Archive for the 'Miljö' Category

Page 2 of 6

Jordbruksverket och köttpaniken

Ok. Jordbruksverket har tagit sig i kragen och plitat ihop en riktigt vettig rapport. Sammanfattningen visar på en mycket balanserad och nyanserad bild av hur vi når en hållbar köttkonsumtion och vad som gör den hållbar. I slutet av sammanfattningen uttrycks att offentliga styrmedel behövs. Koldioxidskatt på kött är ett av flera tänkbara styrmedel “som kan övervägas”. Reaktionen på rapporten har under dagen varit explosionsartad och det är just den korta, i sammanhanget mindre väsentliga, formuleringen om möjligheten att använda skatt som styrmedel som får blodet att börja koka och köttpaniken att sprida sig. Kött är känslor.

Huvuddelen av gaphalsarna har förmodligen inte ens läst sammanfattningen av jordbruksverkets rapport.

I korta ordalag så uttrycker Jordbruksverket följande i rapportens sammanfattning:

Köttkonsumtionen i västvärlden behöver minska ur ett växthusgasperspektiv och för att jordens resurser ska räcka till fler. Det finns positiva miljövärden av köttproduktion som för att bevara naturbetesmarker. Det finns en konflikt mellan klimatpåverkan och djurskydd eftersom intensiv inomhusproduktion ger lägre utsläpp, samtidigt som den intensiva produktionen ökar förbrukningen av antibiotika. Bättre märkning är ett sätt för att konsumenter ska välja bort köttet som är sämst ur ett hållbarhetsperspektiv, men det räcker troligen inte med frivilliga åtgärder. Offentliga styrmedel som tvingande regler och ekonomiska styrmedel som miljöskatter och subventioner är också tänkbart. Information, utbildning, forskning och utveckling är också viktigt. Koldioxidskatt baserad på schabloner för hur mycket olika sorters kött släpper ut av växthusgaser är också ett styrmedel som kan övervägas, dock är det förknippat med svårigheter att genomföra det på ett effektivt sätt. Köttkonsumtion bör sättas i relation till annan konsumtion som boende, resande och shopping som också behöver förändras i mer hållbar riktning.

Alltså verkligen inga konstigheter att hänga upp sig på. Om man höjer blicken och försöker släppa den känslomässiga köttkopplingen så är det uppenbart hur ohållbar vår nuvarande nivå av köttkonsumtion är (däremot inte sagt att vi behöver bli vegetarianer). Det var inte heller lätt att kampanja mot rökning på 60-talet, kvinnors rösträtt i början av seklet, etc. Vår tids uppvaknande drivs av att vi så smått börjar bli tvingade att inse hur vi närmar oss jordens resurstak. Köttkonsumtionen är en av många yttringar som ur ett känslomässigt perspektiv förmodligen bara kan jämställas med hur vi måste omdefiniera vårt förhållande till bilen.

Effekt finns ett läsvärt inlägg på temat. Jag rekommenderar också den här bloggens sammanfattning av inlägg på temat kött. Cornucopia? har skrivit ett av sina mindre genomtänkta inlägg där han helt verkar ha missat vad Jordbruksverket uttrycker. Cornucopias har ju rätt i att dagens produktionsmetoder är ett grundläggande problem som också leder till ohållbar konsumtion, men det är ju inget som motsägs av jordbruksverkets rapport. Kanske lätt att se rött och missa nyanserna när man är djuruppfödare och dessutom inte har varit överens med Jordbruksverket i många andra tidigare frågor?

Frågan har som sagt fått en hel del utrymme redan under dagen:

SR SR2 HD SkD AB SvD SvD2 

Blogg 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17

Det är bara för Jordbruksverket att tacka och ta emot för all uppmärksamhet. I verkets kommunikation i samband med rapportsläppet framgår det explicit att de inte förespråkar en skatt, men man kan ju undra om det inte är någon slipad kommunikatör som vinklat det lite hårt för att trigga någon inflytelserik mediaaktör typ TT eller AB (det ser ut som om de var först ute, 01.40 i morse).

 

 

 

Grön tillväxt – eller den miljövänligaste blöjan?

Passar på att återposta ett inlägg eftersom DN publicerat en artikel om att tidig potträning även minskar risken för urinvägsinfektion.

Om du känner småbarnsföräldrar som försöker göra sitt bästa för att minska sin miljöpåverkan så har säkert blöjfrågan varit på tapeten. Tygblöjor eller vanliga? För de miljövänner som är lite bekvämare av sig så finns det ett mellanting där man har ett inlägg som kastas, vilket de mer renläriga tycker är trams – fy för engångs! Många miljövänner känner sig helt enkelt kallade att göra en heroisk insats och kämpar på med sina tygblöjor, åtminstone för det första barnet. Om man ser objektivt på blöjduellen så visar det sig faktiskt att miljövinsten med tygblöjan inte är större än att den går upp i ånga om man kör tygblöjorna i torktumlaren. Det som jag tycker är så fascinerande är hur sällsynt det är att den miljömedvetne föräldern sällan väljer det allra bästa alternativet. Den enkla lösningen är ju faktiskt att se till att barnet inte behöver blöja! Barn idag har ofta blöja tills de är 3 år. På 70-talet var det sällan längre än till 2 år. I andra kulturer (tex Kina) sätts barnen på potta långt innan de är ett.

Jag tycker att detta är ett typiskt exempel på hur konsumtion av miljövänliga alternativ alltid ses som lösningen när det ofta går att nå en mycket större miljövinst genom att inte konsumera alls eller dra ner på användningen! Det är tom ett så inpräglat beteende att även inbitna miljövänner har svårt att se skogen för alla träd. Det finns många liknande exempel, tex bil, torktumlare och tvättmaskin, glödlampor, kläder, hemelektronik, resor – i princip alla områden där det finns konsumenter som vill ha ett grönt samvete.

Om vi siktar på ett verkligt klimatsmart och miljövänligt samhälle så måste de verkligt gröna lösningarna dominera, vilket helt enkelt innebär mindre konsumtion i vardagen. Samtidigt tror jag ändå att det kan finnas en möjlighet till grön tillväxt, åtminstone under en period. För att ställa om samhället till något mer än bara gröntvättat behövs enorma investeringar (tex inom energi, transport, jordbruk, etc) som skulle kunna ge ekonomin ett lyft. Det utrymme i hushållskassan som idag läggs på miljöbelastande varor och tjänster måste helt enkelt styras om. Och vi pratar inte om småduttande med momssatser, snarare omställningar i nivå med krigsekonomierna under andra världskriget. Ett exempel är individuella utsläppsrätter som skulle kunna vara det som verkligen satte fart på anpassningen till ett klimatneutralt samhälle! Faktiskt en lösning som rekommenderats av brittiska parlamentets miljökommitté!

Villaägare? Har du lagt undan en miljon?

IVA publicerade för några veckor sedan sin rapport om vad som krävs för att energiförbrukning i byggnader ska kunna halveras till 2050. Det är intressant läsning som på ett tydligt sätt visar att det inte på något sätt är en omöjlig målsättning, men att det krävs en hel del för att nå det. Framförallt är det hög tid att börja nu!

I förordet till rapporten lyfter man fram vikten av energieffektivisering av byggnadsbeståndet:

Energin som används i byggnader utgör ca 40% av den totala energianvändningen. Den kostar 150-200 miljarder per år. Byggnaderna har ett samlat värde av ca 10-15 tusen miljarder. Och de flesta av dagens byggnader kommer förmodligen att användas även om 100 år.

Rapporten konstaterar att tekniken för att nå målet finns redan idag.
För att minska den specifika energianvändningen med 50 procent fram till år 2050 menar IVA att det istället krävs en koppling mellan det långsiktiga målet och de regler och styrmedel som i praktiskt arbete påverkar ägarnas agerande (kanske någon som ser en parallell till klimatmålsättningarna…).

Därför behövs det:

  • Skärpta byggregler vid ombyggnad och nybyggnad, med krav på energieffektiviseringsåtgärder
  • Anpassning av bevarandekraven och undersök målkonflikter mellan arkitektoniska krav och energieffektiviseringskrav
  • Skärpta energideklarationer
  • Omvärderad hyresreglering, så även energieffektiviserande åtgärder kan utgöra grund för hyreshöjningar
  • Utredning av en kreditriskförsäkring för energieffektivisering, så även fastighetsägare med svag ekonomi kan investera i behövliga åtgärder
  • Kunskaps- och erfarenhetsspridning genom demonstrationsprojekt
  • Nationellt kompetenslyft inom energieffektivt byggande
  • Inrättande av ett renoveringscentrum
  • Forsknings- och utvecklingsprogram inom energieffektivisering av bebyggelsen

IVA poängterar också att det inte går att skjuta på åtgärderna längre:

– Vi måste börja nu, genast. Hittills har de energieffektiviserande åtgärderna bara varit en droppe i havet. Det har mest handlat om demoprojekt inom nyproduktionen samtidigt som de stora volymerna ligger i de miljontals bostäder i beståndet som behöver renoveras under perioden fram till 2050, säger Björn O Nilsson, teknisk doktor KTH och sedan fyra år vd på IVA, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademin.

IVA har också noterat problemet med investeringskalkyler som ger ett alltför kortsiktigt synsätt i en bransch som borde vara långsiktig. Jag har tidigare tagit upp hur det leder till att fastighetsägare fastnar i ett kortsiktigt tänkande. Om fastighetsägaren tex gör en tilläggsisolering så kommer den att spara (minst) lika mycket pengar om 20 år, trots att det värdet är försumbart vid investeringsbeslutet.

Rapporten lyfter också fram behovet av att driva igenom energieffektiviseringar när nödvändiga genomgripande renoveringar ändå måste göras. Under de kommande 40 åren fram till 2050 uppskattas att 75% av dagens bostadsbestånd kommer att behöva omfattande åtgärder till en investering av mellan 25 och 50 miljarder per år (ganska snart är det dags för miljonprogrammen och villamattorna från 70-talet).

Undrar hur många köpare av 70-talsvilla i attraktivt storstadsområde som räknar med en ombyggnadskostnad på 500 000 till 1000 000 för att upprätthålla husets skick? Eftersom det är ett genomsnittsvärde där miljonprogramslägenheter inkluderas så kan villaägaren räkna med att hamna i den högre delen av intervallet. Energieffektiviseringskostnaden bedöms till endast 20-40% av hela renoveringskostnaden om den genomförs i samband med ombyggnad. Det gör det ännu mer angeläget att omgående få ordning på regler och styrmedel.

Det blir också tydligt att Sverige inte kommer i närheten av visionen genom att fokusera på energieffektiv nyproduktion (dessutom finns det mycket kvar att göra där också). Jonas Frycklund och Stefan Fölster skriver om ökad nyproduktion av bostäder som ett argument för energieffektivare bostadsbestånd. Det kan man ju göra. Precis som man kan argumentera för att sopsortera plastförpackningar för att stoppa klimatförändringarna.

“On the Road to Zero Growth”

Den här bloggen startades i frustration över valet 2010. Miljöfrågor och andra globala utmaningar hamnade långt ner på listan. Ekonomidebatten höll sig som vanligt på dagisnivå, ungefär; om du röstar på oss så får du högre veckopeng. Samtidig hade vi haft ett decennium av stigande råvarupriser, peak crude oil, skenande belåning i EU och USA och inte minst en klimatsituation på väg rakt in i väggen.

Jag hade en förhoppning om att det skulle hinna vända till nästa val, men så här i halvlek ser det dystert ut. Eventuella tendenser till insikt inom S cementerades ordentligt när Steffe trädde in. Mer tillväxtfundamentalist än Annie Lööf är svårt att tänka sig. Övriga alliansare är mer än lovligt trötta när det gäller de stora frågorna. Mp som ändå har varit ett ljus i mörkret har numera gått och blivit omhuldade av ledarsidor som tillväxtrealister. Vi får se om Birger Schlaug mfl kan blanda i lite mer grönt i den miljöpartistiska grytan. V har ju visat prov på insikt (se här), men det har ju inte resulterat i någon skjuts i opinionen.

Sammantaget är det alltså inga starka ljuskällor som lyser upp den svenska politiken för tillfället.

Istället dyker det upp tecken på en allt större insikt i näringslivet. Grönmålning är visserligen fortfarande dominerande, men det blir allt fler som inser att vi närmar oss en helt ny situation där företagen måste lära sig navigera i en annorlunda värld. De stora konsultbolagen har upptäckt att en ny marknad öppnar sig. KPMG har tex gett ut en rapport som inleds så här:

“The resources on which business relies are becoming more difficult to access and more costly. Changing patterns of economic growth and wealth are likely to strain infrastructure and natural systems. The unpredictable results of a changing climate will affect physical assets and supply chains”

I finansbranschen finns det också ett antal aktörer med långsiktigt analysperspektiv som ser hur dagens situation är ohållbar. Det gäller  inte bara ur ett rent finansiellt perspektiv utan även efterfrågan och tillgång på naturresurser som tex energi, livsmedel, mineraler. Jeremy Grantham har gjort intressanta råvaruanalyser tidigare. Nu har han släppt en analys som visar hur USAs tillväxt är på väg att konvergera mot noll:

“The bottom line for U.S. real growth, according to our forecast, is 0.9% a year through 2030, decreasing to
0.4% from 2030 to 2050 (see table on Page 16). This is all done presuming no unexpected disasters”

Federal Reserves styrning kommenterar han så här:

“Investors should be wary of a Fed whose policy is premised on the idea that 3% growth for the U.S. is normal.
Remember, it is led by a guy who couldn’t see a 1-in-1200-year housing bubble! Keeping rates down until
productivity surges above its last 30-year average or until American fertility rates leap upwards could be a
very long wait!”

Det börjar likna upp-och-ner-vända-världen. Kanske bara en tidsfråga tills näringslivet börjar pusha politiken till en radikalare miljöpolitik.

Ett annat fascinerande exempel på oväntade åsiktsallianser är synen på riskhantering i finansbranschen. Vänsterpartiet är det enda politiska parti i Sverige som vågat dra slutsatser av finanskrisen och den obalans mellan risk och reward som byggts upp (dvs att riskuppblåsta vinster går till bankirerna, men kostnaderna för kraschade banker står samhället för). Samtidigt finns det flera fristående finansbranschsnubbar som kommunicerat samma slutsatser. Nassim Taleb (The Black Swan) är en av dem. I New York Times skriver han tex:

“I believe that “less is more” — simple heuristics are necessary for complex problems. So instead of thousands of pages of regulation, we should enforce a basic principle: Bonuses and bailouts should never mix.”

“Up in smoke” – sommarvädret eller?

Nu när väderprognoserna pekar på fortsatt kyla och regn så finns det ingen ursäkt för att inte se dokumentären “Up in smoke”  som rullar på SVT Play semestern ut.

Mike Hands är den envetne Cambridgebaserade forskaren som under 20 års tid ägnat sig åt att hitta en lösning på ett av våra större globala problem – svedjebruket.

Runt 200-250 miljoner svedjebrukande småbönder i regnskogsbältet orsakar koldioxidutsläpp motsvarande 20-25% av de totala utsläppen (det finns säkert andra uppskattningar, men vi kan konstatera att det är en rejäl bit CO2). Det är också en jordbruksmetod som är kortsiktig då jordens bördighet snabbt försämras, ekologiskt värdefull regnskog utplånas och odlingarna dessutom blir starkt beroende av bekämpningsmedel.

Genom att först grundligt utreda orsakerna till den snabbt avtagande bördigheten vid svedjebruk och sedan utveckla en odlingsmetod som ger bönderna betydligt bättre odlingsförutsättningar har forskningsprojektet skapat förutsättningarna för att kunna ersätta svedjebruket med ett långsiktigt hållbart och småskaligt jordbruk som inte kräver dyra investeringar utan passar de småbönder som sysslar med svedjebruk.

I dagsläget är det en handfull bönder som med bra resultat praktiserar Mikes läror. Nu är utmaningen att sprida metoden. Inga (inte att förväxlas med INGKA..) Foundation är en stiftelse som har satts upp med det målet. Filmen om Mike och hans mission kommer säkert ge en positiv effekt. Bidra gärna du också!

Mer info finns på Inga Foundation. International Society for Agricultural Meterorolgy har också skrivit en artikel om problemet och Mike Hands lösning.

Återvinna plastburkar eller snabbduscha?

På nära håll (i mitt hem..) har det dykt upp ett initiativ att återvinna all förpackningsplast samtidigt som jag inte har tyckt att det varit värt besväret. Jag återvinner gärna och försöker hålla mig något sånär miljövänlig, men vill samtidigt sila kameler och svälja mygg. Min fingertoppskänsla sa mig nämligen att miljöbelastningen av långa duschar med hett vatten måste vara avsevärt högre än att inte återvinna plastförpackningar.

Besserwisser och nyfiken som man är så tog jag reda på ungefärligt energiinnehåll i polyeten (vanligaste förpackningsplasten) samt ungefärlig energiåtgång vid produktion och jämförde med energiåtgången av en 15-minuters dusch. Duschen kräver ca 6,7 KWh för uppvärmningen av vattnet. En typisk plastförpackning på 10g innehåller ca 0,01 KWh energi och kräver ungefär detsamma vid tillverkning. Den plast som jag slänger i soporna förbränns och därmed kan delar av den energin återvinnas. Om vi förenklar och bortser från energiförluster, primär/sekundärenergi och andra besvärligheter för både duschen och förpackningen så landar beräkningen alltså i att det krävs återvinning av ett 70-tal plastburkar för att kompensera för långduschen..

Därmed inte sagt att det är något fel i att återvinna plast.

Jag tog inte upp detta exempel bara för att jag är besserwisser utan också för att det är en bra illustration till hur vi fungerar som människor, organisationer och samhälle. Det finns en oerhört stark förträngningsmekanism (jag är inte bättre, om än medveten om det) hos oss som gör att vi hellre fokuserar på oväsentliga detaljer än besvärliga helheter.

Oavsett område så räcker det med att det finns ett litet tekniknaivistiskt halmstrå att klamra sig fast vid, eller så är det ett tunnelseende som slår till och får annars intelligenta politiker att bara se möjligheter. Den populära bilden av det miljövänliga Stockholm är ett bra exempel på tunnelseende. Målsättningen med en fossilfri fordonsflotta år 2030 samtidigt som trafikvolymen ska öka, är ett annat exempel där man lyckas få in både tekniknaivism och tunnelseende (Effekt skriver om den krackelerande drömmen om elbilen).

 

 

Det gröna börjar tränga ner på djupet

Grönmålandet har länge varit det vanligaste sättet att uttrycka sin omsorg för miljöfrågor, även inom politiken. Jag har tidigare skrivit om att det ser ut som om Centerns Lena Ek har gått på offensiven för att fördjupa sin gröna profil. Nyligen visade det sig att även KD i form av Mats Odell på offensiven.

Att Jonas Sjöstedt håller på att ta initiativet från MP när det gäller miljö är inte heller nytt. Däremot blev jag positivt överraskad när jag läste på Gröna Liberalers sida om vad som bubblar i Folkpartiet. Inte minst när jag såg att Kjell Aleklett är delaktig i folkpartiets klimatstrategi och ska hålla i ett seminarium för Gröna Liberaler.

Hoppas att detta embryo till pånyttfödelse för miljöfrågorna kan fortsätta växa sig starkt och inte bli undanträngt av ekonomiska kriser..

Lena Ek vågar vägra mer trafik

Nu börjar det hända grejer! Jonas Sjöstedt fortsatte att skruva upp V:s miljöprofil i riksdagsdebatten – helt i linje med det som deras framtidskommission har formulerat. Det var ett stort steg, men frågan är om regeringen inte har tagit ett ännu större steg när miljöminister Lena Ek svär i kyrkan (igen) och bekänner sig som tillväxtrealist. Vi måste åka mindre bil, trafiken måste minska” sa hon i Rapport.

Den som funderat på tillväxtens begränsningar och räknat på vad som händer i verkliga världen har slagits av hur Andreas Carlgren (mfl) kunnat komma undan med obegränsat ologiska uttalande som Detta [Förbifart Stockholm] är klimat- och miljöalternativet för Stockholm“. Ur det perspektivet är det inte mindre en revolution att den efterträdande miljöministern uttalar sig som Lena gjorde.

Vi-måste-åka-mindre-bil-Lena är en hårsmån från att komma ut som en fullblodad tillväxtrealist. När man väl vågat trafiksanningen i vitögat (och uttala den) är det inte långt kvar till att göra detsamma för andra konsumtionsområden.

Mer kött ger sämre omdöme?

Köttfri måndag är ett initiativ som fått alltmer uppmärksamhet. För den som kan lägga sin kärlek till kött åt sidan och nyktert betrakta konsekvenserna av vår köttkonsumtion så är det självklart; mindre kött är fördelaktigt både ur ett klimat- och ett resursperspektiv.
Tyvärr finns det många som har svårt att hålla ordning på tankegångarna när det kommer till kött, tex LRFs förbundsordförande Helena Jonsson. Trots akademiska prestationer så verkar det som om logiken alltför ofta sätts på undantag när det gäller kött. Eller så finns det helt enkelt ett lobbyingintresse i bakgrunden som gör att man väljer att lyfta fram detaljer och helt bortse från det stora sammanhanget. Jag vet inte vilket som är värst!

I ett debattinlägg i Sydsvenskan hävdar chefen för Artdatabanken,  Johan Bodegård, samt ett gäng akademiker (Urban Emanuelsson, Karl-Ivar Kumm och Christer Nilsson) att mindre köttkonsumtion inte är så viktigt. Det viktigaste är att vi äter svenskt kött. Okej då, det är inte den logiska förmågan som brister. Klart det är lobbying som pågår. Men rubriken på inlägget blev ju bra..
Författarna framför två huvudargument för att mindre köttkonsumtion inte är så viktigt.
  1. Betesmarker har ett högt värde ur ett landskapsperspektiv
  2. Betesbaserad nöttköttsproduktion är bra ur ett klimatperspektiv

Detta är i stort sett rätt. Resten av artikeln fylls däremot ut med diverse hopplock som får det att låta som om svensk djurproduktion i stort sett är betesbaserad.

Kruxet i kråksången är att man målar upp en bild som inte har något med verkligheten att göra. Med fötterna i myllan och händerna i statistiken är det en helt annan bild som växer fram:

  • Nötköttskonsumtionen utgör endast 1/3 av den totala köttkonsumtionen. Gris- och fjäderfäproduktion är också en miljöbelastning.
  • Hälften av nötköttet som vi konsumerar är importerat. Detta nämns även i artikeln, vilket bidrar till inkonsekvensen eftersom den adekvata slutsatsen borde vara att konsumtionen kan reduceras med åtminstone den del som det importerade köttet utgör.
  • Svensk köttproduktion är långt ifrån betesbaserad. Först och främst importeras foder motsvarande en foderareal på 27% [http://miljo.lth.se/fileadmin/miljo/personal/Elinor/Maten_och_dess_miljoepaaverkan.pdf] . Om vi håller oss till artikelförfattarnas argumentationslinje så ska alltså den konsumtionen bort.
  • Foder producerat i Sverige utgör ytterligare 23% av foderarealen för svensk köttproduktion. Det går också bort.
  • Den foderareal på 50% som är gräsvall och bete utgör är inte heller så grön som det låter. Det räcker nämligen inte med att det är betesbaserad köttproduktion. För att det ska bli bra måste det vara naturbete, dvs att det är ett bete som inte kräver plöjning och fossilbaserad gödsling.
  • Naturskyddsföreningen har skrivit en rapport där man redovisar att mellan 70 och 80 procent av den svenska åkermarken används för fodergrödor och att halva Sveriges spannmålsproduktion används som kraftfoder.

Om vi håller oss till både huvudargumenten i artikeln och de verkliga förutsättningarna så finns det alltså goda skäl att reducera köttkonsumtionen med uppskattningsvis 75-85%.

Slutklämmen i artikeln är: ” Att allmänt minska sin köttkonsumtion behöver inte bidra till en hållbar utveckling. Mer fokus behöver läggas på vilket kött som konsumeras. Ökade kunskaper och underbyggda medvetna val, där klimateffekterna sätts in i ett helhetsperspektiv krävs för en utveckling i rätt riktning.”

Ungefär som om en polack (ca 95 % kolbaserad elproduktion i Polen) skulle säga: ”Att allmänt minska sin elkonsumtion behöver inte bidra till en hållbar utveckling. Mer fokus behöver läggas på vilken typ av el som konsumeras.”

Vindkraften är dyrare, men elpriset sjunker!

I en debattartikel i SvD går Jonny Fagerström  återigen till attack mot vindkraften med titeln: “Nej, vindkraften gör att elen blir dyrare!”. Artikeln är en replik på en tidigare artikel av svensk vindkraft där man hävdar att vindkraften bidrar till att sänka el-priserna (vilket en studie av Energimyndigheten visat att den gör!).

Först och främst kan man konstatera att Jonny Fagerström har tagit flera viktiga steg på vägen mot att argumentera konstruktivt. Han använder sig av källor till de siffror som han presenterar istället för att göra egna “beräkningar”.

I övrigt är det dock inte mycket att hänga i julgranen. Jonny konstaterar självsäkert att “Samtliga rapporter visar att vindkraften är dubbelt så dyr som tex kärnkraft”. Med samtliga rapporter avser han här två, en från IVA och en från ett EU-forskningsprojekt kallat CASES. Det är korret att enligt CASES är kostnaden för vindkraft ungefär dubbelt så stor som för kärnkraft. Dock glömmer (?) Jonny att nämna att i CASES rapport skriver man följande;

But with respect to the low value of nuclear full cost should be stressed that some nuclear specific external costs (eg the cost of a nuclear accident or the risk of nuclear proliferation) are not considered in this analysis. In addition it should be remarked that private costs calculated with the average lifetime levelised generating technology seem to underestimate the real industrial production cost, in particular for nuclear, as declared by stakeholders of the electricity sector invited to the “First CASES Stakeholders Workshop – Social costs of electricity production” February 2008, Brussels.”

Det vill säga att kostnaden för kärnkraft som CASES räknat ut anses som på tok för låga av el-industrin.

I IVA:s rapport (sidan 22) är följande kostnader angivna: kärnkraft 40öre/kWh, vindkraft (land) 50-55 öre/kWh, vindkraft (hav) 75-80 öre/kWh . Detta är för mig inte dubbelt så dyrt! Vindkraft är förmodligen dyrare än kärnkraft (i alla fall om man bara räknar de direkta kostnaderna), men inte dubbelt så dyrt.

Det största problemet med Jonnys resonemang är dock att han sålt skinnet innan han skjutit björnen. För att bygga ett kärnkraftverk är projekteringstiden 10-15 år. Såtillvida Jonny inte vill vänta i 15 år så får han välja; Dyr el eller vindkraftsel!

Elmarknaden är idag avreglerad och produktionskostnaden är inte det som styr elpriset, utan utbud och efterfrågan. Man kan alltid diskutera vad som skulle gjorts annorlunda för 15 år sedan. Men det ändrar inte på faktum idag.

Att det sedan finns två andra väsentliga skillnader mellan kärnkraft och vindkraft, nämligen att den förstnämnda inte är förnyelsebar och innebär en risk för alvarliga olyckor är en annan fråga. En risk som för övrigt Japan nyligen kvantifierade till 10öre/kWh.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...