Osunt

Det finns fortfarande alltför många trångsynta ledarskribenter och andra opinionsbildare som tar alltför lätt på riskerna med klimatförändringarna (förklara gärna för mig hur Björn Lomborg har lyckats få en plattform med den oerhört lättviktiga argumentation som han för).

Nedanstående artikelutdrag (från Seattle Times) visar hur oerhört mycket större påverkan klimatförändringarna redan har på haven än vad man trodde för bara tio år sedan.

Snälla opinionbildare, sluta förstora de 0,2% forskningsrapporter som antyder att det inte är fastställt att det är mänskligheten som ligger bakom en klimatförändring!

Changes come decades faster than expected

Less than a decade ago, scientists expected acidification wouldn’t harm marine life until late in the 21st century. In the past five years, researchers instead have figured out it’s happening now. Here is a timeline of what we thought we knew — and how that changed.

Early 20th century

Scientists begin to understand how carbon moves between the atmosphere and the sea.

1999

A handful of scientists predict rising CO₂ emissions may change sea chemistry enough to harm corals by late in the 21st century.

2003

Atmospheric scientist Ken Caldeira predicts sea chemistry will change more rapidly over the next century than it has in tens of millions of years.

2006

Seattle oceanographer Richard Feely, with the National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA), and others discover North Pacific sea chemistry has changed dramatically just since they sampled it in 1991.

Top ocean researchers release first major ocean-acidification report and brief Congress, highlighting marine changes they fear are possible by century’s end.

2007

Feely and colleagues take an ocean research trip between Canada and Mexico and find enormous stretches of seawater already changing in ways not expected for 50 to 100 years. Because of ocean currents, weather and geography, they figure out, West Coast sea chemistry — unlike oceans at large — will worsen for decades even if fossil-fuel emissions are cut.

2008

Scientists suspect sea-chemistry changes are killing oyster larvae in the Northwest, which would mean acidification is harming marine life at least a half-century sooner than expected.

Scientists predict tiny shelled pteropods, an important food for fish, birds and whales, will begin dissolving in Antarctica between 2030 and 2038.

2009

Oceanographer Jeremy Mathis finds the chemistry of water in the Gulf of Alaska changing more drastically than models projected.

2011

Mathis discovers CO₂ levels in the Bering Sea are amplified by melting sea ice. That exposes more ocean surface to fossil-fuel emissions and lets in sunlight, which allows plankton to bloom and die, boosting carbon dioxide even more. The pH of broad stretches of the North Pacific is now so low several months of the year that some animals already may struggle to grow shells.

2012

Scientists say they’re certain ocean acidification is killing Northwest oysters.

Computer models based on new data project that the acidified water that occasionally kills Northwest oysters will be common every day on half the U.S. West Coast in less than 40 years.

Scientist Nina Bednarsek finds pteropods in Antarctica already dissolving.

2013

Researchers show baby king crab die in high numbers when exposed to CO₂-rich waters expected later this century. Mathis finds North Pacific sea chemistry at certain times of the year already is that bad.

— Craig Welch

Media om IPCC och klimatrapporten:

DN, DN, DN, DN, SvD, SR, SR, Effekt, ASPO

Eearth League är en sammanslutning av ledande internationella forskare med syfte att anlägga ett globalt perspektiv och fokus på de hållbarhetsutmaningar som  vi står inför och att kunna utgöra ett opinionsbildande och rådgivande organ.

I en nyligen publicerad artikel beskriver de risken för att vi är på väg mot en 4 graders temperaturhöjning och vad det kan innebära.

Det finns gott om inskränkta bakåtsträvare som griper tag i alla halmstrå för att inte behöva konfrontera sin ingrodda världsbild. För er vill jag passa på att nämna den genomgång av klimatförändringsrelaterade vetenskapliga artiklar som gjorts. Av de 14 000 som producerats de senaste 20 åren så är det 24 som förnekar klimatförändringen eller hävdar att den inte är orsakad av mänsklig aktivitet. Ofta sägs det att 99% av all forskning verifierar antropocen klimatförändring. Nu kan vi alltså konstatera att den mer korrekta siffran är 99,8%. Övriga kommentarer om klimatförändringens vara eller icke vara är överflödiga.

Earth League’s rapport tar också upp det bristande risktänkandet och politiska agerandet för att motverka utvecklingen:

“Nations go to war, implement mass vaccinations of their populations, and organize expensive insurance and security systems (such as anti-terror measures) to address much fainter threats. However, our societies seem to be willing to impose immense risks on future generations.”

Ok, jag har förstått att det finns många som inte vill se vad klimatförändringarna leder till och mänsklighetens roll i det hela. Men jag har svårt att förstå hur klimatförnekarna kan ignorera risken att de är fel ute. Fyra graders global temperaturhöjning får sannolikt katastrofala följder som gör att terrorism-hotet kan liknas vid en fjärils vingslag. Med tanke på riskerna så är de investeringar som krävs för ett klimatmässigt hållbart samhälle helt enkelt synnerligen begränsade.

Maria Ludvigsson (SvD) har kokat ihop en tunn soppa med slutsatsen att vi nog kan ta klimathotet med en klackspark. De motiv till detta förhållningssätt är följande:

• Maria har läst en ledare i Wall Street Journal där journalisten Matt Ridley skriver att klimatförändringar kan ha övervägande positiva effekter. Det finns de som har en mer balanserad syn på Matt Ridleys text. Här finns en genomgång som visar på bristerna och den börjar med “The article, “Dialing back the alarm on climate change”, was written by someone who has never researched anything in the field of climate change”
• Litteraturprofessorn Merete Mazarella har skrivit om arvssyndens comeback och att avstå från bekvämligheter och framsteg som en botgörelse. På vilket sätt det förändrar hur vi bör hantera klimatriskerna förstår åtminstone inte jag
• Statsvetaren Björn Lomborg är precis som Matt Ridley också inne på att klimatförändringarna kan leda till övervägande positiva effekter.

Min rekommendation till Maria är att ta ett djupt andetag och fundera en gång till. Det kunskapssamhälle vi lever i har en oöverträffad förmåga att analysera komplexa system och processer. 99,8% av forskningsresultaten pekar i en riktning. De djupt kunniga och högt meriterade forskarna som ingår i  sammanslutningen Earth League varnar för konsekvenserna av den inslagna vägen. Mot detta kan vi ställa en journalist, en litteraturprofessor och en statsvetare som sprider sina åsikter utan minsta förankring i klimatforskning.

Ska vi låta kunskap, kompetens och insikt ligga till grund för hur vi hanterar samhällsutmaningarna. Eller är det viktigare att låta magkänslan styra – eftersom vi inte vill höra tråkiga gnällspikar som förstör festen?

Lite väl magstarkt att Maria avslutar sin soppa med: “Men det kräver att vi fattar rätt beslut på rätt grunder.”