Jag brukar läsa John Mauldins ofta intressanta “Outside the box” där han introducerar och publicerar någon artikelförfattare från finansvärlden som väcker hans intresse. I introduktionstexten lyfter han påfallande ofta fram författaren som fantastisk tänkare och gärna också som en nära vän.. Hur som helst. Det senaste (av Dylan Grice) handlar om centralbanker och deras i många fall kortsiktiga och riskabla agerande.
“Surely of all people, one thing central bankers understand is money?
They certainly should understand money. They print it, lend it, borrow it, conjure it. They control the price of it… But so what? What should be true is not necessarily what is true, and in the topsy-turvy world of finance and economics, it rarely is. So file the following under “strange but true”: our best and brightest economists have very little understanding of economics. Take the current malaise as prima facie evidence.
Let me illustrate. Of the many elemental flaws in macroeconomic practice is the true observation that the economic variables in which we might be most interested happen to be those which lend themselves least to measurement. Thus, the statistics which we take for granted and band around freely with each other measuring such ostensibly simple concepts as inflation, wealth, capital and debt, in fact involve all sorts of hidden assumptions, short-cuts and qualifications. So many, indeed, as to render reliance on them without respect for their limitations a very dangerous thing to do. As an example, consider the damage caused by banks to themselves and others by mistaking price volatility (measurable) with risk (unmeasurable). Yet faith in false precision seems to us to be one of the many imperfections our species is cursed with. [den sista meningen är som hämtad från Nicholas Nassim Taleb! (The Black Swan)]
One such ‘unmeasurable’ increasingly occupying us here at Edelweiss is that upon which all economic activity is based: trust. Trust between individuals, between strangers, between organizations… trust in what people read, and even people’s trust in themselves.”
Artikeln fortsätter att fördjupa förtroendetemat och beskriver hur viktigt det är för dagens komplexa ekonomier. Nästa komponent som tas upp är effekten av ‘kvantitativa lättnader’ eller något annat sätt att vidga den monetära basen för att stimulera ekonomin, eller enklare uttryckt – den moderna formen av att trycka pengar. Detta leder till en omfördelning av resurser i samhället. Precis som i Milton Friedmans helikopterexempel så är det de som står närmast pengaflödet som är vinnarna, medan de andra förlorar i köpkraft. Tillgångstunga samhällsmedborgare, helst med en fot i den finansiella sektorn, har därmed gynnats på bekostnad av övriga. Samtidigt finns det inga tveksamheter. Centralbank efter centralbank styr in på samma spår. Nyligen har även Japan klargjort att de ska hänga med på tåget.
Gissa om detta skapar en harmonisk situation där alla är nöjda och glada? Eller fortsätter det att pumpa upp risknivån i våra ekonomier?
Läs ett tidigare inlägg baserat på Johns bok om ‘Debt Supercycle’.
Gjorde en sökning på Mauldin och svenska bloggar, men det fanns förvånande nog inte många som tagit upp hans analyser: Cruel Crude, karlhenrikpetterson.se och Samuelssons Rapport
