I Sydsvenskan kommenterade ledarskribenten Henrik Bredberg inledningstalet till MPs kongress.
Efter en inledning om samarbetsstrategier så skrev Henrik följande:
‘Valet lär handla om jobben och det gröna temat i helgen är “Dags för en ny arbetslinje”.
Linjen låter lockande, det bör sägas, men konturerna är suddiga.
En arbetslinje à la MP kopplas till en grön omställning och därför sätter Romson målet att Sverige satsar motsvarande minst 4 procent av BNP på forskning och utveckling.
Vad som krävs är, enligt Romson, inget mindre än en ny ekonomisk modell. Ska ekonomin kunna växa, men då inom de ramar som en ansvarsfull klimatpolitik sätter? Grön tillväxt?
Både skapa massor av nya jobb i en växande ekonomi och spara ändliga resurser till barnbarnen. Kongressen i Västerås får gärna visa hur det är tänkt att gå till. Till dess ska det kanske ses som ett reptrick i den gröna skolan.’
Är det någon über-ironi som visslar förbi mitt förstånd? Eller vad säger Henrik egentligen om MP-ledningens försök att strömlinjeforma partiet in i tillväxtnaivismens huvudfåra? Konstaterandet är ju fullkomligt riktigt, dvs att kombinera massor av nya jobb i en växande ekonomi samtidigt som ändliga resurser sparas är lättare sagt än gjort. Men att Sydsvenskans ledarsida skulle komma ut som tillväxtrealister är ju bara inte möjligt. Slant pennan?
Om man nu väljer att läsa vad som står och ignorerar eventuell ironi eller underfundighet så är det ju lite pikant att just MP åker på däng för att vara naiva när de i stort sett bara upprepar det gröna tillväxtmantra som åtminstone alliansen + S har flummat om så länge.
För de mest relevanta kommentarerna till MP:s kongress läs Birger Schlaugs blogg.
Homo Politicus har också skrivit en läsvärd kommentar.
Om du har funderat på det där med tillväxt, men inte nått ända fram så rekommenderar jag detta tidigare inlägg.