Archive for the 'Klimat' Category

Page 3 of 5

Sommarläsning – Att svära i kyrkan

Published on 2013/06/24 in Ekonomi and Klimat. 2 Comments Tags: .

För dig som läser den här och liknande bloggar så vill jag tipsa om att sommarens obligatoriska bok precis har kommit ut. Stellan Tengroth har varit redaktör för antologin “Att svära i kyrkan” som nu kan beställas direkt från förlaget Pärspektiv. Boken kostar bara 50 kr. Det är 24 personer med koppling till Steg3 ligger bakom och därmed handlar det om variationer på temat tillväxtrealism.

Birger Schlaug har på sin blogg beskrivit de olika bidragen så här:

Amelia Bryne bor i Brooklyn och hon berättar om de osynliga ekonomierna som växer fram där. Ekonomier där människor tar egna initiativ och där livet och inte pengarna är i fokus. 

Alf Hornborg beskriver hur våra sätt att prata om pengar, levnadsstandard och teknisk ”utveckling” är ideologiska dimridåer som gör de globala orättvisorna mindre upprörande.

 
Anders Wijkman tar fasta på finanssektorns roll och dess oförmåga att väga in naturvetenskapliga aspekter i räkenskaperna. Och det är inte bara denna oförmåga som är problematisk, storleken i sig är ett hot.

 

Anna Borgeryd ställer utvärderande frågor: Vad är det som är bra med hur industrisamhället försörjer oss? Och vad är det som är kortsiktigt och ohållbart? Västvärlden haft årtionden av kostsam pseudotillväxt – vi nu måste förändra de ekonomiska spelreglerna.

Anne Jerneck visar hur forskningsämnet hållbarhetsvetenskap vuxit fram som ett tvärvetenskapligt initiativ för att överbrygga klyftan mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap.

Bengt Brülde slår fast att det inte räcker med teknologiska framsteg utan att det också krävs livsstilsförändringar för att lösa klimatproblemet. Finns det då någon etik som kan stötta oss i denna process?

Billy Larsson granskar klimatfrågan med hjälp av en analogi med missbruksproblematik. För att komma ur vårt missbruk krävs både att vi släpper fokuseringen på ekonomisk tillväxt och att vi tillämpar en förnyad etik. 

Birger Schlaug menar att vi i varje tidevarv måste ställa oss frågan: vad är bättre liv? Alltmer talar för att bättre liv idag är mer fri tid, mer social närvaro och mer delaktig kultur. Något som snarast motverkar ekonomisk tillväxt. Vad är det då som gör att vi ändå håller fast vid tillväxttron?

 
Boo Östberg och Fredrik Sjöberg sätter upp sambandet: Energi = Ekonomi = Välfärd = Demokrati. Denna mycket förenklade ”formel” är grunden då de frågar sig om demokratin kommer stå pall.

 
Christer Sanne tar till bilden av en lök med tre lager för att beskriva social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Med denna liknelse betonar han att de tre hänger intimt samman, är beroende av varandra, men inte på något sätt är likvärdiga. 
 

Fredrik Lindströms utgångspunkt är att vårt tillväxtbegrepp faktiskt innebär att vi aldrig får bli nöjda. Så fort vi blir för belåtna med våra liv så blir vi sämre på att konsumera, och äventyrar därmed vår välfärd. Katarina Bjärvall ger sig ut med tummen över vägen och skissar fram liftandet som ett sätt att sabotera konsumtionskulturen. Att lifta är att spara pengar och miljö men också att osäkra tillvaron, öppna sig för slumpen och hitta tillit till mänskligheten.  

KG Hammar tar upp den inre och andliga tillväxten. En tillväxt som inte tär på några ändliga naturresurser och som kanske är en förutsättning om vi ska kunna säga nej till den ekonomiska tillväxten.

 
Lars Wilderäng identifierar de två fundamenten som tillväxten vilar på: befolkningsökningen och den ökade användningen av fossil energi. När inget av detta längre är möjligt måste samhället ställas om för att inte riskera människovärde, jämlikhet, frihet och demokrati. 

Per Grankvist inleder med att skärskåda vårt ordbruk. Vad vi lägger i ordens betydelse, vad som sägs i klartext och vad som står mellan raderna är mycket viktigare än vad man kan förledas tro.

 
Pernilla Hagbert diskuterar den paradoxala innebörden av tron på grön tillväxt, med byggindustrin och bostadsbranschen som illustrativt exempel.
 
Pär Holmgren pekar på nödvändigheten att i alla beslut ta hänsyn till att energi, ekonomi och ekologi hänger ihop. Vi ser idag framför allt i Arktis hur den desperata jakten på energi leder till att miljöfrågorna kommer i andra hand.
 
Sara Karlsson är tydlig med att identifiera två aspekter av tillväxtdiskussionen. Å ena sidan frågan om tillväxten är möjlig och å andra sidan frågan om den är något att sträva efter. Hon vrider och vänder på tankarna om tillväxt är önskvärd. Stefan Edman sätter fokus på de globala överlevnadsfrågorna. Han saknar inte idéer om vad som borde göras, men för det krävs både politisk handlingskraft och förändringar på det individuella planet.

Stellan Tengroth tar avstamp i de villkor för växande som gäller inom biologin och analyserar möjligheterna för fortsatt BNP-tillväxt. Kapitlet avslutas med en appell för förnöjsamhet.

 
Stina Oscarson skriver om hur kulturen kidnappats för att bli en del av en ohållbar utveckling. Susanna Elfors reflekterar över städernas tillväxt och över hur dessa ständigt förväntas bli större på bekostnad av grönområden för ekosystemtjänster, matförsörjning och rekreation. Den gröna förorten kan fungera som en modell för den omställning som vi måste göra.

 

Ylva Lundin föreslår i bokens sista kapitel att vi tar hjälp av begreppet ”resiliens” när vi försöker förändra oss själva och vårt samhälle. Hon berättar konkret och personligt om några av de saker som omställningsrörelsen arbetar med.

 

 

Energieffektivisering

Published on 2013/06/21 in Energi and Klimat. 0 Comments Tags: .

IEA är en organisation som har specialiserat sig på att publicera tegelstenstunga rapporter om energiläget i världen. Deras årliga World Energy Outlook är ju lite av en bibel för många energinördar. IEA har en tradition av optimistiska oljeproduktionsprognoser, men har också under senare år blivit alltmer bekymrade över klimatet och har börjat lyfta fram det.

Nyligen släppte IEA rapporten “Redrawing the energy-climate map” där de konstaterar att den samlade vetenskapliga kunskapen pekar på att vi är på väg mot 3,6-5,3 grader, men visar också hur vi ska kunna hålla kvar vid 2-gradersmålet. Det krävs dock avsevärda insatser innan 2020 då ett nytt internationellt avtal är tänkt att ta vid.

Rapporten presenterar fyra åtgärdspaket som skulle kunna ge 80% av den reduktion som krävs fram till 2020 för att vi ska hålla oss kvar på banan mot 2-gradersmålet. Alltså inte allt, men en rejäl bit – 3,1 Gigaton CO2-ekvivalenter. Detta utan någon nettokostnad.

De fyra åtgärderna är:

  • “Adopting specific energy efficiency measures (49% of the emission savings)
  • Limiting the construction and use of the least-efficient coal-fired power plants (21%)
  • Minimising methane (CH4) emissions from upstream oil and gas production (18%)
  • Accelerating the (partial) phase-out of subsidies to fossil-fuel consumption (12%)”

Intressant att notera är att IEA räknar med investeringar i energieffektiviseringar på 200 miljarder USD fram till 2020, som dock uppvägs av de kostnadsminskningar som energibesparingarna leder till. Alltså en hygglig summa för alla energieffektiviseringsentreprenörer att dela på.

Återigen tydligt vilka affärsmöjligheter den svenska regeringen har möjlighet att skapa genom att se till att vi ligger i framkant. Regeringens urvattnade tolkning av EU-direktivet om nära-noll-energihus är ett praktexempel på hur ett kortsiktigt tänkande drabbar den långsiktiga konkurrensförmågan.

Det blir intressant att se vad utredningen om fossiloberoende fordonsflotta kommer fram till. Det är ett annat bra exempel på en möjlighet att skapa goda förutsättningar för energiindustrin. Sverige har en utmärkt chans att skapa en ledande position inom andra generationens biobränslen. Precis som på 80-talet och vindkraften så har Sverige de tekniska förutsättningarna. Nu får vi se om politikerna kan skapa de marknadsmässiga förutsättningarna som i slutändan kan resultera i en ny exportindustri. Med tanke på danskarnas progressiva energipolitik (danskdjävlar!) så finns det risk att vi blir förbisprungna även denna gång.

Fatih Birol som är IEAs chefsekonom var på besök i Stockholm för att lansera rapporten. Passa på att se några klipp och intervjuer från tillfället. När Fatih tillfrågas om situationen i Sverige så lyfter han så klart fram Sverige som ett föredömligt exempel (vilket vi ju är ur ett globalt perspektiv, men det innebär definitivt inte att vi är i mål om nu någon trodde det), men säger också att energieffektivisering är ett område som vi behöver jobba mer med.

 

Anders Wijkmans stund på jorden

Published on 2013/06/19 in Ekonomi and Klimat. 0 Comments Tags: , .

DN Kultur har publicerat en intressant artikelserie under vinjetten “Min stund på jorden”. En handfull skribenter har bidragit med sitt perspektiv på klimatfrågan.
Anders Wijkman lyfter den eviga frågan om politikens tillkortakommande med ett alltför kortsiktigt fokus i kombination med ett tillväxtnaivistisk synsätt. Alltså ungefär sånt som brukar beskrivas på den här bloggen (tex i följande inlägg: 1, 2, 3).

Vi har alla en fantastisk förmåga att hålla våra skygglappar på plats och bortse från alla skeenden som utspelar sig bortom vår omedelbara närhet och vardag. Ett naturvetenskapligt perspektiv tenderar att öppna upp en del skygglappar, tyvärr är det inte det dominerande synsättet inom politiken, eller som Anders uttrycker det:

“Vår planet har hittills haft en fantastisk förmåga att ”buffra” människans negativa påverkan på klimat och ekosystem. Den ekonomiska tillväxten har kunnat öka snabbt, trots allt allvarligare skador på miljön. Många ekonomer tolkar detta som att fortsatt konventionell tillväxt är okej – och de flesta ledare inom politik och näringsliv håller med.

Den naturvetenskapliga forskningens budskap är tvärtom att verkligheten nu hunnit ikapp oss. Vi befinner oss i en ny geologisk epok, som döpts till Antropocen, där människan är den dominerande kraften bakom förändringar i de livsuppehållande systemen. Frågan är hur vi över huvud taget ska kunna säkra behoven för de sju miljarder människor, som delar vår planet i dag, och samtidig bevara dess förmåga att leverera välfärd även i framtiden? Med tanke på den utbredda fattigdomen i världen borde vi som redan lever i överflöd hålla igen på våra materiella anspråk. Men så resonerar inte den rika världens politiker och konsumenter.

Här står två radikalt olika världsbilder mot varandra. Frågan är varför majoriteten av politikerna hela tiden ger ekonomerna och inte naturvetarna tolkningsföreträde.”

 

Klimat- och befolkningspedagogik

Published on 2013/05/25 in Ekonomi and Klimat. 0 Comments

Hans Rosling har sina sidor. En av dem är synnerligen pedagogisk. I den här videon förklarar han på ett busenkelt sätt vilka utmaningar det leder till när vi ser på helheten bestående av befolkningstillväxt, vår nuvarande konsumtionsnivå och välfärdsutvecklingen hos de som jobbar på att komma ikapp oss. Mycket sevärd. Inte minst för trångsynta varför-ska-vi-i-lilla-Sverige-göra-något-så-länge-Kina-släpper-ut-så-mycket-personer!

Värt att uppmärksamma är att hans pedagogiska förklaringsmodell bygger på implicita antaganden om:

1) att tillväxten i utvecklingsländerna ska lyckas lyfta upp dem till samma välståndsnivå som vi lever på (tjena!)

2) att den rika andel som vi tillhör kommer att ha nolltillväxt (nämen oj då, det kan han väl inte mena..)

 

Vi kommer att äta mindre kött 2050

Published on 2013/05/16 in Klimat and Konsumtion. 3 Comments

“LRF argumenterar för att det är avgörande med minskade utsläpp från konsumtionen och att man bör välja det mest klimatsmarta alternativet. På den punkten är vi helt överens. Dock är det mest klimatsmarta alternativet inte svenskt nötkött, utan vegetabilisk kost, följt av kyckling och sen gris.”

Så avslutar Fredrik Hedenus, David Bryngelsson och Jörgen Larsson vid fysisk resursteori debattväxlingen i SvD. Det började med en debattartikel för att uppmärksamma herrarnas publicering av rapporten “Scenarier för klimatpåverkan från matkonsumtion 2050”. I rapporten redovisar de CO2-ekvivalenter per capita i dagsläget och vad det kan tänkas landa på givet ett antal olika scenarier.

1 ton per skalle är det utrymme som brukar nämnas som målsättning för 2050, alltså runt en tiondel av dagens utsläppsnivå. Siffror för 2006 visar att bara matkonsumtionen hamnar en bra bit över den ransonen. Det är också uppenbart att nötkött står för den största delen av matrelaterade utsläpp.

Rapporten visar också mycket tydligt att ett fossilfritt transport och energisystem inte räcker till för att få matkonsumtionen på rätt sida 1-tonstrecket. Alltså måste vi ta ett ordentligt grepp om utsläppen från maten. Vad vi äter, inte minst hur mycket kött (framförallt nötkött) vi äter, blir ytterligare en utmaning på vägen till ett hållbart samhälle.

LRF försöker i sitt debattsvar spela bort korten genom att lyfta fram svenskt kött som bättre än importerat och att vi ska äta upp maten istället för att slänga den. Inte helt oväntat, men ett smått patetiskt försök.

Miljöaktuellt har dock fått det hela om bakfoten när de skriver “Att äta mindre nötkött är den enskilt mest kraftfulla åtgärden för att rädda klimatet visar en ny forskningsrapport från Chalmers. “ Givetvis handlar det om att det är den mest kraftfulla åtgärden för att minska utsläppen från matkonsumtionen!

För att fördjupa dig i köttämnet så rekommenderar jag min sammanställning av köttinlägg.

 

Andra bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

 

Föräldravrålets politikerenkät

Published on 2013/04/29 in Klimat. 0 Comments

Nu har Föräldravrålet fått svar från samtliga riksdagsparter på den klimatenkät som skickades ut i början av året. Den första frågan är “Kommer ni (ditt parti) att göra klimatet till högsta prioritet?”

Inte helt överraskande blir det betydligt fler “JA” än vad verkligheten ger fog för. Endast KD och SD är ärliga och svarar nej. Om klimatet hade varit i närheten av högsta prioritet så hade vi redan haft ett styrsystem som hade knuffat oss i rätt riktning och med den takt som krävs för att nå alla visioner.

Bland annat formulerar KD sin syn så här:

“Politiken har ett stort och viktigt ansvar men allt kan inte styras av politik, mycket handlar också om de val vi gör i vardagen som inte politiskt kan eller bör regleras utan styrs av attityder och trender. Här är vår roll som förebilder för våra barn den viktigaste insatsen. Genom att visa på det goda exemplet genom att återanvända och återvinna istället för att ständigt eftersträva nytt påverkas attityden, hos våra barn men också hos vår omgivning.”

Det tycker jag är ett svar som betydligt bättre beskriver den hållning som präglar åtminstone sex av de åtta riksdagspartierna.

Men det är klart, frågeställningen är ju formulerad i futurum…

 

Om du behöver lite uppfräschning på klimatområdet så klicka dig till bloggen Galen.

Hur vi kan leva hållbart 2030

Published on 2013/04/09 in Klimat and Miljö. 0 Comments

Christer Sanne, fd KTH-forskare i samhällsplanering, har skrivit en rapport med samma titel som detta inlägg. Naturvårdsverket publicerar och rapporten hittas här. Rekommenderad och intressant läsning som av google-sökning att döma har fått alltför lite uppmärksamhet. En debattartikel på SvD finns det i alla fall.

I rapporten skissas förutsättningarna för vad som krävs för att vi i Sverige ska kunna organisera ett hållbart samhälle. Slutpunkten för det är 2050, men för att det ska bli tydligt att (och vilka) åtgärder behövs redan idag så har rapporten utgått från vad vi behöver ha på plats 2030 för att ha en chans att sedan nå i mål 2050. CO2-nivån 2030 ska då vara nere på 3ton/pers.

Christers linje är klar. Vi kan nå målet, men det är inget som kommer att hända av sig själv. Det krävs teknikförbättringar för att nå målet. Det krävs definitivt beteendeförändringar också. Dessutom ser han behovet av något som skulle få normalpolitikern att frustande börja ropa på tillväxtpolisen, nämligen minskad ekonomisk tillväxt i form av det för gemene man hett så eftertraktade mer fri tid! Kombinationen av de tre illustreras så här tjusigt:

Så här skriver Christer:

“[…] Men produktiviteten ökar varje år med minst 2 % så att produktionen per timme mer än fördubblats medan arbetstiden, den normerande 40-timmarsveckan, är oförändrad (sedan 1973). I stället har konsumtionen ökat i samma utsträckning och därmed utnyttjandet av naturresurser. Den till synes ganska oreflekterade inställningen att till varje pris ”skapa jobb” behöver därför diskuteras, eftersom den tycks leda till en ohållbar tillväxt. Den enda möjligheten att ”skapa jobb”, dvs. arbetstillfällen, utan att förvärra situationen tycks vara att dela arbetsvolymen, så att alla som vill kan få sin försörjning från eget arbete. Det är också viktigt att göra eftersom arbete är den moraliskt mest accepterade formen för att fördela köpkraft.”

Alltså 40 år av produktivitetsökningar som uteslutande har tagits ut i form av ökad konsumtion och ohållbar tillväxt.

I en genomgång av vad som krävs för anpassningar inom olika områden som resande, boende, mat och konsumtion, så konstateras att vi behöver justera mycket av de vanor och den konsumtion som vi har idag. Men, det innebär inte att vi ska flytta ut i skogen och börja odla egen mat. Istället summeras det så här: “Att leva 2030: vanor som 1990, 2030 års teknik och mer fritid? “

Självklart finns det mycket som kan sätta käppar i hjulet för en sådan utveckling som skissas, även om alla beskrivna ansträngningar görs, men det som är rapportens starka sida är att den så tydlig visar hur oerhört nakna dagens politiker / kejsare är och gör sitt bästa för att ropa ut det. Tyvärr verkar det behövas väldigt många rop för att det ska höras..

M och S har snart triangulerat sig in till exakt samma naiva politik som går ut på att vi måste jobba mer, ordna fler jobb och öka tillväxten. Eftersom tillväxten är grön så får vi ett hållbart samhälle på köpet. Löfvens strategi för att vinna valet är att prata jobb så att öronen börjar blöda på väljarskaran. Men något nytänkande som gör att han skulle lyckas bättre lyser med sin frånvaro.

Birger Schlaug skriver ofta och bra om hur absurd den sk jobbpolitiken är, bla här.

 

Läs också Arvin, Dagens filosofiska tanke, Trulpens lilla gröna, Bortom arbetslinjen, Föreningen för hållbarhetspsykologi

 

Föräldravrålet

Published on 2013/03/21 in Klimat and Politik. 0 Comments

Jag har skrivit om Föräldravrålet tidigare. Jag fortsätter tjata. Här är ett citat från deras sida som kan användas för att förklara för andra och engagera fler.

 

Jag oroar mig för klimatförändringarna. De allra flesta forskare är överens om att klimatet kommer att förändras påtagligt, och detta redan inom femtio år.

Därför är det viktigt att vi gör vad vi kan för att klimatförändringarna ska bli så små som möjligt. En del kan vi göra själva, men för många förändringar krävs stora politiska beslut, som gör det lättare att leva klimatvänligt.

Jag tycker inte politikerna tar klimatfrågan på tillräckligt stort allvar. Jag vill att politikerna ska visa mod. Därför har jag skrivit på Föräldravrålets upprop. Om vi blir många som skriver på så kan vi visa politikerna att de har folkets mandat att agera i klimatfrågan.

Föräldravrålet är till för föräldrar, men också mor- och farföräldrar, mostrar, farbröder, kusiner, vänner, lärare och alla andra som bryr sig om ett eller flera barn och som känner ett ansvar för den värld dessa barn ska växa upp i.

Därför vill jag gärna att du också skriver på och hjälper till att sprida Föräldravrålet. Det är enkelt: du går in på www.foraldravralet.se och klickar på ”Gå med” och fyller i där. Vill du kan du även gilla facebooksidan www.facebook.com/Foraldravralet och dela den till fler.

Tack!

 

“Dumskallarnas sammansvärjning” – Tillväxt och konsumtion i P1

Published on 2013/03/12 in Ekonomi, Klimat, Konsumtion, media and Miljö. 3 Comments

Om man vill försöka vara positiv så går det att hitta en del tecken på att det tas små, små steg i riktning mot en mer fördjupad syn på sambanden mellan ekonomi, tillväxt, miljö och samhälle.

Gårdagens upplaga av Konflikt i P1 var ett av dessa ljus i mörkret.

Programmets titel var just “Tillväxt och konsumtion” och mycket av innehållet kunde varit hämtat från den här och andra tillväxtrealistiska bloggar.

Japan tas upp som ett exempel på en ekonomi som under 20 års tid upplevt nolltillväxt. Det finns en hel del relevanta perspektiv i inslaget, som att den japanska ekonomin skulle riskera att krascha om den tog fart, eftersom höga räntenivåer på den enorma statsskulden snabbt leder till statsbankrutt. Det som jag dock saknar är en syn på BNP i relation till capita. Japans befolkningsprofil och tillväxt i kombination med immigrationspolitik har lett till en krympande arbetsför befolkning. Om man ser på BNP/capita så sticker inte Japan ut lika mycket, vilket för övrigt också är ett mått som borde ta större plats i Sverige (vilket Cornucopia föredömligt beskriver).

Programmet behandlar också den svenska konsumtionen och tillväxten. Mycket av gammal hederlig konsumtionskritik, och inte minst ett konstaterande av att tillväxten de senaste 20 åren till stor del är baserad på privat konsumtion och samtidigt ökad privat skuldsättning. Tim Jackson intervjuas och diskuteras också.

Sandro Scocco från Global utmaning, Mikael Malmeus från Cogito och Susanne Sweet från Handelshögskolans sustainability-grupp, är inbjudna gäster. Alla tre har en relevant och realistisk bild av våra utmaningar, även om Susanne som representant från Handelshögskolan inte kan ta ut svängarna hur som helst. När Tim Jackson diskuteras så levereras det snarare kritik från andra hållet, dvs att nolltillväxt inte är en rimlig långtidsvision – tufft att lyfta hela världens befolkning till vår levnadsstandard – det är snarare nerväxt som behövs.

Frågan om varför all fakta som finns inte kan få vårt samhälle att ta in på rätt miljöspår – precis som den grundläggande drivkraften för den här bloggen – lyftes fram och Sandro beskrev det slående som en dumskallarnas sammansvärjning. Politikerna ger helt enkelt oss väljare de enkla svaren vi vill ha, som att grön och uthållig tillväxt skulle vara lösningen på problemet. Problemet med klimat- och miljöfrågorna är att resultaten av dagens agerande ger så långsiktiga effekter, vilket vi människor saknar psykologiska förutsättningar att ta in i vår beslutsprocess. Det är den stora utmaningen.

Kan dropparna till slut urholka stenen och hinner vi styra in samhället på rätt väg, eller kommer vi att krascha rakt in i väggen?

 

Som en parentes noterade jag att Handelshögskolans hållbarhetsgäng uteslutande består av kvinnor. Det är en indikation på att hållbarhet fortfarande har en något suspekt status på Handels och därför inte lyckats locka till sig de mer karriärinriktade handelskillarna…

Jordbruksverket och köttpaniken

Published on 2013/01/23 in Klimat, Konsumtion and Miljö. 7 Comments

Ok. Jordbruksverket har tagit sig i kragen och plitat ihop en riktigt vettig rapport. Sammanfattningen visar på en mycket balanserad och nyanserad bild av hur vi når en hållbar köttkonsumtion och vad som gör den hållbar. I slutet av sammanfattningen uttrycks att offentliga styrmedel behövs. Koldioxidskatt på kött är ett av flera tänkbara styrmedel “som kan övervägas”. Reaktionen på rapporten har under dagen varit explosionsartad och det är just den korta, i sammanhanget mindre väsentliga, formuleringen om möjligheten att använda skatt som styrmedel som får blodet att börja koka och köttpaniken att sprida sig. Kött är känslor.

Huvuddelen av gaphalsarna har förmodligen inte ens läst sammanfattningen av jordbruksverkets rapport.

I korta ordalag så uttrycker Jordbruksverket följande i rapportens sammanfattning:

Köttkonsumtionen i västvärlden behöver minska ur ett växthusgasperspektiv och för att jordens resurser ska räcka till fler. Det finns positiva miljövärden av köttproduktion som för att bevara naturbetesmarker. Det finns en konflikt mellan klimatpåverkan och djurskydd eftersom intensiv inomhusproduktion ger lägre utsläpp, samtidigt som den intensiva produktionen ökar förbrukningen av antibiotika. Bättre märkning är ett sätt för att konsumenter ska välja bort köttet som är sämst ur ett hållbarhetsperspektiv, men det räcker troligen inte med frivilliga åtgärder. Offentliga styrmedel som tvingande regler och ekonomiska styrmedel som miljöskatter och subventioner är också tänkbart. Information, utbildning, forskning och utveckling är också viktigt. Koldioxidskatt baserad på schabloner för hur mycket olika sorters kött släpper ut av växthusgaser är också ett styrmedel som kan övervägas, dock är det förknippat med svårigheter att genomföra det på ett effektivt sätt. Köttkonsumtion bör sättas i relation till annan konsumtion som boende, resande och shopping som också behöver förändras i mer hållbar riktning.

Alltså verkligen inga konstigheter att hänga upp sig på. Om man höjer blicken och försöker släppa den känslomässiga köttkopplingen så är det uppenbart hur ohållbar vår nuvarande nivå av köttkonsumtion är (däremot inte sagt att vi behöver bli vegetarianer). Det var inte heller lätt att kampanja mot rökning på 60-talet, kvinnors rösträtt i början av seklet, etc. Vår tids uppvaknande drivs av att vi så smått börjar bli tvingade att inse hur vi närmar oss jordens resurstak. Köttkonsumtionen är en av många yttringar som ur ett känslomässigt perspektiv förmodligen bara kan jämställas med hur vi måste omdefiniera vårt förhållande till bilen.

På Effekt finns ett läsvärt inlägg på temat. Jag rekommenderar också den här bloggens sammanfattning av inlägg på temat kött. Cornucopia? har skrivit ett av sina mindre genomtänkta inlägg där han helt verkar ha missat vad Jordbruksverket uttrycker. Cornucopias har ju rätt i att dagens produktionsmetoder är ett grundläggande problem som också leder till ohållbar konsumtion, men det är ju inget som motsägs av jordbruksverkets rapport. Kanske lätt att se rött och missa nyanserna när man är djuruppfödare och dessutom inte har varit överens med Jordbruksverket i många andra tidigare frågor?

Frågan har som sagt fått en hel del utrymme redan under dagen:

SR SR2 HD SkD AB SvD SvD2 

Blogg 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17

Det är bara för Jordbruksverket att tacka och ta emot för all uppmärksamhet. I verkets kommunikation i samband med rapportsläppet framgår det explicit att de inte förespråkar en skatt, men man kan ju undra om det inte är någon slipad kommunikatör som vinklat det lite hårt för att trigga någon inflytelserik mediaaktör typ TT eller AB (det ser ut som om de var först ute, 01.40 i morse).

 

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...