Archive for the 'Klimat' Category

Page 2 of 5

Det hettar till i FFF

Utredningen om hur Sverige ska nå en fossiloberoende fordonsflotta 2030 närmar sig sitt slut då den ska vara klar i december. Samtidigt som arbetet har kommit in på upploppet så har tydligen vissa frågeställningar ställts på sin spets. Det har nämligen rapporterats att huvudsekreteraren Per Kågesson har hoppat av. Huvudskälet är det av regeringen myntade, men ej förklarade, uttrycket fossiloberoende. Att ta fram en förklaring på vad det innebar sköt regeringen över på utredningen, vilket tydligen skapat en del intern friktion.

I ett tidigare inlägg om utmaningarna med omställningen av transportsektorn så tog jag upp just problematiken med den obefintliga definitionen av fossiloberoende  som tekniknaiva politiker glatt satt i händerna på utredarna. Då skrev jag “Gissningsvis kommer en del av lösningen ligga i definitionen av fossiloberoende.” Jag tolkar Per Kågessons avhopp som ett uttryck för att jag gissade rätt.

På tal om tekniknaiva politiker och fossiloberoende fordonsflotta. Så här uttryckte sig den stackars miljöministern Andreas Carlgren för tre år sedan:

“Miljöbilsutvecklingen går i en rasande fart. Biltillverkarna utvecklar nya tekniker med snålare motorer varje år. Och successivt närmar man sig en verklighet där bilarna går på el. När Förbifart Stockholm står klar någon gång i början av 2020-talet har vi en helt annan situation på vägarna än idag. Målet att ha en fossilbränslefri trafik närmar sig. Möjligen kommer vi redan att vara där.”

Jo men visst!

Tråkigt om det bara blir pajkastning av utredningen. Ett mer pragmatiskt förhållningssätt som tex Elforsk och Svensk Energi använde sig av (fossiloberoende=20% fossilberoende) visar att vi ändå har häcken full för att kunna nå en sådan vision till 2030. Och inte minst kräver det en hel del obekväma politiska beslut. Typiskt att det ska vara val just i år! Men jag gissar att politikerna nog hittar en kreativ lösning för att spela bort pucken som  de får från utredningen. Ska vi gissa att de interna stridigheterna kanske leder till en förlängning så att det olyckligtvis inte finns utrymme att ta tag i frågan innan valet…

 

Att göra verklighet av klimatfantasier

Det är inte lätt att vara politiker i klimatfrågor. Samtidigt som man vill ligga i framkant och måla upp visioner/fantisera om hur klimatvänliga vi ska vara 2050, så finns det en verklighet där jobb, skattesänkningar och andra vardagliga ting måste prioriteras för att säkra röster.

Så fort vi höjer blicken och utgår ifrån fakta, tex vad som verkligen krävs för att nå visionerna, så blir det genast besvärligt. Detta är ett favoritämne här på bloggen med många varianter. Ett exempel är hur vi faktiskt behöver reducera våra utsläpp med 1 ton Co2 per capita och mandatperiod för att nå nollutsläpp 2050.

Annars är det just nu populärt att slå sig för bröstet och prata om hur Sverige lyckats minska utsläpp och ökat BNP samtidigt. Givetvis bortser man då från effekten av ökad import av prylar, mat och annat med utsläpp utomlands. Att utsläppen orsakade av svensk konsumtion har ökat med 15% mellan 1993 och 2010 är det inte lika roligt att prata om.

Det finns dock några spirande initiativ och tankar när det gäller att sätta handling bakom orden. Även på högre nivå än bloggar och debattartiklar. Klimatpolitiskt ramverk är begreppet som gäller. Global Utmaning, en fristående tankesmedja, som stöds av näringslivshöjdare som E.ON, Vattenfall, SAAB, Skandia, mfl, lyfter fram näringslivets behov av långsiktiga och tydliga spelregler, i form av ett klimatpolitiskt ramverk.

Den brittiska “The climate change act” som introducerades redan 2008 nämns som en förebild. Så här beskrivs den:

“… lagstadgade mål om en 34 % minskning av växthusgaser till 2020 och en 80 % minskning fram tills 2050 baserat på 1990 års siffror. För att målen ska uppnås vidtas femåriga budgetperioder som sträcker sig tre mandatperioder fram i tiden för att skapa tydlighet och långsiktighet.”

Skottland, Mexico (!) och Nordrhein-Westfalen är andra regioner/länder som har infört liknande lagstiftning. Danmark, Norge, Finland, Baden-Württemberg och faktiskt Kina har pågående processer med syfte att införa klimatpolitiska ramverk.
Vänsterpartiet fortsätter att hålla fanan högst i den svenska klimatpolitiska debatten. Jonas Sjöstedt beskrev partiets ambitioner för att skapa långsiktiga och tydliga spelregler, som ger möjlighet att inte bara fantisera om visioner utan också realisera dem, så här:
“Vi kommer att verka för att vi får Sveriges första klimatminister någonsin och ett separat klimatdepartement för att ytterligare skynda på omställningen av Sverige. Vi vill ha en koldioxidbudget likt den i Storbritannien för bättre ordning i klimatarbetet.”

Snabbare klimateffekter på havet än förväntat

Det finns fortfarande alltför många trångsynta ledarskribenter och andra opinionsbildare som tar alltför lätt på riskerna med klimatförändringarna (förklara gärna för mig hur Björn Lomborg har lyckats få en plattform med den oerhört lättviktiga argumentation som han för).

Nedanstående artikelutdrag (från Seattle Times) visar hur oerhört mycket större påverkan klimatförändringarna redan har på haven än vad man trodde för bara tio år sedan.

Snälla opinionbildare, sluta förstora de 0,2% forskningsrapporter som antyder att det inte är fastställt att det är mänskligheten som ligger bakom en klimatförändring!

 

Changes come decades faster than expected

Less than a decade ago, scientists expected acidification wouldn’t harm marine life until late in the 21st century. In the past five years, researchers instead have figured out it’s happening now. Here is a timeline of what we thought we knew — and how that changed.

Early 20th century

Scientists begin to understand how carbon moves between the atmosphere and the sea.

 

1999

A handful of scientists predict rising CO2 emissions may change sea chemistry enough to harm corals by late in the 21st century.

2003

Atmospheric scientist Ken Caldeira predicts sea chemistry will change more rapidly over the next century than it has in tens of millions of years.

2006

Seattle oceanographer Richard Feely, with the National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA), and others discover North Pacific sea chemistry has changed dramatically just since they sampled it in 1991.

Top ocean researchers release first major ocean-acidification report and brief Congress, highlighting marine changes they fear are possible by century’s end.

 

2007

Feely and colleagues take an ocean research trip between Canada and Mexico and find enormous stretches of seawater already changing in ways not expected for 50 to 100 years. Because of ocean currents, weather and geography, they figure out, West Coast sea chemistry — unlike oceans at large — will worsen for decades even if fossil-fuel emissions are cut.

2008

Scientists suspect sea-chemistry changes are killing oyster larvae in the Northwest, which would mean acidification is harming marine life at least a half-century sooner than expected.

Scientists predict tiny shelled pteropods, an important food for fish, birds and whales, will begin dissolving in Antarctica between 2030 and 2038.

2009

Oceanographer Jeremy Mathis finds the chemistry of water in the Gulf of Alaska changing more drastically than models projected.

2011

Mathis discovers CO2 levels in the Bering Sea are amplified by melting sea ice. That exposes more ocean surface to fossil-fuel emissions and lets in sunlight, which allows plankton to bloom and die, boosting carbon dioxide even more. The pH of broad stretches of the North Pacific is now so low several months of the year that some animals already may struggle to grow shells.

2012

Scientists say they’re certain ocean acidification is killing Northwest oysters.

Computer models based on new data project that the acidified water that occasionally kills Northwest oysters will be common every day on half the U.S. West Coast in less than 40 years.

Scientist Nina Bednarsek finds pteropods in Antarctica already dissolving.

2013

 

Researchers show baby king crab die in high numbers when exposed to CO2-rich waters expected later this century. Mathis finds North Pacific sea chemistry at certain times of the year already is that bad.

— Craig Welch

 

Media om IPCC och klimatrapporten:

DN, DN, DN, DN, SvDSR, SR, Effekt, ASPO

Lönehelg och pengar som bränner i fickan

Gå mot strömmen. Låt inte shoppingkulten ta över din helg och driva dig och annat konsumtionsboskap till köpladorna. För en gångs skull.

Antingen köper du ytterligare ett klädesplagg som ändå inte riktigt får plats i den sprängfyllda garderoben och som har kostat vår miljö några kilo kemikalier, 10000 liter vatten och en hel del andra resurser, eller så investerar du i vår framtid.

Föräldravrålet samlar in pengar till en reklamkampanj som ska köras i Stockholm, Göteborg och Malmö för att värva fler medlemmar och på så sätt öka trycket på våra politiker.

Gör så här (hämtat från Föräldravrålet):

1. Gå till Take Space och läs om vår kampanj.

2. Uppe till höger hittar du knappen till en säker betallösning.

3. Välj belopp, stort som litet.

4. VIKTIGT! Bjud in andra att delta via Facebook, Twitter etc. genom att använda delaknapparna.

5. Klart! Om drygt en månad kommer reklamen synas på bussarna.

 

 

Maria Ludvigsson eller Earth League. Vem kan man lita på?

E© The World Bankearth League är en sammanslutning av ledande internationella forskare med syfte att anlägga ett globalt perspektiv och fokus på de hållbarhetsutmaningar som  vi står inför och att kunna utgöra ett opinionsbildande och rådgivande organ.

I en nyligen publicerad artikel beskriver de risken för att vi är på väg mot en 4 graders temperaturhöjning och vad det kan innebära.

Det finns gott om inskränkta bakåtsträvare som griper tag i alla halmstrå för att inte behöva konfrontera sin ingrodda världsbild. För er vill jag passa på att nämna den genomgång av klimatförändringsrelaterade vetenskapliga artiklar som gjorts. Av de 14 000 som producerats de senaste 20 åren så är det 24 som förnekar klimatförändringen eller hävdar att den inte är orsakad av mänsklig aktivitet. Ofta sägs det att 99% av all forskning verifierar antropocen klimatförändring. Nu kan vi alltså konstatera att den mer korrekta siffran är 99,8%. Övriga kommentarer om klimatförändringens vara eller icke vara är överflödiga.

Earth League’s rapport tar också upp det bristande risktänkandet och politiska agerandet för att motverka utvecklingen:

“Nations go to war, implement mass vaccinations of their populations, and organize expensive insurance and security systems (such as anti-terror measures) to address much fainter threats. However, our societies seem to be willing to impose immense risks on future generations.”

Ok, jag har förstått att det finns många som inte vill se vad klimatförändringarna leder till och mänsklighetens roll i det hela. Men jag har svårt att förstå hur klimatförnekarna kan ignorera risken att de är fel ute. Fyra graders global temperaturhöjning får sannolikt katastrofala följder som gör att terrorism-hotet kan liknas vid en fjärils vingslag. Med tanke på riskerna så är de investeringar som krävs för ett klimatmässigt hållbart samhälle helt enkelt synnerligen begränsade.

Maria Ludvigsson (SvD) har kokat ihop en tunn soppa med slutsatsen att vi nog kan ta klimathotet med en klackspark. De motiv till detta förhållningssätt är följande:

  • Maria har läst en ledare i Wall Street Journal där journalisten Matt Ridley skriver att klimatförändringar kan ha övervägande positiva effekter. Det finns de som har en mer balanserad syn på Matt Ridleys text. Här finns en genomgång som visar på bristerna och den börjar med “The article, “Dialing back the alarm on climate change”, was written by someone who has never researched anything in the field of climate change”
  • Litteraturprofessorn Merete Mazarella har skrivit om arvssyndens comeback och att avstå från bekvämligheter och framsteg som en botgörelse. På vilket sätt det förändrar hur vi bör hantera klimatriskerna förstår åtminstone inte jag
  • Statsvetaren Björn Lomborg är precis som Matt Ridley också inne på att klimatförändringarna kan leda till övervägande positiva effekter.

Min rekommendation till Maria är att ta ett djupt andetag och fundera en gång till. Det kunskapssamhälle vi lever i har en oöverträffad förmåga att analysera komplexa system och processer. 99,8% av forskningsresultaten pekar i en riktning. De djupt kunniga och högt meriterade forskarna som ingår i  sammanslutningen Earth League varnar för konsekvenserna av den inslagna vägen. Mot detta kan vi ställa en journalist, en litteraturprofessor och en statsvetare som sprider sina åsikter utan minsta förankring i klimatforskning.

Ska vi låta kunskap, kompetens och insikt ligga till grund för hur vi hanterar samhällsutmaningarna. Eller är det viktigare att låta magkänslan styra – eftersom vi inte vill höra tråkiga gnällspikar som förstör festen?

Lite väl magstarkt att Maria avslutar sin soppa med: “Men det kräver att vi fattar rätt beslut på rätt grunder.”

Radikalisera klimatpolitiken

Det har snart gått två år sedan jag puffade för Radikalisera Klimatpolitiken Nu. Med tanke på hur få som har skrivit på så är det troligt att nyttan är begränsad. Å andra sidan vet man aldrig vad som triggar igång en svart svan händelse. Bättre att försöka på så många sätt som möjligt och hoppas att det ger något litet bidrag till förändring. Så här kommer en repris.

För dig som inte orkar läsa nedanstående dravel, klicka dig vidare direkt: Radikalisera Klimatpolitiken Nu.

Den här bloggen kom till som en reaktion på en politisk värld där visionerna har bleknat och istället ersatts av kortsiktiga “hur många hundralappar i plånboken ger det här”-frågor.

Politik effektivt paketerad som glansig reklam har nått nya höjder när moderaterna lyckats sälja in sin gamla hederliga skattesänkarpolitik som välfärdsbevarande. Man har oerhört finurligt och effektfullt invaderat klassisk sosseretorik och är nu mer förknippade med begreppet arbetarpartiet än vad sossarna är. Definitivt en bravad. Möjligen blev moderaterna lite väl fartblinda vilket resulterade i att man gav sig på att skriva om historien (å det grövsta..).

Det lite besvärande i situationen är att vårt samhälle mer än någonsin är i behov av politik som vågar tar upp de stora frågorna. Miljö, energi, ekonomi. Våra samhällen står inför många utmaningar. Den gemensamma faktorn är att de karaktäriseras av tröga processer där effekterna av vad vi gör eller inte gör idag kommer att märkas först långt senare. När nuvarande politiker är långt borta från makten. Och en politiker som vill överleva i dagens värld bör ju inte tala om något som sträcker sig längre än nästa valrörelse, helst inte bortom den senaste väljarundersökningen.

Att lägga ansvaret på individen är meningslöst. Så länge systemet motarbetar individen handlar miljötänket endast om att tillfredsställa sitt egna samvete.

Jag tror att det blir mycket svårt att bryta mönstret av kortsiktigt tänkande i politiken. Därmed inte sagt att man ska ge upp. Passa därför på att ge ditt stöd till att Radikalisera Klimatpolitiken. Det är ett upprop med “… en uppmaning till samtliga politiska partier: besluta om så radikala åtgärder att Sverige inte bidrar till utsläpp som fortsätter att driva upp jordens medeltemperatur på det sätt som forskarna varnar för – och det gäller även om åtgärderna leder till lägre konsumtionsnivå och till förändringar av den nuvarande livsstilen i Sverige.”

Kom igen! Använd fejan till något vettigt för en gångs skull..

Sprid uppropet!

Stellan Tengroth, ytterligare en röst om evig tillväxt

Bloggrannen Stellan Tengroth är redaktör för antologin “Att svära i kyrkan. Tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet” (som jag skrivit om här), men har också själv lämnat ett bidrag till boken. Som vanligt (du har väl läst hans bok tillväxt till döds?) levererar Stellan en synnerligen pedagogisk och målande beskrivning av vad exponentiell tillväxt egentligen innebär.

Stellan använder en tunna med bakterietillväxt för att åskådliggöra exponentiell tillväxt. Bakterierna förökar sig med delning varje minut. Klockan 11.00 börjar det med en enda bakterie i tunnan och kl 12.00 är det så många bakterier att de fyller tunnan till brädden. Exponentiell tillväxt har de flesta människor ingen intuitiv känsla för. Därför är det effektfullt när Stellan i sitt fantasiexperiment beskriver hur lång väntetiden är utan att det verkar hända något i tunnan. Först när klockan är 11.55 börjar det synas en centimetertjock smet på botten. Jag citerar fortsättningen:

‘När det återstår en enda minut till tolvslaget är tunnan halvfull och nu känns det helt plötsligt hotfullt. Helst vill jag rusa därifrån, ryggar tillbaka, men tvingar mig att stå kvar och betrakta skådespelet. Med mina egna sinnen upplever jag, inte bara hur bakterierna blir fler och fler, utan också att nivån nu stiger i en allt snabbare takt, för att på sekunden 12:00:00 nå tunnans övre kant.”

Bakterietunnans tidsskala appliceras sedan på jordens utveckling. Thomas Malthus dystra spådomar om att jorden inte kan föda den växande befolkningen får motsvara 11.55 då bakterierna börjar bli synliga. Den halvfulla tunnan, 11.59, placeras i efterkrigstiden, då bilismen var sinnebilden för frihet och det ekologiska fotavtrycket var stort som ett halvt jordklot. Vår situation nu beskrivs så här:

“Idag, år 2013, har vi en överfull tunna. Det ekologiska fotavtrycket säger att vi behöver ett och ett halvt jordklot. Av nio planetära gränsvärden är åtta på väg åt fel håll. Utrotningen av arter går fortare än då dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan. Klockan har passerat det magiska tolvslaget och är snarast en halv minut över. Nu går det fort. Och kom ihåg att i analogi med tunnan ökar takten oavbrutet.”

Stellan har länge gjort ett suveränt jobb för att kasta ljus över vår osunda tillväxtdyrkan. ‘Att svära i kyrkan’ avviker inte från den traditionen.

Glöm inte att sprida detta i sociala medier så att boken kan få den uppmärksamhet den är värd! Och om du inte redan skaffat dig ett exemplar så gör det nu!

Rädda, larma, släck… eller nåt sånt

Träffsäker humor som jag hittade på Uppsalainitiativet:

24 röster om evig tillväxt

Att svära i kyrkan : tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planetFör några dagar sedan gick det ut en TT-artikel som tog upp kostnaderna för den ökade smältningstakten på Arktis (se Uppsalainitiativet för bakgrund). Underligt nog har den potentiellt katastrofala (läs tex det som Galen? har skrivit) temperaturhöjningen vid Arktis ofta framställts som positivt. Antingen för att det öppnar upp nya transportvägar eller för att det skapar möjligheter för råvarutvinning (så att vi kan elda på klimatuppvärmningen ytterligare).

Jordens olika ekosystem har en fantastisk förmåga att svälja mycket av den stress som vi utsätter dem för, men på alltför många områden närmar vi oss den brytpunkt när systemet inte bara påverkas i proportion till den senast tillförda påfrestningen, utan där det sista strået är det som knäcker kamelens rygg (tänk buffringsexperimenten på kemilektionerna).

Kostnadsuppskattningen är ett sätt att visa att vi har nått en gräns där nedsidan kan förväntas bli mycket större än det lilla vi kan få ut av att vi ökar påfrestningarna på systemet ytterligare.

För dig som har funderat ett tag i dessa banor är det säkert både intuitivt och faktamässigt glasklart att genomsnittspolitikerns reflexmässiga och politiskt korrekta standardlösning, ”öka tillväxten” eller möjligen det lika naiva ”grön tillväxt” endast bidrar till att gräva gropen ännu djupare.

Antologin ”Att svära i kyrkan. Tjugofyra röster om evig tillväxt” är ett riktigt bra försök att sprida insikten om det paradigmskifte som vi antingen kan förbereda oss inför eller kommer att bli tvingade till. Nätverket Steg3 ligger bakom den. Obligatorisk läsning och utmärkt bok att ge bort!

Många av de tjugofyra rösterna känns igen från den tillväxtkritiska världen. Det är positivt att boken också innehåller bidrag från personer som är kända från helt andra områden. Fredrik Lindström, Stina Oscarson och KG Hammar är namn som säkert kan ge en skjuts åt spridningen.

Jag återkommer till de texter som jag av olika anledningar vill uppmärksamma lite extra.

 

Du kan köpa boken på tex Adlibris och Bokus

Andra om boken: Schlaug, Per GrankvistPär Holmgren, Anders Wijkman, SR, Landet Runt, Sara Karlsson, Ylva Lundin,

Om omställning

OM omställningDen omställning av samhället som krävs för att vi ska sluta leva på miljökredit är givetvis en stor utmaning. Men det är absolut inte omöjligt! Jag kan garantera att den kommer att ske. På vilket sätt är en annan fråga. Antingen blir det den hårda vägen med kollapsande system eller så ser vi till att dra hårt i alla spakar så snabbt som möjligt innan det är för sent.

Som jag tidigare uttryckt så är jag lite tveksam till den i mitt tycke smått naiva inställning som präglar omställningsrörelsen. Det är helt enkelt för mycket fokus på individen och ofta kosmetiska aktiviteter (som stadsodling) för att det ska kunna bli mer än en marginell företeelse på vägen mot ett hållbart samhälle. För att få till de strukturella förändringar som påverkar hela samhället behövs det mycket mer av politisk och ekonomisk påverkan. I slutändan räcker den miljömässiga viljan inte speciellt långt. Det hjälper inte att miljömedvetna medelklassare köper miljöbil och sopsorterar minsta papperslapp. Det är ändå tjockleken på plånboken som i slutändan styr hur stor klimatpåverkan du bidrar med.

Men trots det kan jag se att det finns en positiv aspekt av omställningsrörelsen som handlar om att den skapar större medvetenhet och förståelse för våra utmaningar. Förhoppningsvis kan det bidra till ett större tryck som får politiken att våga skapa de nödvändiga strukturerna.

Passar därför ändå på att tipsa om den nya omställningstidningen OM omställning som finns tillgänglig på nätet.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...