Monthly Archive for March, 2013

”Det ska svida i plånboken att köra fossilt”

Jag har tidigare kommenterat (även här och här) Svensk Energi och Elforsks rapport om hur vi kan nå visionen för en fossiloberoende fordonsflotta. I veckan publicerade Kjell Jansson och Henrik Wingfors från Svensk Energi  ett debattinlägg i Ny Teknik där några av de tuffa åtgärdspunkterna från rapporten radades upp (det skapar reaktioner – uppemot 300 kommentarer!).

Det är bra att pressen ökar. Politiker som svänger sig med rosiga visioner om det framtida hållbara samhället behöver tryckas upp mot väggen. Efter många år med hållbarhetssvammel vill vi se konkreta handlingar som gör skillnad. Handlingar som inte alltid smeker väljarkåren medhårs. Det måste helt enkelt svida i plånboken.

Pluspoäng för Kjell och Henriks slutkläm i debattinlägget som är helt i linje med ovanstående:

“Utmaningen är inte bara teknisk utan framför allt politisk.

Åtgärderna ovan påverkar människors vardag, och det behövs en blocköverskridande politisk överenskommelse om utfasning av fossila bränslen i transportsektorn.

Vi hoppas att förslagen från sittande utredning, ledd av Thomas B Johansson, lägger grunden för en sådan överenskommelse. Då vågar marknadens aktörer satsa på alternativen.”

Antifragile – korttidsfasta

Under julen läste jag Talebs senaste bok, “Antifragile”. På många sätt är det både en fortsättning på “The Black Swan” och ett försök att beskriva vilka konsekvenser svartasvan-fenomenet borde leda till i vårt sätt att leva, planera våra liv och samhällen.

Vi är vana att se på saker och företeelser som antingen bräckliga (fragila) eller robusta. Taleb har skapat den nya termen antifragil för att beskriva när något faktiskt gynnas av att skakas om och utsättas för påfrestningar. Träning är ett klassiskt exempel på hur systemet (kroppen) stärks av påfrestningar. Men det finns en mängd andra intressanta exempel  som visar vilka systemfel ett traditionellt synsätt leder till.

Jag kommer att återkomma med mer från boken, men vill bara passa på att skriva ett kort inlägg om korttidsfasta som också nämns i boken som exempel på antifragilt tänkande. Korttidsfasta har varit på tapeten på sistone efter att Vetenskapens värld sände ett BBC-reportage där metoden fick mycket cred.

Genom att under ca två dagar i veckan sänka sitt kaloriintag radikalt så finns det hyfsad sannolikhet att en hel del indikatorer och risker  för sjukdomar som hjärt-kärl, diabetes, cancer, alzheimers, mfl, påverkas till det bättre. Än så länge finns det endast försök utförda på råttor, men resultaten är mycket övertygande.

Det finns olika varianter, men en korttidsfasta sägs bör pågå i 16-24h för att få effekt. Ett ganska enkelt sätt att komma upp i nödvändig tid utan näringsintag är att inte äta något efter middagen och sedan hoppa över frukost och lunch dagen efter.

Fascinerande när forskningsgenombrott vänder upp och ner på värden. Finns det någon (svensk! knappast någon italienare..) som inte fått höra till leda hur viktigt dagens första mål är? Eller att regelbundna måltider är A och O!

Talebs bok är ganska ojämn med en hel del anekdotisk bevisföring, men innehåller samtidigt ett genialiskt sätt att omvärdera vår syn på risk och långsiktig hållbarhet. Jag gissar att fragilitetsperspektivet kan leda till en och annan insikt i klass med korttidsfasta även på andra områden.

Finans/bankvärlden är åtminstone i stort behov..

Tillgång och efterfrågan, svårt även för ekonomer

Marian Radetzki 2005:

Med förväntade tillskott till produktionskapaciteten kan priset hamna på 25 dollar år 2010, knappt hälften jämfört med i dag

Marian Radetzki 2012 i en recension av Alekletts bok Peeking at Peak Oil:

“Energiekonomer kommer säkert att förundras inför frånvaron av ekonomisk analys i boken. De som följt Peak Oil’s historia kommer inte att förvånas. Rörelsens världsuppfattning vilar på föreställningen att geologiska insikter en gång för alla bestämt storleken på utvinnbara kvantiteter av olja, så ekonomiska faktorer som priser och investeringar kan inte ha någon betydelse i sammanhanget. Aleklett och hans trosfränder går längre än så, och refererar till “flat earth economists”, ett pejorativt epitet, när de möter kritik på ekonomiska grunder.”

Ibland undrar man hur det är ställt med energiekonomernas ekonomiska analyser. Det är lätt att få en känsla av att den ekonomisk analysen har ett begränsat värde. Åtminstone när den är så frikopplad från den geologiska verkligheten som i Marians värld.

Läs också Cornucopias träffande allegori över debatten om peak oil.

Känner du stanken från den centrala banken?

Jag brukar läsa John Mauldins ofta intressanta “Outside the box” där han introducerar och publicerar någon artikelförfattare från finansvärlden som väcker hans intresse. I introduktionstexten lyfter han påfallande ofta fram författaren som fantastisk tänkare och gärna också som en nära vän.. Hur som helst. Det senaste (av Dylan Grice) handlar om centralbanker och deras i många fall kortsiktiga och riskabla agerande.

“Surely of all people, one thing central bankers understand is money?

They certainly should understand money. They print it, lend it, borrow it, conjure it. They control the price of it… But so what? What should be true is not necessarily what is true, and in the topsy-turvy world of finance and economics, it rarely is. So file the following under “strange but true”: our best and brightest economists have very little understanding of economics. Take the current malaise as prima facie evidence.

Let me illustrate. Of the many elemental flaws in macroeconomic practice is the true observation that the economic variables in which we might be most interested happen to be those which lend themselves least to measurement. Thus, the statistics which we take for granted and band around freely with each other measuring such ostensibly simple concepts as inflation, wealth, capital and debt, in fact involve all sorts of hidden assumptions, short-cuts and qualifications. So many, indeed, as to render reliance on them without respect for their limitations a very dangerous thing to do. As an example, consider the damage caused by banks to themselves and others by mistaking price volatility (measurable) with risk (unmeasurable). Yet faith in false precision seems to us to be one of the many imperfections our species is cursed with. [den sista meningen är som hämtad från Nicholas Nassim Taleb! (The Black Swan)]

One such ‘unmeasurable’ increasingly occupying us here at Edelweiss is that upon which all economic activity is based: trust. Trust between individuals, between strangers, between organizations… trust in what people read, and even people’s trust in themselves.”

Artikeln fortsätter att fördjupa förtroendetemat och beskriver hur viktigt det är för dagens komplexa ekonomier. Nästa komponent som tas upp är effekten av ‘kvantitativa lättnader’ eller något annat sätt att vidga den monetära basen för att stimulera ekonomin, eller enklare uttryckt – den moderna formen av att trycka pengar. Detta leder till en omfördelning av resurser i samhället. Precis som i Milton Friedmans helikopterexempel så är det de som står närmast pengaflödet som är vinnarna, medan de andra förlorar i köpkraft. Tillgångstunga samhällsmedborgare, helst med en fot i den finansiella sektorn, har därmed gynnats på bekostnad av övriga. Samtidigt finns det inga tveksamheter. Centralbank efter centralbank styr in på samma spår. Nyligen har även Japan klargjort att de ska hänga med på tåget.

Gissa om detta skapar en harmonisk situation där alla är nöjda och glada? Eller fortsätter det att pumpa upp risknivån i våra ekonomier?

 

Läs ett tidigare inlägg baserat på Johns bok om ‘Debt Supercycle’.

Gjorde en sökning på Mauldin och svenska bloggar, men det fanns förvånande nog inte många som tagit upp hans analyser: Cruel Crude, karlhenrikpetterson.se och Samuelssons Rapport

Föräldravrålet

Jag har skrivit om Föräldravrålet tidigare. Jag fortsätter tjata. Här är ett citat från deras sida som kan användas för att förklara för andra och engagera fler.

 

Jag oroar mig för klimatförändringarna. De allra flesta forskare är överens om att klimatet kommer att förändras påtagligt, och detta redan inom femtio år.

Därför är det viktigt att vi gör vad vi kan för att klimatförändringarna ska bli så små som möjligt. En del kan vi göra själva, men för många förändringar krävs stora politiska beslut, som gör det lättare att leva klimatvänligt.

Jag tycker inte politikerna tar klimatfrågan på tillräckligt stort allvar. Jag vill att politikerna ska visa mod. Därför har jag skrivit på Föräldravrålets upprop. Om vi blir många som skriver på så kan vi visa politikerna att de har folkets mandat att agera i klimatfrågan.

Föräldravrålet är till för föräldrar, men också mor- och farföräldrar, mostrar, farbröder, kusiner, vänner, lärare och alla andra som bryr sig om ett eller flera barn och som känner ett ansvar för den värld dessa barn ska växa upp i.

Därför vill jag gärna att du också skriver på och hjälper till att sprida Föräldravrålet. Det är enkelt: du går in på www.foraldravralet.se och klickar på ”Gå med” och fyller i där. Vill du kan du även gilla facebooksidan www.facebook.com/Foraldravralet och dela den till fler.

Tack!

 

Byggregler i linje med klimatvisionen

Uppvärmningen av våra byggnader står för ca 40% av energianvändningen. Vi har klasar av höghusområden i och runt våra städer, flankerade av ändlösa villamattor (du vet väl att 70-talsvillan inte kostade mer än ca 1 mkr i dagens värde?). Huvuddelen av detta bestånd är uppfört under 60- och 70-talet. Den puckel av omfattande renoveringar som detta kommer att medföra får konsekvenser. Eller som det formulerats tidigare på den här bloggen så bör den genomsnittliga ägaren av en 70-talsvilla räkna med en kommande renoveringskostnad på 500 000 till 1 000 000 kr. Och då syftar jag inte på lyxrenovering av badrum och kök! Genom att skruva om utformningen av ROT-avdragen finns det utmärkta möjligheter att få ut något mer vettigt än en subventionerad byggsektor. 2010 spenderades 10 miljarder på ROT. Det är pengar som hade kunnat göra en hel del för energieffektivisering av bostadsbeståndet istället för att slänga ut det 10 år gamla och ack så omoderna kaklet i badrummet.

Egentligen borde det vara en barnlek att få ordning på nyproduktionen. Tekniken för riktigt energisnåla byggnader börjar bli stapelvara och till och med i de konservativare delarna av arkitektbranschen är det inget konstigt med passivhus. Men ändå har vi en bra bit kvar till EUs direktiv om näranoll-energibyggnader, om man nu inte resonerar som regeringen och tycker att 90-130 kWh/ m2 är nästan noll.

debattsidan i SvD har ett gäng miljö- och näringslivsfigurer skrivit under ett inlägg som tar sikte på en udda fågel i byggnormerna. I dagens byggregler formuleras energikraven utifrån köpt energi, inte använd. Skribenterna har rätt i att det å det snaraste borde rättas till, men det framgår inte så tydligt vad som är det grundläggande problemet. Genom att basera energikraven på köpt energi så öppnar man upp för uppvärmningsgenvägen via en energiform med högre kvalitet (exergi), dvs elektricitet. Med en värmepump så kan man plocka ut 2-4 gånger så mycket värme som den köpta energin, vilket därmed möjliggör en mindre energieffektiv byggnad. Att elektriciteten i sig bygger på en betydligt större primärenergi kommer man på sätt runt, på bekostnad av miljön.

 

Läs också andra bloggar på temat: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

Bensinpriset upp med minst 50% – på kort sikt

Elforsk/Svensk Energis intressanta rapport om hur vi ska nå 2030-målen för trafiken har jag tidigare tagit upp här, och här (läs också Flutes inlägg på temat). Nu är det dags att återkomma till den.

Ett kapitel i rapporten behandlar styrmedel som en viktig del för att förverkliga visionen. Inledningsvis fastställs det klart och tydligt att det inte handlar om att dutta med miljöbilspremier eller liknande politikerpolityr, även om det uttrycks lite mer diplomatiskt. Dessutom är arbetsgrupperna som gett input till rapporten överens om att “styrmedlen bör införas så snart som möjligt om vi avser att ställa om transportsystemet till år 2030“.

Det första styrmedel som lyfts fram är höjd drivmedelsskatt. Där väljer man att luta sig mot Trafkverkets bedömning som pekar på att en ökning av körkostnaden (obs, alltså med hänsyn tagen till minskad bränsleförbrukning) med 50% krävs för att nå målbilden för transportsystemet. Regeringens utredning som svårligen kan lägga sig alltför långt ifrån vad tunga instanser uttrycker kommer att vara klar vid årsskiftet 2013/2014. Att sälja in den plånboksfrågan till valet 2014 blir minst sagt en utmaning!

I ett av de första inläggen på den här bloggen så lyftes arbetsgivarnas subventionering av bilpendlare fram. Samma förhållande påpekas i rapporten där man konstaterar att ca 90% av alla arbetstagare har tillgång till gratis eller mycket billiga bilparkeringar i nära anslutning till arbetsplatsen. Givetvis ska detta förmånsbeskattas och därmed skapa tryck för att låta bli bilpendling, vilket kan ge en minskning av trafiken med 5-40 i rusningstid. Dessutom föreslås även bättre kontroll av reseavdrag för bilpendling då många avdrag görs trots tillgänglig kollektivtrafik. I nästa steg bör ett trafikslagsoberoende avståndsbaserat reseavdrag införas som därmed gynnar kollektivtrafik på bekostnad av bilen.

Ovanstående avser endast vilka generella styrmedel som bör införas på kort sikt. Därutöver tillkommer styrmedel för minskade transportbehov, effektivisering samt drivmedelsbyte. Det handlar om ett rejält antal åtgärder på både kort och lång sikt!

Kom ihåg att detta är åtgärder som med stor sannolikhet är nödvändiga för att vi något sånär planerat, i sista sekunden, ska hinna genomföra den omställning som vi annars kommer att bli tvingade till med kniven på strupen.

 

 

 

Påven är inte fartblind!

 

Men det finns ju också en och annan i vår del av världen som vågar stå på sig och föra fram det stora värde som det innebär att katolska kyrkan motarbetar homosexuellas rättigheter, etc. Eller som Ann Heberlein uttrycker det i Sydsvenskan:

“Den nye påven har inte tillräckligt ”moderna” åsikter för att gillas av det svenska etablissemanget. Han har med kraft och frenesi motarbetat samkönade äktenskap och han är en övertygad abortmotståndare och hyser minst sagt konservativa åsikter i sexualmoraliska frågor.

Katolska kyrkan spelar rollen som global bromskloss i värderingsfrågor, och, skulle jag vilja påstå, det är inte alltid av ondo. I en tid som kännetecknas av ständigt nya medicinska och teknologiska upptäckter och möjligheter liksom snabba värderingsförändringar är det lätt att bli fartblind. Det finns något gott i att någon också manar till besinning och eftertanke.”

Finns det någon som kan förklara varför besinning och eftertanke inte är möjligt utan celibat, kvinnosyn från helvetet, hellre aids-än-kondom-mentalitet, osv? Jag förstår inte ett dugg av vad Ann Heberlein försöker säga.

 

Bloggare om påven:

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

Media:

DN DN2 DN3 DN4 SvD SvD2 SvD3 SvD4 AB SkD SR

 

 

“Dumskallarnas sammansvärjning” – Tillväxt och konsumtion i P1

Om man vill försöka vara positiv så går det att hitta en del tecken på att det tas små, små steg i riktning mot en mer fördjupad syn på sambanden mellan ekonomi, tillväxt, miljö och samhälle.

Gårdagens upplaga av Konflikt i P1 var ett av dessa ljus i mörkret.

Programmets titel var just “Tillväxt och konsumtion” och mycket av innehållet kunde varit hämtat från den här och andra tillväxtrealistiska bloggar.

Japan tas upp som ett exempel på en ekonomi som under 20 års tid upplevt nolltillväxt. Det finns en hel del relevanta perspektiv i inslaget, som att den japanska ekonomin skulle riskera att krascha om den tog fart, eftersom höga räntenivåer på den enorma statsskulden snabbt leder till statsbankrutt. Det som jag dock saknar är en syn på BNP i relation till capita. Japans befolkningsprofil och tillväxt i kombination med immigrationspolitik har lett till en krympande arbetsför befolkning. Om man ser på BNP/capita så sticker inte Japan ut lika mycket, vilket för övrigt också är ett mått som borde ta större plats i Sverige (vilket Cornucopia föredömligt beskriver).

Programmet behandlar också den svenska konsumtionen och tillväxten. Mycket av gammal hederlig konsumtionskritik, och inte minst ett konstaterande av att tillväxten de senaste 20 åren till stor del är baserad på privat konsumtion och samtidigt ökad privat skuldsättning. Tim Jackson intervjuas och diskuteras också.

Sandro Scocco från Global utmaning, Mikael Malmeus från Cogito och Susanne Sweet från Handelshögskolans sustainability-grupp, är inbjudna gäster. Alla tre har en relevant och realistisk bild av våra utmaningar, även om Susanne som representant från Handelshögskolan inte kan ta ut svängarna hur som helst. När Tim Jackson diskuteras så levereras det snarare kritik från andra hållet, dvs att nolltillväxt inte är en rimlig långtidsvision – tufft att lyfta hela världens befolkning till vår levnadsstandard – det är snarare nerväxt som behövs.

Frågan om varför all fakta som finns inte kan få vårt samhälle att ta in på rätt miljöspår – precis som den grundläggande drivkraften för den här bloggen – lyftes fram och Sandro beskrev det slående som en dumskallarnas sammansvärjning. Politikerna ger helt enkelt oss väljare de enkla svaren vi vill ha, som att grön och uthållig tillväxt skulle vara lösningen på problemet. Problemet med klimat- och miljöfrågorna är att resultaten av dagens agerande ger så långsiktiga effekter, vilket vi människor saknar psykologiska förutsättningar att ta in i vår beslutsprocess. Det är den stora utmaningen.

Kan dropparna till slut urholka stenen och hinner vi styra in samhället på rätt väg, eller kommer vi att krascha rakt in i väggen?

 

Som en parentes noterade jag att Handelshögskolans hållbarhetsgäng uteslutande består av kvinnor. Det är en indikation på att hållbarhet fortfarande har en något suspekt status på Handels och därför inte lyckats locka till sig de mer karriärinriktade handelskillarna…

Religionslogik – klart som korvspad

Jag fortsätter på sidospåret med sköna religionsprylar. Återigen hämtat från Lindenfors blogg. Om du inte har den i din läsare så lägg in den!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...