Archive for the 'media' Category

Page 3 of 5

Kollaps, David Jonstad

David Jonstad, en av eldsjälarna bakom Effekt (skaffa en prenumeration om du inte redan har en!), har gett ut en bok om vårt samhälles kommande tillbakagång till en lägre komplexitetsnivå – vår civilisations kollaps.

Boken börjar med en beskrivning av den industriella civilisationens kris som vi är på väg in i. David gör en gedigen genomgång av de tre E:na – Energi, Ekologi och Ekonomi. Mycket bra sammanställning och effektfulla liknelser, som tex att det krävs 700 miljoner cyklister som cyklar dygnet runt för att producera den energi som förbrukas i Sverige.

Andra delen fortsätter med intressanta beskrivningar av andra civilisationers uppgång och fall med tydliga paralleller till situationen i vår civilisation. En viktig poäng i den historiska tillbakablicken är hur kollapsen inte är en ögonblickshändelse. Romerska rikets kollaps som tas upp i boken är ett bra exempel.

Den tredje delen blickar framåt och resonerar om vad man kan göra för att möta civilisationens nedgång.

“Kollaps” är en bok som borde vara obligatorisk läsning för vår lands alla tillväxtnaivister. Tyvärr lär den vara långt ifrån alla topplistor och har inte skapat någon vidare mediestorm, men kul att den inte har gått helt obemärkt förbi, tom TV4:s morgonsoffa har gästats av David!

Mina huvudinvändningar berör den sista delen av boken. I de första delarna betonas kollapsens långsamma tillbakagång, men när det handlar om vad vi kan göra så är det mer på nivån att man ska övertala hyresvärden om att få odla grönsaker på innergården eller att förstå hur kroppen reagerar när de grundläggande behoven inte tillfredsställs. För egen del satsar David och hans bekanta på en relativt självförsörjande ekoenhet ute på landet.

Visst är det stora utmaningar som vårt samhälle står inför, men att backa tillbaka till ett individperspektiv och inte försöka hantera situationen på ett övergripande plan är lite väl defensivt för min smak. Hoppet från dagens överflödssamhälle till en situation där villagräsmattorna blir potatisodlingar kan säkert gå snabbare än många föreställer sig, men är faktiskt inte så sannolik. Om Sverige slipper svarta svanar som startar krig så finns det en oerhört stor effektiviserings/besparingspotential där mycket kan avstås och resurser kan omprioriteras innan vi behöver skära på kaloriransonerna.

Det hade varit betydligt intressantare och mer relevant att i den tredje delen lyfta fram idéer om vad som kan göras för att hantera situationen på nationellt plan.

Miljönämnden i Mora/Orsa får pris!

Jag nämnde kort i ett tidigare inlägg hur miljönämnden i Mora/Orsa hävdade att tv- och mobiloperatörer skulle reducera strålningen från sändarstation från fullt normala 500000 nanowatt till 50 vid en klagande mans fastighet, eftersom han ansåg att det var en för honom dräglig nivå då han led av elöverkänslighet. Det är ingen tvekan om att elöverkänslighet leder till en besvärlig situation för de drabbade – med konkreta fysiska besvär. Men det är också oomtvistat (åtminstone vetenskapligt) att orsaken är psykosomatisk.

Därför är det en synnerligen välförtjänt utmärkelse till årets förvillare 2011, som miljönämnden i Mora/Orsa tilldelas av Föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Det verkar dock som om det finns konkurrenter till utnämningen. Idag rapporterade Ekot om sjukhuset i Falköping som “elsanerat” ett mottagningsrum för ca en mille..

Intressant att elöverkänslighet lyckats bli så etablerat att det nästan är en accepterad diagnos, trots att det är så enkelt att blindtesta.

Jag rekommenderar debattinlägget i Aftonbladet av Mats Pertoft, styrelsemedlem i elöverkänsligas riskförbund, missa framförallt inte kommentarerna! Mats är även riksdagsledamot för MP. När jag läser eller hör uttalande från miljömuppar som honom så får jag ofta ett lätt illamående och yrselkänslor. Tror ni att det är möjligt att etablera någon form av frizon och sanera den offentliga debatten från honom och hans gelikar?

Vindkraftsdebatt 2012

För oss som gärna vill se en balanserad vindkraftsdebatt baserad på fakta har 2011 varit ännu ett tråkigt år. Svenskt Landskapsskydd med hang arounds har kämpat på som små illrar. Och deras fabulerande har fått en otrolig genomslagskraft i media. Eftersom deras byxor hänger löst och har blivit nerdragna ett flertal gånger, samtidigt som de får stort medieutrymme, så verkar det som om vindkraftsdebatten har hamnat i den klassiska båda-sidor-måste-ges-utrymme-fällan. Och säkert sitter en och annan debattredaktör som är rädd för att det ska dyka upp vindsnurror i närheten av sommarstället.

Den utmärkta sidan Ekologistas har gjort en elegant sammanställning av antivindkraftlobbyns pseudoargument och visar på den låga substansnivån. Precis som Ekologistas konstaterar så finns det bara ett argument som det inte går att avfärda – “jag vill inte ha en snurra i närheten av mitt hus”. Lyckligtvis har Sverige det väl förspänt även på det planet. Vi har ett synnerligen glest befolkat land med relativt få som berörs och långa kuster för havsvindkraft.

För att lösa den globala energiförsörjningssituationen behöver vi kompromissa. En snabbare process för tillståndshanteringen med mer begränsningar i möjligheterna att överklaga och förhala behövs. På samma sätt finns det all anledning att se över begränsningarna för vattenkraften, som att bygga ut de älvar som saknar kraftverk, men inte minst att säkerställa generösa regleringsmöjligheter för befintliga kraftverk. Vattenkraftsdammar är ett billigt och effektivt sätt att balansera elproduktionen. De fördelar som reglerbegränsningarna ger för lokal flora och fauna måste vägas mot dyrare och ur ett globalt perspektiv sämre balanskraft som tex gaskraftverk.

Men det första steget är som sagt att få till en hyfsad nivå på vindkraftsdebatten. Under 2011 så var det framförallt två stora lobbyaktioner som antivindkraftsgänget kunde spinna på. Dels den uppblåsta kostnaden (300 miljarder, som 1 år senare avviker med 133%) för vindkraft med Jonny/Marian/Svenskt Landskapsskydd/mfl som avsändare, dels en variant på samma tema där Timbro presenterade en rapport med sensationellt låg kvalitet.

Som sagt fick det en oerhörd spridning i media (tänk om det hade funnits någon form av källgranskning..) utan att ifrågasättas i någon större utsträckning. Här är några exempel på tidningar där Fagerström & Radetzkis 300 miljarder gavs frikostigt utrymme:

Dagens Nyheter ekonomi, Ny Teknik, Norrländska socialdemokraten, Norran, Gotlands tidningar, Helsingborgs dagblad, E24, Dagens PS, Kristianstadsbladet, GT-Expressen, SR, Metro, Kuriren, Skogsland, Norrteljetidning

Tyvärr är det svårt att göra sakliga bemötande när motparten håller sig på dagisnivå. Så när media publicerar något nytt trams utan substans från antivindkraftsmaffian – upplys gärna vederbörande tidningsredaktör om hur han/hon misshandlar tidningens kvalitetsprofil, om det nu finns någon sådan..

Havsvindkraft

Först och främst vill jag upprepa det jag skrivit många gånger tidigare. Det finns ingen enkel lösning. Omställningen av vårt energisystem är komplex, politiskt besvärlig och dyr. Även om vi skulle strunta i klimathotet och köra på med fossilt så kommer vi inte undan. Inom en kraftinvesteringscykel så kommer ökad efterfrågan och minskad tillgång att pressa dagens fossilbaserade struktur hårt.

Det finns inte något enskilt kraftslag som kommer att ge oss energin vi behöver. Varken kärnkraft eller vindkraft. För den som fortfarande drömmer om att förnyelsebar energi kommer att flöda obegränsat så rekommenderas boken “Sustainable energy without the hot air” där pedagogiska räkneexempel visar på svårigheterna att ersätta dagens fossila energi med förnyelsebar. På samma sätt räcker inte heller en kärnkraftsutbyggnad till.

Vindkraft och kärnkraft kommer däremot att bli två av flera viktiga energikällor som tillsammans med betydande energieffektiviseringar kan få kalkylen att gå ihop.

När det gäller både vind och kärnkraft är det vanligt med åsiktsyttringar av samma låga klass som i klimatfrågor. I Sverige har den extrema antikärnkraftslobbyn blivit betydligt mer perifer under senare år, skillnaden mellan debatten i Sverige och Tyskland är milsvid. Tyvärr håller miljöpartiet dock krampaktigt fast vid sin antikärnkraftpolitik. Förmodligen finns det för många insnöade miljömuppar i partiet som man inte vågar gå emot.

Antivindkraftsfanatikerna kör hårt med sina propagandaattacker, men jag är övertygad om att vindkraftbranschens övergång till industriell skala kommer att mala ner motståndet till smågrus. Det finns alldeles för mycket potential och kapital. Den nystartade bloggen Havsvind.se är ett exempel som visar på vad som börjar hända. Bloggen har startats av wpd Sverige. Wpd är en tysk vindkraftkoncern som varit med och realiserat 2000 MW vindkraft (1,6 miljarder euro) och har en projektportfölj på 7000 MW på land och 10000 MW till havs. Alltså ingen aktör som lirar i gärdsgårdsserien längre.

På bloggen finns det ett intressant inlägg som lyfter fram de stora fördelarna som havsbaserad vindkraft i Östersjön har jämfört med tex Nordsjön. Ett bevis på att det stämmer är den satsning utanför Öland som E.ON har dragit igång. De 48 MW havsbaserad vindkraft som byggs där finansieras på samma villkor som landbaserad vindkraft, till skillnad från de  anläggningar som byggs vid tex Englands kuster och som är beroende av mer gynnsamma stödsystem.

Sveriges gynnsamma förutsättningar för vindkraft och balansering (vattenkraften) av densamma lägger grunden för en betydande industri för energiexport.

Vilse i pannkakan – jag saknar dig!

Nu har jag visserligen ganska diffusa minnen av min barndoms tv-program och kan inte berätta speciellt mycket om vad “Vilse i pannkakan” egentligen handlade om, men jag har svårt att tro att det skulle vara värre än mycket av det som barnen matas med idag.

Det statliga mediabolaget har fortfarande en kvalitetsstämpel även om man jobbar på att tvätta bort den. Häromdagen när jag var hemma med sjukt barn fick jag uppleva vilka sedelärande historier och sensmoraler som riktas till dagens förskolebarn:

Hanna är en anka som producerar TV-tittare till reklamannonsörer genom att låta barn ringa in till tv-programmets “hjälplinje” och sedan hjälpa dem med råd och vägledning.

I aktuellt avsnitt inleds Hannas hjälpstory med att visa hur den lilla grisen Petra berättar hur mycket hon tycker om att leka och böka i leran. Eftersom hon stinker blir hon mobbad (du stinker, du stinker) av de andra barnen och får inte leka med dem. Petra blir ledsen och bestämmer sig för att ringa till Hannas hjälplinje. Hanna ber Petra komma hem till henne så att problemet kan lösas. Först säger hon till Petra att tvätta sig, men det funkar inte. Då rycker Hannas kluriga son in och lurar ner Petra i ett bubbelbad för o leka med bubblorna..

Petra blir ren och Hanna kommer äntligen på ett upplägg för sin reklamfilm som hon tänkt spela in. Petra får äran att agera i reklamfilmen. När Petra sen kommer till skolan är alla hennes problem lösta. Nu när hon luktar gott och är fräsch och fiiin som alla de andra så blir hon populär, inte minst eftersom hon de andra barnen har sett henne i TV.

Klart att barn ska mobba skiten ur avvikare! Kom ihåg att det aldrig är för tidigt för dina barn att börja bygga sina personliga varumärken. Popularitets-branding är en svår konst, lika bra att börja lära sig hur det går till i 3-5-årsåldern. Tänk vilken vacker saga!

Världsbilder

Du som läser det här har sannolikt en hyfsat realistisk bild av de utmaningar som världens står inför när det gäller energiförsörjning.  Det finns många som inte har en realistisk bild. Jag har i några tidigare inlägg (tex här, här, här och här) uppmärksammat hur rena önskedrömmar publiceras i diverse mer eller mindre respektabla nyhetskanaler. Om du mot all förmodan skulle tillhöra den vilseledda majoriteten (tja, majoriteten har väl ingen uppfattning överhuvudtaget i frågan) som tror att okonventionell gas och olja (shale gas, tar sands, etc) i kombination med nya fyndigheter gör att vi kan luta oss tillbaka så rekommenderar jag att läsa de länkade inläggen.

Som en parentes i dessa Durban-tider är det intressant hur totalt frånvarande klimatfrågan är när det pratas om utvinningsmöjligheter. Ett intressant exempel är Norge som ju gärna vill framstå som klimatduktiga – så länge det inte begränsar deras möjligheter att exploatera nya olje- och gasfyndigheter. Skit samma om det är i den arktiska regionen. Läs i European Energy Review om Norges nya energiminister Ola Borten Moe, som gör klart att det är full fart framåt som gäller.

Det som egentligen fick mig att skriva det här inlägget var en artikel på Smartplanet.com av Chris Nelder som på ett mycket bra sätt förklarar varför energijournalistiken är så undermålig. Du småler säkert och tänker på de braskande rubrikerna i DI som dyker upp så fort det har gjorts ett oljefynd i nivå med några veckors förbrukning. Eller när det beskrivs hur Brasilien ska förse världen med djuphavsolja, trots att de inte kunnat exportera några nämnvärda mängder av den redan betydande produktionsökningen. Eller meningslösa TT-artiklar av typen – “vindkraftparken kan ge el till minst en halv miljon hushåll”. Det finns gott om exempel.

Precis som Birger Schlaug beskriver så är det inte mycket bättre ställt med journalistiken när det gäller klimatfrågan. I linje med logiken att ge motståndarna utrymme för att låta båda sidor komma till tals, så bör det alltså tillämpas även i andra frågor. Miljökontoret i Mora och Orsa var tydligen inne på det spåret när de ville kräva åtgärder av mobil- och tv/radio-operatörer så att strålningen reducerades från fullt normala 500000 nanowatt till 50 vid en klagande mans fastighet, eftersom han ansåg att det var en för honom dräglig nivå..

En from förhoppning är att denna blogg åtminstone ska kunna få någon enstaka individ att förstå ett och annat samband lite tydligare än om man bara följer huvudfåran.

Bradley Manning – får han träffa tortyrexpert?

I början av året uppmärksammades det under vilka tortyrliknande förhållande wikileaks-Bradley hålls fängslad, läs mer om det här. Nu när han suttit i isoleringscell i snart ett och ett halvt år börjar det närma sig rättegång. Det är ingen vågad gissning att militären vill se en dödsdom, vilket ligger inom räckhåll.

FN:s tortyrexpert har anhållit om möte i enrum med Manning, men  blivit nekad. Att en FN-rapportör blir nekad tillträde i ett fall som detta är fullt normalt – om det gäller fångar i ett land som tex Kina, Iran, Nordkorea, eller liknande..

Positivt att 64 EU-parlamentariker, bla Henrik Alexandersson, uppmärksammar fallet genom ett brev till Obama, mfl. I brevet passar man också på att ge en känga åt att någon som agerat som whistle blower hotas av dödsstraff. För alla som sett Collateral Murder (ett av dokumenten som läcktes) så är det uppenbart att det Manning gjorde var moraliskt rätt.

Logik? Hallå, var finns du?

Ibland när jag är ute och flyger (nej, jag har inga moraliska betänkligheter – energisystemet/samhället kommer aldrig att ställas om för att enskilda individer är duktiga, men för min egen sinnesfrid försöker jag dock undvika onödig överkonsumtion) så händer det att olyckan är framme. Helt plötsligt sitter man där utan att ha något vettigt att läsa eller göra. Då händer det att jag plockar fram flygplanstidningen.

I senaste numret av Scanorama (SAS tidning) fanns det en reklambilaga som handlade om energin i vårt samhälle. Det fanns en hel del inskränkta/grönmålande beskrivningar om hur världens totala förbrukning kommer att fortsätta öka länge till, hur nya miljövänliga lösningar ska ta över samtidigt som kol och gas kommer att vara fortsatt viktiga energikällor. Kol och gas sägs dessutom räcka i många hundra år till – om förbrukningen håller sig på dagens nivå. Alltså alldeles ordinärt motsägelsefullt och orealistiskt.

Men det var när jag kom till stycket om peak oil som det började hända grejer. I texten inledde man med att hänvisa till att vissa forskare säger att “peak oil” redan är här. Efter förklaringen av själva begreppet fortsätter man med “It will merely become more expensive and more difficult to extract. In the end, as production costs increase, it will be substituted by other energy sources.”

Ah! Så skönt, då är det ju alltså inte något problem även om peak oil redan är här. Om det är någon som tycker att det var offensiv argumentation så kan jag bara säga “you ain’t seen nothing yet”:

“Some scientists, on the other hand, maintain that it will be a long time before the economically viable oil reserves are exhausted. Russia and Saudi Arabia are the world’s two largest oil producers. Their economies are highly dependent on energy export and it will be difficult to politically hinder or decrase the supply of oil”

Visst är det en ovanligt kreativ förklaring till varför peak oil är omöjligt? Eftersom de stora oljeproducenterna är beroende av sina oljeintäkter och de inte låter sig påverkas av politiska påtryckningar så kommer oljan helt enkelt att flöda länge till.

Ett annat guldkorn på temat intressant logik hittade jag i Sydsvenskans artikel om att vi numera är sju miljarder. Rubriken på en artikel är “Med rätt politik och ny teknik kan alla bli mätta”. Intressant tänkte jag. Kul att de skriver något om vikten av en resurssnål livsmedelsproduktion och konsumtion. Gissa om jag blev snuvad på konfekten. Jag citerar:

“I debatten om livsmedel påstås ofta att minskat köttätande skulle lösa många problem. Riktigt så enkelt är det inte, menar Lisa Sennerby Forsse [rektor på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU]. Även om 40 procent av allt som kommer ut från jordbruket på jorden har anknytning till djurhållning. – 1,3 miljarder människor är beroende av boskapsskötsel för sin överlevnad. Av dem äger nästan hälften ingen jord utan lever bara på djuren. – Dessutom ökar efterfrågan på både kött och mjölk efterhand som fler får det bättre. Det är snarare bättre djurhållning för mer avkastning som är lösningen.”

Egentligen är kommentarer överflödiga, men eftersom det har hänt att en och annan kommentar till inläggen här på bloggen visar på en bristande logisk förmåga hos en minoritet av läsarna så ska jag förtydliga.

1. De 1,3 miljarder som lever på sina djur tillhör definitivt inte den kategori som står för överkonsumtionen. Utöver att deras köttintag med säkerhet inte ligger i topp (jämför gärna länder där man är beroende av boskapsskötsel med typiska i-länder i denna tabell) så bedriver de en djurhållning för att det inte finns alternativ. Den mark som tas i anspråk är för lågavkastande för att kunna odlas upp. Smått absurt att snacka bort minskad köttkonsumtionen med det argumentet.

2. Det andra påståendet från Lisa är att efterfrågan på kött ökar och att vi därmed måste öka produktionen. Lisa menar att det inte är så enkelt som att minskad köttkonsumtion skulle lösa många problem. Men på vilket sätt anser hon att ökad produktion är en bättre lösning (och mer sofistikerad..)? Lisa har helt enkelt svårt att inse att det finns fysiska begränsningar i vår värld. Ökad efterfrågan leder tyvärr inte alltid till ökad produktion.

Och än en gång kan vi alltså säga ajöss till logiken.

Det finns forskning som visar att det finns två olika typer av tänkande, det intuitiva (baserat på erfarenhet och vana) och det mer fokuserade ansträngningskrävande. Kanske det kan vara en förklaring till att det dyker upp så mycket bristande logik just när det handlar om övergripande förändringar som ställer den invanda verkligheten upp och ner.

 

 

Oljeoptimism möter verkligheten

Jag skrev om oljeoptimisten Daniel Yergin och hans sanslöst inskränkta artikel i WSJ. Det är skönt att se att det finns reaktioner. Harward Business Review är ett starkt varumärke, men såklart med något mer begränsad räckvidd än WSJ. På HBRs blogg finns ett bra bemötande av Yergins svada. Tyvärr lär dock författarna inte bli inbjudna till talkshows där de får marknadsföra sina böcker på samma sätt som Yergin.

Här kommer några utdrag ur artikeln:

“Daniel Yergin’s typically sunny outlook on oil in his recent Wall Street Journal piece, “There Will Be Oil,” suggested that technology and new energy discoveries would avert any of the economic disasters portended by peak oil. We found Mr. Yergin’s dismissal of these risks premature and repetitive. After all, he has asserted since 2004 that global oil production was nothing to worry about, and that there would be few effects on the economy.

As Shell, Chevron, Total, the IEA, and a host of other serious observers have openly declared since 2005, the age of cheap and easy oil has ended. The “oil” that’s left is progressively expensive, difficult, risky, marginal, and fraught with secondary effects like increasing carbon emissions, demand for water, and competition with food.

A wide spectrum of agnostic analysts with decades of distinguished service in the oil industry and its press have addressed this. We like the formulation of petroleum economist Chris Skrebowski, which defines peak oil as the point where “the cost of incremental supply exceeds the price economies can pay without destroying growth at a given point in time.”

The connection between oil shocks and recessions has been understood for decades. We have ample historical evidence that when petroleum expenditures reach 5% of GDP, recession typically follows. Annual energy expenditures rose from 6.2% of U.S. GDP in 2002 to a painful 9.8% in 2008, which was immediately followed by an economic crash. And now oil is sending energy expenditures back above 9% of GDP, just as we see fresh indications that the recession persists. This is not a coincidence.

Peak oil poses a host of systemic risks to the global economy, and will increasingly disrupt supply chains in our globalized world. Contra to Yergin’s view that Ricardian Comparative Advantage will produce abundant oil for export, oil-producing nations will continue to feed their domestic populations, leaving less for sale on world markets. OECD consumers will be increasingly priced out of oil markets as their disposable income adjusts downward to reflect energy costs.”

Författarna har också skrivit ett kompletterande inlägg på GetREALlist där de också länkar till ett antal bra bemötande av Yergins artikel (bla vår svenska nestor Kjell Aleklett),  En annan rolig detalj i sammanhanget är ASPO USAs vadslagningsutmaning riktad mot Yergins analysverksamhet. 100 000 USD står på spel, om bara Yergin hade vågat anta utmaningen!

Kanske en idé för svenska ASPO att ta efter? Utmana tex Marian Radetzkis på en oljeprisprognos. Enkla pengar, men inte minst möjlighet till lite uppmärksamhet!

Läser Johanna Koljonen Cornucopia?

För ett tag sedan skrev jag om att det började dyka upp uttalanden och artiklar som visade på att det började bli alltmer accepterat att erkänna riskerna och se att en ordentlig recession hotar stora delar av den globala ekonomin. Sedan dess har utvecklingen exploderat och helt plötsligt är det mainstream att prata om att europrojektet mycket väl kan krascha, att det tar 10 år innan återhämtningen kommer, osv.

Nu börjar insikter även dyka upp i sektorer lite längre från den ekonomiska huvudpulsådern. Kulturjournalisten Johanna Koljonen har skrivit en krönika i det senaste numret av Fokus. Hon inleder den såhär:

“År 2008 var vi 48 timmar ifrån en situation då pengarna hade börjat ta slut i bankomaterna, läser jag i Guardian på nätet. Situationen i dag hotar bli mycket värre.”

Sedan refererar hon till samtal med finansmarknads-, EU-, o dylika experter, som sammanfattas så här:

“Grader i helvetet diskuteras och när det gäller möjliga åtgärder går meningarna isär, men läget i världen är entydigt katastrofalt och det lär bli värre innan det blir bättre.”

På det sätt som hon formulerar sig får jag dock en känsla av att Johanna snarare har varit en trogen läsare av bloggar som tex Cornucopia eller Flute!  Inte minst när jag läser följande:

“Men jag vet att jag, liksom de flesta av mina anhöriga och vänner, jobbar med saker som i ett kortsiktigt perspektiv är helt onödiga för samhället: filmkritik, typografi, serie­romaner, humanistisk forskning, tygpåsar med roliga tryck och appar som varnar för lapplisor. Om du bara gör en sak den här veckan, vill jag ropa åt mina grannar, kolla vad du realistiskt kan få för bidrag om du plötsligt inte kan försörja dig, vad du har för skulder, vad du skulle kunna rädda. Svaret kan vara en kalldusch och det vore oansvarigt att inte planera därefter.”

Att hon avslutar dystopin med en förhoppning om att komma ut ur mörkret och gå en ljusare värld till mötes med en “välfungerande ekonomi med långsiktig hållbarhet och social rättvisa” tycker jag är helt rätt inställning. Det är viktigt att också se de möjligheter som ett paradigmskifte för med sig, även om det blir jobbigt på vägen.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...