Kopimistsamfundet, ett religiöst samfund bland många andra

Published on 2012/01/16 in Kultur. 0 Comments Tags: , .

Ett nytt trossamfund har sett dagens ljus. Strax innan jul blev Det Missionerande Kopimistsamfundet erkännt av kammarkollegiet som ett religiöst samfund.

 

På Newsmill skriver Gustav Nipe om fildelning som religion (ganska långt – min text fortsätter nedanför) :

“Kopimisterna: Som så många andra troende önskar vi kunna utöva vår verksamhet och tro under religionsfrihetens vingar. Därför strävar vi efter att bli ett legitimt trossamfund i hopp om att den moderna inkvisitionen mot oss kopimister och troende ska upphöra.

Processen fram till ett godkännande av Kammarkollegiet var allt annat än små korta formaliteter. Den första ansökan skickades till Kammarkollegiet 2010. Tre ansökningar och ett år senare var det klart.

I vår korrenspondens med Kammarkollegiet under året framgick det att de verkade misstycka vad det gällde vårt språkbruk. Exempelvis, istället för att skriva om gudstjänst pratade vi om kopyacting. Vi skrev medlemmar istället för att prata om en bredare gemenskap. Det handlar om semantik. Till slut insåg vi att enda sättet att ta Kopimistsamfundet förbi Kammarkollegiets nålsöga var att kopiera deras egna lagtexter in i ansökan. Ctrl-c + ctrl-v, sen kom ett godkännande på posten.

Vår Nova doctrina för den Nya tiden 2.0 bygger på ett par grundläggande axiom, som i sin tur kan härledas tillbaka till vårt starka värnande av informationsvärdet, det värde som all information, i sig självt, besitter, oavsett vad informationen har för egenskaper. Eftersom information och informationsvärde är så heligt för oss erkänner kopimister följande grundaxiom:

1. Kopiering av information är etiskt rätt.

2. Spridande av information är etiskt rätt.

3. Remixande är en heligare typ av kopiering än den perfekta, digitala kopieringen, då remixande är korskopiering av en mångfald av information.

4. Att kopiera eller remixa information som förmedlats av en annan person ses som en akt av respekt och ett starkt uttryck för acceptans och kopimistisk tro.

Rätten att kopiera är närmast naturrättslig, då kopieringen är en central del av livet. Den dogmatiska upphovsrättsdoktrinen går i konflikt med människans beteende. Deras herravälde bygger på att låsa in kunskap och sedan påtvinga oss sin tro, á la Franco.

Att den auktoritära upphovsrättsläran är upphöjd till statsreligion går emot de 1700-tals upplysningsideal vi så varmt håller om hjärtat. Justitedepartementet har sedan en tid tillbaka skickat ut en liten broschyr till skolorna där tron på att kunskap skapas ur tomma intet lärs ut. Det minsta vi kan begära är att staten är sekulär i frågan och låter varje individ själv avgöra vad som är moraliskt rätt.

Vår Nova doctrina ifrågasätter “den av gud givna ordningen” om synen på kunskap och information. Kopimismen lär att det är moraliskt rätt att kopiera och sprida information. Att skapa är att kopiera. Att kopiera är att skapa.

Upphovsrättsextremisternas kunskapssyn ses tydligt i diskussionen om plagiering på universiteten. Man försöka tuta i studenterna att de ska komma på något nytt, när det i själva verket endast går att förädla befintlig information. Förädling är en enda lång remixprocess och kopiering.

När 1 miljon svenskar bänkar sig i tevesoffan för att titta på tv4:s Idol är det just kopior av tidigare uppsättningar vi får se. Kopior omger oss överallt och vi måste sluta inbilla oss att något nytt skapas. Vad är unikt?

Det höjs röster från kristet håll om att kopimismen inte är en äkta religion. Kritiken går ut på att Kopimistsamfundet endast kopierade in rätt texter för att få till ett godkännande av Kammarkollegiet, att vi endast är en rip-off.

Vi håller kristendomen som ett föredömligt exempel på just det vi vill värna om. Antagligen finns det inte något begrepp kristendomen självt har skapat. Allt är omtolkningar, förändringar och varianter på redan befintliga tankeströmningar – ett utmärkt exempel på remixkulturen!

Det är inte endast kristendomen som remixar, utan med all sannolikheten även islam och judendomen. Allt i livet är kopior och förädlingar. Vi söker därför leva i samexistens med andra kopior.

Den mest kända informationsbäraren, boken, skapades inom ramen för religiös verksamhet. Det var i kyrkans kloster böcker kopierades av munkar. Redan då förstod man vikten av att sprida information, att kopiera. Idag har de kristna munkarna fått andra sysslor och därmed tappat den viktiga samhällsuppgift de en gång utförde.

Det sociala arbetet inom Det Missionerande Kopimistsamfundet är mycket viktigt. Det bygger på att skapa kopior av kunskap och kultur till andra medmänniskor. Att ta vid där de kristna munkarna slutade. Vi vill leva i en värld där alla människor har tillgång till all information, ingen hålls utanför eller tillbaka. För att bli ett legitimt trossamfund i Sverige anser vi att vi behöver få statsbidrag och erhålla vigselrätt.

Det är hos Socialdepartementet trossamfund söker statsbidrag. Vi har börjat titta på de handligar som krävs för att bli berättigad statliga medel. Senare kommer vi att iordningställa en ansökan och hoppas givetvis på ett godkännande. Då vi av vissa redan utpekats som kontroversiella utgår vi ifrån att vi kommer att stöta på patrull. I slutändan är det dock regeringen som fattar beslut om vilka religiösa grupper som tilldelas offentliga medel.

Kammarkollegiet är de som förordar vigselrätten. Ett viktigt, och helt legitimt krav, är att man måste haft verksamhet under längre tid. Kopimistsamfundet bildades 2010 och har haft kontinuerlig verksamhet sedan dess bildande. Om detta inte skulle vara ”verksamhet under längre tid” blir vi oerhört förvånade.

Som så många andra troende önskar vi kunna utöva vår verksamhet och tro under religionsfrihetens vingar. Därför strävar vi efter att bli ett legitimt trossamfund i hopp om att den moderna inkvisitionen mot oss kopimister och troende ska upphöra. Inkvisitörerna vill statuera exempel av oss, i likhet med vad som skedde när katolska kyrkan satte kättare i stupstocken på torget. Må vara att vi inte delar deras tro och övertygelse, men vi är säkra på att det måste gå att leva i samexistens ändå.

Tron om kopians andlighet och alla människors rätt till all kunskap och information är här för att stanna. Religionen ska inte ses som något orubbligt och statiskt. Den är föränderlig och anpassas hela tiden till rådande samhällsvärderingar.

Kopiera och sprid.”

Jag är inte själv en troende koptimist och kan se att det finns en och annan poäng med immaterialrätt (även om det går över styr ibland). Däremot tycker jag att koptimisternas initiativ riktar en spetsig och välmotiverad udd mot religion som företeelse, även om det inte är deras huvudpoäng.

I USA så lade ett gäng studenter grunden till den pastafarianska religionen som en reaktion på den kreationistiska undervisning som bedrivs i allmänna skolor i Kansas. Österrikaren och pastafarianen Niko Alm (se bilden ovan) lyckades få ett godkännande att bära den religiösa huvudbonaden pastasil på sitt körkortsfoto.

Visst kan det låta tramsigt och lite väl studentikost. Men å andra sidan. Hur kul hade det varit om någon ville grunda ett samfund som bygger på en tro där där heliga skrifter uppmanar till folkmord och massmord eller där föräldrar får instruktioner om att stena ihjäl sitt barn om det lurar dig.  Nu råkar dessa exempel vara hämtade från den kristna bibeln (där det förvisso finns gott om liknande texter att bygga sin kristna värdegrund på), men de andra abrahamitiska (judendom och islam) religionerna är lika goda kålsupare. Jag föredrar kopimisternas värdegrund!

Jag har förståelse för att det finns många kulturella, historiska och traditionella skäl till att religioner inte går att reducera till otäcka bibelcitat. Men på sikt finns det inget som hindrar oss från att fortsätta reformera och utveckla de religiösa samfunden. Jag sympatiserar tex trots allt betydligt mer med den kristna kyrkan av idag än den under inkvisitionen.

Ett stort och viktigt steg hade varit att erkänna de heliga skrifterna (gäller både bibeln, koranen och toran) för vad de är – ett sammelsurium av genom generationer traderade och förvanskade historier som speglar ett grymt samhälle som vi förhoppningsvis har lämnat långt bakom oss.

 

Andra om kopimism:

Dagen, Deepedition, Magnihasa, apg29, 99, our 68, Dagen, Siewert Öholm, Seglora smedja, SvD Ledarbloggen, Faidros blog, Maths hörna, Hanna Fridén, Gothbarbie, Värmlandspiraten

McKinsey om råvarutillgången

Published on 2012/01/15 in Ekonomi, Energi and Infrastruktur. 0 Comments Tags: , .

“Cheap resources underpinned economic growth for much of the 20th century. The 21st will be different”

McKinsey Quarterly är konsultbolagets egna publikation. Den har en inriktning på att lyfta fram nya trender och omvärldsförändringar som påverkar hur företagen bör agera.

I deras artikel “A new era for commodities” går man ut hårt med följande diagram.

Sedan följer en beskrivning av hur efterfrågan på råvaror kommer att fortsätta öka (inte minst pga Kina och Indien) och att det nu är betydligt svårare att öka utbudet på det sätt som man gjorde under 1900-talet. Detta pga 1. klimathotet 2. utvinningen är komplexare och dyrare 3. när resurser nyttjas fullt ut / till bristningsgränsen finns det risk för negativa spridningseffekter:

“Demand for energy, food, metals, and water should rise inexorably as three billion new middle-class consumers emerge in the next two decades.1 The global car fleet, for example, is expected almost to double, to 1.7 billion, by 2030. In India, we expect calorie intake per person to rise by 20 percent during that period, while per capita meat consumption in China could increase by 60 percent, to 80 kilograms (176 pounds) a year. Demand for urban infrastructure also will soar. China, for example, could annually add flor space totaling 2.5 times the entire residential and commercial square footage of the city of Chicago, while India could add floor space equal to another Chicago every year.

Such dramatic growth in demand for commodities actually isn’t unusual. Similar factors were at play throughout the 20th century as the planet’s population tripled and demand for various resources jumped anywhere from 600 to 2,000 percent. Had supply remained constant, commodity prices would have soared. Yet dramatic improvements in exploration, extraction, and cultivation techniques kept supply ahead of ever-increasing global needs, cutting the real price of an equally weighted index of key commodities by almost half. This ability to access progressively cheaper resources underpinned a 20-fold expansion of the world economy.

There are three differences today. First, we are now aware of the potential climatic impact of carbon emissions associated with surging resource use. Without major changes, global carbon emissions will remain significantly above the level required to keep increases in the global temperature below 2 degrees Celsius—the threshold identified as potentially catastrophic.2

Second, it’s becoming increasingly difficult to expand the supply of commodities, especially in the short run. While there may not be absolute resource shortages—the perceived risk of one has historically spurred efficiency-enhancing innovations—we are at a point where supply is increasingly inelastic. Long-term marginal costs are increasing for many resources as depletion rates accelerate and new investments are made in more complex, less productive locations.

Third, the linkages among resources are becoming increasingly important. Consider, for example, the potential ripple effects of water shortfalls at a time when roughly 70 percent of all water is consumed by agriculture and 12 percent by energy production. In Uganda, water shortages have led to escalating energy prices, which led to the use of more wood fuels, which led to deforestation and soil degradation that threatened the food supply.”

Sammanfattningsvis är det alltså en ganska utmanande situation vi befinner oss i.

Lyckligtvis finns det lösningar som låter oss köra på! Det är temat för uppföljningsartikeln Mobilizing for a resource revolution. Artikeln börjar med historiska exempel då man trott att resurserna inte skulle räcka längre, men då man räddats av marknadskrafter och innovationer. Gissa om det är möjligt även denna gång? Dock konstaterar man att “Nothing less than a resource revolution is needed”.

Klart att man blir lite nyfiken på att läsa mer om hur problemlösarna på McKinsey Global Institute, Sustainability & Resource Productivity Practice angriper den här svårlösta ekvationen. Jag varnar för antiklimax. Trots att McKinsey menar att det krävs en revolution för att hantera utmaningen så dribblar de förbi huvudproblemet med att konstatera “Our analysis suggests that it’s possible to meet the resource challenge through an expansion in supply and base-case productivity-improvement rates. “

Aha! Den ökade efterfrågan kan mötas med ökat utbud! Och produktivitetsförbättringar!

Dessutom finns det två vägar att välja på. Den ena är ökat utbud och produktivitetsförbättringar i enlighet med nuvarande takt,vilket kräver ca 3000 miljarder USD i investeringar per år (1000 mer än idag). Den andra är en mindre ökning av utbudet som kompenseras av större produktivitetsökning till den något högre kostnaden av 3200 miljarder USD.

Resten av artikeln innehåller vettiga tankar om hur verksamheter påverkas och kan agera i den nya eran med högre och mer volatila råvarupriser.

Slutklämmen lyfter också ett varnande finger om att det inte är en riskfri framtid vi igår till mötes. Det kan leda till negativa effekter på tillväxt, välfärd och politisk stabilitet (hoppsan!). Men även om det skulle bli besvärligt på vägen så är man noga med att poängtera att tekniken kommer lösa problemen förr eller senare!

“Supply and productivity opportunities can address the growing demand for resources and the environmental challenges associated with the rise of three billion new middle-class consumers. But these opportunities raise fresh questions: can business and government leaders, not to mention consumers, move with the speed and scale needed to avoid a period of dramatically higher resource prices, along with their destabilizing impact on economic growth, welfare, and political stability? Or do we need a crisis, with its associated problems, to accelerate technological innovation and investment? The questions are big, and the stakes are high.”

McKinsey räknar i sina efterfrågeökningsprognoser med ca 3 miljarder nya medelklasskonsumenter och dubbelt så många bilar inom kommande 20 år. Jag skulle gärna vilja se vilka antagande de har gjort om tillgången på olja för den perioden..

Tillväxtens gloria på väg att glida ner

Published on 2012/01/13 in Ekonomi, Energi, Konsumtion, Miljöpartiet, Moderaterna, Politik, Socialdemokraterna and Vänsterpartiet. 2 Comments

För ca ett år sedan skrev jag ett inlägg om hur MP med Gustav Fridolin i spetsen har slipat av de tillväxtfientliga kanterna och närmat sig politikens mittfåra. Om det bara är ett medialt knep eller om det speglar en omsvängning av partiets inriktning vill jag låta vara osagt. Med tanke på att MP under året har gått ut med miljömål som att “2025 ska Sveriges globala klimatpåverkan genom konsumtion minst ha halveras jämfört med idag” och att det historiskt finns en stark tillväxtrealistisk insikt i partiet så lutar jag åt att det är en kommunikationsstrategiskt motiverad make-over.

Även i socialdemokraterna finns det en och annan som vågar närma sig tanken att det heliga tillväxtmantrat kanske ändå kan ifrågasättas, vilket jag också nämnde i det tidigare inlägget. Precis som då så är det fortfarande Kajsa Borgnäs som vågar ta bladet från munnen, vilket framkommer i hennes artikel (läsvärd) i det senaste numret av S-märkta TIDEN. Både bloggrannarna ASPO och Tillväxtreflektera har också noterat och kommenterat detta.

Det vanligaste bland S-folk som har en någorlunda försiktig hållning till tillväxtlovsången är annars att det viskar fram att BNP-måttet inte är så bra och att hållbar tillväxt är målet – lite sådär centeraktigt.

Men det finns en helt annan medvetenhet idag om resursernas ändlighet jämfört med för 5-10 år sedan. När råvarupriserna exploderar pga tillväxtmarknadernas efterfrågan och begränsade möjligheter att öka  tillgången så börjar det uppenbart för allt fler att vi har ett problem. En vanlig hållning är ju fortfarande att erkänna riskerna och problemen, men att ändå förlita sig på att teknikutvecklingen och marknaderna ska lösa problemen. I senaste McKinseys Quarterly Review (kräver log in, dock gratis) finns ett typiskt exempel på detta.

Alla är överens om att Jonas Sjöstedt är en stor tillgång för vänsterpartiet. Han är tom så rumsren att det numera går att prata positivt om V i vilka miljöer som helst (nästan..). Den stora frågan är om Jonas blir den första partiledaren som verkligen lyfter upp de ekonomiska och resursmässiga utmaningar som vi har framför oss istället för att älta hundralappar hit eller dit. Det är ju åtminstone tveklöst så att det i V finns en stor medvetenhet om problematiken och tydlig inriktning på att det måste hanteras. Cornucopias intressanta utdrag ur den rapport som V:s framtidskommission tagit fram (publicerad i nov 2011) visar på en betydligt mer djupgående insikt än vad jag och säkert många med mig kunnat hoppas på. Rapporten är resultatet av en bred och öppen process i linje med V:s partiledarnominering. Så även om det är upp till partistyrelsen att välja hur de vill använda rapporten så har den en viss tyngd som inte går att bortse från.

Självklart räcker det inte med att V börjar prata insiktsfullt om den eviga tillväxtens begränsningar i en fysisk värld, men det kan vara en god början som kan locka ut en och annan tillväxtrealist ur garderoben. Jag tror tom att det går att hitta en och annan moderat som skulle kunna instämma i problemanalysen – vi har ju tex våra hjältar i Knivsta.  Kanske kan man till och med sticka så många små hål på den tillväxtutopiska bubblan att luften börjar pysa ur lagom till nästa val. Valet 2014 kan bli riktigt intressant.

 

 

Börsfallet återhämtat om 14 år

Published on 2012/01/09 in Ekonomi. 2 Comments Tags: .

Uppdatering: Tydligen var optimistiska analytiker dagens tema. Carolina Neurath på SvD svängde ihop en hårt träffande beskrivning av analytikeroptimismen, vilket Cornucopia hade uppmärksammat.

Nytt år och nya förhoppningar om ett börsår som återställer ordningen. Det finns många optimistiska analytiker som anser att strulet för EU-ekonomierna har fått oproportionerlig domedagsstämning och påverkat börsen alltför negativt. Peter Malmqvist (som hade höga förväntningar om 2011, +20%) är en av dem som hoppas på ett rallyår och slår återigen till med en gissning på 20%. Som sagt så är han inte ensam – vilken analytiker är så tjurig att han inte tror på ett nytt år fullt av möjligheter? Dessutom underlättar det ju försäljningen om man har något lite mer spännande att komma med än en halvdyster syn på utsikterna.

En av mina favoritkällor för finansinfo, GMO, har gjort en historisk check av hur börsen (S&P) utvecklas efter att bubblor har spräckts. Den visar att genomsnittlig tid för återhämtning är 14 år.

Jeremy Grantham (GMO) noterat också att de senaste 20 årens överstimulering av marknaderna med Greenspan och Bernanke i förarsätet har lett till en period med orimligt hög avkastning. Samtidigt har index återhämtat sig oerhört snabbt efter de större nedgångar som skett under perioden, vilket är unikt ur ett historiskt perspektiv.

I dagens läge när stimulansammunitionen är på upphällningen så kanske vi ska förvänta oss att börsen återvänder till det normala. Alltså ett längsgående harvande under sisådär 10 år.

Som jag tidigare sagt så kommer PPM-systemet inte att överleva så länge till. Inte minst för att det blir svårt för bankerna att locka fram både skattepengar och sparpengar när de ändå inte kan prestera någon vidare avkastning.

 

Arbitragemöjlighet

Published on 2012/01/07 in Ekonomi. 0 Comments

“Arbitrage är en term som beskriver utnyttjandet av obalanser mellan två eller fler marknader, […]enkelt uttryckt en riskfri vinst.” Så definierar Wikipedia order arbitrage. Precis som under den förra (?) finanskrisen så finns det idag arbitragemöjligheter för bostadsägare med outnyttjade pantbrev. Enligt listpriset (som ofta kan förhandlas ner) kan man idag låna på 2 år till 3,83% ränta, samma pengar kan man få 4% ränta för och alltså ha en riskfri ränteförtjänst på 0,17 procent (riskfritt upp till statens insättningsgaranti).

Detta kan jag inte tolka som annat än att staten, via den teknokratstyrda riksbanken och/eller politikerstyrda riksgälden tar risken i det här upplägget utan att ta betalt för det. Hursomhelst känns det som ett osunt (ha,ha) tecken att det existerar denna typen av obalanser. Om det är någon läsare som har mer insikt i mekanismerna som gör detta möjligt så får ni gärna dela med er.

Miljönämnden i Mora/Orsa får pris!

Published on 2012/01/06 in media and Uncategorized. 2 Comments

Jag nämnde kort i ett tidigare inlägg hur miljönämnden i Mora/Orsa hävdade att tv- och mobiloperatörer skulle reducera strålningen från sändarstation från fullt normala 500000 nanowatt till 50 vid en klagande mans fastighet, eftersom han ansåg att det var en för honom dräglig nivå då han led av elöverkänslighet. Det är ingen tvekan om att elöverkänslighet leder till en besvärlig situation för de drabbade – med konkreta fysiska besvär. Men det är också oomtvistat (åtminstone vetenskapligt) att orsaken är psykosomatisk.

Därför är det en synnerligen välförtjänt utmärkelse till årets förvillare 2011, som miljönämnden i Mora/Orsa tilldelas av Föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Det verkar dock som om det finns konkurrenter till utnämningen. Idag rapporterade Ekot om sjukhuset i Falköping som “elsanerat” ett mottagningsrum för ca en mille..

Intressant att elöverkänslighet lyckats bli så etablerat att det nästan är en accepterad diagnos, trots att det är så enkelt att blindtesta.

Jag rekommenderar debattinlägget i Aftonbladet av Mats Pertoft, styrelsemedlem i elöverkänsligas riskförbund, missa framförallt inte kommentarerna! Mats är även riksdagsledamot för MP. När jag läser eller hör uttalande från miljömuppar som honom så får jag ofta ett lätt illamående och yrselkänslor. Tror ni att det är möjligt att etablera någon form av frizon och sanera den offentliga debatten från honom och hans gelikar?

Kina shoppar energi

Published on 2012/01/05 in Ekonomi and Energi. 1 Comment Tags: .
Skuldminskningen (deleverage) av europeiska ekonomier har bara börjat. Portugal är ett av länderna som har fått en lång lista på åtagande som de måste uppfylla för att EU och IMF ska hjälpa till att avvärja statsbankrutt. En punkt på listan var att avyttra de sista 21 procenten av det tidigare statligt helägda energibolaget EDP.
De köpare som fick vara med och kämpa in i det sista var kinesiska Three Gorges, tyska E.ON och de två brasilianska bolagen Elektrobras (statligt ägt) och Cemig. Man kan ju se det som ett tecken att det bara var en köpare från den skuldsatta delen av världen (EU, USA, Japan) som fick vara med och fightas hela vägen fram..
Trots att E.ON fick hjälp på högsta politiska nivån när Angela Merkel tog upp frågan med Portugals statsminister Pedro Passos Coelho, så var det kineserna som plockade hem det hela till en kostnad av 2,7 GEUR.
Köpet är ett steg på vägen i Three Gorges uttalade strategi att bli en internationell verksamhet och ger ett fotfäste i både Europa, Brasilien och USA. Sannolikt kommer vi få se fler feta förvärv där kinesiska statligt ägda företag, eller med goda statliga förbindelser, passar på att köpa attraktiva fysiska tillgångar. Det spekuleras i att billiga statliga lån till kinesiska företag som förvärvar fysiska tillgångar utomlands är ett sätt diversifiera valutareserven. Utöver själva penningpungen som räcks över vid köpet så har Three Gorges även lovat finansieringsmöjligheter för krisande portugisiska banker och verksamheter vilket gör att det totala pengaflödet kan uppgå till 8 GEUR.
Kinas ekonomi är inte problemfri (se tidigare inlägg här, eller Flutes senaste observationer), men konkurrensen från Asien kommer att fortsätta sätta press på Europas och USAs ekonomier.

Mer kött ger sämre omdöme?

Published on 2012/01/04 in Klimat, Konsumtion, Kultur and Miljö. 12 Comments Tags: , .
Köttfri måndag är ett initiativ som fått alltmer uppmärksamhet. För den som kan lägga sin kärlek till kött åt sidan och nyktert betrakta konsekvenserna av vår köttkonsumtion så är det självklart; mindre kött är fördelaktigt både ur ett klimat- och ett resursperspektiv.
Tyvärr finns det många som har svårt att hålla ordning på tankegångarna när det kommer till kött, tex LRFs förbundsordförande Helena Jonsson. Trots akademiska prestationer så verkar det som om logiken alltför ofta sätts på undantag när det gäller kött. Eller så finns det helt enkelt ett lobbyingintresse i bakgrunden som gör att man väljer att lyfta fram detaljer och helt bortse från det stora sammanhanget. Jag vet inte vilket som är värst!

I ett debattinlägg i Sydsvenskan hävdar chefen för Artdatabanken,  Johan Bodegård, samt ett gäng akademiker (Urban Emanuelsson, Karl-Ivar Kumm och Christer Nilsson) att mindre köttkonsumtion inte är så viktigt. Det viktigaste är att vi äter svenskt kött. Okej då, det är inte den logiska förmågan som brister. Klart det är lobbying som pågår. Men rubriken på inlägget blev ju bra..
Författarna framför två huvudargument för att mindre köttkonsumtion inte är så viktigt.
  1. Betesmarker har ett högt värde ur ett landskapsperspektiv
  2. Betesbaserad nöttköttsproduktion är bra ur ett klimatperspektiv

Detta är i stort sett rätt. Resten av artikeln fylls däremot ut med diverse hopplock som får det att låta som om svensk djurproduktion i stort sett är betesbaserad.

Kruxet i kråksången är att man målar upp en bild som inte har något med verkligheten att göra. Med fötterna i myllan och händerna i statistiken är det en helt annan bild som växer fram:

  • Nötköttskonsumtionen utgör endast 1/3 av den totala köttkonsumtionen. Gris- och fjäderfäproduktion är också en miljöbelastning.
  • Hälften av nötköttet som vi konsumerar är importerat. Detta nämns även i artikeln, vilket bidrar till inkonsekvensen eftersom den adekvata slutsatsen borde vara att konsumtionen kan reduceras med åtminstone den del som det importerade köttet utgör.
  • Svensk köttproduktion är långt ifrån betesbaserad. Först och främst importeras foder motsvarande en foderareal på 27% [http://miljo.lth.se/fileadmin/miljo/personal/Elinor/Maten_och_dess_miljoepaaverkan.pdf] . Om vi håller oss till artikelförfattarnas argumentationslinje så ska alltså den konsumtionen bort.
  • Foder producerat i Sverige utgör ytterligare 23% av foderarealen för svensk köttproduktion. Det går också bort.
  • Den foderareal på 50% som är gräsvall och bete utgör är inte heller så grön som det låter. Det räcker nämligen inte med att det är betesbaserad köttproduktion. För att det ska bli bra måste det vara naturbete, dvs att det är ett bete som inte kräver plöjning och fossilbaserad gödsling.
  • Naturskyddsföreningen har skrivit en rapport där man redovisar att mellan 70 och 80 procent av den svenska åkermarken används för fodergrödor och att halva Sveriges spannmålsproduktion används som kraftfoder.

Om vi håller oss till både huvudargumenten i artikeln och de verkliga förutsättningarna så finns det alltså goda skäl att reducera köttkonsumtionen med uppskattningsvis 75-85%.

Slutklämmen i artikeln är: ” Att allmänt minska sin köttkonsumtion behöver inte bidra till en hållbar utveckling. Mer fokus behöver läggas på vilket kött som konsumeras. Ökade kunskaper och underbyggda medvetna val, där klimateffekterna sätts in i ett helhetsperspektiv krävs för en utveckling i rätt riktning.”

Ungefär som om en polack (ca 95 % kolbaserad elproduktion i Polen) skulle säga: ”Att allmänt minska sin elkonsumtion behöver inte bidra till en hållbar utveckling. Mer fokus behöver läggas på vilken typ av el som konsumeras.”

Vindkraften är dyrare, men elpriset sjunker!

Published on 2012/01/03 in Ekonomi, Energi, Miljö, Uncategorized and vindkraft. 3 Comments

I en debattartikel i SvD går Jonny Fagerström  återigen till attack mot vindkraften med titeln: “Nej, vindkraften gör att elen blir dyrare!”. Artikeln är en replik på en tidigare artikel av svensk vindkraft där man hävdar att vindkraften bidrar till att sänka el-priserna (vilket en studie av Energimyndigheten visat att den gör!).

Först och främst kan man konstatera att Jonny Fagerström har tagit flera viktiga steg på vägen mot att argumentera konstruktivt. Han använder sig av källor till de siffror som han presenterar istället för att göra egna “beräkningar”.

I övrigt är det dock inte mycket att hänga i julgranen. Jonny konstaterar självsäkert att “Samtliga rapporter visar att vindkraften är dubbelt så dyr som tex kärnkraft”. Med samtliga rapporter avser han här två, en från IVA och en från ett EU-forskningsprojekt kallat CASES. Det är korret att enligt CASES är kostnaden för vindkraft ungefär dubbelt så stor som för kärnkraft. Dock glömmer (?) Jonny att nämna att i CASES rapport skriver man följande;

“But with respect to the low value of nuclear full cost should be stressed that some nuclear specific external costs (eg the cost of a nuclear accident or the risk of nuclear proliferation) are not considered in this analysis. In addition it should be remarked that private costs calculated with the average lifetime levelised generating technology seem to underestimate the real industrial production cost, in particular for nuclear, as declared by stakeholders of the electricity sector invited to the “First CASES Stakeholders Workshop – Social costs of electricity production” February 2008, Brussels.”

Det vill säga att kostnaden för kärnkraft som CASES räknat ut anses som på tok för låga av el-industrin.

I IVA:s rapport (sidan 22) är följande kostnader angivna: kärnkraft 40öre/kWh, vindkraft (land) 50-55 öre/kWh, vindkraft (hav) 75-80 öre/kWh . Detta är för mig inte dubbelt så dyrt! Vindkraft är förmodligen dyrare än kärnkraft (i alla fall om man bara räknar de direkta kostnaderna), men inte dubbelt så dyrt.

Det största problemet med Jonnys resonemang är dock att han sålt skinnet innan han skjutit björnen. För att bygga ett kärnkraftverk är projekteringstiden 10-15 år. Såtillvida Jonny inte vill vänta i 15 år så får han välja; Dyr el eller vindkraftsel!

Elmarknaden är idag avreglerad och produktionskostnaden är inte det som styr elpriset, utan utbud och efterfrågan. Man kan alltid diskutera vad som skulle gjorts annorlunda för 15 år sedan. Men det ändrar inte på faktum idag.

Att det sedan finns två andra väsentliga skillnader mellan kärnkraft och vindkraft, nämligen att den förstnämnda inte är förnyelsebar och innebär en risk för alvarliga olyckor är en annan fråga. En risk som för övrigt Japan nyligen kvantifierade till 10öre/kWh.

Monarkiordbajs superdeluxe!

Published on 2011/12/30 in Moderaterna and Politik. 9 Comments Tags: , .

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om hur svårt det är för monarkister att använda rationell logik i sin argumentation.

Häpp! Idag dök det upp ett slående exempel. Riksdagsledamoten Michael Svensson (M) har skrivit ett debattinlägg i SvD där han tar i för allt vad tygen håller och krystar ur sig ett ordbajs superdeluxe!

Om man ska tala för sin sak utan att ha några argument så kräver det sin man. Michael kan! När man skalar bort allt dravel i Michaels text för att försöka hitta någon form av argumentation så kan man skönja följande ansats till varför monarkin ska finnas kvar:

Michael menar att det faktum att vi har haft en monarki i ca 1000 år och att “Läsarna får gärna intrycket att moralupplösningen har kommit nära,monarkin är förlegad, både vad gäller statsskick, jämställdhet och att den är allmänt ålderdomlig. Detta synsätt bygger delvis på tron att vi, just här och nu vet bäst, en brist på historisk förankring och någon form av moralisk överlägsenhet”.

Ok, det kanske inte är så fel med diktatur ändå? Sverige har ju trots allt ca 800-900 års erfarenhet av det. Vem kan säga att vi vet bäst här och nu? Saudiarabien har bara ca 100 års erfarenhet av diktatur. Nä bort med moralisk överlägsenhet och fram för historisk förankring. Eller vilken slutsats ska vi egentligen dra av Michaels argumentation? Symptomatiskt är att Michael får uppbackning av bloggen Fältmarskalken som bla propagerar för att återupprätta den monarki som gällde enligt 1809 års grundlag, alltså där monarken är den verkställande makten och stiftar lagarna tillsammans med riksdagen.

I slutet av artikeln klämmer Michael in de obligatoriska monarkist-påståendena:  “I vår monarki finns stora värden. Historiska och ekonomiska”. Detta givetvis utan någon närmare förklaring eller ansats till argumentation till varför de ekonomiska värdena skulle vara stora. Påståendet att det finns ett historisk värde håller jag med om, men låt det förbli historiskt..

Michael, du är för skön som vågar skicka in ett så substanslöst debattinlägg! Inte minst när det lätt kan tolkas som en hyllning till en diktatorisk styrelseform!

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...