Search Results for 'kött'

Antibiotikakött och miljöpartiet

Sydsvenskan publicerade en artikel där den starka kopplingen mellan multiresistenta bakterier och industriell djurhållning i Europa beskrivs pedagogiskt. Av den totala antibiotikaproduktionen går ca 2/3 till djurproduktion och så här ser användningen ut i europeiska länder (Sverige i rött, Norge och Island är de som ligger bättre till):

Diagrammet  visar mängd antibiotika i producerat kött. I Sverige är användningen ungefär 1/8 av medelmängden i Europa. Det är visserligen ett utmärkt argument för att köpa svenskt (ännu hellre naturbetande / ekologiskt) kött, men så länge det finns en betydande prisskillnad kommer konsumenterna fortsätta att driva svenska köttproducenter mot ruinens brant. Vid EU-inträdet 1995 producerades 4,2 miljoner grisar i Sverige, nu är det nere på 2,5. Och då har den totala konsumtionen dessutom ökat.

Det finns ett djurskyddsdirektiv i EU, men dels är det svagare och dels efterlevs det sämre. Givetvis kommer alla svenska politiker som skickas ner till Bryssel att ställa sig bakom hårdare regler som lägger sig närmre de svenska, men som Isabella Lövin citeras:

“– Man måste driva frågan aktivt. Väcka opinion och ordna debatter. Det var så vi fick igenom bättre regler för EU:s fiske.”

Och med en välriktad spark på alliansen och sossarna lyfter hon fram förhandlingarna mellan USA och EU om ett frihandelsavtal (TTIP, läs på här), som bara VP och MP är kritiska till:

–  Vi är skeptiska. Om marknaden ska harmoniseras med USA får svenska bönder inte bara konkurrera med europeiska kolleger som använder mycket antibiotika, utan också med en massa hormongrisar från USA

Artikeln lyfter fram följande:

- ät mindre kött

- antibiotika inom djurhållning på dagens nivåer är sjukt

- det finns massa andra otäckheter inom djurhållningen

- Isabella Lövin, som är känd för sina osannolika framgångar med fiskedirektivet (nämns också), vill sätta tänderna i djurskyddet

- det är bara MP och VP som är trovärdiga aktörer när det gäller djurskydd på EU-nivå

Dessutom utspelar sig det hela som ett samtal över köksbordet och i produktionen hos en svensk grisproducent, vilket ger en härligt jordnära och rekorderlig touch på Isabellas image.

Möjligen inte helt neutralt framställt.. MP kan inte annat än tacka och bocka för den ovärderliga artikeln!

 

Läs också om antibiotika på Cornucopia? och om TTIP på Jonas Sjöstedts blogg.

 

Kryss i tillväxttaket

Det blir sällan tv-tittande nuförtiden. Igår kväll såg jag för första gången i år på nyheterna.

Gissa då om mina öron håller på att trilla av när jag får höra ett inslag där frikopplingsmyten klart och tydligt ifrågasätts. I alla möjliga sammanhang (inte minst när Obama kom och hälsade på) så har regeringen skrutit med att Sverige lyckats hålla igång tillväxten samtidigt som klimatutsläppen minskat. För att lyckas med det räknestycket måste man bortse från att importen av allt från kött till konsumtionsprylar har ökat ordentligt och med god marginal vägt upp den minskning av produktion och tillhörande klimatutsläpp som skett på hemmaplan.

Naturvårdsverket gavs utrymme att tydligt förklara hur det ligger till och Reinfeldt ställdes mot väggen. Han var tom tvungen att ta till knepet från medieträningen, den så kallade Billström-slingan:

  • ge ett svar som inte har med frågan att göra
  • hålla en totalt neutral och nollställd ton och uttryck
  • om reportern försöker förtydliga eller upprepa frågan, upprepa det meningslösa svaret på nytt

Även Löfven fick ge sin syn på saken. Eftersom han är i opposition kan han lite lindrigare undan, men han hade ingen som helst ambition att ta en position i frågan.

 

Läs även Schlaug och Supermiljöbloggen som också uppmärksammat detta trendbrott (!?)

Cornucopias scoop

Cornucopia har levererat ett ordentligt avslöjande som många tidningsjournalister borde bli avundsjuka på!

Genom att begära ut mejl mellan JM:s finanschef Claes Magnus Åkesson och bostadsminister Stefan Attefall har han kunnat visa på hur lobbymaskineriet kan fungera. Utöver JM och bostadsministern så är även Skanska, NCC och justitieminister  inkopierade i den flagranta mejlväxlingen.

Bland annat skriver JM:s finanschef så här till bostadsministern:

“Vi är nu tätt formerade inom JM, Skanska och NCC samt våra respektive revisorer Ernst & Young, KPMG och PWC. Vi är alla rörande överrens om nödvändigheten att skapa arbetsro genom att fort neutralisera den varböld som rådande K2-regel innebär för bostadsrättsmarknaden”

Självklart vill inte bostadsministern riskera en punka på bostadsbubblan strax innan valet. Självklart är det då inte för mycket begärt att bostadsministern ägnar sig åt lite ministerstyre och får fason på den statliga myndigheten Bokföringsnämnden. Eller som finanschefen uttrycker det:

“Sannolikt behöver Bokföringsnämnden utan onödig fördröjning gå ut offentligt och meddela tillfälligt undantagande för bostadsrättsföreningar inom K2″

SvD har hakat på Cornucopia och rapporterat om mejlen. Borde verkligen bli en större fråga än att stanna där.

Jag gissar att det här är lite för hög nivå på trixandet för att det ska bli en ‘affär’ av det. Det ska vara lite mer lättbegripliga privatmoralfrågor som tobleroneköp med fel kort, svart städhjälp, hyresbidrag i gråzonen, osv för att det verkligen ska smälla till.

En och annan politiker har lärt sig att det finns sätt att hålla sig framme vid köttgrytorna samtidigt som riskerna begränsas.

Nu när byken kommit ut i SvD så sätter det dock onekligen lite större press på Bokföringsnämnden att agera självständigt. Eller?

 

Vad krävs för klimatomställning i Göteborg

Trots det bökiga namnet så sysslar Mistra Urban Futures med lättillgängliga och attraktiva rapporter. Bland annat har de analyserat möjliga åtgärder för att minska koldioxidutsläppen med 75-80% till år 2050 (i Göteborg). Där konstateras det krasst att dagens klimatpolitik inte räcker längre än till en minskning med 25% till 2050.

Det är visserligen ett Göteborgs-fokus, men i stort kan resultaten applicera på Sverige som helhet.

Områden som mat, flyg, energi, transport, konsumtion, infrastruktur, etc analyseras. Det hela summeras sedan i följande politiska åtgärdspaket:

  • EU behöver införa tillräckligt starka styrmedel för att bl.a skapa en fossilfri elproduktion och begränsa ökningen av flygandet.
  • Sverige behöver införa tillräckligt starka styrmedel för att bl.a kraftigt begränsa utsläppen från transporter (både väg- och flygtransporter) och uppnå en övergång till huvudsakligen vegetabilisk kost.
  • Västra Götalandsregionen behöver bl. a bygga ut kollektivtrafiken med omställning till fossilfria bränslen.
  • Göteborgs Stad behöver skapa ett fossilfritt fjärrvärmesystem, energieffektivisera bostäderna, servera vegetabilisk mat i den offentliga verksamheten, samt aktivt arbeta med att påverka invånarna till förändrade konsumtionsmönster när det gäller flyg och kött.

Inga kioskvältare där precis. Nästan så utslätat att det hade kunnat komma från en energi/miljöminister! Men om man läser vad “tillräckligt starka styrmedel” innebär så handlar det tex om att minska persontransport med bil med 38% för huvuddelen av typinvånarna.

Hur länge måste vi vänta innan gemene politiker börjar lägga tillväxtnaivismen åt sidan och våga tala om de beteendeförändringar som också krävs för att nå målen?

Med hot ska val vinnas

Moderaterna i Stockholms Läns Landsting gör sitt bästa för att utnyttja den maktposition som det innebär att politiskt basa över ett landsting. Kan man inte vinna ett val med argument om den egna politikens förträfflighet kan man hota med att de landstingsanställda blir av med jobben om den andra sidan vinner. Det har man gjort med ett utskick som gör allt för att ge intryck av att det är din arbetsgivare som upplyser dig om vad du bör rösta på för att behålla ditt jobb.

Inspirationen kommer ju uppenbarligen från Max-kampanjen. Men vad är det för moderat ljushuvud som tyckte att det var en så fin idé att den är värd att spridas till landstingsvärlden? Det talas ofta om värdegrund i olika sammanhang. Jag undrar hur värdegrunden ser ut när hotfull arbetsgivarkommunikation om hur du bör rösta uppfattas som en fräsch och schysst metod värd att användas i demokratiska sammanhang. Dags för de nya moderaterna att rensa ut i betongbunkern och bli de ännu nyare moderaterna?

Festligt att ljushuvudet tar upp hur kostnaderna för SLL kommer att öka som ett argument:

“Om Socialdemokraternas politik blir verkligheten chockhöjs landstingets kostnader för unga anställda med cirka 115 miljoner kronor. Det motsvarar totalkostnaden för cirka 500 av våra unga medarbetare. Räknar man med alla vårdgivare i hela länet blir siffran av drabbade många gånger högre. Bakom dessa siffror finns människor av kött och blod. Med en vänsterregering skulle de riskera att få sparken.”

Total kostnad för ungdomsarbetsgivaravgiften är 17 miljarder eller ungefär en mille per nytt jobb. Som arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson uttrycker det så är 1-1,5 miljoner per nytt jobb väl använda pengar. Visserligen finns inte alla ungdomsjobb i den privata sektorn (uppenbarligen), men även om vi antar generösa 50/50 så blir det 500-750 tkr per jobb. Borde det inte då vara väl använda pengar att behålla 500 unga medarbetare till en kostnad av 115 miljoner kronor – eller 230 tkr per jobb?`

Men det är klart – det smakar ju alltid bättre när någon annan betalar.

 

Det har blivit en del surr i frågan:

SvD1, SvD2, DN.se, DI.se, Aftonbladet, Metro, Arbetet, ka.se, Vårdfokus, Vision, Dagens arena

Alliansfritt Sverige, Ola Möller, Peter Johansson, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Markus Mattila, Alliansfritt Sverige, Peder Unander, Helle Klein, Homo Politicus, KajsaLisa, DHE, 6e Mannen, Anna Starbrink, Lasse Strömberg,

Vegoinspiration

Jag har i många inlägg berört problemet med att vi äter för mycket kött. Klicka här så kommer du till min läsguide.

Mindre kött innebär för mig just mindre. Att helt avstå från kött ser jag ingen mening med varken ur miljömässigt, etiskt, eller hälsoperspektiv – förutsatt att det är producerat under rimliga förhållande (typ ekologiskt).

Lyckligtvis är det enkelt att reducera mängden när man väl kommit in i det. Dels är det enkelt att minska andelen kött i vanliga köttbaserade rätter, dels finns det en värld av spännande vegetarisk mat som väntar på att upptäckas.

Jag följt bloggen Vegoriket ett tag. Mattias som ligger bakom den gör ett suveränt jobb med att lägga ut kreativa, spännande och attraktivt presenterade vegetariska recept. Nästa steg i vegomatsmissionen (alltså mission med positiva förtecken) är lanseringen av Sveriges första vegetariska mattidning. Så nu släpps Matmagasinet Vego alldeles strax – den 23 januari!

Verkligen på tiden att det ges ut en vegomattidning. Med tanke på alla udda nischtidningar som fyller Icas tidningshylla så är det underligt att det tog så lång tid. Baserat på mitt intryck av bloggen Vegoriket så finns det utmärkta förutsättningar att Matmagasinet Vego blir mer än bara en udda nischtidning. Lycka till med lanseringen!

 

 

Big Boys Gone Bananas!

Efter bidrag till Fredrik Gerttens Kickstarter-kampanj “Bikes vs Cars” (som gick i mål), så fick jag välja några tidigare Gertten-filmer. Bananas! och Big Boys gone bananas! har jag länge tänkt se. Den första filmen om bananarbetarna, advokaten och rättegången mot Dole var utmärkt, men det var ändå dokumentären om dokumentären som fick mig att gå igång ordentligt.

BBG bananas! visar hur Dole med mycket stålar, advokater och PR-byråer bedrev en oerhört omfattande kampanj med mål att skrämma/övertyga alla som försökte sprida filmen eller bara rapportera om den, men också misskreditera Fredrik som filmare.

Att flexa med musklerna och skrämmas hade en omvänd effekt i Sverige, med ordentlig uppmärksamhet och uppslutning som följd (Max Hamburgare bojkottade och filmen visades i riksdagen som ni säkert minns). Detta fick de stora livsmedelskedjorna att ifrågasätta Doles agerande vilket ledde till ett tillbakadragande av stämningarna.

Jag har skrivit flera tidigare inlägg om hur PR-byråer och politiker får alltmer gemensamma (finansiella) intressen. Lägg till en dos kris för traditionell journalistik, där det inte längre finns resurser till så mycket mer än att nappa på PR-byråerna färdiga paket. Spetsa med den nya EU-lagstiftning som möjliggör ordentliga inskränkningar av offentlighetsprincipen. Är vi på väg åt fel håll kanske?

Om du inte redan sett filmen så ska du såklart göra det. Missa inte heller pärlorna Blådårar (1 och 2), där en typ 18-årig Zlatan pratar om hur han ska köpa en lila lambo när han blir stor…

Ska bli spännande att se om Bikes vs Cars kan röra upp något damm!

Frågor till Fredrik och Stefan

Alla initiativ som syftar till att politiker ska agera med längre tidshorisont än nästa val är bra. Global utmaning med partners uppmanar i DI våra politiker att svara på ett antal frågeställningar med långsiktigt perspektiv.

Angående energi och klimat ställs frågan:

“‘Vad tänker ni göra de närmaste fem, tio åren för att Sverige ska bli koldioxidneutralt 2050?”

De skriver också följande angående omställningen:

“Sverige har unikt goda förutsättningar för att gå före i omställningen till ett fossilfritt samhälle: Statsskulden är bland de lägsta i Europa, överskotten i handeln med utlandet har länge varit rekordhöga och inflationen låg eller obefintlig. Sverige kan utan vidare mobilisera de betydande offentliga och privata resurser som krävs för att bland annat energieffektivisera miljonprogrammet, se till att allt som byggs nytt är energisnålt, satsa på förnybar energi, smarta elnät, utbyggnad av kollektivtrafiken, trafiksystem för eldriven trafik och en långt mer resurseffektiv ekonomi – där produkterna har längre livslängd och material av olika slag återvinns maximalt. Vi har dessutom råd att ställa upp för de många fattiga länder som drabbas hårdast av klimatförändringen, i en situation där deras bidrag till utsläppen varit minimalt.”

VD för E.ON i Sverige är en av avsändarna och i sammanhanget något av en udda fågel (Anders Wijkman, Anders Wejryd, Stefan Einhorn är några av de andra). Jag har nämnt det tidigare – det börjar byggas upp betydligt mer tryck från näringslivet i den här typen av frågor. Positivt!

 

Att göra verklighet av klimatfantasier

Det är inte lätt att vara politiker i klimatfrågor. Samtidigt som man vill ligga i framkant och måla upp visioner/fantisera om hur klimatvänliga vi ska vara 2050, så finns det en verklighet där jobb, skattesänkningar och andra vardagliga ting måste prioriteras för att säkra röster.

Så fort vi höjer blicken och utgår ifrån fakta, tex vad som verkligen krävs för att nå visionerna, så blir det genast besvärligt. Detta är ett favoritämne här på bloggen med många varianter. Ett exempel är hur vi faktiskt behöver reducera våra utsläpp med 1 ton Co2 per capita och mandatperiod för att nå nollutsläpp 2050.

Annars är det just nu populärt att slå sig för bröstet och prata om hur Sverige lyckats minska utsläpp och ökat BNP samtidigt. Givetvis bortser man då från effekten av ökad import av prylar, mat och annat med utsläpp utomlands. Att utsläppen orsakade av svensk konsumtion har ökat med 15% mellan 1993 och 2010 är det inte lika roligt att prata om.

Det finns dock några spirande initiativ och tankar när det gäller att sätta handling bakom orden. Även på högre nivå än bloggar och debattartiklar. Klimatpolitiskt ramverk är begreppet som gäller. Global Utmaning, en fristående tankesmedja, som stöds av näringslivshöjdare som E.ON, Vattenfall, SAAB, Skandia, mfl, lyfter fram näringslivets behov av långsiktiga och tydliga spelregler, i form av ett klimatpolitiskt ramverk.

Den brittiska “The climate change act” som introducerades redan 2008 nämns som en förebild. Så här beskrivs den:

“… lagstadgade mål om en 34 % minskning av växthusgaser till 2020 och en 80 % minskning fram tills 2050 baserat på 1990 års siffror. För att målen ska uppnås vidtas femåriga budgetperioder som sträcker sig tre mandatperioder fram i tiden för att skapa tydlighet och långsiktighet.”

Skottland, Mexico (!) och Nordrhein-Westfalen är andra regioner/länder som har infört liknande lagstiftning. Danmark, Norge, Finland, Baden-Württemberg och faktiskt Kina har pågående processer med syfte att införa klimatpolitiska ramverk.
Vänsterpartiet fortsätter att hålla fanan högst i den svenska klimatpolitiska debatten. Jonas Sjöstedt beskrev partiets ambitioner för att skapa långsiktiga och tydliga spelregler, som ger möjlighet att inte bara fantisera om visioner utan också realisera dem, så här:
“Vi kommer att verka för att vi får Sveriges första klimatminister någonsin och ett separat klimatdepartement för att ytterligare skynda på omställningen av Sverige. Vi vill ha en koldioxidbudget likt den i Storbritannien för bättre ordning i klimatarbetet.”

Ordning och reda i skolan

Skolan! Inget typiskt ämne för den här bloggen, men jag kan inte låta bli.

Det är dags för rejäla åthutningar, rättning i leden och slut på flummet. Alltså inte i själva skolan utan i den politiska lekstuga som skolan har blivit. De flesta politiker använder skolan som en plattform för att nå ut till sina väljare och visa någon sorts handlingskraft och pracka på skolan den ena kosmetiska och / eller snedriktade reformen efter den andra. Hela tiden utan att våga tala om den stora elefanten som står mitt i rummet.

Den svenska friskolereformen är internationellt sett extrem och den har givetvis också lett till resultat. Samtidigt som politikerkollektivet (VP undantaget) med major Björklund i spetsen har lekt skola så har det grundläggande mantrat om valfrihet och vinstdrivande satts på piedestal, vilket lett till att det svenska skolsystemet har rasat i den internationella rankingen.

Vetandets Värld (SR P1) passade i mars på att uppmärksamma det vetenskapliga perspektivet i samband med att internationella forskare inom fria skolval och marknadslösningar träffades på KVA för ett symposium i frågan. I programmet intervjuas forskare som kan uttala sig om skolsystemet med betydligt större andel empiri och kunskap än vad som är fallet när den  ideologiska sörja väller ut som kännetecknar den svenska politikerankdammen.

Bland annat lyfts det fram att det svenska systemet har gått betydligt längre än både det amerikanska och engelska har. I USA är de privata skolorna i stort sett icke-vinstdrivande. Under symposiet betecknades det svenska systemet som “till höger om höger” av en brittisk forskare. Läs också inlägget på SvD som ledamöter för KVA skrev i anslutning.

Det ständiga exemplet på framgångsrik skola, Finland (med system uppbyggt under 70-talet inspirerat av Sveriges), dyker också upp i programmet. I Finland trodde man under 90-talet att det var dags att helrenovera skolupplägget och sneglade återigen på Sverige som höll på att dra igång friskolan. Lyckligtvis började internationella studier och jämförelser bli vanligare och finnarna kunde något överraskat konstatera att deras resultat var riktigt bra. Reformivern dämpades därför och skolvärlden kunde ges fortsatt arbetsro och inflytande över hur utbildningen bör utformas på bästa sätt.

När kunskap får gå före tyckande så är det glasklart vad som behövs för ett framgångsrikt skolsystem. McKinsey gjorde en studie redan 2007 där man gick igenom 25 olika skolsystem för att sålla fram vad som krävs. Deras kondenserade resultat är:

1. Se till att läraryrket är attraktivt så att rätt resurser kan rekryteras

2. Se till att de rekryterade lärarna får tillägna sig rätt verktyg och metoder för att lära ut

3. Se till att systemet kan leverera bästa tänkbara förutsättningar för varje enskild elev

Det svenska extrema systemet fallerar ordentligt på ovanstående punkter, tex beroende på:

- Segregationen i systemet ökar. Privilegierade barn har föräldrar som väljer rätt skola i kombination med att vinstdrivande skolor hellre vill ha en attraktiv ‘billig’ elev än en resurskrävande och socialt belastad skapar en självförstärkande drivkraft. Ju större skillnader på skolorna desto viktigare blir det för medelklassen att välja rätt och därmed blir det allt svårare att ge bästa tänkbara förutsättningar för varje enskild elev.

- Lärarna blir tvingade att lägga betydligt mer tid och kraft på aktiviteter som marknadsföring och kundvård. En missnöjd elev eller förälder riskerar att leda till minskade intäkter. Utöver att betydande resurser läggs på något som inte gynnar lärandet så leder det också till en betygsinflation. Höga betyg är givetvis det enklaste sättet till nöjda kunder och bra marknadsföring.

- Det finns självklart fördelar med en bredd i pedagogik och utrymme för olika inriktningar när det gäller lärande. Men i ett system där det är fritt fram för i stort sett vem som helst att spåna fram ett koncept som kan locka till sig vilsna gymnasieungdomar (kommer ni ihåg den fria laptopen…) för att på några år skapa en verksamhet som genererar högre vinst än vad underbetalda lärare någonsin kunnat drömma om, så riskerar det bli större fokus på snabba pengar än utbildningskvalitet och långsiktighet.

På mindre än 20 års tid har den skolpolitiska debatten drivits till ett läge där inte ens socialdemokrater vågar ifrågasätta principen att sätta vinsten i skolan främst, trots att den ur ett internationellt perspektiv är extrem nyliberalistisk. Jag kan inte annat än gratulera lobbyingbranschen för ett oerhört väl utfört arbete!

Det är ingen nyhet att det finns olika synpunkter inom S när det gäller vinster i välfärden – alla har ju inte lika nära till riskkapitalköttgrytan – men det är fascinerande att partiledningen vägrar använda det mest effektiva vapnet som kan uppbringas inför valet 2014.

Annan läsning på temat: Birger Schlaug, Marika Lindgren Åsbrink, Cornucopia, AnnarkiaBengt Silfverstrand, Peter Johansson, , Martin Moberg, Ola Möller, Karin Pettersson, Roger Jönsson, Björn Andersson

AB, 1, 2, 3, DN, 1, SR, 1, 2, 3, SMP, 1, BT, SkD

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...