Archive for the 'Energi' Category

Page 3 of 10

Energibranschens paradigmskifte

Häromdagen skrev jag om IEAs oväntat progressiva rapport om vad som krävs för att nå ett koldioxidneutralt Norden. IEA har också en avdelning för hållbart byggande, där jag läste en bloggpost som visar att det hänt en hel del i energibranschen på ganska kort tid.

Idag kämpar alla energibolag hårt för att hitta sin roll i en ny och ännu okänd och outforskad energivärld. En sak är dock alla eniga om – energieffektivisering kommer att bli en hörnpelare i de nya affärsmodellerna.

För bara 10 år sedan kunde det låta så här:

[…] This answer took me 10 years back, when I was about to defend my PhD. I was submitting CVs on a number of web sites, specifying that I wanted to work in the energy efficiency area. A very well-known French energy firm called me and asked: ”How could energy efficiency relate to our business? We know how to make money by selling energy but we don’t see how energy savings could be a money-maker”. They advised me to remove the word efficiency from my resume if I ever wanted to work in the energy field. For good measure, they also added that training my generation on “useless things” was a waste of time and taxpayer money

EUs strategi för rena drivmedel

För några dagar sedan kom en pressrelease om EUs strategi och åtgärdspaket för rena drivmedel. Det finns en hel del positivt med det som ska drivas igenom, men det finns också några lustigheter. Som så ofta när något har manglats genom EU-kvarnen så blir det ofta lite Orwellianskt stuk på kommunikationen.

I pressmeddelandet talas det om en strategi för rena drivmedel och miljövänlig energi för transport. El och vätgas är de omnämnda energibärare som jag kan köpa att de klassas som rena och miljövänliga. Men förslaget handlar också om naturgas för fartyg, LNG och CNG (flytande respektive komprimerad naturgas) för fordon. Infrastrukturen för gasol (propan) behöver man inte ta tag i eftersom det redan finns en utbyggd sådan. Visst finns det anledning att under en övergångsperiod ersätta bensin och diesel med naturgas. Men snälla, kalla saker vid dess rätta namn!

Sen kommer nästa stycke som får mig att skratta.

“Tillgången på rena drivmedel bromsas främst av tre hinder: höga fordonspriser, negativ inställning hos konsumenterna och brist på laddnings- och tankstationer. Detta är en ond cirkel. Tankstationer byggs inte, eftersom det inte finns tillräckligt med fordon. Fordon säljs inte till konkurrensmässiga priser, eftersom det inte finns tillräcklig efterfrågan. Konsumenterna köper inte fordonen, eftersom de är dyra och det inte finns tankstationer. Kommissionen föreslår därför ett paket med bindande minimimål för medlemsstaterna när det gäller infrastruktur för rena drivmedel, såsom el, vätgas och naturgas, liksom EU-omfattande standarder för den utrustning som krävs.”

Konkurrensmässiga fordonspriser har inte mycket med tillräcklig efterfrågan att göra, åtminstone inte för elfordon. Även med tiodubblade volymer hade batterierna varit förbannat dyra! Men det är klart om EU i sin definition av rena drivmedel exkluderar elen och därmed elfordonen så hänger det ihop lite bättre..

Jag kan konstatera att pressmeddelandet inte verkar ha rönt någon vidare uppmärksamhet i Sverige. Det enda jag kunde hitta var en artikel i Vi Bilägare och ett debattinlägg i GP från EU-komissionären som står bakom det hela, Siim Kallas. Det är trots allt en strategi som påverkar oss i Sverige en hel del . EU-kommissionen har visst lite svårt att tränga igenom mediebruset!

 

Tack IEA!

IEA har tillsammans med ett gäng gedigna forskningsinstitutioner tagit fram rapporten som vi alla väntat på! OBS ingen ironi!

Nordic Energy Technology Perspectives at a Glance.

Jag hoppas innerligt att den hamnar i händerna på alla politiker som har det minsta med energipolitik att göra!

Här är en kort sammanfattning av innehållet. För dig som inte orkar läsa rapporten så har jag ambitionen att återkomma med godbitar.

The report identifies five central challenges that the Nordic countries face in achieving a carbon-neutral energy system. Other countries seeking to radically transform their energy systems should take note.
■■ Energy efficiency improvement remains a priority policy area. Policies to ensure rapid and sustained energy efficiency improvements will be necessary in all scenarios, especially in buildings and industry.
■■ Infrastructure development will be a critical policy challenge. The significant need for new infrastructure in electricity grids and generation will not only pose technological and financing challenges, but will also require social acceptance.
■■ Carbon capture and storage (CCS) plays an important role, especially in industry. Progress in this technology has been slow and uncoordinated between countries. Governments must scale-up policy action for this technology to realise its full potential.
■■ Bioenergy will be the single largest energy carrier in 2050, raising questions over its supply. The Carbon Neutral Scenario projects a net import of bioenergy to the Nordic region, making sustainability criteria all the more important.
■■ Nordic co-operation is a prerequisite to reducing the cost in achieving the scenarios. Regional co-operation in infrastructure development, RD&D and in strategies for transport and CCS would offer significant benefits.

Biogas som gör skillnad – mer än tomma ord behövs

Ni vet hur det brukar låta när journalister uppmärksammar framtidens energiproduktion. Rapportering från ett litet utvecklingsbolag som har dragit igång med algodling, skoltävlingar där man kommit på idén att bygga minikraftverk i takavvattningen eller liknande. Det roligaste exemplet är nog när Ny Teknik rapporterade om mikrokraftverk i Hongkongs vattenledningsnät – Fullt utbyggt skulle mikrokraftverken kunna bidra med 700 kWh elenergi och minska CO2-utsläppen med 560 kg per år.”. Det är humor!

Tro det eller ej men häromdagen kunde man i landsortstidningen Sydsvenskan läsa en stort uppslagen artikel (även ettan på förstasidan) som hade en realistisk och nyanserad syn på förutsättningar för att producera biogas i volymer som gör någon skillnad – genom förgasning.

Som jag tidigare skrivit så är det en typisk vanföreställning att vi ska kunna lösa tillgång till fordonsenergi genom att samla upp matavfallet från hushåll (Cornucopia? har ett läsvärt inlägg om detta). Idag motsvarar rötad biogas ca 1% av energibehovet i transportsektorn. Om maximal potential utnyttjas (med 76% av avfallet från jordbruken) så kan det ge en tiondel av transportenergin. Förgasning är tekniken som kan ge biogas i volymer som åtminstone gör skillnad, runt fem gånger mer än från rötning.

Artikeln i Sydsvenskan visar tydligt att det inte är tekniken eller viljan från energibranschen som begränsar utvecklingen. Det som behövs är en politik som sträcker sig längre än till de tomma ord som Energiminister Anna-Karin Hatt (C) använder när hon talar om biogasen som ett av de mest resurseffektiva och miljövänliga fordonsbränslen som finns, som tex ”– Biogasen kan spela en viktig och allt viktigare roll i det svenska energisystemet”

Att biogas kanske inte bör spela så stor roll som energibärare i personbilar finns det andra skäl till. Per Kågesson, sekreterare i utredningen om fossiloberoende fordonsflotta, poängterar att gasbilar har en tendens att läcka metan och därmed avsevärt försämra bränslets klimatprestanda. Det finns många andra hål att fylla. Industriprocesser och sjöfart är två exempel där biogas från förgasning skulle kunna vara en del av lösningen.

 

Läs också: ASPO, Flute, Effekt, Ankersjö, Ståldal, Anna-Karin Hatt, Hemmamamman, Mario, Ny Teknik

2050 – en bild säger mer…

.. men inte allt! Inlägget häromdagen blev lite väl tunt. Av misstag publicerades ett synnerligen ofärdig utkast till inlägg. Här kommer den lite mer talande versionen.

NEPP (North European Power Perspective) är ett forskningsprogram inriktat på utmaningarna för energisystemet, ur ett nordiskt perspektiv, som Europeisk och Nordisk energi- och klimatpolicy leder till. Ett gäng svenska universitet och energibranschen står som finansiärer. En hel del intressant går att hitta på deras hemsida.

Första halvlek är avklarad och resultaten kan läsas i en projektrapport. I rapporten finns det ett kapitel som behandlar “Evaluation of the challenges facing the change of the energy system”. En metod för att utvärdera olika energisystemsscenarier har utvecklats. Applicerad på “EU 2050 Energy Roadmap” visar den följande bild:

Exempel på hur utmaningar klassificeras för att utvärderas:

Red – Very significant challenges:
● Establishment of CCS and CO2 infrastructure
● Share of wind and solar generation larger than 25%
● Very significant expansion of the electricity networks
● Very significant structural changes in industry and transport
● Very significant efficiency gains on the demand side.

Yellow – significant challenges:
● New investment and upgrades in nuclear generation
● Share of wind and solar generation larger than 10-15%
● Significant structural changes in the industry and transport sectors
● Significant efficiency gains on the demand side.

För att göra det ännu  mer intressant görs det en jämförelse med den så ofta omhuldade svenska utfasningen av olja från uppvärmning och elproduktion. Nedanstående bild (diagram till vänster) visar metodiken applicerad på den svenska historien, vilket visar att det huvudsakligen har handlat om modesta utmaningar.

Den streckade linjen visar EUs referenscase, dvs vad befintlig policy väntas ge. Då räknar man med ett utsläppsrättspris på 50EUR/tCO2 (idag ligger det runt 7 EUR!). Kort sagt, det svenska bygget av tolv kärnkraftreaktorer och otaliga förbränningsanläggningar för avfalls- och biobränslebaserad fjärrvärme var alltså en ganska modest ansträngning som inte ska jämföras med det som vi och Europa har framför oss.

Läs även: Supermiljöbloggen, Jens Holm, Schlaug, Naturskyddsföreningen

 

Dags att bjuda E.ON på reklam

Som bloggare i gärdsgårdsserien är man ganska lättsmickrad, så när jag för en gångs skull får ett utskick som åtminstone har med bloggens tema att göra kan jag inte låta bli att skriva om det.

Återigen är det E.ON som hört av sig (hallå Vattenfall och Fortum hur går det med bloggnätverkandet?). Förra gången handlade det om deras energisparkampanj. Jag förutsätter att E.ON anser att all uppmärksamhet är bra…

Den här gången handlar det om en kåk som E.ON smällt upp på Malmös nya gräddhylla, Västra Hamnen. Huset kallas Hållbarheten och ska hyras ut till testpersoner. Reklamkampanjen är upplagd som en värvning av hyresgäster / testhushåll.

Det är mycket snack om ett framtida hållbart boende och en hel del floskler som staplas:

“med tillgång till pool, bastu och egen trädgård kan det inte bli bekvämare att göra en god gärning”

“provar vilka energilösningar som är mest effektiva, utan att minska på komforten”

“Därför söker vi dig som vill bo bekvämt, producera din egen energi, styra energianvändningen och dela med dig av dina erfarenheter.”

Baserat på den begränsade informationen som finns på kampanjsidan så ser det ut att handla om att framförallt mäta energiförbrukning (100 mätpunkter per lägenhet). Husets energieffektivitetsprestanda framgår inte, men det hade ju varit kul om E.ON spänt bågen och byggt ett plusenergihus. Av bilderna att döma så är energiproduktionsmöjligheterna mest till för syns skull. Det gäller definitivt det lilla vindspelet på taket.

Det verkar finnas en del likheter med Vattenfalls One Tonne Life – precis som i deras koncept så ingår elbil.

Jag tror definitivt på en framtid där teknikutvecklingen fortsätter, stordriftsfördelar och specialisering kommer att finnas kvar. Jag delar inte survivalisternas flytta-ut-i-skogen-och-skaffa-egen-självhushållning-tänk.

Men jag är tveksam till att en hållbar framtid innebär tillgång till pool åt alla…

 

Vindkraften, årets kostnader.

Vi har kört en liten repris på Fagerström-fejden här på bloggen (del 1) . För snart två år sedan gick Marian Radetzki och Jonny Fagerström ut och hävdade att satsningen på vindkraft skulle kosta 300 miljarder fram till 2035. Detta är förstås siffror som de inte hade någon som helst belägg för, det hindrade dock inte Timbro för att använda sig av siffrorna i sin vindkraftsrapport.

Traditionsenligt är det nu dags för uppföljning, förra året var Radetzki/Fagerström 92% fel och vi förutspådde att felet skulle öka. Så här ser det ut för 2012:

Enligt Radetzki/Fagerström skulle vindkraften producera 8,4 TWh i år till en kostnad av 4 miljarder dvs ca 47,6 öre/kWh.

Tittar vi på verkligheten ser vi att produktionen (rullande 52v) ligger på 7,18 TWh och medelpriset för elcertifikat har varit 20,05 öre/kWh. Total kostnad alltså ca 1,44 miljarder.  

(Räknat per kWh är alltså Radetzki/Fagerström i år fel med ca 137%, nytt rekord alltså. Jag vågar inte lova att det ökar till nästa år, men ligger antagligen på ungefär samma nivå.

Ackumulerat 2010-2012 ser det alltså ut så här:

Radetzki/Fagerström: Produktion 14,1 TWh, kostnad 6,7 miljarder, ca 47,6 öre/kWh.

Verkligheten: Produktion 13,1 TWh, kostnad 2,89 miljarder, ca 22 öre/kWh.

Ser redan fram emot nästa år!

Man bör komma ihåg att i den här uträkningen är bara “ena sidan” redovisad. Vindkraften bidrar ju även till att sänka elpriset, vilket blir en vinst för samhället. Denna vinst är dock inte lika lätt att upskatta och vi har avhållit oss från det.

Fagerström och Radetzki i repris, del 6

Ett år efter Fagerström-fejden visade vi hur det första året av verkligheten stämde överens med Radetzki och Fagerströms beräkningar.

Radetzki och Fagerström, så här blev det!

För snart ett år sedan skrev vi ett antal inlägg där vi försökte bemöta uppgifterna fantasierna från Marian Radetzki och Jonny Fagerström om att satsningen på vindkraft skulle kosta 300 miljarder fram till 2035. Eftersom det nu gått ett år kan det ju vara på sin plats att göra en lite uppföljning för att se hur Jonnys och Radetzkis ”beräkningar” följer verkligheten.

I denna artikeln redogör de (nästan) för hur de har gjort sina beräkningar. För 2010-2020 räknar man med en kostnad på 60 miljarder + 20 extra miljarder för havsbaserad vindkraft. Om vi antar en linjär ökning så innebär Jonnys och Radetzkis siffror för 2011 en kostnad på 2 miljarder + 0,7 miljarder extra för havsbaserad vindkraft för en produktion av 5,7 TWh.

Vindkraftproduktionen för 2011 ser ut att hamna på ca 5,9 TWh  (rullande 52 veckor), medelpriset för energicertifikat har varit 247,33 kr /MWh.

Sammanfattningsvis ser det alltså ut så här:

Antaganden av Radetzki och Fagerström:

Produktion 2011 5,7 TWh till en kostnad av 2,7 miljarder    –> kostnad på 57,5 öre / kWh.

Verkligt utfall (rullande 52 v):

Produktion 2011 5,9 TWh till en kostnad av 1,457 miljarder    –> kostnad på 24,7 öre / kWh.

Antagandena av Radetzki och Fagerström var alltså 133% fel för 2011, ska bli intressant hur det ser ut när vi summerar 2012. Mitt tips är att felet kommer att växa… Det var alltså dess siffror som Timbro delvis baserade sin vindkraftsrapport “Svenska vindkraft – 215 miljarder senare” på.

Edit: En uppmärksam läsare såg att jag räknat fel. Kostnaden enligt Fagerström och Radetzki ska vara 47,4 öew/kWh. Det korrekta felet blir därmed 92% istället. 

 

Fagerström och Radetzki i repris, del 5

På Jonnys begäran – kalkylen som den borde sett ut!

Uppdatering: Jonny fortsätter med sin yviga debattmetod i Ny Teknik och skickar desutom in foliehattarna och trollen från Climate Scam i kommentarsfältet..

Härjningarna är vitt spridda i många tidningar tex: Ekuriren, Länstidningen Östersund, Östgöta Correspondenten, Sundsvalls Tidning, Svd

Jonny Fagerström och Marian Radetzki har påstått att det skulle krävas 300 miljarder i subventioner för att utöka vindkraftsproduktionen till 30TWh (20 TWh landbaserat 10 TWh havsbaserat) i Sverige. [Se våra tidigare inlägg om deras verklighetsfrånvända utspel här: 1, 2, 3, 4]

Siffran 30 TWh kommer antagligen från regeringens planeringsram. På Näringsdepartementets hemsida kan man läsa följande: ”Syftet med en planeringsram är att synliggöra vindkraftintresset i den fysiska planeringen”, ”Begreppet planeringsram ersätter det tidigare begreppet planeringsmål för att ytterligare tydliggöra att det inte handlar om ett utbyggnadsmål”.

Utbyggnad av vindkraften med 30TWh till 2020 är alltså inget som är beslutat och inget mål från regeringens sida. Bortsett från det kan vi ju ändå försöka räkna ut vad en sådan utbyggnad skulle kunna tänkas kosta med avseende på subventioner.

Ett bra sätt att börja en sådan uträkning på är ju att ta reda på hur mycket det kostar att producera elenergi från vindkraft. Eftersom förutsättningarna är varierande går det inte att räkna ut ett entydigt svar på det. Men här är en sammanställning på vad olika studier kommit fram till:

 

Tittar vi på havsbaserade vindkraftverk ser det ut så här:

Ovanstående siffror är hämtade ur den här rapporten.

Tar vi medelvärdet av intervallerna och sedan medelvärdet mellan undersökningarna får vi en kostnad för landbaserad vindkraft på 57 öre/kWh och havsbaserad på 75 öre/kWh. Medelspotpriset på el på Nordpools marknad över de senaste fem åren är 43 öre/kWh.  Om vi antar att elpriset är konstant fram till 2035 (vilket är konservativt eftersom trenden är ökande) så får vi ett subventionsbehov på 14 öre/kWh för landbaserad vindkraft och 32 öre/kWh för havsbaserad vindkraft. Räknar vi på en rak ökning av producerad energi till 30TWh till 2020 och därefter konstant produktion på 30TWh medför detta en kostnad på 125 miljarder.

Alltså även med ett extremt konservativt antagande av elpriset så blir kostnaden nästan 1/3 av den som Radetzki/Fagerström räknade(?) fram.  Värt att nämna är att om vi istället använder medelpriset för 2010 (52 öre/kWh) blir kostnaden ca 70 miljarder och en årlig ökning av elkostnaderna med ca 2% gör att subventionsbehovet helt försvinner!

Återigen kan vi alltså konstatera att Radetzki / Fagerström är sådär nogräknade med verklighetsförankringen i sitt utspel. Det må ju vara hänt – men det är skrämmande hur okritiskt det har spridits av godtrogen media.

Fagerström och Radetzki i repris, del 4

Vad Jonny egentligen säger

Vi har i en serie inlägg visat felaktigheterna i Radetzki & Fagerströms kalkyl avseende vindkraftsubventioner. Jonny Fagerström har haft vänligheten att kommentera våra inlägg. Tyvärr har det inte varit helt lätt att följa vad Jonny egentligen försöker säga eftersom kommentarerna sällan svarar på de frågor som ställts. Vi tolkar det snarare som ett försök att få det han säger att låta rätt, vilket det kan göra om man bara snabbt läser igenom det vi har skrivit. För att bringa lite klarhet i det hela sammanställer vad som verkligen har sagts i ordväxlingen med Jonny.

Steg 1.

Osunt: I det första inlägget konstateras det felaktiga antagande som Radetzki & Fagerström har gjort då de har räknat med att hela elcertifikatsvolymen går till vindkraften.

Jonny: Vårt konstaterande bemöts inte direkt, istället hänvisar Jonny till en artikel. Dock förtydligas inte antagandet om elcertifikatsvolymen i den artikeln.

Steg 2.

Osunt: Vi gör ett enkelt rimlighetstest som visar att med subventioner som uppgår till 300 miljarder så täcker subventionerna mer än hela den investering som är nödvändig för att öka vindkraftproduktionen med 25TWh. Själva försäljningen av elen skulle alltså vara pengar rakt ner i fickan!

Jonny: Rimlighetstesten bemöts inte, däremot får vi lite ledtrådar som gör att vi kan komma fram till hur Radetzki & Fagerström har räknat (och hur de har räknat fel..)

Steg 3.

Osunt: Vi kan konstatera att Radetzki & Fagerströms beräkning inte tar hänsyn till att kvotplikten varierar över tiden (vilket är definierat av energimyndigheten ). Vi visar också att en kalkyl baserad på de antagande som Radetzki & Fagerström gör, men där matematiken är rätt, ger en siffra för subventioner på 117 miljarder.

Jonny: Att vi har konstaterat på vilket sätt Radetzki & Fagerströms kalkyl räknar fel verkar ha gått Jonny förbi, eftersom han utan krusiduller kommenterar ”Vi hade alltså inte räknat fel, vilket ni nu insett”. I mina ögon är det en mycket intressant slutsats som jag gärna skulle vilja veta mer om, istället kommer det en ovidkommande harang som inte alls bemöter vårt konstaterande.

Steg 4 (se kommentarer till detta inlägg)

Osunt: Nu förtydligar vi ovanstående ytterligare och ger Jonny möjligheten att förklara om vi har gjort något fel i vårt återskapande av deras kalkyl (fast med rätt matematik).

Jonny: Återigen undviker Jonny att svara på våra frågor, istället säger han något om att han bara ville testa oss, vad han nu menar med det. Sen fortsätter han med ”Jag vet nu att ni också har förstått hur vi räknat”. I mina öron är det är så nära ett erkännande av deras felräkning man kan komma utan säga det rakt ut, därför är fortsättningen kryptisk: ”Ni kom till ungefär samma slutsats”. Om man gör den konklusionen efter alla våra förtydligande av problematiken så vågar jag påstå att en och annan häst är ute på grönbete.

Som avslutning tar Jonny teflontekniken till nya höjder och lägger över bevisbördan på oss utan att på något sätt ha förklarat de uppenbara felaktigheterna i sitt eget resonemang!

Men som de enträgna pedagoger vi är så vill vi ge alla möjligheten att förstå hur saker och ting hänger ihop. Därför hörsammar vi Jonnys önskemål om att visa hur en ”forcerad vindkraftsutbyggnad till 30 Twh till år 2020 skall finansieras över tid”.

För Jonny och alla andra som är intresserade så kommer vi att lägga ut det som ett separat inlägg imorgon.

Uppdatering1: Här är en annan reaktion på Jonnys sätt att kasta ur sig påståenden som saknar täckning.

Uppdatering2: Lennart Söder bemöter ytterligare felaktigheter från Jonny

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...