Dela gärna inläggen!
Om jag får tid över en stund och vill kolla på något underhållande så är “The Daily Show” ett säkert kort. Alltid roligt och de senaste avsnitten finns enkelt tillgängliga. Igår såg jag en elegant kommentar till USA:s relation till diktaturer och oljeproducenter i mellanöstern. Rekommenderas!
| The Daily Show With Jon Stewart | Mon – Thurs 11p / 10c | |||
| Democracy on the Lurch | ||||
|
||||
Häromdagen skrev jag om hur lätt det är att sprida skrönor om att peak oil är ett begrepp för foliehattar/ekotalibaner/ mijömuppar / etc, utan någon förankring med verkligheten. Tyvärr är det dock just verklighetsförankring som saknas i när peak-oil-förnekarna slår till.
Goldman Sachs är ett varumärke som inger viss respekt. Visserligen inte helt obefläckat (minns deras betydande roll i Greklands siffertrixande) men ändå så att deras analyser och rapporter får ett visst genomslag. Jag hoppas att det krävs att man sitter på en ganska hög piedestal för att media obekymrat och okritiskt ska publicera en analys som hävdar att USA kommer att gå förbi både Saudi Arabien och Ryssland och bli den största oljeproducenten år 2017. Tydligen gör Goldman Sachs det, eller så är det ännu värre ställt med mainstream media än vad man kan tro. Jag sökte på “US as top oil producer in 2017” och fick följande resultat:
Energiexperterna på Goldman, a.k.a. Masters of the Universe, har alltså gått ut med en rapport där man hävdar att USA blir största oljeproducenten – 2017! En artikel i Sunday Times (endast tillgänglig för betalande) presenterade alltså detta remarkabla påstående. Via branschnyhetsaktören Rigzone fick det ytterligare spridning. Sannolikt leder detta till att en och annan amerikan pustar ut och fortsätter drömma om att någon gång skaffa en lätt lastbil som stadspendlingsfordon. The Oil Drum visar hur flexibel man måste vara (jobba med definitionen av flytande bränsle och lägg till en ordentligt optimistisk potential för okonventionell utvinning) för att kunna komma upp i de 10,9 miljoner fat per dag (8,3 idag) som rapporten visar på. Dessutom skulle det ändå inte räcka till mer än hälften av USA:s nuvarande oljebehov.
För övrig tror Jim Rogers på oljeprisnivå på 200 USD inom 10 års tid.
Och Annie Lööf ska göra Centern till Sveriges gröna alternativ. Tja det blir ju åtminstone lätt att överträffa tidigare centerinsatser på det området – jag förväntar mig inte så mycket mer (vem gör det 1, 2 ?) – men å andra sidan kan ju konkurrens på området få debatten att vakna till liv och skaka liv i de andra partiernas miljöagenda.
När du har läst för många seriösa och allvarsamma blogginlägg så rekommenderar jag bloggen Badlands Hyena för att lätta upp tillvaron. Där levereras allt som oftast mycket elegant skruvad ironi med utgångspunkt i dagsaktuella händelser och uttalanden. När man har följt bloggen ett tag så får man dessutom en bonuseffekt – man börjar upptäcka seriöst menade artiklar som i stort sett hade platsat rakt upp och ner på BH. Helt plötsligt kan man skratta åt dessa artiklar istället för att bli irriterad.
Min favoritblogg när det gäller teknik- och tillväxtnaivism, Miljöfara, har återigen lyckats!
Det debattinlägg som Kjell Aleklett mfl publicerade i SvD idag har genererat många blogginlägg – 25 blogglänkningar just nu. Slutsatserna i studien är inte precis revolutionerande. Det är inte den första gången som det har konstaterats att tillväxt och växthusgasutsläpp hänger ihop som ler och långhalm. Däremot så bidrar omfattningen av studien till att befästa faktumet att Sverige inte lyckats “decoupla” tillväxt och växthusgasutsläpp.
Åter till Miljöfara. Artikelförfattaren Jonas Frycklund konstaterar att studien ser ut att vara seriös, men försöker ta udden av den genom att hävda att en norsk studie kom till motsatt resultat för Sveriges del. Den norska studien var dock inriktad på globala samband och sa egentligen inte så mycket om Sverige. Men det är efter denna ändå sansade inledning som Mr. Frycklunds tankebanor far iväg i tangentens riktning. Jag citerar:
Om Uppsalastudien står sig så är frågan vilken slutsats man ska dra? Är det vettigt att lägga ännu högre miljökrav på svenska företag? Beskattar man den inhemska miljövänliga industrin hårt så driver man ännu mer tillverkning ut ur landet. Vi kommer då att tvingas importera ännu mer miljöskadliga produkter från andra länder. Det är knappast en smart väg att gå. Men miljörörelsen verkar inte ha några problem med denna strategi. Beror det kanske på att ju mer man följer detta koncept desto sämre kommer utvecklingen att se ut i den konsumtionsperspektiva statistiken. Man får en självuppfyllande process som gör att man kan fortsätta att nära sina drömmar om domedagen.
Konsumtionsperspektivet på utsläppen innehåller dessutom en annan sida av myntet. I det vi tillverkar och exporterar bidrar vi till att sänka andra länders utsläpp. Ju mer järnmalm, stål, skogsprodukter och livsmedel vi lyckas prångla ut på världsmarknaden desto bättre för den globala miljön. Detta eftersom vi i vår tillverkning släpper ut så mycket mindre koldioxid och metan än vad mottagarländerna gör i sin produktion.
Aha! Det är alltså de slemma skatternas fel att världen inte är miljövänlig. Och miljövännerna som vill fortsätta att beskatta företagen tillbaka till medeltiden. Om vi bara hade sänkt skatterna så att hela världen kunde få ta del av vår fantastiskt miljövänliga produktion. Det hade varit en smart väg att gå!
För lite mer sansade kommentarer så rekommenderar jag:
ASPO, Effekt, Birger Schlaug, Kjell Aleklett (kommentarerna till inlägget, dock inte alla..),
Ibland får man lite perspektiv på hur andra uppfattar grundläggande samband här i världen. Tisdagens eko-nyhet och Studio 1-reportage om LCHF och liknande dieter gav många starka reaktioner. Det blir tydligt hur känsligt det är när miljömässigt självklara samband lyfts fram för att visa på orimligheter i vår livsstil. Då tar det lätt hus i helvete, eller ”visst vill jag gärna vara miljövän, bara det inte påverkar mitt sätt att leva på”. Eller som när man säger “Bilen en lyxvara vi kan vara utan“.
Om det är någon som inte orkar läsa längre än så här, men behöver få lite bättre verklighetskontakt när det gäller köttkonsumtion så läs det jag har skrivit tidigare.
Reportaget som i princip framförde det enkla budskapet att vegetarisk kosthållning är mer miljöriktig har fått LCHF-ätare och andra köttmissbrukare att explodera i kommentarer och blogginlägg för att rättfärdiga sin livsstil. Jag har förstått att det finns två läkare som är gravitationspunkten för LCHF i Sverige. Annika ”Fettdoktorn” Dahlqvist (utsedd till årets folkförvillare även om just hennes LCHF-roll inte ligger bakom utnämningen) och Andreas ”Kostdoktorn” Eenfeldt. Efter lite läsning av deras bloggalster så får man lätt intrycket av att de är typexempel på den farliga sortens förvillare (som det finns gott om när det gäller klimatfrågor som med akademisk auktoritet sprider sina förvrängda budskap.
Jag tror inte att det är snöd penningvinning som är drivkraften bakom den här typen av beteende, snarare en förmåga att snöa in på ett visst tankesätt och ovilja att se helheten / det som inte passar in den egna tankemodellen. När jag läser Kostdoktorns miljöargument så lyfter han fram att tomater och apelsinjuice ger större koldioxidutsläpp per kalori än oxfilé. “Oj så bra, då kan jag fortsätta med köttfrossa”, reagerar den som antingen har begränsad intellektuell kapacitet eller bara försöker förtränga verkligheten. Irrelevanta jämförelser är ett känt knep, men tydligen svårt för många att genomskåda. Andra sätt att hantera verkligheten generöst är att föra fram lösryckta exempel som dock i sak är riktiga, tex att WWF kallar naturbeteskött miljövänligt. Den lilla haken i sammanhanget är att köttkonsumtion på dagens nivåer (eller ännu högre som LCHF-liknande dieter leder till) är omöjligt utan den energikrävande och CO2-utsläppande industriella köttproduktionen.
Ganska kul att en av förvillarna som är engagerad i Climatescam, Lars Bern, drar paralleller mellan fett- och klimatdebatten. Han har ju liksom fattat likheten mellan ämnena, men tyvärr får han inte riktigt alla pusselbitar att gå ihop. Och sorgligt nog så är varken gällande kostråd eller klimathotet något som illasinnade vänsterkrafter hittat på. Och det var inte heller staten som rekommenderade 6-8 brödskivor om dan. Återigen var det producenterna som den gången försökte påverka marknadsandelar med kostråd. Och så var cirkeln sluten.
Glöm inte att klicka på bilden nedan och läs hur det kunde låta på det gamla goda 50-talet.
Att det är köttproducenter som ligger bakom många av de dietstudier som hänvisas till behöver ju såklart inte innebära att studierna är missvisande. Däremot är det lite krystat att hävda att ”köttdieterna” inte skulle leda till ökad köttkonsumtion (vilket många förespråkare tydligen gör..). Inte f-n skulle ett gäng köttindustrier lägga ut pengar på forskning som visar på positiva egenskaper hos kött om det inte resulterade i ökad konsumtion!
Kul att reportaget gett genomslag i media. Här är några exempel:
LCHF i Aftonbladet, DN, GP, Miljöaktuellt, Expressen, Svd, Media utomlands
Är det inte dags för kungafamiljen att sluta försöka hålla familjefasaden ren? Kampen med att tvätta bort släkternas nazistförflutna börjar bli lite löjeväckande. Varför inte släppa greppet, erkänna att det fanns en hel del nazistsympatier och sedan gå vidare. Silvias senaste privatundersökning är lite väl magstarkt. Som reaktion på reportaget i TV4 där ytterligare fakta om släktens nazistförflutna presenteras så anlitar drottningen en trogen historiker, matar honom med lämpligt material för att sedan kunna lyfta fram sin pappas agerande som värsta Schindlerhjältedådet. Eller som det står på hovets hemsida: “Erik Norbergs undersökning bekräftar Drottningens dokumentation om att den judiske fabriksägaren, Efim Wechsler, kunde lämna Tyskland strax före andra världskriget med hjälp av Drottningens far Walther Sommerlath”. Alltså underförstått att om inte drottningens nazistpappa hade hjälpt den stackars juden så hade det blivit koncentrationsläger istället.
I dagens Sydsvenskan går Wilhelm Agrell igenom Eric Norbergs undersökning och visar vilket beställningsverk det är. Avseende slutsatsen att Efim blev “hjälpt” ut ut landet så konstaterar WA att drottningens pappa bara agerade i linje med den officiella politiken. Innan kriget bröt ut så var det nationalsocialistiska huvudmålet i judefrågan att skicka ut så många judar ur landet som möjligt, men att säkerställa att deras tillgångar stannade i Tyskland. Efim tvingades sälja sin verksamhet till ett underpris som han några år tidigare hade tackat nej till, samtidigt som drottningens pappa både gjorde en god affär och kunde skryta för sina partikamrater att han hjälpt till i kampen för ett judefritt Tyskland.
Det som lätt kommer lite i skymundan är det faktum att kungens släkt faktiskt har en ännu starkare nazistkoppling. I boken “Den motvillige monarken” görs en ordentlig genomgång av de uttryck som ymniga nazistsympatier tog sig före och under världskriget, i kungahuset, bland dess släktingar och hang-arounds. Den klart starkast skinande stjärnan i det här sammanhanget var knugens morfar, Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha (till vänster om Hitler på bilden). Förutom att han var en av Hitlers nära, med ett värdefullt nätverk till Europas adel, så var han riksdagsman för NSDAP, men inte minst djupt involverad i nazisternas program för medicinska experiment på och utrotande av funktionshindrade.
Karl Edvard var nämligen den som utnämnde och var överställd Ernst Robert Grawitz som bla låg bakom nämnda program. I slutet av kriget ersatte Karl Edvard Ernst (som då hade kallats till Hitlers bunker) med Karl Gebhardt, en annan läkare som höll sig långt som möjligt från läkareden. Ernst tog livet av sig och sin familj i krigets slutskede och Karl dömdes och avrättades för brott mot mänskligheten. Att Ernst och Karls chef, eller kungens morfar, kom undan med bara 18 månaders fängelse och böter, kan man bara spekulera om, men hans starka förbindelse till det brittiska kungahuset (han var brittisk prins) låg honom säkert inte i fatet.
Vad är nu detta?
Har miljökonspirationens stora terroraktion dragit igång? Samma dag, lördagen den 6 augusti, dyker det upp två av varandra till synes helt oberoende artiklar i Sydsvenskan och SvD som båda ifrågasätter den heliga tillväxten.
Svenskan tar utgångspunkt i en norsk forskarrapport där man har visat att det är ganska andefattigt att skryta med nationella koldioxidutsläppsminskningar (Andreas Carlgrens favoritsport) så länge man inte tar hänsyn till de utsläpp som genereras av importerade konsumtionsvaror. Som det också står i artikeln så är detta ingen nyhet. SvD förklaring till varför studien är unik förstår jag mig inte på. Nyhet eller ej, det viktiga är att frågan uppmärksammas. Birger Schlaug kommenterar också artikeln. Warlenius har en bra fördjupande genomgång av ämnet.
Sydsvenskan (med en av Sveriges sämsta nättidningar) har inte publicerat sin artikel på nätet, men kortfattat handlar den om att effektivare användning av naturresurser hela tiden har ätits upp av konsumtionsökningar. Rockström, Wijkman, Sterner och Eklund kommenterar och refereras. Lite extra roligt är följande mening i ingressen “Vi upplever just nu inte bara en global ekonomisk kris utan också en ekologisk”. Tänk om den ekologiska krisen bara hade fått en liten snutt av den uppmärksamhet som den ekonomiska krisen får..
Eftersom Sydsvenskan har tagit in en TT-artikeln så kommer den säkert att dyka upp på fler ställen.
Att döma av kommentarerna till SvD-artikeln så skulle ämnet behöva uppmärksammas åtminstone dagligen, i alla tillgängliga medier, under några års tid, för att polletten ska trilla ner.
Vi har alla växt upp och levt i en tid då lättillgänglig och billig olja har varit en självklar del av ekonomin. Det har ganska länge varit uppenbart att den tiden är förbi. Ändå är det något som få känner till och som det är lätt att avfärda. Det tråkiga är att det är ett fullkomligt normalt mänskligt beteende. Människan har inte förmågan att ta till sig information som vänder alla invanda föreställningar upp och ner. Först när förändringen står och knackar på din dörr faller pusselbitarna på plats. Fenomenet peak oil kommer sannolikt inte att bli var mans kunskap förrän den dag då oljemarknaderna kollapsar.
På samma sätt har vi i Sverige dragits med en monarki som också passera sin topp, men som haft en väldigt utdragen nedgångsfas. Det finns många steg på vägen under Sveriges demokratisering då kungahuset borde monterats ner som en logisk konsekvens av samhällsutvecklingen. När kungen 1974 fråntogs all sin politiska makt så skulle man kunna tycka att en reform med övergång till republik borde vara nästa naturliga steg. Men som sagt så kan det ta lång tid för vanföreställningar att dö ut.
Frågan är om vi inte börjar närma oss den dag då de kungliga strukturerna börjar krackelera och det helt plötsligt blir uppenbart även för veckotidningsläsarna att tiden har sprungit ifrån monarkin.
Givetvis har kungens liv och leverne inte så mycket med de strukturella problemen med monarkin att göra, men det kan bli den utlösande faktor som gör det möjligt att ta itu med de frågor som tidigare varit för politiskt känsliga för att hantera.
Detta har hänt:
Boken “Den motvillige monarken” (en svart svan för monarkin?) vände upp och ner på mycket. Kungen avfärdade det hela med att det var dags att vända blad. Det var nog inte många som tolkade bladvändandet på något annat sätt än som ett erkännande av kungen levt ett liv så som det anstår en kung. Mediastormen drog ganska snabbt förbi och allt verkade återgå till det normala.
Men så visade det sig att kungens vänner (åtminstone en av dem) bekymrade sig över eventuella komprometterande bilder från vännernas glada tillställningar. I en handvändning var det inte bara kungens smak för kaffeflickor utan också risker för äventyrande av rikets säkerhet som stod på spel.
Hovet ligger lågt ett tag, men när kungen känner att frågan blivit för stor så tar han själv initiativ till den filmade TT-intervjun som har stor potential att bli klassisk. Det är här som vilken medioker informationschef som helst skulle sagt: “stopp och belägg, du gör inte den här intervjun med mig som ansvarig informationschef”. Visst kan det kännas besvärligt att säga emot kungen, men med tanke på tidigare kungliga mediala prestationer så borde alla varningslampor blinkat helrött. Och visst blir intervjun en oerhört pinsam tillställning, även med kungliga mått mätt. Här är några exempel:
– Kungen utstrålar otydlighet, tveksamhet och rädsla
– Kungen vet inte om han ska titta på intervjuaren eller i kameran
– Svaren är mer än lovligt virriga (intervjun kan läsas här)
– Kungen tar avstånd från påståendena i boken och förnekar alla porrklubbsbesök och liknande, alltså inget bladvändande längre. För att vara det minsta trovärdig skulle detta gjorts redan när boken kom ut. Anders Lettströms agerande är ju också ett ganska graverande indicium
Helt enkelt fantastiskt att Sveriges mest officiella person som hela sitt liv “jobbat” med PR kan vara så infernaliskt inkompetent.
Visst är det en fascinerande händelseutveckling. Nästan så man misstänker att hovets nya informationschef Bertil Ternert jobbar undercover för Republikanska föreningen!
Mille Markovic har lovat släppa bilder. Spännande fortsättning lär följa!
Även om monarkin kommer hanka sig kvar ett tag till så finns det en del man kan göra på vägen för att hyfsa till det hela. Inte minst när det gäller finansieringen så att hovet inte är ett svart hål som skattebetalarnas pengar går in. Johan Westerholm har vettiga förslag på den punkten.
Några andra bloggar som skriver läsvärt på samma tema: Martin Moberg, Flute, Högbergs tankar, Jinge, Henrik Alexandersson
Givetvis finns det också drösvis med tidningsartiklar. Här är några: Ab 1, 2, 3, 4, Exp, 2, SR 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, SVT 1, 2, Nyheterna
Det finns branscher som är lättare än andra att grönmåla. För flygbranschen är det definitivt en tuff uppgift att få den gröna färgen att täcka hela bilden. Som jag har skrivit tidigare så blir det lite tokigt ibland. Om du tycker att detta är ett uttjatat ämne så läs vidare – slutklämmen som jag hämtar från SAS är verkligen underbar!
Det är helt enkelt SAS tur att göra bort sig den här gången. Det är ju visserligen inget nytt, de senaste 10 åren har de bränt en 7-8 miljarder, men nu handlar det om deras senaste stort påkostade reklamkampanj (reklamhäfte som distribueras med Sveriges större morgontidningar i 1,6 miljoner ex). Att formgivningen är plankad rakt av från IKEA finns det säkert någon som kan bli upprörd över, men jag tycker mest att det är lite taffligt.
Det som gör det hela lite roligt och värt att kommentera är hur de skohornar in miljöhänsyn (“Ett gott miljösamvete”) i en story där det går ut på att lyfta fram en livsstil med tungt överkonsumerande av flygresor. Familjen som på känt IKEA-maner presenteras i reklamtidningen består av flygpendlande pappa, shoppingweekendturande mamma (pappans bonuspoäng gör att hon kan “unna sig lite extra shopping”) och barn som flyger till farmor eller vill åka på shoppingsemester till New York.
MEN detta är inget problem – det går alldeles utmärkt att flyga med “ett gott miljösamvete” – eftersom:
– nya flygplan, tekniska finesser, gröna inflygningar och liknande reducerar förbrukningen med några procent (med dagens oljeprisnivåer hade flygbolagen gärna lagt väldigt mycket mer pengar på att spara bränsle om det bara var möjligt..)
– SAS serverar ekologisk och närproducerad mat (närproducerat – ja men då är det väl helt ok att flyga!)
– SAS har som världens enda flygbolag dubbla miljöcertifieringar (wow liksom), ISO 14001 och den mindre kända EMAS som innebär att alla anställda är engagerade i miljöarbetet och att SAS öppet kommunicerar om vilka miljösatsningar de gör (som om de inte skulle göra det annars..)
Efter läsning av “En klokare resa” så förstår du att “SAS tar klimatförändringarna på allvar”, som SAS själva uttrycker det. Man skulle också kunna säga att den flygpendlande pappan i familjen träffar huvudet på spiken och elegant sammanfattar vad det handlar om när han uttalar sig om sitt miljötänk och flygresor:
“Jag flyger alltid med en elektronisk biljett för att det är så smidigt. Men det är klart att färre printade papperslappar måste vara bra för miljön också”
Passar också på att tipsa om ett bra reportage om grönmålning i Effektmagasin.
Den som knappar in “peak coal” på Google får ganska snabbt en bild av kolet också ganska snabbt börjar närma sig sin produktionstopp. Bara från första sidans sökresultat hittar man artiklar som Effekt, Cornucopia, ASPO, Kjell Alkeklett, Supermiljöbloggen, Ecoprofile skrivit på temat. Artiklarna refererar till tre olika forskningsrapporter, av Ted Patzek och Gregory Croft, av Richard Heinberg och David Fridley, samt av våra svenska energisystemforskare Kjell Aleklett och Mikael Höök.
Men nu är det ju inte riktigt så den gängse bilden ser ut. Snarare pratar man om att dagens bevisade reserver räcker i minst hundra år till. De stora energibolagen, som tex E.ON, lyfter gärna fram detta när man argumenterar för CCS-teknik (Carbon Capture Storage). Förnybar energiproduktion i all ära, men CCS är ju trots allt grundbulten när Europa ska minska koldioxidutsläpp, samtidigt som energin ska vara “Affordable och Secure“.
Därför tycker jag det var intressant att National Geographic, som ju är mediamittfåra personifierad, tar upp något så besvärligt som att kolen kanske inte är så ‘abundant’ som det ofta hävdas. Dessutom i en serie om energi sponsrad av Shell (det kanske bara jobbar godhjärtade människor på Shell? Eller vad tror du fröken Arkelsten?).
I samma artikelserie läser jag om Världsbankens utvärdering av Kinas satsning på elfordon, vilket får mig att fundera på om det inte är dags att omvärdera National Geographic. I artikeln nämner man nämligen det onämnbara. Kinas satsning på elfordon är världsledande, men elbilen är inte lösningen – ny teknik är inte tillräckligt! Det konstateras helt enkelt att bilen är ineffektiv när det gäller transportkapacitet, stadsstruktur och markanvändning (tänk Förbifart Stockholm). Dessutom är elproduktionen inte alltid så optimal när det gäller CO2-utsläpp (tex i Kina).
Istället menar Världsbanken att det är viktigt att se elbilar som bara en del av ett system där bilfria transporter får en betydligt större roll än den traditionella.
I sammanhanget kan jag inte låta bli att länka till Effekts suveräna kavalkad av miljöminister Andreas Carlgrens uttalande på temat. Carlgren är oslagbar – tänk att han lyckas komma undan med talibanargument som “Detta [Förbifart Stockholm] är klimat- och miljöalternativet för Stockholm“! Tyvärr är det ju inte bara Carlgren som vårdar dylikt snedtänkande. Hade han inte gjort det så hade han åkt ur Alliansen fortare än kvickt. Och sossarna hade inte heller tagit emot honom.
Hur länge dröjer det tills politikerkollektivet lyckas / vågar lägga ihop 1+1?
Jag brukar försöka låta bli att skriva inlägg som bara tipsar om andra bloggares inlägg, men den här gången måste jag göra ett undantag.
Utmärkta Uppsalainitiativet (“för dig som inte vet bäst själv“) har skrivit en läsvärd debattartikel där de uppmärksammar tre forskare som är profilerade – och jobbar hårt – som klimatförnekare. Dessa tre forskare hade också en framträdande roll på den tiden när liknande desinformerande pågick för att framställa passiv rökning som ofarligt.
Jag tror inte att det främst är lobbyismpengar som är den drivande kraften för de utpekade forskarna och andra i samma situation. Istället är det människans naturliga konservatism som gör det svårt att ta till sig något som vänder upp och ner på alla djupt präglade föreställningar och beteenden. Det som dock kan ge oss ett litet hopp i klimatfrågan är hur snabbt den allmänna uppfattningen ändå kan ändra sig när det väl tar fart. Jag har tagit upp ämnet tidigare. Ett av de bästa exemplen är den här barnpornografiska reklamen som idag skapar allt annat än positiva associationer!
