Archive for the 'media' Category

Page 2 of 5

“Dumskallarnas sammansvärjning” – Tillväxt och konsumtion i P1

Om man vill försöka vara positiv så går det att hitta en del tecken på att det tas små, små steg i riktning mot en mer fördjupad syn på sambanden mellan ekonomi, tillväxt, miljö och samhälle.

Gårdagens upplaga av Konflikt i P1 var ett av dessa ljus i mörkret.

Programmets titel var just “Tillväxt och konsumtion” och mycket av innehållet kunde varit hämtat från den här och andra tillväxtrealistiska bloggar.

Japan tas upp som ett exempel på en ekonomi som under 20 års tid upplevt nolltillväxt. Det finns en hel del relevanta perspektiv i inslaget, som att den japanska ekonomin skulle riskera att krascha om den tog fart, eftersom höga räntenivåer på den enorma statsskulden snabbt leder till statsbankrutt. Det som jag dock saknar är en syn på BNP i relation till capita. Japans befolkningsprofil och tillväxt i kombination med immigrationspolitik har lett till en krympande arbetsför befolkning. Om man ser på BNP/capita så sticker inte Japan ut lika mycket, vilket för övrigt också är ett mått som borde ta större plats i Sverige (vilket Cornucopia föredömligt beskriver).

Programmet behandlar också den svenska konsumtionen och tillväxten. Mycket av gammal hederlig konsumtionskritik, och inte minst ett konstaterande av att tillväxten de senaste 20 åren till stor del är baserad på privat konsumtion och samtidigt ökad privat skuldsättning. Tim Jackson intervjuas och diskuteras också.

Sandro Scocco från Global utmaning, Mikael Malmeus från Cogito och Susanne Sweet från Handelshögskolans sustainability-grupp, är inbjudna gäster. Alla tre har en relevant och realistisk bild av våra utmaningar, även om Susanne som representant från Handelshögskolan inte kan ta ut svängarna hur som helst. När Tim Jackson diskuteras så levereras det snarare kritik från andra hållet, dvs att nolltillväxt inte är en rimlig långtidsvision – tufft att lyfta hela världens befolkning till vår levnadsstandard – det är snarare nerväxt som behövs.

Frågan om varför all fakta som finns inte kan få vårt samhälle att ta in på rätt miljöspår – precis som den grundläggande drivkraften för den här bloggen – lyftes fram och Sandro beskrev det slående som en dumskallarnas sammansvärjning. Politikerna ger helt enkelt oss väljare de enkla svaren vi vill ha, som att grön och uthållig tillväxt skulle vara lösningen på problemet. Problemet med klimat- och miljöfrågorna är att resultaten av dagens agerande ger så långsiktiga effekter, vilket vi människor saknar psykologiska förutsättningar att ta in i vår beslutsprocess. Det är den stora utmaningen.

Kan dropparna till slut urholka stenen och hinner vi styra in samhället på rätt väg, eller kommer vi att krascha rakt in i väggen?

 

Som en parentes noterade jag att Handelshögskolans hållbarhetsgäng uteslutande består av kvinnor. Det är en indikation på att hållbarhet fortfarande har en något suspekt status på Handels och därför inte lyckats locka till sig de mer karriärinriktade handelskillarna…

Biogas som gör skillnad – mer än tomma ord behövs

Ni vet hur det brukar låta när journalister uppmärksammar framtidens energiproduktion. Rapportering från ett litet utvecklingsbolag som har dragit igång med algodling, skoltävlingar där man kommit på idén att bygga minikraftverk i takavvattningen eller liknande. Det roligaste exemplet är nog när Ny Teknik rapporterade om mikrokraftverk i Hongkongs vattenledningsnät – Fullt utbyggt skulle mikrokraftverken kunna bidra med 700 kWh elenergi och minska CO2-utsläppen med 560 kg per år.”. Det är humor!

Tro det eller ej men häromdagen kunde man i landsortstidningen Sydsvenskan läsa en stort uppslagen artikel (även ettan på förstasidan) som hade en realistisk och nyanserad syn på förutsättningar för att producera biogas i volymer som gör någon skillnad – genom förgasning.

Som jag tidigare skrivit så är det en typisk vanföreställning att vi ska kunna lösa tillgång till fordonsenergi genom att samla upp matavfallet från hushåll (Cornucopia? har ett läsvärt inlägg om detta). Idag motsvarar rötad biogas ca 1% av energibehovet i transportsektorn. Om maximal potential utnyttjas (med 76% av avfallet från jordbruken) så kan det ge en tiondel av transportenergin. Förgasning är tekniken som kan ge biogas i volymer som åtminstone gör skillnad, runt fem gånger mer än från rötning.

Artikeln i Sydsvenskan visar tydligt att det inte är tekniken eller viljan från energibranschen som begränsar utvecklingen. Det som behövs är en politik som sträcker sig längre än till de tomma ord som Energiminister Anna-Karin Hatt (C) använder när hon talar om biogasen som ett av de mest resurseffektiva och miljövänliga fordonsbränslen som finns, som tex ”– Biogasen kan spela en viktig och allt viktigare roll i det svenska energisystemet”

Att biogas kanske inte bör spela så stor roll som energibärare i personbilar finns det andra skäl till. Per Kågesson, sekreterare i utredningen om fossiloberoende fordonsflotta, poängterar att gasbilar har en tendens att läcka metan och därmed avsevärt försämra bränslets klimatprestanda. Det finns många andra hål att fylla. Industriprocesser och sjöfart är två exempel där biogas från förgasning skulle kunna vara en del av lösningen.

 

Läs också: ASPO, Flute, Effekt, Ankersjö, Ståldal, Anna-Karin Hatt, Hemmamamman, Mario, Ny Teknik

Bloggrekommendation

Trädgården jorden : från fångstsamhälle till global kapitalism och därefterTrädgården Jorden är en blogg som jag precis upptäckt (tack vare länkningen till den här sidan). Gunnar Rundgren som står bakom bloggen har gedigen erfarenhet och kunskap om ekologisk odling vilket märks på de initierade inlägg som han skriver. Gunnar har skrivit boken med samma namn som bloggen, eller kanske snarare är det bloggen som har samma namn som boken. Lägg till hans blogg i din läsare!

Jag har läst nedanstående beskrivning av boken “Trädgården Jorden” och blev mycket nyfiken på den. Beställning på boken är lagd! Återkommer med recension framåt våren (det finns en del annat som ligger före på läslistan..)

Denna bok är ett brett ekologiskt och politiskt panorama över människan och planetens tillgångar alltifrån fångstsamhället till dagens globala kapitalism. Boken är inte en ekologisk enfrågebok, utan belyser de ekologiska och sociala kriserna i hela dess sammansatthet. Lösningen består inte i att laga och plåstra. För en mänsklig framtid på klotet krävs radikalt nytänkande och en grundläggande politisk omorientering.

I vår tid har industrialism, kapitalism och politisk demokrati banat väg för ett aldrig tidigare skådat välstånd. Det kapitalistiska systemet baseras emellertid på kolonisering. Marknaden är på god väg att ta över inte bara samhällena och naturen utan även våra vardagsliv, som alltmer styrs av varor och tjänster.
Det som är systemets styrka, att sätta naturens alla resurser i människans tjänst, är också dess svaghet, när resurserna tynar och ekosystemtjänsterna hotas. Och trots mer än hundra år av global kapitalism är fattigdomen skriande och orättvisorna lika stora som tidigare, då en stor del av jordens befolkning och länder inte kan dra nytta av de system som berikar andra. Inte heller får vi en bättre tillvaro och blir lyckligare av ökad konsumtion. En god framtid för oss ligger inte i ännu mer marknad. Inte heller i fler statliga regleringar. Författaren argumenterar för att stärka det civila samhället, skapa nya institutioner
och förändra våra värderingar.

…som om tomtens pung har exploderat

Föregående inlägg beskrev de aningen överdrivna reaktionerna på synnerligen triviala händelser med julanknytning. Jimmie Åkesson och SD gör såklart allt för att haka på. I det absurda jultal som Jimmie höll i en SVT-studio nerlusad med julattiraljer försöker han hävda att julen är hotad och att “vår kultur, och egentligen hela vår existens som nation, är utsatt för ett hårt tryck från diverse ideologiska grupperingar som av olika skäl ser vår svenska gemenskap som ett hot”.

Rör-inte-min-stake-Jimmie är rädd för att behöva skämmas över att ha en adventsljusstake i fönstret. Det visar på en total blindhet, eller ignorerande av en verklighet som under det senaste 20 åren har exploderat i julsymboler både i det privata och offentliga rummet. Beteendet påminner en hel del om det bisarra kampanjandet i USA mot det av Fox News myntade uttrycket “War on Christmas”. Jag skulle gissa att SD har fått inspiration och försöker dra igång något liknande i Sverige.

Jon Stewart beskriver läget på följande målande sätt:

“Since you asked the question, “Am I nuts to think there’s a war on Christmas?” it’s only polite for me to offer you a resounding, “Yes, you’re f*cking nuts.” Because, for whatever annoying local ticky-tac Christmas-abolishing story you and your merry band of persecution-seeking researchers can scour the wires to turn up, the rest of us can’t swing a dead elf without knocking over an inflatable snow globe or a giant blinking candy cane. For god’s sakes! Fox News itself is located in Midtown Manhattan, the epicenter of all that is godless, secular, gay, Jewy, and hellbound. And yet, even here, all around your studio, it looks like Santa’s balls exploded.”

 

Daily Show håller alltid en hög nivå, men i detta avsnitt matas det fullträff efter fullträff:

Lucia, Kalle Anka och osvenskhet

De senaste dagarna har det skrivits många arga insändare och inlägg i tidningar, på diverse forum och bloggar. Handlar det möjligen om misslyckandet i Doha, den ökande arbetslösheten eller bombningarna av civila i Syrien?

Nej det handlar om något så otroligt viktigt som Lucia-firande och Kalle Ankas julafton. Tydligen har en lärare på en skola sagt till ett barn att han inte fick vara pepparkaksgubbe och Disney har beslutat att klippa bort några sekunder ur ”tomtens verkstad”. Vreden som detta skapar hos vissa individer är något som både förvånar och skrämmer mig.

På den tragiska siten avpixlat verkar man ha gjort det till sin uppgift att samla alla rapporter som tyder på att man någonstans avviker på något sätt från det traditionella luciafirandet. Ungefär med samma frenesi som extrema muslimer letar efter någon eller något som avviker från det renläriga. Något som slog mig när jag skummade bland kommentarerna var att det verkade mycket populärt att använda ett nedsättande språk om invandrare.

I tisdags hörde jag en intervju i P1 med Mattias Karlsson som är huvudförfattare av SD:s principprogram. Mattias hävdade att det som utmärkte svenskheten var bland annat hänsynstagande. Så till alla kommentatorer på avpixlat och alla andra Kalle Anka-fundamentalister som säkert har ett gott öga till SD vill jag skicka med en varning; passa er så ni inte stämplas som osvenska av SD!

Och nej, att säga att man inte tycker figurerna i Kalle Anka är nedvärderande är inte att ta hänsyn om man är vit, ickejudisk svensk.

 

Andreas Cervenka svär i kyrkan

Helt plötsligt händer det.

På en söndag publicerar SvD en krönika som upprepade gånger spottar och svär i ett av den heliga tillväxtdyrkans tempel. Andreas Cervenka har tagit ut svängarna tidigare och i finans- och eurokrisens kölvatten kunnat tillåta sig en hel del obehagliga sanningar som balanserat på gränsen till vad som är rumsrent i medias finrum.

Nu tar Cervenka det till en helt ny nivå. Han inleder med att göra rent hus med tillväxtnaivisterna genom att beskriva hur en mellanstadielärare skulle kunna förklara sambanden för sina femteklassare. Han fortsätter med att lyfta fram hur naturens balansräkning ignoreras och tar fossilbranschens reserver som exempel, där bolagsvärderingarna förutsätter en utvinning av dessa reserver, trots en potentiellt katastrofal påverkan på klimatet.

Frågan är dock om inte Cervenka svär en gång för mycket när han refererar till Tim Jackson – utan att avfärda honom som romantisk drömmare… Här är ett exempel hämtat från Sydsvenskans ledarsida som visar nivån på hur tillväxtdyrkare brukar bemöta sådana som Tim.

Kanske det är början på slutet på tillväxtnaivismens allsmäktighet? Tänk om stenen kommer i rullning och fler börjar stämma in i ropen om att kejsaren är naken!

 

Hursomhelst har krönikan gett en ordentlig bloggreaktion:

Ekoteologi, Graatass’s blogg, DHE, Flute, Röda Malmö, Tillväxt-reflektera, Trulpens lilla gröna, Huddingeperspektivet

 

AB DN SvD Av MM SS Ji SB APG  Fo GP KB LT NWT1 NWT2 VK

VV granskar ekonomivetenskapen och skuldkrisen

Det är inte första gången som Vetenskapens värld har öppnat på locket och släppt ut obehagliga fakta som helst bör ignoreras för att inte störa konsumtions- och tillväxtjakten. Den här gången var det dags att syna nationalekonomerna som missade att vi var på väg in i den största finansiella kollapsen sedan 30-talet. Robert Lucas, en sån som fått Riksbankens pris (till Nobels minne), visar tydliga tecken på att han inte lyckats dra några intelligenta lärdomar av de senaste årens turbulens. Istället tuggar han på med samma orimliga modellbygge som bidragit till den instabila situationen.

Eller som den eleganta kommentaren på Lars P Sylls blogg formulerar det:

‘I have a hard time with theories that have no predictive power, certainly not when their predictive power are completely oblivious to major events. When you have not only created the theory, but also influenced the system which the theory describes, it is not acceptable to claim that it was impossible. That is blame the will of god, or call it “natural”, a way to remove responsibility from one self. To set a machine in motion and then say in’shalla is not a scientific method, nor is it an engineering method. Chicago school should know, if not they, who?’

En sökning på tv-programmet ger bara gammelmediaträffar i form av tv-guider, men i bloggvärlden har programmet gett ett helt annat gensvar:

Lars P Syll, Musik@Centrifugen, Flute, Rymdis, Mattias Larsson (C), PEAK SWE, Peter Madison, In the end  we’re all in debt, Tanja Bergqvist, Helena Palena, Den Hälsosamme Ekonomisten

Allt är inte fint bara för att det är gammalt

Gå med i Republikanska föreningen!

Läs också:

Monarkiordbajs deluxe

Sekulär republik

Kungahusets nazister

Peak monarki

 

 

 

“USA kan snart bli världens största oljeproducent”

Ok. Det är snart val i USA. Det är ganska grova grepp som tillåts. Klart att man ska få invagga genomsnittsamerikanen i en känsla av allt faktiskt är som förr och att lite “Drill baby, drill” jävlar anamma minsann kan få ordning på läget. Genomsnittsamerikanen som tycker att Ford F-150 är en typisk familjebil. Ford F-150 väger ca 2,5 ton och ska helst ha en V8 på 300-400 hk. Den har varit USAs mest sålda bil 24 år i sträck.

Men är det inte lite väl magstarkt att påstå att USA snart kan bli världens största oljeproducent? Nyhetsbyrån AP har en hyfsad global spridning. Googling på rubriken “US may soon become world’s top oil producer” ger redan efter två dagar ca 36 000 träffar!

Med sådana rubriker i ryggen behöver man inte vara bekymrad över sånt trams som att oljan inte skulle räcka till för den gudabenådade friheten att få nöjesköra stan runt i en lätt lastbil. Inte för att vi hanterar våra känslor för bilen så mycket rationellare, men ändå.

Nu behöver man ju inte leta så länge för att hitta någon som drar ner brallorna på AP-artikeln. En artikel som för övrigt felaktigt placerade USAs peak-oljeproduktion till 1985, inte 1970 som är det korrekta året. I Washington Post kan man läsa artikeln “The U.S. isn’t quite ready to catch up with Saudi Arabia on oil”. Där visas det tydligt vilket trick som använts. Så här ser oljeproduktionen ut i dagsläget:

Jänkarna har alltså haft ett ordentligt upptick i kurvan, men det är fortfarande inte i närheten av Saudierna.

AP har kört med det vanliga Orwellska knepet att definiera USAs oljeproduktion som “Total Oil Supply”, dvs inte bara vanlig råolja utan även flytande gas (LNG) och biobränsle. LNG är i dagsläget ganska långt ifrån ett substitut till olja och biobränsleframställning är ju som vi vet ganska energikrävande (inte minst den majsbaserade i USA).

Googling på “The U.S. isn’t quite ready to catch up with Saudi Arabia on oil” ger 737 träffar.

Mer demokrati? Öka transporterna!

Mycket jobb har lett till uppehåll i  bloggandet, men efter att hört ett avsnitt av OBS i P1 så kliade det i fingrarna. Mycket ska man höra innan öronen trillar av, men ibland är man förvånad över att de fortfarande sitter kvar.

Det som fick mina öron att snurra några varv var när Anders Ydstedt (mer om honom senare) läste upp en text som mycket enkelt kan sammanfattas i följande tre punkter:

1. Fri rörlighet har alltid varit en förutsättning för demokrati och frihet

2. Det finns politiker och byråkrater som vill planera, reglera och ransonera resandet, främst motiverat med miljöskäl

3. Historien har många gånger visat hur ny teknik som ökar mobiliteten motarbetats politiskt. Den smarta strategin är att ta bort störningarna av den ökade mobiliteten istället för att motarbeta den.

Nämen, att ingen tänkt på det! Varför har vi överhuvudtaget samhällsproblem – vi kan ju bara ta bort störningarna!

Genom att totalt blanda bort korten och koppla ihop strävan mot en långsiktigt hållbar mobilitet med antidemokratisk politiska maktmedel så kan ett otränat öra (och hjärna) säkert uppfatta munvädret som dagens sanning. Läs gärna detta praktexempel på svartmålande genom negativa, men ack så irrelevanta, associationer:

“Begränsningar av rörlighet handlar om makt. Före 1860 krävdes det inrikespass för varje resa inom Sverige. Inrikespasset användes för att hålla kontroll över spridandet av politiska illäror, spioneri eller anstiftande av uppror. Inrikespasset var också ett sätt att kontrollera handeln under en tid då flödet mellan stad och landsbygd gav viktiga skatteintäkter.  Sverige var på intet sätt ensamt om att kontrollera resandet. Berlinmuren var kanske den tydligaste symbolen för reseförbud och än i våra dagar utgör begränsning av rörelsefriheten ett viktigt verktyg för att upprätthålla diktaturer.”

Utan minsta skam i kroppen (?) framställs lågprisflyget, tillgängligt för alla, som en lans mot elitens försök att undanhålla den vanliga människan från livets goda – och mot diktaturers förtryck:

“På 1800-talet kritiserade den brittiska eliten Thomas Cook som gav vanliga människor möjlighet att göra helgutflykter med de nya järnvägarna. Nu när vi håller på att få ett flyg tillgängligt för alla höjs på samma sätt protester mot lågprisflyget. I Sverige var det den livliga ångbåtstrafiken över Öresund på 1860-talet som omöjliggjorde passkraven.”

Lena Ek som ju har tagit några steg mot en mer verklighetsförankrad miljöpolitik får sig givetvis en släng av sleven när hon citeras följande: ”Ja vi behöver minska trafiken. Det behövs om vi ska klara våra ambitiösa klimatmål. Detta är vår tids ödesfråga.”

Dessa diktaturens fähundar! Vilken tur att vi har Anders Ydstedt som vågar säga ifrån.

En mer nyktert tänkande varelse skulle kunna fundera på vad effekterna blir av minskande råvarutillgång i kombination med en alltmer ökande efterfrågan i de delar av världen som jobbar hårt på att komma ikapp vår råvaruförbrukning, som tex Kina och Indien. En slutsats skulle då kunna vara att det finns mycket som vi behöver göra för att agera proaktivt och reducera de negativa effekterna (inte minst demokratiska) av den mobilitetsminskning som vi har framför oss, planerad eller ej.

Givetvis börjar man undra vad denne Anders är för filur som har låtit tankarna fara ut i tangentens riktning på ett så ogenerat sätt. Efter lite surfande så börjar pusselbitarna falla på plats.

Det visar sig att Anders är medförfattare till boken “Far och Flyg”. På Timbros hemsida beskrivs den på följande sätt:

“Ett mobilitetsmanifest som förklarar och försvarar rätten att resa. Den visar också på den konflikt som mobilitetsfrågorna skapar i politik och samhällsdebatt.

Kontrollerande myndigheter, auktoritära stater och välmenande miljövänner försöker ständigt reglera och förbjuda allt från cyklar till lågprisflyg. Synliga och osynliga murar har byggts kring flyktingar, solresenärer, tågluffare och affärsmän.

Den här boken har ett positivt budskap: att mobilitet och resor inte är ett nödvändigt ont, utan en viktig del av det öppna samhället. Det finns ett direkt samband mellan fysisk och social mobilitet. Den som motsätter sig resande motverkar därmed också den sociala mobiliteten.”

Att Maria Rankka också har ett finger med i boken är helt i linje med den kvalitetsimage som hon håller på att etablera – hon figurerade också i ett av 2011 års absoluta lågvattenmärke “Svensk vindkraft – 215 miljarder senare”.

Av någon anledning (kontakter..) lyckas Timros fria fantasier få ett relativt starkt genomslag i media. Så även när man i stort sett med djupt allvar framställer det som en mänsklig rättighet att få flyga till Thailand en gång om året. Expressen och SvD är två exempel där alstret ynglat av sig.

Anders som är delägare i Scantech Strategy Advisors och arbetar med strategisk rådgivning inom kommunikation för företag och organisationer lägger ju givetvis inte ner så mycket jobb på att sprida mobilitetsevangeliet för sitt egna höga nöjes skull. Timbro har ju visserligen en hyfsad kassa för att sponsra allehanda drömmande och kan säkert ha stått för fiolerna. Det som oroar mig är om det finns något företag i mobilitetsbranschen som har lagt pengar på den här kampanjen. Om den typen av stoppa-huvudet-i-sanden-tänkande är representativt för delar av svenska näringsliv så undrar jag vart det är på väg!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...