86,7 77
Mineralöl 9,6 9,2 12,5
Wasserkraft 28,1 26,5 24,5
Windkraft 39,7 40,6 37,8
Übrige 46,4 50,3 54,6
Bruttoerzeugung 637,3 637,3 596,8

Sydsvenskans ledarsida: Peak Oil 2006

Revolutionerna i Mellanöstern påverkar oss på många sätt. Prisökningarna på olja och uppdateringen av hur beroende vi är av mellanösterns olja har säkert fått en och annan oljeberoende tyckare i media att fundera lite mer på oljetillgången.

Som en följd har det smått revolutionerande hänt att Sydsvenskan (Skånes DN) på sin ledarsida skriver: “IEA beräknar att peak oil, den maximala produktionskapaciteten, nåddes redan 2006”

Att en av Sveriges större morgontidningar överhuvudtaget tar upp peak oil på ledarsidan är i sig en revolution. Att de dessutom skriver att peak oil inträffade 2006 är smått otroligt. Insatta peak-oil-ister vet mycket väl att IEA förskönar sanningen något (Både Flute och Cornucopia har skrivit om det) och lägger till ökningar av okonventionell olja (tex oljesand) och naturgasbaserade bränsle för att få till en fin stigning av den totala utbudskurvan så att det finns en räddningsplanka för dem som vill fortsätta förneka peak oil (se diagram nedan). Inte minst har IEA dessutom uttryckt en oerhört optimistisk syn på volymen av nya fynd, eller snarare rop på hjälp som Kjell Aleklett uttryckte det..

Min offensiva bedömning är att peak oil trots allt kommer att bli en valfråga redan nästa val. Redan nu finns det några framstående politiker som så smått har öppnat på locket, tex Gustaf Fridolin och Lena Sommestad (efterträdare till Baylan?). Fortsatt turbulens i Mellanöstern med nya pristoppar kommer att elda på frågan ytterligare.

Att det sen finns några mindre förändringsbenägna i vårt land som kommer att fortsätta slåss mot väderkvarnar – det får vi leva med. Förhoppningsvis leder det dock till att personer som Marian Radetzki får mindre mediautrymme och att anhängare av siter som The Climate Scam kan börja ägna sig åt något mer konstruktivt.

Elbranschen är svår – men E24 slaskar mest till det

Jag har noterat den uppmärksamhet som E24s artiklar om elbranschen har skapat (tex här), men först nu läst vad de har skrivit. Elmarknaden skiljer sig en hel del från övriga branscher och det är lätt att gå snett om man inte har ordentlig förståelse för hur den fungerar. Men jag vill nog påstå att E24 har visat att de konkurrerar med DI om slaskigaste näringslivsjournalistiken. Antingen har E24:

1. missat en hel del i sin research

2. bara passat på att skapa uppmärksamhet och få fler läsare genom att medvetet vara lite rundhänta med fakta

I artikeln “Välkommen till den sköna nya elvärlden” målar Per Lindvall upp en aningens konspiratorisk bild av hur det fungerar. Det är dock inte mycket som har blivit rätt. Av alla tokigheter i artikeln så är det nog beskrivningen av överföringen av el mellan Sverige och Tyskland som är den mest verklighetsfrämmande. Enligt författaren så används överföringskapaciteten bara när det hjälper till att hålla svenska elpriser uppe, inte när tyska priser är lägre. Det framgår inte om artikeln lägger skulden för detta på elbolagen, vilket känns mest naturligt, men i verkligheten är det Svenska Kraftnät som styr flödet. Om Per Lindvall känner till detta (kanske inte..) så innebär det alltså att han anklagar en myndighet för att hjälpa elproducenterna att hålla prisnivåerna upp. Det är en ganska avancerad anklagelse – speciellt med tanke på att det finns en hyggligt stor transparens i flöden och priser!

Second Opinion har Svenska Kraftnät skrivit ett bra bemötande av Per Lindvalls artikel.

I en annan artikel raljeras över eljuntans vinstfest. Även i den här artikeln finns det mycket mer av vilja än vett. Huvudpoängen är att de svenska energibolagen tjänar så mycket per anställd. Att använda ett sådant nyckeltal på energibranschen kan inte bara vara inkompetens. Jag förutsätter att det är ett sätt att skruva till budskapet för att det ska gå hem i stugorna. Även om man använder det nyckeltalet för jämförelse med europeiska branschkollegor så säger det inte så mycket. Nivån av outsourcing är tex generellt sett betydligt högre i svenska energibolag. För att göra en seriös jämförelse måste man såklart också se på en längre tidsperiod än ett enskilt år.

På det hela taget är det tråkigt när den för framtiden så viktiga energibranschen blir en plats för pajkastning av populister som vill vinna enkla poäng. Risken finns att politiker som ser chansen att bättra på opinionssiffrorna hoppar på racet och hittar på åtgärder som i bästa fall inte skadar, men som tar fokus från de verkligt viktiga långsiktiga frågorna (rekommenderar Flutes sammanställning).

Om man vill fokusera på just energibolagens marknadsförutsättningar i Sverige så finns det betydligt mer relevanta saker att lyfta upp än det som E24 har tagit upp. En sak som borde få större fokus är tex äganderätten till vattenkraften som Kvantitativt tar upp på ett bra sätt.  Det är få andra länder som har lika generösa villkor som Sverige. Det vanligaste är att energibolag kan förvärva koncessionsrätt som gäller under en begränsad tidsperiod. Staten leasar helt enkelt ut tillgången. Har värdet på vattenkraften gått upp under leasingtiden så blir det helt enkelt dyrare vid nästa koncessionsauktion. I Frankrike pågår det tex en vattenkraftauktion där Vattenfall är en av flera hugade spekulanter.

Ett annat exempel är den avvecklingslag för kärnkraften som upphävdes förra året. Folkomröstningen resulterade i ett beslut om avveckling 2010. Avvecklingslagen angav också ersättningsutrymmet för kärnkraftägarna, där en livstid på 40 år var en begränsande faktor. Med tanke på att kärnkraftverken byggdes runt 1975-1980 så hade det inte varit så många år kvar att kompensera ägarna för. När det blev fritt fram för kärnkraftsägarna att förlänga drifttiden till över 40 år så är det så klart en ekonomisk fördel. Den fördelen fick energibranschen gratis. I Tyskland gjordes en liknande politisk överenskommelse där man beslöt att tillåta livstidsförlängning av kärnkraftverken med i genomsnitt 12 år (observera att det fortfarande är tidsbegränsat). Eftersom det finns ett starkt kärnkraftsmotstånd i Tyskland så kostade uppgörelsen om livstidsförlängning en hel del för energibolagen – de ska punga ut med ca 15 miljarder EUR för att stötta förnyelsebar energiproduktion. Kärnkraftsbranschen i Tyskland har dessutom nyligen drabbats av en bränsleskatt på ca 2,3 miljarder EUR årligen.

Om E24 hade fokuserat på den här typen av frågor – då hade artiklarna kunnat bli intressanta.

JJag hJddhttp://www.e24.se/analys/valkommen-till-den-skona-nya-elvarlden_2648769.e24

Flygbranschen är ute och cyklar!

Uppdatering: MP-språkrörskandidat besvarar inlägget och tar upp delar av den bristande logiken. Bara lite tråkigt o förutsägbart att det kom från MP. Det hade ju annars varit ett utmärkt läge för en centerpartist att visa framfötterna på miljöområdet. Fast det är klart – deras partipiska lär väl vina om det är någon som släpper på tekniknaivismen.

Eko-bloggen blev jag tipsad om ett helt osannolikt debattinlägg på SvD Brännpunkt.

Inlägget är signerat av chefen för Svenska Flygbranschen och miljöcheferna för SAS och Malmö Aviation. Det förekommer att miljöchefer har någon form av miljöintresse och kunskap om miljöfrågor, men det är inte helt ovanligt att de får använda sina kunskaper för att försöka måla deras verksamheter lite grönare än vad de är. Men ibland måste det vara rätt jobbigt..

“Vi räddar miljön genom att människor flyger” är både rubrik på inlägget och det budskap som man försöker krysta ut. Det är inte överraskande att logiken blir haltande, men lite effektivare gröntvättning borde man kunna prestera.

Första budskapet i inlägget är att skatter är ineffektiva för att minska volymen av flygresor: “Men vägen till minskade flygutsläpp går inte via klimatskatter och passagerarskatter. […] Sett över tid har flygindustrin med jämna mellanrum påfört bränsletillägg på biljettpriset, inte vid något tillfälle har det fått människor att flyga mindre.”

Är detta inte ett att indirekt be om högre skatter? Det finns få branscher där man frivilligt skulle säga att högre skatter inte påverkar efterfrågan på tjänsterna eller produkterna! Alltså inte helt smart drag. Sen försöker artikelförfattarna slå knut på sig själva genom att säga att lönsamheten och därmed investeringstakten (i grön teknik) skulle påverkas negativt av skatter – trots att människor flyger lika mycket även om priset går upp..

“Att i det läget tro att skatter och pålagor är svaret på flygets utsläpp är att skjuta sig själv i foten, det skulle bara betyda att investeringstakten minskar och flygets gröna omställning försvåras.”

Om man bortser från det orimliga med ett grönt flyg så har jag svårt att se varför frivilliga investeringar i grön teknik skulle vara effektivare än “klimatskatter” eller om utsläppsrättigheter införs. Ett styrsystem som premierar lägre koldioxidutsläpp och helt enkelt gör gröna investeringar mer lönsamma är givetvis mer effektivt! Även om det leder till högre priser och mindre flygande. I verkliga världen är flyget givetvis priskänsligt och det är där skon klämmer för branschen. Idag är ju flyget oerhört gynnat ur ett skatteperspektiv jämfört med andra transportslag och det är det som man vill slå vakt om. Författarna av inlägget försökte väl hälla lite vatten på den skattebrasa som ligger och pyr – men råkade ta olja istället!

_

Andra pärlor som jag inte kan låta bli att citera (kommentarer överflödiga):

Grön omställning för flyget förutsätter investeringar i miljöteknik, investeringar förutsätter lönsamhet, lönsamhet förutsätter att människor fortsätter flyga.”

“Vi kommer aldrig att kunna sänka flygets utsläpp med hjälp av straffskatter med mindre än att vi slutar flyga helt.”

“Svenskarna har sedan länge vant sig vid julresan till Thailand, affärsresan till Göteborg och weekendresan till London med goda vänner. Vi tycker att vi i Sverige ska kunna få fortsätta med det utan att få dåligt samvete. Det är något positivt, resande är en förutsättning för turism, handel och möten över gränserna”

_

Det finns även moderater som ser en poäng med att sluta skattesubventionera flyget:

Lars Hjalmered

Att det finns företrädare för MP (1, 2) och V som vill åtgärda missförhållandet är mindre överraskande.

Aramco-chefen förtydligar..

Bloggrannarna Flute och Cornucopia rapporterade tidigare idag om dokument från wikileaks som the Guardian presenterar, där det framgår att en hög chef (Sadad al-Husseini, fd prospektering och produktionschef) på det statliga Saudi Aramco meddelat amerikanska diplomater att Saudiarabiens oljereserver är överskattade med upp till 40%.

Nu har Sadad bestämt sig för att förklara vad han egentligen sa till diplomaterna: “What I’m disputing (in the leaked cable) is the 900 billion barrels figure, and correcting the fact that the 716 billion barrel figure is oil in place, not reserves,” he told Dow Jones. “If you look at Aramco’s report on reserves, it says 260 billion barrels. If you say this figure is 700 billion barrels, you’re overstating it.”

När det gäller den dagliga produktionskapaciteten där al-Husseini under 2007 hade uttalat att Saudi Aramco inte har kapacitet att nå 12,5 miljarder fat per dag under 2009 så har han idag inga invändningar mot den saudiska diktaturens uttalande att de nådde den kapaciteten under 2010.

Saudi Arabien har ett stenhårt grepp om alla som uttalar något som kan betraktas som politisk opposition. 2007 fick Amnesty en uppgift om att 3000 personer satt fängslade av politiska skäl, utan rättegång eller åtal. Tortyr är vanligt.

Om jag hade känt hur säkerhetspolisen flåsade mig i nacken efter att ett förtroligt diplomatsamtal läckt ut så hade jag också gjort mitt bästa för att dementera.

Tim Jackson i Malmö

Ikväll tog jag mig till Tim Jacksons (mer bakgrundsinfo om honom) föreläsning i Malmö för att höra vad han hade att säga. Och jag var inte ensam.. Föreläsningen hade flyttats till den största föreläsningssalen som uppskattningsvis rymde några hundra, men det blev ändå en golvplats för mig och ganska många andra.

Eftersom jag inte läst hans bok (nyligen översatt till svenska) – bara hans debattartikel i Expressen så var jag nyfiken på hans budskap.

Föreläsningen blev en effektiv sammanfattning av huvudteserna i hans bok (jag bläddrade i den efteråt) som han levererade på ett slagkraftigt, men ändå nyanserat sätt.

Sammanfattningsvis kan man beskriva hans budskap i tre huvudpunkter:

1. Konstant ekonomisk tillväxt i en värld av begränsade resurser är omöjligt (självklart för en biolog, men ack så svårt för en nationalekonom..).

Ett talande räkneexempel presenterades: Idag är relationen CO2/$ i den globala ekonomin 768g/$. För att nå uppställda klimatmålsättningar för 2050 med bibehållen tillväxt så måste värdet ner till 6 g/$!

Marginalnyttan av BNP-tillväxt avtar starkt för välfärdsindikatorer som livslängd, barnadödlighet, utbildning, trygghet, lycka, etc – det finns helt enkelt inte några rationella skäl för oändlig ekonomisk tillväxt. För människor med låg levnadsstandard finns det däremot all anledning att främja tillväxt eftersom det ger avsevärd effekt på välståndet. Tim betonade flera gånger att han inte är en ideologisk motståndare till tillväxt – i utvecklingsländer kan det definitivt finnas behov av tillväxt. Inget i linje med det snömos som Sydsvenskan hävde ur sig och som jag tog upp i föregående inlägg.

2. Dagens ekonomiska system har en mycket effektiv inneboende dynamik för att stimulera ekonomisk tillväxt. Tim beskrev det ungefär så här: Symbiosen mellan företag och hushåll gör att ökade inkomster och lägre priser (effektiviseringar) ger hushållen större utrymme för att investera och spendera, vilket i sin tur gynnar företagens tillväxt. Lanseringar av nyheter och behov av statuskonsumtion (heminredningsboomen, märkeskläder, tekniska prylar, etc,etc) bidrar till att upprätthålla hushållens konsumtion. Systemet kan också alltid eldas på med krediter (QE, kreativa finansmarknadsprodukter, liberalisering av lånevillkor, etc). Dynamiken i både den ekonomiska och sociala strukturen är som skräddarsydd för ett samhälle av evig tillväxt.

Problemet är ju att det finns begränsningar. Finanskrisen är ett bra exempel på när maskineriet börjar hacka. Även Tim är inne på att det inte är en engångsföreteelse. Oljepris nämndes som en tänkbar utlösare till nästa kris.

Den struktur som är optimerad för att leverera tillväxt utan hänsyn till ekologiska systembegränsningar klarar helt enkelt inte av att skapa de drivkrafter som behövs för en nödvändig omställning.

3. Denna del av föreläsningen blev snabbspolad pga tidsbrist, men i stort handlade det om människans drivkrafter och hur de kan användas. Ur ett evolutionsperspektiv har människan haft behov av egenskaper som motsatsparen själviskhet och altruism, strävan efter nytt och bevarande av gammalt. Tim menar att dagens samhällsstrukturer och -institutioner är hårt inriktade på stimulering av själviskhet och strävan efter nytt. Detta är något som man måste ändra på för att få ett system som driver utvecklingen i rätt riktning. Som sagt så blev det något summariskt här så fler detaljer får väl inhämtas från boken.

_

På det hela taget alltså inga större nyheter eller revolutionerande påståenden, men mycket bra paketerat och hopknutet. Föreläsningen i Stockholm rekommenderas (ABF-huset 8 februari 18.00).

Tim kommer även att ha en föreläsning i riksdagen. Man kan ju hoppas att någon mer än de närmaste sörjande hittar dit. Skulle vara kul att få en rapport om det är någon som har planerat in ett besök.

_

Frågan om hur Socialdemokraterna ser på tillväxt hettade till i samband med Prime-gate. Ingen vågade vara öppet tillväxtkritisk, men det visade sig ändå finnas en hel del nyanser. När jag sökte på Tim Jackson så hittade jag två andra sossar som fått upp ögonen, HBT-sossen och Bo Widegren. MP-bloggar dominerade sökningen stort. Kommentarer från alliansbloggar lyste tyvärr med sin frånvaro.

Positiv artikel i DN om boken.

Konkurrens om tillväxten

Aribus A380 go around/aborted landing at &quot...

Image via Wikipedia

Historiens förmodligen största (runt 110 miljarder kr) flygplansbeställning har gjorts av ett indiskt flygbolag som du förmodligen aldrig hört talas om – Indigo. Samtidigt prognostiserar Airbus att flygplansflottan ska fördubblas under kommande 20 år – med huvuddelen av tillväxten i Asien (undrar vilka oljepriser de har räknat med i den prognosen..).

Detta är bara ytterligare ett tecken på att det finns två trender som sannolikt kommer att bli besvärliga för oss som är vana vid att leva det glassiga livet (alltså typ topp-20 på BNP-listan):

1. Som jag tidigare varit inne på så finns det några miljarder människor som varje dag sliter oerhört mycket mer än vad vi gör för att nå vår levnadsstandard. De tar gärna över våra arbetsuppgifter till avsevärt lägre ersättningar – med glädje!

2. Det energi- och råvarubehov som tillväxt kräver kommer inte vara lika lätt att tillgodose längre. Den hårdnade konkurrensen från tillväxtområden innebär högre priser och tom risk för att marknaderna kraschar, dvs alla kan inte ens få tillgång till råvarorna trots att de är beredda att betala. Rysslands stopp av vete-export kan ses som en indikation. Kina och Indiens aggressiva politik för att säkra energitillgångar utomlands är ett exempel på att de inte vill bli utan.

Min gissning är att vi inte kommer att kunna se tillbaka på 2010-talet som det fantastiska årtiondet då alla kurvor fortsatte uppåt.

2005 är fortfarande året för peak production, trots höga oljepriser

På utmärkta energisidan The Oil Drum publicerades igår en artikel (http://www.theoildrum.com/node/7349) av olje- och energibranschanalytikern Gregor Macdonald.

I artikeln konstateras att det fortfarande är 2005 som är det år då oljeproduktionen var som högst – vilket är anmärkningsvärt med tanke på att oljepriset sedan 2004 har etablerat sig på en nivå över 40 USD/fat. Det är tom så att oljeproduktionen föll under tre år (2006, 2007 och 2009)

Den stabilt höga prisnivån borde ju ha drivit fram ny produktionskapacitet med sjunkande priser som följd. Eller som allas vår Marian Radetzki uttryckte det 2005: ”Med förväntade tillskott till produktionskapaciteten kan priset hamna på 25 dollar år 2010, knappt hälften jämfört med i dag”. Inte direkt någon överraskning att Jonny Fagerström och Marian har funnit varandra..

För att återgår till verkligheten så tar Gregor även upp ett annat intressant fenomen ”secrecy by comlexity”, som förekommer i den offentliga rapporteringen (EIA, IEA och OECD nämns i artikeln) av olje/energidata. Definitionen av global oljeproduktion är ett begrepp som det tänjs på. Både biobränsle och LNG (flytande naturgas) har under senare år inkluderats. Förutom att det inte är olja så har det framförallt ett mycket lägre energiinnehåll / bidrag.

Ett något mindre graverande exempel är att Kanadas dyra produktion av tjärsandsbaserad olja klassificeras som råolja. Med tanke på den stora energiåtgång som krävs för produktionen så ger det också en skev bild av den verkliga energitillgången.

Oavsett hur statistiken framställs så kommer oljeproduktionen ändå att bli en begränsande faktor för den ekonomiska utvecklingen. Ju tidigare samhället börjar anpassa sig till detta desto bättre chans har vi att överbrygga svårigheterna.

På Jonnys begäran – kalkylen som den borde sett ut!

Uppdatering: Jonny fortsätter med sin yviga debattmetod i Ny Teknik och skickar desutom in foliehattarna och trollen från Climate Scam i kommentarsfältet..

Härjningarna är vitt spridda i många tidningar tex: Ekuriren, Länstidningen Östersund, Östgöta Correspondenten, Sundsvalls Tidning, Svd

Jonny Fagerström och Marian Radetzki har påstått att det skulle krävas 300 miljarder i subventioner för att utöka vindkraftsproduktionen till 30TWh (20 TWh landbaserat 10 TWh havsbaserat) i Sverige. [Se våra tidigare inlägg om deras verklighetsfrånvända utspel här: 1, 2, 3, 4]

Siffran 30 TWh kommer antagligen från regeringens planeringsram. På Näringsdepartementets hemsida kan man läsa följande: ”Syftet med en planeringsram är att synliggöra vindkraftintresset i den fysiska planeringen”, ”Begreppet planeringsram ersätter det tidigare begreppet planeringsmål för att ytterligare tydliggöra att det inte handlar om ett utbyggnadsmål”.

Utbyggnad av vindkraften med 30TWh till 2020 är alltså inget som är beslutat och inget mål från regeringens sida. Bortsett från det kan vi ju ändå försöka räkna ut vad en sådan utbyggnad skulle kunna tänkas kosta med avseende på subventioner.

Ett bra sätt att börja en sådan uträkning på är ju att ta reda på hur mycket det kostar att producera elenergi från vindkraft. Eftersom förutsättningarna är varierande går det inte att räkna ut ett entydigt svar på det. Men här är en sammanställning på vad olika studier kommit fram till:

Tittar vi på havsbaserade vindkraftverk ser det ut så här:

Ovanstående siffror är hämtade ur den här rapporten.

Tar vi medelvärdet av intervallerna och sedan medelvärdet mellan undersökningarna får vi en kostnad för landbaserad vindkraft på 57 öre/kWh och havsbaserad på 75 öre/kWh. Medelspotpriset på el på Nordpools marknad över de senaste fem åren är 43 öre/kWh.  Om vi antar att elpriset är konstant fram till 2035 (vilket är konservativt eftersom trenden är ökande) så får vi ett subventionsbehov på 14 öre/kWh för landbaserad vindkraft och 32 öre/kWh för havsbaserad vindkraft. Räknar vi på en rak ökning av producerad energi till 30TWh till 2020 och därefter konstant produktion på 30TWh medför detta en kostnad på 125 miljarder.

Alltså även med ett extremt konservativt antagande av elpriset så blir kostnaden nästan 1/3 av den som Radetzki/Fagerström räknade(?) fram.  Värt att nämna är att om vi istället använder medelpriset för 2010 (52 öre/kWh) blir kostnaden ca 70 miljarder och en årlig ökning av elkostnaderna med ca 2% gör att subventionsbehovet helt försvinner!

Återigen kan vi alltså konstatera att Radetzki / Fagerström är sådär nogräknade med verklighetsförankringen i sitt utspel. Det må ju vara hänt – men det är skrämmande hur okritiskt det har spridits av godtrogen media.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...