Opera – bortskämda vill ha ännu mer

I Svd försöker två snubbar från kulturvärlden i Stockholm propagera för att; debatten om ett nytt operahus inte ska dö ut, att ett nytt hus ska byggas i anslutning till det gamla och att deras polare (förmodar jag) ska få ett nytt jobb!

För att börja med det ogenerade försöket att skaffa ett fint jobb till en polare – kan någon förklara varför man gör det i offentlig debatt? När bygget dessutom inte är i närheten av att få klartecken.

Men det är kanske inte så konstigt med tanke på hur lite stringens och rationalitet som brukar dyka upp i operahusdebatten. Jag har tidigare kommenterat ett lågvattenmärke i operapropagerandet. I det inlägget konstaterades att redan idag är varje operabesök på NATIONALSCENEN sponsrat av oss icke-besökare med 1700 kr. Men för operavärldens bortskämda entusiaster är det tydligen inte tillräckligt. I ett förslag till nytt hus förespråkade man att det skulle läggas ytterligare 4 miljarder på operanotan.

Den gången var det lätt att såga argumenten för ett nybygge. Frågan är om det inte är ännu lättare den här gången. Eller vad sägs om följande argumentation:

– alla andra har det, i alla fall Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Göteborg

Kom igen. Det når inte ens över sandlådekanten!

– planerade renoveringar leder till att operan måste vara stängd flera månader i sträck (!) och kostnaderna är inte kända

Gissa om det blir billigare att renovera än att bygga nytt – för fyra miljarder..

– “konstnärerna skall kunna genomföra de drömmar de uppmanas att ha och för att publiken skall ha möjlighet att ta emot dem”

Det är här vi börjar närma oss kärnan. Den grundläggande frågan som alltför sällan ställs är på vilket sätt opera skiljer sig från andra kulturyttringar som gör den värd sitt oerhört höga pris.  Finns det överhuvudtaget något som motiverar subventioner på stratosfäriska nivåer?

Jag är också övertygad om att det finns många sätt att skapa minst lika fantastiska (och ännu mer nyskapande..) operaupplevelser till helt andra kostnader. Eller varför inte vara nyskapande på riktigt och producera opera med rimliga och marknadsmässiga proportioner? Eller varför inte låta ett föråldrat konstformat dö ut?

Om det inte finns tillräckligt starkt intresse från publiken att betala kostnaden (givetvis efter en subvention i nivå med övrig sponsrad kultur) så är det dags att inse att formatet har överlevt sig själv. Det finns många konstformer och kulturyttringar som av en eller annan orsak blivit otidsenliga och dött ut. Gladiatorspel och kastratsång är två exempel. Gärna opera som konstform, men det är dags att inse att dinosaurieformatet där det krävs hus för flera miljarder och flera hundra heltidsanställda för en uppsättning har gjort sitt.

Förändring är alltid svårt. Det var många som hade svårt att släppa taget om LP-formatet (och CDn). Hade det formatet levt i en subventionerad Opera-bubbla skulle vi inte lyssnat på Spotify idag.

Tänk om navelskådardebatten om ett nytt operahus äntligen kunde dö ut!

 

Här är några exempel på konservativa operahuskramare där det finns fler fascinerande platta försök till argumentation:

Kulturbloggen 1,

Kulturbloggen (S),

Teatermagasinet, (extra roligt, eftersom författaren uppmanar läsare att lägga 1000 kr i en eventuell fond för nytt operahus! Dvs mindre än vad den statliga subventionen är för ett (!) besök på dagens billiga opera i det gamla huset!)

Madeleine Sjöstedt (kultur- och fastighetsborgarråd i Sthlm)

Blasphemy Rights Day International

Eftersom det är internationella blasfemidagen idag så passar jag på att ta en sväng till på sidospåret religion med några bilder som på olika sätt uttrycker ett avståndstagande från dogmatiskt religionsutövande. Fler talande bilder kan hittas här.

Humanistbloggen är en bra sida för mer vettiga saker på religionstemat, APG29 är det inte!

 

 

Elbilen – inte en kopia av dagens energislukare

I den tillväxtoptimistiska BAU-världsbilden kommer elbilen självklart att fortsätta utvecklas så att den blir en fullvärdig ersättare till den bil vi är vana vid. Men i en värld där resurstillgången inom många olika områden är på väg mot taket så är det inte självklart att vi kan fortsätta använda energi på samma rundhänta sätt som idag.

Transportsektorn är ett utmärkt exempel. Sveriges målsättning om en fossiloberoende sådan 2030 är i dagsläget en utopi, framförallt när man lägger in antagande om fortsatt ständig trafiktillväxt (Förbifart Stockholm..).Prognosen för elbilar 2020 pekar på att de står för 0,1% av energianvändningen i transportsektorn och biogas för 1%!

För att nå en globalt mer rimlig energiförbrukning (2000W-samhället är en definition) krävs det mer än teknikutveckling. Trivectors VD Christer Ljungberg har många intressanta resonemang på sin blogg om de beteendeförändringar behövs och som redan börjat synas. Istället för att fastna i gårdagens transportlösningar gäller det att se framåt.

Trots Trivectors exempel på nytänkande så finns det fortfarande alltför många samhällsplanerare, beslutsfattare och trafikexperter som fortfarande släpar på för mycket gammalt tankebråte. Det är dags att sluta extrapolera den historiska utvecklingen och istället hitta moderna lösningar.

När det gäller den heliga bilen så finns det två huvudproblem. För att transportera genomsnittliga ca 125 kg krävs det en förflyttning av ytterligare 1,5-2 ton. Dessutom kräver bilen alltför mycket plats i det begränsade stadsrummet.

Med ökat tryck på vår planets ändliga resurser kan vi konstatera att 1-2 bilar per hushåll inte kommer att bli en global standard. Inte minst om vi utgår från prognosen att ytterligare en miljard konsumenter i fd utvecklingsländer förväntas tillkomma redan innan 2025.

Urbaniseringstrenden gör att behovet av en individuell transportlösning minskar. Kollektiva transportmedel kommer att få en större roll. Samtidigt kommer det kvarvarande individuella transportbehovet att behöva lösas betydligt effektivare.

Istället för att lasta ner en redan tung konstruktion ännu mer med tyngande batterier, så gäller det att istället skala ner. Olika former av lättviktsfordon har alla möjligheter att lösa det individuella transportbehovet. Elcyklar och elmopeder har börjat  bli populära (för några år sedan såg jag siffran 6000 tillverkare av elcyklar/mopeder i Kina). Nästa steg är lättviktsfordon som kan transportera flera personer.

Det har dykt upp flera tillverkare som försöker skapa en position i detta framtida marknadssegment. Det svenska företaget Clean Motion har en intressant produkt tänkt att lanseras 2013, Z-Bee (se bilden). Med 45km/h i toppfart, vikt på 150 kg och plats för tre personer så är den inte precis jämförbar med en vanlig bil, men det är å andra sidan inte heller energianvändningen. En typisk 1,5-tonselbil drar 2,5 kWh/mil. Z-Bee klarar sig på 0,4 kWh/mil! Resursåtgången vid produktionen är naturligtvis också en bråkdel.

På kort sikt är marknadspotentialen i vår del av av världen förmodligen ganska begränsad, men med 1 miljard köpsugna konsumenter som konkurrerar om resurserna så kanske lättviktsbilen på sikt blir en storsäljare även i Sverige.

Muhammedfilmen: så här borde den sett ut

Det är tråkigt att se hur religion har en tendens att ta fram de sämsta sidorna i människan. Världens konflikthärdar saknar sällan en religiös komponent.

Muhammedfilmen är inte mycket att hänga i julgranen. Påminner mest om en skolpjäs med lite bättre digitala effekter. Helt enkelt inte värd den uppmärksamhet den fått. Precis som i kristendomen (och alla andra religioner) finns det en hel del i Islam man kan ifrågasätta. Inte minst de konservativa bokstavstrogna tolkningar som vägrar ta in att världen har utvecklats sedan religionens uppkomst.

Eftersom det finns så mycket tveksamheter i religioners etik, moral och logik så saknas det inte möjligheter att göra en intelligent film som ifrågasätter islam på ett snyggt sätt.  Filmen nedan är ett exempel där Jesus får sina fiskar varma. Inte så pjåkigt och betydligt bättre religionskritik än den tråkiga Muhammedfilmen. Sam Basil, gör om och gör rätt!

Fast tyvärr så är det ju inte alltid kvalitet som ger mest uppmärksamhet..

I Sverige är det lätt att glömma bort att det fortfarande finns en hel del kristna som lever med en religiös världsbild som hade passat bättre på 1800-talet. En snabb sökning gav mig en bild av en tankevärld som borde dött ut för länge sen.

Tacka vet jag kopimistsamfundet!

Vissa saker tål att upprepas

Billig och lättillgänglig energi är en grundläggande förutsättning för att vårt samhälle ska fungera på det sätt vi har byggt upp det. För medelsvensson ligger däremot energifrågan långt ner på prioritetslistan. Grovt sett kan man gruppera kunskapsnivån i energifrågor i tre kategorier.

Energifrågan? Bara politikerna inte höjer bensinpriset!

Den absolut största gruppen (typ 70%) funderar överhuvudtaget inte på energi, förutom när de reagerar på att elen eller bensinen är på tok för dyr. Givetvis är det energibolagens och politikernas fel. Att det skulle finnas något större hot mot vår miljö eller livsstil föresvävar inte den här gruppen.

Energifrågan? Det finns så många alternativ / Vi behöver mer grön tillväxt!

Den här gruppen (20-25%) har insett att status quo inte är ett alternativ. Det finns några olika resonemang bakom den slutsatsen, men det har ändå lett till en insikt om att förändring behövs. Dock brukar insikten inte sträcka sig längre än så. Framtiden är en ocean av möjligheter där det finns ett smörgåsbord av förnybar energi att välja av. Ofta så dignande att man kan välja och vraka. Säkert har du hört någon säga “lite vindkraft kan vi väl ha, men solceller är ju en så mycket bättre lösning som inte stör så mycket”, eller som tillväxtnaivister (tänk Annie Lööf) brukar uttrycka sig “vi måste skapa förutsättningar för grön tillväxt”. Miljötomtarna som också hamnar i denna kategori säger “Kärnkraft? Vad ska vi med den till?”.

Energifrågan? Det finns en liten chans att vi klarar en omställning, men då måste hela samhället verkligen lägga manken till!

Det kvarvarande 5-10% av befolkningen har insett att det är en stor utmaning vi har framför oss. Egentligen kan skillnaden mellan denna och föregående grupp beskrivas mycket kort: Insikten om skalbarhet.

Tillväxtoptimisterna och miljötomtarna har helt enkelt glömt att räkna på vad det krävs för att fullt ut ersätta dagens energibehov. Det räcker inte med en lösning. Den måste också leverera volymer som matchas av de fantastiskt energitäta och tillgängliga fossila bränslena. Do the Math är en suverän blogg som belyser problemen med skalbarheten. Här har jag skrivit om den tidigare.

Sverige har ju visserligen än väldigt gynnsam situation för elproduktion med mycket vattenkraft (och kärnkraft) och biobränsle som många av våra europeiska grannar saknar, men även för Sverige finns det mycket kvar att göra innan vi är i närheten av fossiloberoende. Elproduktionen motsvarar grovt sett inte mer än en tredjedel av vår energianvändning. Utöver uppvärmning och processindustri så kräver transportsektorn sitt. Inklusive utrikestransporter så blir det runt en tredjedel (ca 140TWh) av energianvändningen som går till transporter.

Låt oss ta en titt på ett av den här gruppen favoritalternativ för lösningar till transportsektorn (elbilar är den andra..). Biogas kan verkligen låta som en förföriskt bra lösning och därmed fantastiska möjligheter för reklambyråer att spinna loss på; kör din bil på ditt matavfall. Idag produceras 1,4TWh från 229 rötningsanläggningar. Det motsvarar alltså mindre än en procent av behovet i transportsektorn. Om vi tittar på den totala potentialen av allt avfall (framförallt från lantbruk, 76%) så kommer vi upp i 10,6 TWh, alltså fortfarande långt mindre än en tiondel av behovet.

För att komma upp i mer än marginella volymer så krävs det att man börjar med förgasning av skogsråvara. Göteborgs Energi är igång med att sätta upp en demonstrationsanläggning på 20MW (den ska inte kosta mer än en miljard..). Den totala potentialen biogas genom förgasning i hela Sverige har uppskattats till 59 TWh per år. Dock framgår det inte i vilken utsträckning man konkurrerar med alla biobränsleeldade fjärrvärmeanlägningar om råvarorna. Men om vi utgår från att vi i Sverige än en gång kan använda oss av våra fördelaktiga naturtillgångar för att vi åtminstone ska kunna ersätta i runda slängar hälften av dagens behov så krävs det en sak – pengar! Demonstrationsanläggningen i etapp 1 ska om allt klaffar följas av en kommersiell anläggning som gör att man kommer upp i totalt 1 TWh. Även om priset inte ligger i nivå med demoanläggningen (vilket hade motsvarat fem miljarder) så hamnar det sannolikt inte heller under tre miljarder.

Nästa gång någon svävar ut i det blå om biogasens fantastiska möjligheter att göra något värdefulle av vårt avfall så rekommenderar jag följande verklighetsförankring:

“Halvera våra transporter, lägg 180 miljarder på förgasningsanläggningarna och plussa på en hyfsad råvarukostnad som dessutom sannolikt skulle skena innan utbyggnaden kommit halvvägs. Och se till att det är färdigt innan 2030”.

Det blir intressant att se vad regeringens utredare Thomas B Johansson och Per Kågeson kommer fram till när de presenterar sin utredning (31 oktober 2013) om vad som krävs för att fordonsflottan ska bli fossiloberoende till 2030. Gissningsvis kommer en del av lösningen ligga i definitionen av fossiloberoende.

“Up in smoke” – sommarvädret eller?

Nu när väderprognoserna pekar på fortsatt kyla och regn så finns det ingen ursäkt för att inte se dokumentären “Up in smoke”  som rullar på SVT Play semestern ut.

Mike Hands är den envetne Cambridgebaserade forskaren som under 20 års tid ägnat sig åt att hitta en lösning på ett av våra större globala problem – svedjebruket.

Runt 200-250 miljoner svedjebrukande småbönder i regnskogsbältet orsakar koldioxidutsläpp motsvarande 20-25% av de totala utsläppen (det finns säkert andra uppskattningar, men vi kan konstatera att det är en rejäl bit CO2). Det är också en jordbruksmetod som är kortsiktig då jordens bördighet snabbt försämras, ekologiskt värdefull regnskog utplånas och odlingarna dessutom blir starkt beroende av bekämpningsmedel.

Genom att först grundligt utreda orsakerna till den snabbt avtagande bördigheten vid svedjebruk och sedan utveckla en odlingsmetod som ger bönderna betydligt bättre odlingsförutsättningar har forskningsprojektet skapat förutsättningarna för att kunna ersätta svedjebruket med ett långsiktigt hållbart och småskaligt jordbruk som inte kräver dyra investeringar utan passar de småbönder som sysslar med svedjebruk.

I dagsläget är det en handfull bönder som med bra resultat praktiserar Mikes läror. Nu är utmaningen att sprida metoden. Inga (inte att förväxlas med INGKA..) Foundation är en stiftelse som har satts upp med det målet. Filmen om Mike och hans mission kommer säkert ge en positiv effekt. Bidra gärna du också!

Mer info finns på Inga Foundation. International Society for Agricultural Meterorolgy har också skrivit en artikel om problemet och Mike Hands lösning.

Fyra tunga rader om varför börsvärdet ska halveras

När det gäller insiktsfulla kommentarer om finansmarknad och börsutveckling så är bloggen Fria Nyheter oslagbar. Läs följande eleganta formulering och läs även resten av inlägget (även om du faktiskt förstår innebörden av nedanstående rader..).
Företagens inkomst är din utgift och deras utgift är din inkomst. Skillnaden är deras vinstmarginal och ditt sparande, din sparkvot. Om du sparar mindre eller lånar mer så kan du konsumera mer utan att företagens lönekostnader behöver öka. Då stiger deras vinstmarginal.

Nybyggd villa under miljonen?

Föreställ dig en villaförort strax utanför en av Sveriges mer attraktiva städer. Villamattorna av 70-talshus breder ut sig. Det är villor i 70-talskvalitet med allt vad det innebär i form av budget- och risklösningar som väggar med enkelgips och träsyllar direkt på betongplattan. Husen börjar närma sig 40-årsåldern och det är lätt att börja fundera på livslängden för husets komponenter.

Denna möjlighet att göra sig bilpendlingsberoende (två bilar per hushåll är såklart standard) kan man förverkliga till det facila priset av ca 2-3 miljoner. Då ingår utsikten att få lägga om tak, byta stammar eller ruttna syllar inom en inte allt för avlägsen framtid.

Gör nu den anakronistiska övningen att föreställa dig en av dessa 70-talsvillor, 140 m2 stor, men nybyggd idag (eller snarare 2009). Villan som 1976 kostade 195 000 kr, skulle i 2009 års penningvärde kosta under miljonen (historia.se har en utmärkt nuvärdesomräknare som sträcker sig till 2009). Alltså en nybyggd villa i attraktivt läge. För mindre en miljon!

Även om man räknar upp priset med löneindexutveckling istället för KPI så blir det inte värre än strax över miljonen.

Finns det något som motiverar att boendeprisutvecklingen på lång sikt skenar ifrån KPI och löneindex?

 

Diagnos för energibranschen: Schizofreni

Precis som alla modebloggare så skriver även jag för att få någon form av uppmärksamhet. Eftersom bloggen inte är den mest trafikdrivande (speciellt inte efter senaste tidens dvala) och PR-mejlen inte spräcker min osunt-brevlåda, så är det kul när det ändå trillar in något relevant.

För inte så länge sedan blev jag av E.ON uppmärksammad på deras energisparkampanj. Den går ut på att 10 000 deltagare (som fått gratis utrustning) ska sänka sin elförbrukning genom beteendeförändring som ska triggas av att energiförbrukningen kan visas tydligt på en display, datorn eller i telefonen, samtidigt som jämförelse och spartips ska trigga ytterligare besparingar. Jämfört med föregående år ligger besparingen efter fem månader på ca 17% i snitt. Ganska mycket, även om jag utgår från att deltagarna inte är helt representativa.

På kampanjsidan motiveras det hela med att energiförbrukningen måste minska för att hejda klimatförändringarna. Det uttrycks också förhoppning om att fler kunder ska kompensera den minskade försäljningen till befintliga kunder som initiativet leder till.

Nu är ju inte E.ONs energibesparingsförkunnande överdrivet unikt i energibranschen, men det är också kul att se vilken brytningstid branschen befinner sig i och de olika uttryck det kan ta sig.

Fortum kör givetvis också ett miljö- och energibesparingsrace, passande nog kallat Grönfejs (det är väl det man blir när man har grönmålat för mycket..). Samtidig så skriver Fortums kommunikationschef Fredrik Karlsson ett inlägg på Newsmill som känns sådär fräscht.

“Den bästa kWh är den sparade kWh” citerar Fredrik och ifrågasätter uttrycket med paralleller som “Är det bättre att sjukhusens magnetröntgen står stilla än att de används för att upptäcka sjukdomar? Är det bättre att ställa in tåg och tunnelbanor än att de transporterar resenärer?”.  Om du frågar mig så är det argumentation på dagisnivå. Fortsättningen är något mer nyanserad när han konstaterar att energieffektivisering är självklart för att det ökar nyttan med varje använd energienhet. Nyanseringen är dock övergående. Avslutningsvis kommer slagdängan om att det inte råder någon brist på energi, varken nu eller i framtiden. Vi håller ju på med omställningen till det som Fortum kallar solekonomin – “I ett samhälle byggt på solekonomin kommer energitillgången i praktiken att vara oändlig”.

Jag kallar det tillväxtnaivism!

För att återgå till E.ON så kör de såklart också med dubbla budskap. Samtidigt som E.ON i Sverige talar mycket om förnyelsebart, energiomställning, etc, så är det andra bud som gäller utanför Europa. Tidigare i år köpte E.ON på sig en andel av det brasilianska MPX med syfte att utveckla den medföljande projektportföljen på 11 000 MW. Det motsvarar ca 15 000 2MW vindkraftverk. Men projektportföljen som E.ON har betalat 471 MUSD för innehåller.. Gissa vad! Just det, projekt för byggande av kol- och gaskraftverk.

Det är inte lätt för energibolagen att förhålla sig till de globalt mycket olika marknadsförutsättningarna i energibranschen och samtidigt föra en konsekvent marknadskommunikation – lite schizofreni underlättar..

Återvinna plastburkar eller snabbduscha?

På nära håll (i mitt hem..) har det dykt upp ett initiativ att återvinna all förpackningsplast samtidigt som jag inte har tyckt att det varit värt besväret. Jag återvinner gärna och försöker hålla mig något sånär miljövänlig, men vill samtidigt sila kameler och svälja mygg. Min fingertoppskänsla sa mig nämligen att miljöbelastningen av långa duschar med hett vatten måste vara avsevärt högre än att inte återvinna plastförpackningar.

Besserwisser och nyfiken som man är så tog jag reda på ungefärligt energiinnehåll i polyeten (vanligaste förpackningsplasten) samt ungefärlig energiåtgång vid produktion och jämförde med energiåtgången av en 15-minuters dusch. Duschen kräver ca 6,7 KWh för uppvärmningen av vattnet. En typisk plastförpackning på 10g innehåller ca 0,01 KWh energi och kräver ungefär detsamma vid tillverkning. Den plast som jag slänger i soporna förbränns och därmed kan delar av den energin återvinnas. Om vi förenklar och bortser från energiförluster, primär/sekundärenergi och andra besvärligheter för både duschen och förpackningen så landar beräkningen alltså i att det krävs återvinning av ett 70-tal plastburkar för att kompensera för långduschen..

Därmed inte sagt att det är något fel i att återvinna plast.

Jag tog inte upp detta exempel bara för att jag är besserwisser utan också för att det är en bra illustration till hur vi fungerar som människor, organisationer och samhälle. Det finns en oerhört stark förträngningsmekanism (jag är inte bättre, om än medveten om det) hos oss som gör att vi hellre fokuserar på oväsentliga detaljer än besvärliga helheter.

Oavsett område så räcker det med att det finns ett litet tekniknaivistiskt halmstrå att klamra sig fast vid, eller så är det ett tunnelseende som slår till och får annars intelligenta politiker att bara se möjligheter. Den populära bilden av det miljövänliga Stockholm är ett bra exempel på tunnelseende. Målsättningen med en fossilfri fordonsflotta år 2030 samtidigt som trafikvolymen ska öka, är ett annat exempel där man lyckas få in både tekniknaivism och tunnelseende (Effekt skriver om den krackelerande drömmen om elbilen).

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...