Archive for the 'vindkraft' Category

Den årliga uppföljningen

Helt traditionsenligt är det så här vid årsskiftet dags för en uppföljning av kostnaderna för vindkraftens elcertifikat under året. Bakgrunden är att Marian Radetzki och Jonny Fagerström för snart två år sedan hävdade att vindkraften skulle kosta 300 miljarder fram till och med 2035. Denna siffra var enbart baserad på fria fantasier men det hindrade ändå inte tex Timbro  från att föra vidare den. Trots den uppenbara orimligheten bakom siffran 300 miljarder, så lever den fortfarande vidare  i vissa sammanhang.

Hursomhelst så ser summeringen för 2013 ut som följande:

Total produktion vindkraft: 9,51TWh

Medelpriset för elcertifikat 2013: 203SEK/GWh

Total kostnad blir då: 1,93 Miljarder SEK

Enligt Radetzki och Fagerströms gissningar så skulle kostnaden vara 5,3 miljarder kr med en produktion på 11,1 TWh, dvs en kWh kostnad på 47,75 öre per kWh, istället för det verkliga 20,3 öre per kWh. Årets fel är alltså 135% och därmed en knapp förbättring från förra årets 137%.

Ackumulerat sedan 2011 är den verkliga kostnaden 4,77 miljarder för en produktion av 22,4TWh (21,29 öre/kWh). Radetzkis och Fagerströms gissningar har ackumulerats till 12 miljarder för 25,2 TWh (47,6 öre/kwh). I snitt ligger de alltså 124 % fel…

Vindkraften, årets kostnader.

Vi har kört en liten repris på Fagerström-fejden här på bloggen (del 1) . För snart två år sedan gick Marian Radetzki och Jonny Fagerström ut och hävdade att satsningen på vindkraft skulle kosta 300 miljarder fram till 2035. Detta är förstås siffror som de inte hade någon som helst belägg för, det hindrade dock inte Timbro för att använda sig av siffrorna i sin vindkraftsrapport.

Traditionsenligt är det nu dags för uppföljning, förra året var Radetzki/Fagerström 92% fel och vi förutspådde att felet skulle öka. Så här ser det ut för 2012:

Enligt Radetzki/Fagerström skulle vindkraften producera 8,4 TWh i år till en kostnad av 4 miljarder dvs ca 47,6 öre/kWh.

Tittar vi på verkligheten ser vi att produktionen (rullande 52v) ligger på 7,18 TWh och medelpriset för elcertifikat har varit 20,05 öre/kWh. Total kostnad alltså ca 1,44 miljarder.  

(Räknat per kWh är alltså Radetzki/Fagerström i år fel med ca 137%, nytt rekord alltså. Jag vågar inte lova att det ökar till nästa år, men ligger antagligen på ungefär samma nivå.

Ackumulerat 2010-2012 ser det alltså ut så här:

Radetzki/Fagerström: Produktion 14,1 TWh, kostnad 6,7 miljarder, ca 47,6 öre/kWh.

Verkligheten: Produktion 13,1 TWh, kostnad 2,89 miljarder, ca 22 öre/kWh.

Ser redan fram emot nästa år!

Man bör komma ihåg att i den här uträkningen är bara “ena sidan” redovisad. Vindkraften bidrar ju även till att sänka elpriset, vilket blir en vinst för samhället. Denna vinst är dock inte lika lätt att upskatta och vi har avhållit oss från det.

Fagerström och Radetzki i repris, del 6

Ett år efter Fagerström-fejden visade vi hur det första året av verkligheten stämde överens med Radetzki och Fagerströms beräkningar.

Radetzki och Fagerström, så här blev det!

För snart ett år sedan skrev vi ett antal inlägg där vi försökte bemöta uppgifterna fantasierna från Marian Radetzki och Jonny Fagerström om att satsningen på vindkraft skulle kosta 300 miljarder fram till 2035. Eftersom det nu gått ett år kan det ju vara på sin plats att göra en lite uppföljning för att se hur Jonnys och Radetzkis ”beräkningar” följer verkligheten.

I denna artikeln redogör de (nästan) för hur de har gjort sina beräkningar. För 2010-2020 räknar man med en kostnad på 60 miljarder + 20 extra miljarder för havsbaserad vindkraft. Om vi antar en linjär ökning så innebär Jonnys och Radetzkis siffror för 2011 en kostnad på 2 miljarder + 0,7 miljarder extra för havsbaserad vindkraft för en produktion av 5,7 TWh.

Vindkraftproduktionen för 2011 ser ut att hamna på ca 5,9 TWh  (rullande 52 veckor), medelpriset för energicertifikat har varit 247,33 kr /MWh.

Sammanfattningsvis ser det alltså ut så här:

Antaganden av Radetzki och Fagerström:

Produktion 2011 5,7 TWh till en kostnad av 2,7 miljarder    –> kostnad på 57,5 öre / kWh.

Verkligt utfall (rullande 52 v):

Produktion 2011 5,9 TWh till en kostnad av 1,457 miljarder    –> kostnad på 24,7 öre / kWh.

Antagandena av Radetzki och Fagerström var alltså 133% fel för 2011, ska bli intressant hur det ser ut när vi summerar 2012. Mitt tips är att felet kommer att växa… Det var alltså dess siffror som Timbro delvis baserade sin vindkraftsrapport “Svenska vindkraft – 215 miljarder senare” på.

Edit: En uppmärksam läsare såg att jag räknat fel. Kostnaden enligt Fagerström och Radetzki ska vara 47,4 öew/kWh. Det korrekta felet blir därmed 92% istället. 

 

Fagerström och Radetzki i repris, del 5

På Jonnys begäran – kalkylen som den borde sett ut!

Uppdatering: Jonny fortsätter med sin yviga debattmetod i Ny Teknik och skickar desutom in foliehattarna och trollen från Climate Scam i kommentarsfältet..

Härjningarna är vitt spridda i många tidningar tex: Ekuriren, Länstidningen Östersund, Östgöta Correspondenten, Sundsvalls Tidning, Svd

Jonny Fagerström och Marian Radetzki har påstått att det skulle krävas 300 miljarder i subventioner för att utöka vindkraftsproduktionen till 30TWh (20 TWh landbaserat 10 TWh havsbaserat) i Sverige. [Se våra tidigare inlägg om deras verklighetsfrånvända utspel här: 1, 2, 3, 4]

Siffran 30 TWh kommer antagligen från regeringens planeringsram. På Näringsdepartementets hemsida kan man läsa följande: ”Syftet med en planeringsram är att synliggöra vindkraftintresset i den fysiska planeringen”, ”Begreppet planeringsram ersätter det tidigare begreppet planeringsmål för att ytterligare tydliggöra att det inte handlar om ett utbyggnadsmål”.

Utbyggnad av vindkraften med 30TWh till 2020 är alltså inget som är beslutat och inget mål från regeringens sida. Bortsett från det kan vi ju ändå försöka räkna ut vad en sådan utbyggnad skulle kunna tänkas kosta med avseende på subventioner.

Ett bra sätt att börja en sådan uträkning på är ju att ta reda på hur mycket det kostar att producera elenergi från vindkraft. Eftersom förutsättningarna är varierande går det inte att räkna ut ett entydigt svar på det. Men här är en sammanställning på vad olika studier kommit fram till:

 

Tittar vi på havsbaserade vindkraftverk ser det ut så här:

Ovanstående siffror är hämtade ur den här rapporten.

Tar vi medelvärdet av intervallerna och sedan medelvärdet mellan undersökningarna får vi en kostnad för landbaserad vindkraft på 57 öre/kWh och havsbaserad på 75 öre/kWh. Medelspotpriset på el på Nordpools marknad över de senaste fem åren är 43 öre/kWh.  Om vi antar att elpriset är konstant fram till 2035 (vilket är konservativt eftersom trenden är ökande) så får vi ett subventionsbehov på 14 öre/kWh för landbaserad vindkraft och 32 öre/kWh för havsbaserad vindkraft. Räknar vi på en rak ökning av producerad energi till 30TWh till 2020 och därefter konstant produktion på 30TWh medför detta en kostnad på 125 miljarder.

Alltså även med ett extremt konservativt antagande av elpriset så blir kostnaden nästan 1/3 av den som Radetzki/Fagerström räknade(?) fram.  Värt att nämna är att om vi istället använder medelpriset för 2010 (52 öre/kWh) blir kostnaden ca 70 miljarder och en årlig ökning av elkostnaderna med ca 2% gör att subventionsbehovet helt försvinner!

Återigen kan vi alltså konstatera att Radetzki / Fagerström är sådär nogräknade med verklighetsförankringen i sitt utspel. Det må ju vara hänt – men det är skrämmande hur okritiskt det har spridits av godtrogen media.

Fagerström och Radetzki i repris, del 4

Vad Jonny egentligen säger

Vi har i en serie inlägg visat felaktigheterna i Radetzki & Fagerströms kalkyl avseende vindkraftsubventioner. Jonny Fagerström har haft vänligheten att kommentera våra inlägg. Tyvärr har det inte varit helt lätt att följa vad Jonny egentligen försöker säga eftersom kommentarerna sällan svarar på de frågor som ställts. Vi tolkar det snarare som ett försök att få det han säger att låta rätt, vilket det kan göra om man bara snabbt läser igenom det vi har skrivit. För att bringa lite klarhet i det hela sammanställer vad som verkligen har sagts i ordväxlingen med Jonny.

Steg 1.

Osunt: I det första inlägget konstateras det felaktiga antagande som Radetzki & Fagerström har gjort då de har räknat med att hela elcertifikatsvolymen går till vindkraften.

Jonny: Vårt konstaterande bemöts inte direkt, istället hänvisar Jonny till en artikel. Dock förtydligas inte antagandet om elcertifikatsvolymen i den artikeln.

Steg 2.

Osunt: Vi gör ett enkelt rimlighetstest som visar att med subventioner som uppgår till 300 miljarder så täcker subventionerna mer än hela den investering som är nödvändig för att öka vindkraftproduktionen med 25TWh. Själva försäljningen av elen skulle alltså vara pengar rakt ner i fickan!

Jonny: Rimlighetstesten bemöts inte, däremot får vi lite ledtrådar som gör att vi kan komma fram till hur Radetzki & Fagerström har räknat (och hur de har räknat fel..)

Steg 3.

Osunt: Vi kan konstatera att Radetzki & Fagerströms beräkning inte tar hänsyn till att kvotplikten varierar över tiden (vilket är definierat av energimyndigheten ). Vi visar också att en kalkyl baserad på de antagande som Radetzki & Fagerström gör, men där matematiken är rätt, ger en siffra för subventioner på 117 miljarder.

Jonny: Att vi har konstaterat på vilket sätt Radetzki & Fagerströms kalkyl räknar fel verkar ha gått Jonny förbi, eftersom han utan krusiduller kommenterar ”Vi hade alltså inte räknat fel, vilket ni nu insett”. I mina ögon är det en mycket intressant slutsats som jag gärna skulle vilja veta mer om, istället kommer det en ovidkommande harang som inte alls bemöter vårt konstaterande.

Steg 4 (se kommentarer till detta inlägg)

Osunt: Nu förtydligar vi ovanstående ytterligare och ger Jonny möjligheten att förklara om vi har gjort något fel i vårt återskapande av deras kalkyl (fast med rätt matematik).

Jonny: Återigen undviker Jonny att svara på våra frågor, istället säger han något om att han bara ville testa oss, vad han nu menar med det. Sen fortsätter han med ”Jag vet nu att ni också har förstått hur vi räknat”. I mina öron är det är så nära ett erkännande av deras felräkning man kan komma utan säga det rakt ut, därför är fortsättningen kryptisk: ”Ni kom till ungefär samma slutsats”. Om man gör den konklusionen efter alla våra förtydligande av problematiken så vågar jag påstå att en och annan häst är ute på grönbete.

Som avslutning tar Jonny teflontekniken till nya höjder och lägger över bevisbördan på oss utan att på något sätt ha förklarat de uppenbara felaktigheterna i sitt eget resonemang!

Men som de enträgna pedagoger vi är så vill vi ge alla möjligheten att förstå hur saker och ting hänger ihop. Därför hörsammar vi Jonnys önskemål om att visa hur en ”forcerad vindkraftsutbyggnad till 30 Twh till år 2020 skall finansieras över tid”.

För Jonny och alla andra som är intresserade så kommer vi att lägga ut det som ett separat inlägg imorgon.

Uppdatering1: Här är en annan reaktion på Jonnys sätt att kasta ur sig påståenden som saknar täckning.

Uppdatering2: Lennart Söder bemöter ytterligare felaktigheter från Jonny

Fagerström och Radetzki i repris, del 3

Radetzki o Fagerström, här är ert fel!

Som utlovat kommer här beskrivningen på vilket fel Radetzki o Fagerström gjorde när de kom fram till den orimliga siffran om att vindkraftsutbyggnaden skulle kosta 300 miljarder härrörande från elcertifikat till år 2035

Radetzki/Fagerström har räknat med att elcertifikatkostnaden ökar från dagens knappa 1 miljard till 10 miljarder årligen år 2020. Sedan antar de att kostnaden är 10 miljarder årligen fram till 2035. Detta plus dubbel kostnad för havsbaserad vindkraft (vilket inte är beslutat!) gör att man nästan kommer upp i ca 280 miljarder, jag antar att de har avrundat detta till 300 miljarder.

Kostnaden för elcertifikat antar man vara 35 öre/kWh, med en kostnad på 10 miljarder innebär detta att elcertifikat motsvarande ca 28TWh måste omsättas.

Om vi tittar på tex 2035 så är kvotplikten för detta året 0,8%. För att 28TWh elcertifikat ska omsättas så medför detta alltså att den totala elproduktionen (exkluderat förbrukningen för elintensiva företag) är ca 3500 TWh (dagens är ca 100TWh), vilket jag antar att de inte tror är fallet. Där har vi alltså felet! De har glömt att ta med kvotfaktorn och faktumet att denna är dynamisk!

Räknar man rätt (dvs använder kvotfaktorn) med de antaganden som Radetzki/Fagerström har gjort blir siffran ca 117 miljarder fram till 2035. Nu vill jag påpeka att detta inte är en siffra som vi på Osunt ställer oss bakom som korrekt, den är enbart korrekt om man använder Radetzkis/Fagerströms antagande om priset på elcertifikat samt deras (felaktiga!) antagande att alla elcertifikat kommer gå till vindkraft.

Att räkna fel är lätt hänt och inget konstigt i sig, det olyckliga är att siffrorna fått så pass stor medial uppmärksamhet. Det är också anmärkningsvärt att en professor i nationalekonomi kan räkna fram siffror som uppenbart är orimliga utan att reagera på det. För det är väl inte så att man medvetet gått ut med överdrivna siffror, eller är det så Jonny?

Förtydligande 1: Elcertifikat tilldelas producenter av förnyelsebar energi (tex vindkraft, småskalig vattenkraft, biokraft m.m.). För varje MWh producerad erhåller dessa ett elcertifikat som de kan sälja.

Förtydligande 2: Kvotplikten innebär att alla elproducenter måste inneha ett antal elcertifikat som motsvarar deras totala elproduktion multiplicerat med aktuell kvot. Ex. Producent A producerar 100MWh med en icke-förnybar energikälla. Kvotplikten för innevarande år (2011) är 0,179, det innebär att producent A måste köpa elcertifikat för 18MWh ( 100*0,179).

Fagerström och Radetzki i repris, del 2

Jonny Fagerström och bakfoten…

Vi fick en kommentar av Jonny Fagerström till förra inlägget där vi hävdade att de 300 miljarder i kostnad för elcertifikat till utbyggnad av vindkraften till 2035 var en absurd siffra.

“Hej Osunt! Ni har fått en del om bakfoten.
Siden och Hylanders artikel är skåpmat som är bemött för länge sedan i bla Hallandsposten:

http://hallandsposten.se/asikter/hplasaren/1.1018269-bubblan-pa-vag-att-spricka

Sannolikt kommer jag nu bli tvungen att skriva en replik i Ny Teknik också. Men det blir lätt. Siffran 300 miljarder har satt sig bra i media!

Jonny Fagerström”

Jonny verkar ha rätt i en sak iaf, siffran 300 miljarder har satt sig bra i media. Här, här, här, här och här är några bloggexempel. Några exempel från etablerad media: Dagens Nyheter ekonomiNy TeknikNorrländska socialdemokratenNorran, Gotlands tidningar, Helsingborgs dagblad. I övrigt så är det inte mycket som har med verkligheten att göra. Att media basunerar ut en sådan här uppgift utan att ens granska rimligheten i siffrorna är minst sagt anmärkningsvärt. I vårt svar till Jonny gör vi just en rimlighetskalkyl. Vi tyckte att det hela är så pass anmärkningsvärt att det är värt att lyftas upp i ett inlägg:
.
“Hej Jonny, vad kul att du kommenterar på vår blogg!

Artikeln du hänvisar till ökar varken min förståelse för hur ni har kommit fram till 300 miljarder eller gör det mer trovärdigt. ”Att summera allt detta till 300 miljarder kronor år 2035 är alltså bara matematik…” Den summeringen hade nog jag också klarat av, trots att jag varken är lektor eller överstelöjtnant, om jag bara hade vetat vad jag ska summera. Här får du gärna förtydliga vilka termerna som ska summeras är.

När jag läste till civilingenjör var en av de första sakerna som vi fick lära oss att alltid kontrollera rimligheten i svaret, om vi räknat ur något. Eftersom Radetzkis/Fagerströms matematik med summering av okända termer är över min förmåga så väljer jag istället att kontrollera just rimligheten i svaret, dvs 300 miljarder i subventioner till vindkraften fram till 2035 för att öka produktionen av el från förnybara energikällor med 25TWh.

Själv är jag delägare i ett vindkraftverk (http://www.vindparkvanern.se) och jag betalade 5500 kr för en andel med nominell produktion av 1MWh el. Här är en uträkning baserad på siffror från Elforsk som indikerar en investeringskostnad på 5000kr/MWh (inklusive vägar, elnät, anslutning).

Investeringskostnaden för 25TWh vindkraft blir då ca 125 miljarder kr. Om vi tänker oss en rak fördelning av de av Radetzki/Fagerström beräknade subventionerna på 300 miljarder så innebär det subventioner om 12 miljarder per år.

Med en avskrivningstid på 25 år för vindkraftverken ger detta avskrivningar på 5 miljarder årligen. Om vi antar en kalkylränta på 5% blir kapitalkostnaden 6,25 miljarder. Den totala investeringskostnaden blir då 11,25 miljarder per år för 25TWh vindkraft. Med subventioner på 12 miljarder årligen blir överskottet från investeringen alltså 0,75 miljarder årligen plus 25 TWh el att sälja..

Om Radetzki/Fagerström verkligen tror på sina egna kalkyler så antar jag att de har belånat sig upp över öronen för att investera i vindkraft, en bättre investering torde vara omöjligt att hitta.

Jag anser att beräkningen faller redan på rimlighetstestet. Som hjälp till herrarna Radetzki/Fagerström att göra en rimligare beräkning så skulle jag råda dessa att inte betrakta elcertifikatspriset som konstant. Priset sätts på en marknad som styrs av utbudet (produktionen av förnyelsebar el) samt efterfrågan (kvotplikten som anger andelen elcertifikat som elleverantörer är ålagda att köpa). Värt att nämna är att kvotplikten mellan 2010 och 2035 varierar mellan 20% och 0,08%, att tro att kostnaden per producerad energienhet, trots denna stora variation i efterfrågan, är konstant är snällt sagt naivt. Jag rekommenderar varmt energimyndighetens hemsida för Radetzki/Fagerström, där kan de lära sig om hur elcertifikatsystemet fungerar vilket de uppenbarligen inte har förstått. Behöver ni hjälp med beräkningarna så ställer jag gärna upp, det vore intressant att få fram en riktig siffra på den förväntade kostnaden för utbyggnaden av förnyelsebar energi.

Vänligen, Osunt “

Jonny svarar därpå igen, lite smått kryptiskt, men ändå ett svar:

“Ok!
Jag är inte riktigt med på var i artikeln i HP du tappade tråden. Att elcertifikatspriset inte är konstant är riktigt. Tendensen är dock ökande över tid:
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Energi/Styrmedel/Elcertifikat/?from1398=2003&to1398=2010

Enligt Energimyndigheten kan priset komma att variera mellan 15 öre och upp till 55 öre/Kwh.
Vi har räknat med 35 öre rakt av som du ser i artikeln.
Vi har räknat med att denna subvention för 30 TWh upprätthålls minst intill 2035 och med dubbelt stöd för vindkraft till havs.”

I Jonnys kommentar finns det tillräckligt med ledtrådar för att vi ska kunna se var han och Radetzki har gjort sitt räknefel. I nästa inlägg ska vi gå igenom det, fortsättning följer…

Vi är inte de enda som har uppmärksammat galenskapen, här är några andra som har skrivit om Radetzki & Fagerströms yviga vindkraftsberäkningar, Eko-bloggen, Cleantech-nätverket, Johan Trouve, Anders Wijkman, Toppmötet, Fourfact, Supermiljöbloggen, Second Opinion, men vi har inte riktigt hittat någon som gått till botten med det.

Fagerström och Radetzki i repris, del1

Nu när julfirandet tar över bloggläsandet så passar vi på att köra några gamla favoriter. Julen 2010 så publicerade vi ett inlägg för att bemöta ett debattinlägg där Marian Radetzki och Jonny Fagerström fantiserade om att kostnaden för elcertifikat för vindkraftsutbyggnad fram till 2035 skulle landa på 300 miljarder.

Jonny bemötte vårt inlägg med diverse tråkiga debattknep. Det gjorde det hela lite svårt att följa argumentationen, men jag skulle vilja påstå att det slutade med att Jonnys byxor åkte ända ner till anklarna.

Här kommer det första inlägget:

Radetzki o Fagerström, räkna rätt!

I somras publicerades en artikel av de nämnda herrarna på SvDs debattsida där subventionerna för vindkraften fram till 2035 beräknades hamna på minst 300 miljarder. Förutom att summan var absurd så var deras poäng att man kunde skapa många fler jobb med de pengarna – som om de skulle säkra den framtida energitillgången. Som så ofta när Radetzki har sitt finger med i spelet så lägger han mest kraft på att räkna fram önskat resultat, inte ett realistiskt (ett annat exempel, ASPO-kommentar).

Tyvärr har det ju inte så stor betydelse om det är realistiskt. Nyhetsvärdet blir stort ändå och det finns ju alltid många som sväljer budskapet (tyvärr inte bara ClimateScammare, där Jonny håller låda). Därför är det kul när de som kan sin sak får möjlighet att bemöta Radetzkis och Fagerströms propaganda. I Ny Teknik gjordes en ordentlig sågning häromdagen. Bara det faktum att F&R räknat med att hela elcertifikatvolymen går till vindkraft är ett sånt kardinalfel att seriös media borde sluta publicera deras trams.

Pansaröverstelöjtnanten Jonny hade för övrigt ett roligt bemötande av kommentar i Ny Teknik-artikeln:  “Renhårigt hade varit att du som utslungar dessa insinuationer vågade stå för dem med ditt namn. Ring mig gärna 070-6765708 och framför anklagelserna “man to man”. En riktig militär den där Jonny som inte backar och viker ner sig.. Ibland önskar man att försvarsmakten inte hade skurits ner så mycket!

Att sedan vindkraften inte är en enkel lösning på den globala energiförsörjningen är ju en annan fråga, som Cornucopia också skrivit om.

Tipsar också om ekonomen Klas Eklunds invändningar mot Radetzkis inlägg i klimatdebatten.

Vindkraften är dyrare, men elpriset sjunker!

I en debattartikel i SvD går Jonny Fagerström  återigen till attack mot vindkraften med titeln: “Nej, vindkraften gör att elen blir dyrare!”. Artikeln är en replik på en tidigare artikel av svensk vindkraft där man hävdar att vindkraften bidrar till att sänka el-priserna (vilket en studie av Energimyndigheten visat att den gör!).

Först och främst kan man konstatera att Jonny Fagerström har tagit flera viktiga steg på vägen mot att argumentera konstruktivt. Han använder sig av källor till de siffror som han presenterar istället för att göra egna “beräkningar”.

I övrigt är det dock inte mycket att hänga i julgranen. Jonny konstaterar självsäkert att “Samtliga rapporter visar att vindkraften är dubbelt så dyr som tex kärnkraft”. Med samtliga rapporter avser han här två, en från IVA och en från ett EU-forskningsprojekt kallat CASES. Det är korret att enligt CASES är kostnaden för vindkraft ungefär dubbelt så stor som för kärnkraft. Dock glömmer (?) Jonny att nämna att i CASES rapport skriver man följande;

But with respect to the low value of nuclear full cost should be stressed that some nuclear specific external costs (eg the cost of a nuclear accident or the risk of nuclear proliferation) are not considered in this analysis. In addition it should be remarked that private costs calculated with the average lifetime levelised generating technology seem to underestimate the real industrial production cost, in particular for nuclear, as declared by stakeholders of the electricity sector invited to the “First CASES Stakeholders Workshop – Social costs of electricity production” February 2008, Brussels.”

Det vill säga att kostnaden för kärnkraft som CASES räknat ut anses som på tok för låga av el-industrin.

I IVA:s rapport (sidan 22) är följande kostnader angivna: kärnkraft 40öre/kWh, vindkraft (land) 50-55 öre/kWh, vindkraft (hav) 75-80 öre/kWh . Detta är för mig inte dubbelt så dyrt! Vindkraft är förmodligen dyrare än kärnkraft (i alla fall om man bara räknar de direkta kostnaderna), men inte dubbelt så dyrt.

Det största problemet med Jonnys resonemang är dock att han sålt skinnet innan han skjutit björnen. För att bygga ett kärnkraftverk är projekteringstiden 10-15 år. Såtillvida Jonny inte vill vänta i 15 år så får han välja; Dyr el eller vindkraftsel!

Elmarknaden är idag avreglerad och produktionskostnaden är inte det som styr elpriset, utan utbud och efterfrågan. Man kan alltid diskutera vad som skulle gjorts annorlunda för 15 år sedan. Men det ändrar inte på faktum idag.

Att det sedan finns två andra väsentliga skillnader mellan kärnkraft och vindkraft, nämligen att den förstnämnda inte är förnyelsebar och innebär en risk för alvarliga olyckor är en annan fråga. En risk som för övrigt Japan nyligen kvantifierade till 10öre/kWh.

Vindkraftsdebatt 2012

För oss som gärna vill se en balanserad vindkraftsdebatt baserad på fakta har 2011 varit ännu ett tråkigt år. Svenskt Landskapsskydd med hang arounds har kämpat på som små illrar. Och deras fabulerande har fått en otrolig genomslagskraft i media. Eftersom deras byxor hänger löst och har blivit nerdragna ett flertal gånger, samtidigt som de får stort medieutrymme, så verkar det som om vindkraftsdebatten har hamnat i den klassiska båda-sidor-måste-ges-utrymme-fällan. Och säkert sitter en och annan debattredaktör som är rädd för att det ska dyka upp vindsnurror i närheten av sommarstället.

Den utmärkta sidan Ekologistas har gjort en elegant sammanställning av antivindkraftlobbyns pseudoargument och visar på den låga substansnivån. Precis som Ekologistas konstaterar så finns det bara ett argument som det inte går att avfärda – “jag vill inte ha en snurra i närheten av mitt hus”. Lyckligtvis har Sverige det väl förspänt även på det planet. Vi har ett synnerligen glest befolkat land med relativt få som berörs och långa kuster för havsvindkraft.

För att lösa den globala energiförsörjningssituationen behöver vi kompromissa. En snabbare process för tillståndshanteringen med mer begränsningar i möjligheterna att överklaga och förhala behövs. På samma sätt finns det all anledning att se över begränsningarna för vattenkraften, som att bygga ut de älvar som saknar kraftverk, men inte minst att säkerställa generösa regleringsmöjligheter för befintliga kraftverk. Vattenkraftsdammar är ett billigt och effektivt sätt att balansera elproduktionen. De fördelar som reglerbegränsningarna ger för lokal flora och fauna måste vägas mot dyrare och ur ett globalt perspektiv sämre balanskraft som tex gaskraftverk.

Men det första steget är som sagt att få till en hyfsad nivå på vindkraftsdebatten. Under 2011 så var det framförallt två stora lobbyaktioner som antivindkraftsgänget kunde spinna på. Dels den uppblåsta kostnaden (300 miljarder, som 1 år senare avviker med 133%) för vindkraft med Jonny/Marian/Svenskt Landskapsskydd/mfl som avsändare, dels en variant på samma tema där Timbro presenterade en rapport med sensationellt låg kvalitet.

Som sagt fick det en oerhörd spridning i media (tänk om det hade funnits någon form av källgranskning..) utan att ifrågasättas i någon större utsträckning. Här är några exempel på tidningar där Fagerström & Radetzkis 300 miljarder gavs frikostigt utrymme:

Dagens Nyheter ekonomi, Ny Teknik, Norrländska socialdemokraten, Norran, Gotlands tidningar, Helsingborgs dagblad, E24, Dagens PS, Kristianstadsbladet, GT-Expressen, SR, Metro, Kuriren, Skogsland, Norrteljetidning

Tyvärr är det svårt att göra sakliga bemötande när motparten håller sig på dagisnivå. Så när media publicerar något nytt trams utan substans från antivindkraftsmaffian – upplys gärna vederbörande tidningsredaktör om hur han/hon misshandlar tidningens kvalitetsprofil, om det nu finns någon sådan..

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...