Archive for the 'Politik' Category

Page 4 of 9

Andreas Cervenka svär i kyrkan

Published on 2012/12/03 in Ekonomi, Klimat, media and Politik. 1 Comment

Helt plötsligt händer det.

På en söndag publicerar SvD en krönika som upprepade gånger spottar och svär i ett av den heliga tillväxtdyrkans tempel. Andreas Cervenka har tagit ut svängarna tidigare och i finans- och eurokrisens kölvatten kunnat tillåta sig en hel del obehagliga sanningar som balanserat på gränsen till vad som är rumsrent i medias finrum.

Nu tar Cervenka det till en helt ny nivå. Han inleder med att göra rent hus med tillväxtnaivisterna genom att beskriva hur en mellanstadielärare skulle kunna förklara sambanden för sina femteklassare. Han fortsätter med att lyfta fram hur naturens balansräkning ignoreras och tar fossilbranschens reserver som exempel, där bolagsvärderingarna förutsätter en utvinning av dessa reserver, trots en potentiellt katastrofal påverkan på klimatet.

Frågan är dock om inte Cervenka svär en gång för mycket när han refererar till Tim Jackson – utan att avfärda honom som romantisk drömmare… Här är ett exempel hämtat från Sydsvenskans ledarsida som visar nivån på hur tillväxtdyrkare brukar bemöta sådana som Tim.

Kanske det är början på slutet på tillväxtnaivismens allsmäktighet? Tänk om stenen kommer i rullning och fler börjar stämma in i ropen om att kejsaren är naken!

 

Hursomhelst har krönikan gett en ordentlig bloggreaktion:

Ekoteologi, Graatass’s blogg, DHE, Flute, Röda Malmö, Tillväxt-reflektera, Trulpens lilla gröna, Huddingeperspektivet

 

AB DN SvD Av MM SS Ji SB APG KÅ Fo GP KB LT NWT1 NWT2 VK

Visionera och agera

Published on 2012/12/02 in Klimat and Politik. 3 Comments

Vi är alla vanemänniskor. Ur ett personligt perspektiv är det därför viktigt att ibland ta ett steg tillbaka och reflektera över vad som fungerar bra i ditt liv, om det finns beteenden och vanor som är destruktiva, huruvida vardagslunken lunkar på åt rätt håll, om det behövs en knuff för att komma i rätt riktning. Helt enkelt fundera över visionen och se om det finns något som behöver göras för att nå den.

När det gäller vår omgivning, vårt samhälle, så finns minst lika stor anledning att ta ett steg tillbaka och reflektera. Men det är sällan lätt att ifrågasätta det självklara. Vår värld flödar av företeelser som upplevs ha sin självklara plats i tillvaron, men när man skrapar på ytan så brister ofta logiken.

Klimatutmaningen är ett bra exempel.  Kevin Anderson, professor i energi och klimatförändring och klimatrådgivare till den brittiska regeringen, har aktualiserat detta i  SvD (läs även Effekt). Den typiska (politiska) inställningen är att vi är på väg åt rätt håll. De inte alltför avancerade 2020-målen finns det chans att nå och 2050 är så långt fram i tiden att det är lätt att blunda för vilka utmaningar som vi ställs inför om vi ska nå 2050-visionerna. Kevin Anderson,  skalar bort retoriken och tekniknaivismen och visar vad som verkligen står framför oss om vi ska undvika ett sannolikt katastrofalt fyragradersscenario:

“Om de globala utsläppen kan nå en topp 2020 – med en kulmen för de fattiga ländernas utsläpp omkring 2025 samtidigt som de tacklar fattigdom och stora utvecklingsutmaningar – krävs utsläppsminskningar på 10–20 procent per år för de rikare OECD-länderna för ens ha en 50-procentig chans att klara tvågradersmålet.”

Jag har tidigare skrivit att det är ett ton CO2 per person som ska bort under varje mandatperiod om vi ska nå 2050-målen (kom ihåg att även moderaterna pratar om ett Sverige utan klimatutsläpp 2050!), men då talar vi om en linjär utveckling. Vi är inte i närheten av den utvecklingen och frågan är alltså om det är tillräckligt.

Kom igen – ge mig en politik som vågar lyfta fram visioner, analysera vad som krävs för att nå dem och sedan agera därefter.

 

Jag återkommer med fler exempel där det finns mycket mer att göra med antingen visionen eller agerandet.

 

SvD, SVT, SvD, SvD

“On the Road to Zero Growth”

Published on 2012/11/25 in Ekonomi, Miljö and Politik. 0 Comments

Den här bloggen startades i frustration över valet 2010. Miljöfrågor och andra globala utmaningar hamnade långt ner på listan. Ekonomidebatten höll sig som vanligt på dagisnivå, ungefär; om du röstar på oss så får du högre veckopeng. Samtidig hade vi haft ett decennium av stigande råvarupriser, peak crude oil, skenande belåning i EU och USA och inte minst en klimatsituation på väg rakt in i väggen.

Jag hade en förhoppning om att det skulle hinna vända till nästa val, men så här i halvlek ser det dystert ut. Eventuella tendenser till insikt inom S cementerades ordentligt när Steffe trädde in. Mer tillväxtfundamentalist än Annie Lööf är svårt att tänka sig. Övriga alliansare är mer än lovligt trötta när det gäller de stora frågorna. Mp som ändå har varit ett ljus i mörkret har numera gått och blivit omhuldade av ledarsidor som tillväxtrealister. Vi får se om Birger Schlaug mfl kan blanda i lite mer grönt i den miljöpartistiska grytan. V har ju visat prov på insikt (se här), men det har ju inte resulterat i någon skjuts i opinionen.

Sammantaget är det alltså inga starka ljuskällor som lyser upp den svenska politiken för tillfället.

Istället dyker det upp tecken på en allt större insikt i näringslivet. Grönmålning är visserligen fortfarande dominerande, men det blir allt fler som inser att vi närmar oss en helt ny situation där företagen måste lära sig navigera i en annorlunda värld. De stora konsultbolagen har upptäckt att en ny marknad öppnar sig. KPMG har tex gett ut en rapport som inleds så här:

“The resources on which business relies are becoming more difficult to access and more costly. Changing patterns of economic growth and wealth are likely to strain infrastructure and natural systems. The unpredictable results of a changing climate will affect physical assets and supply chains”

I finansbranschen finns det också ett antal aktörer med långsiktigt analysperspektiv som ser hur dagens situation är ohållbar. Det gäller  inte bara ur ett rent finansiellt perspektiv utan även efterfrågan och tillgång på naturresurser som tex energi, livsmedel, mineraler. Jeremy Grantham har gjort intressanta råvaruanalyser tidigare. Nu har han släppt en analys som visar hur USAs tillväxt är på väg att konvergera mot noll:

“The bottom line for U.S. real growth, according to our forecast, is 0.9% a year through 2030, decreasing to
0.4% from 2030 to 2050 (see table on Page 16). This is all done presuming no unexpected disasters”

Federal Reserves styrning kommenterar han så här:

“Investors should be wary of a Fed whose policy is premised on the idea that 3% growth for the U.S. is normal.
Remember, it is led by a guy who couldn’t see a 1-in-1200-year housing bubble! Keeping rates down until
productivity surges above its last 30-year average or until American fertility rates leap upwards could be a
very long wait!”

Det börjar likna upp-och-ner-vända-världen. Kanske bara en tidsfråga tills näringslivet börjar pusha politiken till en radikalare miljöpolitik.

Ett annat fascinerande exempel på oväntade åsiktsallianser är synen på riskhantering i finansbranschen. Vänsterpartiet är det enda politiska parti i Sverige som vågat dra slutsatser av finanskrisen och den obalans mellan risk och reward som byggts upp (dvs att riskuppblåsta vinster går till bankirerna, men kostnaderna för kraschade banker står samhället för). Samtidigt finns det flera fristående finansbranschsnubbar som kommunicerat samma slutsatser. Nassim Taleb (The Black Swan) är en av dem. I New York Times skriver han tex:

“I believe that “less is more” — simple heuristics are necessary for complex problems. So instead of thousands of pages of regulation, we should enforce a basic principle: Bonuses and bailouts should never mix.”

Lurad av marknadsmissionärerna?

Published on 2012/11/19 in Ekonomi and Politik. 0 Comments

Den nyliberala trosbekännelsen, att en avreglerad marknad är den snabbaste vägen till ökad effektivitet och samhällsvälstånd, har fått en väl lättvindig spridning de senaste åren.

Det senaste exemplet där tro låtits gå före kunskap  är utförsäljningen av bilprovningen. Avregleringen gjordes 2010, men för att säkra att marknaden i stort förblir avreglerad, även efter ett regimskifte, så har man i somras krängt 1/3 av verksamheten. För övrigt med en konstruktion där säljaren fick bistå köparen (riskkapitalbolag med Cypern-beskattning) med lånefinansiering, vilket fick tom SvD:s ledarredaktion att reagera negativt. Även avregleringsförespråkare som Den Hälsosamme Ekonomisten har svårt att se syftet med att privatisera bilprovningen.

De faktiska resultaten av utförsäljningen kan inte utvärderas än. Redan nu kan vi dock se en en negativ konsekvens då Bilprovningens utmärkta tjänst som visar olika bilmodellers besiktningsfelfrekvenser kommer att läggas ner. Det är ett typisk exempel på typiska synergiförluster som uppstår vid avreglering.

Apoteksprivatiseringen är ett annat närliggande exempel där det också finns exempel på synergiförluster. Innan privatiseringen hade alla apotek information om vilka mediciner som fanns i vilket apotek. Det förenklade situationen både för mig och många andra. Ola Wong beskriver på ett träffande sätt hur det fungerar idag.

Det har gått några år sedan apoteksprivatiseringen så det finns en hel del utvärderingar och analyser av effekterna. I korthet kan det sammanfattas så här:

– 460 miljoner dyrare om året. Alltså bara för de statligt finansierade läkemdelsdistributionskostnaderna. Kostnader för att slåss om marknadsandelar i form av reklam, överetablering i tätorter, etc tillkommer och de bärs alltid, på ett eller annat sätt, i slutänden av oss samhällsmedborgare.

– Inga nya apotek i glesbygd, men hot om att befintliga kommer att försvinna om inte statlig ersättning betalas

– Mindre nöjda kunder konstaterar Konsumentverket. Tex är det längre väntetider på föreskrivna läkemedel, lägre förtroende för apoteksmarknaden och försämrad information och kunskapsnivå

Samtidigt har frågan om vad vi egentligen vill uppnå i vårt samhälle kommit alltmer i skymundan. Det är sällsynt att tanken sträcker sig djupare förbi tillväxtfrågan. Om de privatiserade apoteken skapar en efterfrågan på receptfria läkemedel och därmed ökad konsumtion så är det bra. Punkt. Om konsumenten/samhällsmedborgaren/du och jag egentligen behöver produkten, mår bättre eller sämre av den, det är underordnat.

 

På bloggen Bloffas tankar finns en utmärkt text om apotekssituationen i Mexico – tänkvärd parallell.

Andra läsvärda bloggar: Storstad, Visionerna, MartinMoberg, Kaj Raving,

Övrig media: Arbetet, SvD 1, 2, SMP, AB, Enkät , SVT, SvD, SVT, PRO, DN, AB1, 2,

 

De negativa effekter som avregleringen av skrotmarknaden ledde till har jag skrivit om tidigare.

Nina Björk mitt i prick

Published on 2012/11/17 in Politik. 0 Comments

Förra söndagen var Nina Björk krönikör i Godmorgon Sverige. Det är inte alltid som mina tankar löper i samma spår som hennes. Konsumtionskritiken är dock ett område. Temat för den senaste krönikan ett annat. Där var det definitivt huvudet på spiken.

Krönikan handlade om att det talas mycket i politiken om att ställa krav. Åtminstone så länge det inte handlar om den bortklemade “urbana medelklassen”.

Politiker av alla färger (nästan) kämpar förtvivlat med att bjuda över varandra när medelklassen ska smörjas och deras röster håvas in. Klart att stackars hårt arbetande medelklassare måste få köpa subventionerade tjänster. Läxhjälp som är det senaste exemplet jackar upp ribban en rejäl bit.

Istället för politiken som ett medel för att skapa det samhälle vi vill ha så har den beryktade plånboksfrågan satt agendan. Politikens effekt på den egna individen istället för på samhället.

Nina Björks uppmanar politiker att lägga av med mutorna och oss att inte acceptera dem.

Sluta muta! Återinför fastighetsskatten!

 

Bra jobbat Alingsås

Published on 2012/11/12 in Energi and Politik. 0 Comments

Aktiviteten på den här bloggen går i vågor. Ett tips som jag fick för ett bra tag sedan resulterar därför först nu i ett inlägg. Men det är värt att uppmärksamma positiva exempel – även om det har gjorts tidigare, tex av: bodis, cornucopia, peak-oil och tillväxtreflektera.

Över blockgränserna har man i Alingsås kommun enats om att anta en energiplan där peak oil är mer än en saga att skrämma små barn med. Modigt och rakryggat har man istället vågat konfrontera verkligheten och uttrycka det där obehagliga om att vårt oljeinlindade bekväma samhälle kommer att ställas inför stora utmaningar.

Inledningen i bakgrundsbeskrivningen är rakt på sak, se nedan. Och i den fortsatta beskrivningen förnekar sig inte Alingsås kommun. De levererar insikt efter insikt.

Som du säkert vet så har ju Alingsås också satt sig i förarsätet när det gäller passivhus och renovering av miljonprogram.

Hur ser framtidens energitillförsel ut?

Konsumtion, resursutnyttjande och energianvändning har i både Sverige och världen ökat från år till år och prognoser visar på ett fortsatt ökande energibehov. Samtidigt visar andra rapporter att vi står inför en betydande energiomställning på grund av en kommande nedgång i den globala oljeproduktionen. Detta, sammantaget med åtgärder för att minska vår klimatpåverkan, kräver en kraftigt minskad användning av främst fossil energi.

 

Så om du missade nyheten när den var ny – kolla Alingsås energiplan nu istället.

Allt är inte fint bara för att det är gammalt

Published on 2012/10/31 in Kultur, media and Politik. 0 Comments

Gå med i Republikanska föreningen!

Läs också:

Monarkiordbajs deluxe

Sekulär republik

Kungahusets nazister

Peak monarki

 

 

 

Vissa saker tål att upprepas

Published on 2012/09/16 in Energi, Infrastruktur and Politik. 2 Comments Tags: , .

Billig och lättillgänglig energi är en grundläggande förutsättning för att vårt samhälle ska fungera på det sätt vi har byggt upp det. För medelsvensson ligger däremot energifrågan långt ner på prioritetslistan. Grovt sett kan man gruppera kunskapsnivån i energifrågor i tre kategorier.

Energifrågan? Bara politikerna inte höjer bensinpriset!

Den absolut största gruppen (typ 70%) funderar överhuvudtaget inte på energi, förutom när de reagerar på att elen eller bensinen är på tok för dyr. Givetvis är det energibolagens och politikernas fel. Att det skulle finnas något större hot mot vår miljö eller livsstil föresvävar inte den här gruppen.

Energifrågan? Det finns så många alternativ / Vi behöver mer grön tillväxt!

Den här gruppen (20-25%) har insett att status quo inte är ett alternativ. Det finns några olika resonemang bakom den slutsatsen, men det har ändå lett till en insikt om att förändring behövs. Dock brukar insikten inte sträcka sig längre än så. Framtiden är en ocean av möjligheter där det finns ett smörgåsbord av förnybar energi att välja av. Ofta så dignande att man kan välja och vraka. Säkert har du hört någon säga “lite vindkraft kan vi väl ha, men solceller är ju en så mycket bättre lösning som inte stör så mycket”, eller som tillväxtnaivister (tänk Annie Lööf) brukar uttrycka sig “vi måste skapa förutsättningar för grön tillväxt”. Miljötomtarna som också hamnar i denna kategori säger “Kärnkraft? Vad ska vi med den till?”.

Energifrågan? Det finns en liten chans att vi klarar en omställning, men då måste hela samhället verkligen lägga manken till!

Det kvarvarande 5-10% av befolkningen har insett att det är en stor utmaning vi har framför oss. Egentligen kan skillnaden mellan denna och föregående grupp beskrivas mycket kort: Insikten om skalbarhet.

Tillväxtoptimisterna och miljötomtarna har helt enkelt glömt att räkna på vad det krävs för att fullt ut ersätta dagens energibehov. Det räcker inte med en lösning. Den måste också leverera volymer som matchas av de fantastiskt energitäta och tillgängliga fossila bränslena. Do the Math är en suverän blogg som belyser problemen med skalbarheten. Här har jag skrivit om den tidigare.

Sverige har ju visserligen än väldigt gynnsam situation för elproduktion med mycket vattenkraft (och kärnkraft) och biobränsle som många av våra europeiska grannar saknar, men även för Sverige finns det mycket kvar att göra innan vi är i närheten av fossiloberoende. Elproduktionen motsvarar grovt sett inte mer än en tredjedel av vår energianvändning. Utöver uppvärmning och processindustri så kräver transportsektorn sitt. Inklusive utrikestransporter så blir det runt en tredjedel (ca 140TWh) av energianvändningen som går till transporter.

Låt oss ta en titt på ett av den här gruppen favoritalternativ för lösningar till transportsektorn (elbilar är den andra..). Biogas kan verkligen låta som en förföriskt bra lösning och därmed fantastiska möjligheter för reklambyråer att spinna loss på; kör din bil på ditt matavfall. Idag produceras 1,4TWh från 229 rötningsanläggningar. Det motsvarar alltså mindre än en procent av behovet i transportsektorn. Om vi tittar på den totala potentialen av allt avfall (framförallt från lantbruk, 76%) så kommer vi upp i 10,6 TWh, alltså fortfarande långt mindre än en tiondel av behovet.

För att komma upp i mer än marginella volymer så krävs det att man börjar med förgasning av skogsråvara. Göteborgs Energi är igång med att sätta upp en demonstrationsanläggning på 20MW (den ska inte kosta mer än en miljard..). Den totala potentialen biogas genom förgasning i hela Sverige har uppskattats till 59 TWh per år. Dock framgår det inte i vilken utsträckning man konkurrerar med alla biobränsleeldade fjärrvärmeanlägningar om råvarorna. Men om vi utgår från att vi i Sverige än en gång kan använda oss av våra fördelaktiga naturtillgångar för att vi åtminstone ska kunna ersätta i runda slängar hälften av dagens behov så krävs det en sak – pengar! Demonstrationsanläggningen i etapp 1 ska om allt klaffar följas av en kommersiell anläggning som gör att man kommer upp i totalt 1 TWh. Även om priset inte ligger i nivå med demoanläggningen (vilket hade motsvarat fem miljarder) så hamnar det sannolikt inte heller under tre miljarder.

Nästa gång någon svävar ut i det blå om biogasens fantastiska möjligheter att göra något värdefulle av vårt avfall så rekommenderar jag följande verklighetsförankring:

“Halvera våra transporter, lägg 180 miljarder på förgasningsanläggningarna och plussa på en hyfsad råvarukostnad som dessutom sannolikt skulle skena innan utbyggnaden kommit halvvägs. Och se till att det är färdigt innan 2030”.

Det blir intressant att se vad regeringens utredare Thomas B Johansson och Per Kågeson kommer fram till när de presenterar sin utredning (31 oktober 2013) om vad som krävs för att fordonsflottan ska bli fossiloberoende till 2030. Gissningsvis kommer en del av lösningen ligga i definitionen av fossiloberoende.

Det gröna börjar tränga ner på djupet

Published on 2012/02/21 in Miljö and Politik. 1 Comment Tags: , .

Grönmålandet har länge varit det vanligaste sättet att uttrycka sin omsorg för miljöfrågor, även inom politiken. Jag har tidigare skrivit om att det ser ut som om Centerns Lena Ek har gått på offensiven för att fördjupa sin gröna profil. Nyligen visade det sig att även KD i form av Mats Odell på offensiven.

Att Jonas Sjöstedt håller på att ta initiativet från MP när det gäller miljö är inte heller nytt. Däremot blev jag positivt överraskad när jag läste på Gröna Liberalers sida om vad som bubblar i Folkpartiet. Inte minst när jag såg att Kjell Aleklett är delaktig i folkpartiets klimatstrategi och ska hålla i ett seminarium för Gröna Liberaler.

Hoppas att detta embryo till pånyttfödelse för miljöfrågorna kan fortsätta växa sig starkt och inte bli undanträngt av ekonomiska kriser..

Tillväxtens gloria på väg att glida ner

Published on 2012/01/13 in Ekonomi, Energi, Konsumtion, Miljöpartiet, Moderaterna, Politik, Socialdemokraterna and Vänsterpartiet. 2 Comments

För ca ett år sedan skrev jag ett inlägg om hur MP med Gustav Fridolin i spetsen har slipat av de tillväxtfientliga kanterna och närmat sig politikens mittfåra. Om det bara är ett medialt knep eller om det speglar en omsvängning av partiets inriktning vill jag låta vara osagt. Med tanke på att MP under året har gått ut med miljömål som att “2025 ska Sveriges globala klimatpåverkan genom konsumtion minst ha halveras jämfört med idag” och att det historiskt finns en stark tillväxtrealistisk insikt i partiet så lutar jag åt att det är en kommunikationsstrategiskt motiverad make-over.

Även i socialdemokraterna finns det en och annan som vågar närma sig tanken att det heliga tillväxtmantrat kanske ändå kan ifrågasättas, vilket jag också nämnde i det tidigare inlägget. Precis som då så är det fortfarande Kajsa Borgnäs som vågar ta bladet från munnen, vilket framkommer i hennes artikel (läsvärd) i det senaste numret av S-märkta TIDEN. Både bloggrannarna ASPO och Tillväxtreflektera har också noterat och kommenterat detta.

Det vanligaste bland S-folk som har en någorlunda försiktig hållning till tillväxtlovsången är annars att det viskar fram att BNP-måttet inte är så bra och att hållbar tillväxt är målet – lite sådär centeraktigt.

Men det finns en helt annan medvetenhet idag om resursernas ändlighet jämfört med för 5-10 år sedan. När råvarupriserna exploderar pga tillväxtmarknadernas efterfrågan och begränsade möjligheter att öka  tillgången så börjar det uppenbart för allt fler att vi har ett problem. En vanlig hållning är ju fortfarande att erkänna riskerna och problemen, men att ändå förlita sig på att teknikutvecklingen och marknaderna ska lösa problemen. I senaste McKinseys Quarterly Review (kräver log in, dock gratis) finns ett typiskt exempel på detta.

Alla är överens om att Jonas Sjöstedt är en stor tillgång för vänsterpartiet. Han är tom så rumsren att det numera går att prata positivt om V i vilka miljöer som helst (nästan..). Den stora frågan är om Jonas blir den första partiledaren som verkligen lyfter upp de ekonomiska och resursmässiga utmaningar som vi har framför oss istället för att älta hundralappar hit eller dit. Det är ju åtminstone tveklöst så att det i V finns en stor medvetenhet om problematiken och tydlig inriktning på att det måste hanteras. Cornucopias intressanta utdrag ur den rapport som V:s framtidskommission tagit fram (publicerad i nov 2011) visar på en betydligt mer djupgående insikt än vad jag och säkert många med mig kunnat hoppas på. Rapporten är resultatet av en bred och öppen process i linje med V:s partiledarnominering. Så även om det är upp till partistyrelsen att välja hur de vill använda rapporten så har den en viss tyngd som inte går att bortse från.

Självklart räcker det inte med att V börjar prata insiktsfullt om den eviga tillväxtens begränsningar i en fysisk värld, men det kan vara en god början som kan locka ut en och annan tillväxtrealist ur garderoben. Jag tror tom att det går att hitta en och annan moderat som skulle kunna instämma i problemanalysen – vi har ju tex våra hjältar i Knivsta.  Kanske kan man till och med sticka så många små hål på den tillväxtutopiska bubblan att luften börjar pysa ur lagom till nästa val. Valet 2014 kan bli riktigt intressant.

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...