Search Results for 'kött'

Antibiotikakött och miljöpartiet

Sydsvenskan publicerade en artikel där den starka kopplingen mellan multiresistenta bakterier och industriell djurhållning i Europa beskrivs pedagogiskt. Av den totala antibiotikaproduktionen går ca 2/3 till djurproduktion och så här ser användningen ut i europeiska länder (Sverige i rött, Norge och Island är de som ligger bättre till):

Diagrammet  visar mängd antibiotika i producerat kött. I Sverige är användningen ungefär 1/8 av medelmängden i Europa. Det är visserligen ett utmärkt argument för att köpa svenskt (ännu hellre naturbetande / ekologiskt) kött, men så länge det finns en betydande prisskillnad kommer konsumenterna fortsätta att driva svenska köttproducenter mot ruinens brant. Vid EU-inträdet 1995 producerades 4,2 miljoner grisar i Sverige, nu är det nere på 2,5. Och då har den totala konsumtionen dessutom ökat.

Det finns ett djurskyddsdirektiv i EU, men dels är det svagare och dels efterlevs det sämre. Givetvis kommer alla svenska politiker som skickas ner till Bryssel att ställa sig bakom hårdare regler som lägger sig närmre de svenska, men som Isabella Lövin citeras:

“– Man måste driva frågan aktivt. Väcka opinion och ordna debatter. Det var så vi fick igenom bättre regler för EU:s fiske.”

Och med en välriktad spark på alliansen och sossarna lyfter hon fram förhandlingarna mellan USA och EU om ett frihandelsavtal (TTIP, läs på här), som bara VP och MP är kritiska till:

–  Vi är skeptiska. Om marknaden ska harmoniseras med USA får svenska bönder inte bara konkurrera med europeiska kolleger som använder mycket antibiotika, utan också med en massa hormongrisar från USA

Artikeln lyfter fram följande:

– ät mindre kött

– antibiotika inom djurhållning på dagens nivåer är sjukt

– det finns massa andra otäckheter inom djurhållningen

– Isabella Lövin, som är känd för sina osannolika framgångar med fiskedirektivet (nämns också), vill sätta tänderna i djurskyddet

– det är bara MP och VP som är trovärdiga aktörer när det gäller djurskydd på EU-nivå

Dessutom utspelar sig det hela som ett samtal över köksbordet och i produktionen hos en svensk grisproducent, vilket ger en härligt jordnära och rekorderlig touch på Isabellas image.

Möjligen inte helt neutralt framställt.. MP kan inte annat än tacka och bocka för den ovärderliga artikeln!

 

Läs också om antibiotika på Cornucopia? och om TTIP på Jonas Sjöstedts blogg.

 

Vi kommer att äta mindre kött 2050

“LRF argumenterar för att det är avgörande med minskade utsläpp från konsumtionen och att man bör välja det mest klimatsmarta alternativet. På den punkten är vi helt överens. Dock är det mest klimatsmarta alternativet inte svenskt nötkött, utan vegetabilisk kost, följt av kyckling och sen gris.”

avslutar Fredrik Hedenus, David Bryngelsson och Jörgen Larsson vid fysisk resursteori debattväxlingen i SvD. Det började med en debattartikel för att uppmärksamma herrarnas publicering av rapporten “Scenarier för klimatpåverkan från matkonsumtion 2050”. I rapporten redovisar de CO2-ekvivalenter per capita i dagsläget och vad det kan tänkas landa på givet ett antal olika scenarier.

1 ton per skalle är det utrymme som brukar nämnas som målsättning för 2050, alltså runt en tiondel av dagens utsläppsnivå. Siffror för 2006 visar att bara matkonsumtionen hamnar en bra bit över den ransonen. Det är också uppenbart att nötkött står för den största delen av matrelaterade utsläpp.

Rapporten visar också mycket tydligt att ett fossilfritt transport och energisystem inte räcker till för att få matkonsumtionen på rätt sida 1-tonstrecket. Alltså måste vi ta ett ordentligt grepp om utsläppen från maten. Vad vi äter, inte minst hur mycket kött (framförallt nötkött) vi äter, blir ytterligare en utmaning på vägen till ett hållbart samhälle.

LRF försöker i sitt debattsvar spela bort korten genom att lyfta fram svenskt kött som bättre än importerat och att vi ska äta upp maten istället för att slänga den. Inte helt oväntat, men ett smått patetiskt försök.

Miljöaktuellt har dock fått det hela om bakfoten när de skriver Att äta mindre nötkött är den enskilt mest kraftfulla åtgärden för att rädda klimatet visar en ny forskningsrapport från Chalmers. “ Givetvis handlar det om att det är den mest kraftfulla åtgärden för att minska utsläppen från matkonsumtionen!

För att fördjupa dig i köttämnet så rekommenderar jag min sammanställning av köttinlägg.

 

Andra bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

 

Jordbruksverket och köttpaniken

Ok. Jordbruksverket har tagit sig i kragen och plitat ihop en riktigt vettig rapport. Sammanfattningen visar på en mycket balanserad och nyanserad bild av hur vi når en hållbar köttkonsumtion och vad som gör den hållbar. I slutet av sammanfattningen uttrycks att offentliga styrmedel behövs. Koldioxidskatt på kött är ett av flera tänkbara styrmedel “som kan övervägas”. Reaktionen på rapporten har under dagen varit explosionsartad och det är just den korta, i sammanhanget mindre väsentliga, formuleringen om möjligheten att använda skatt som styrmedel som får blodet att börja koka och köttpaniken att sprida sig. Kött är känslor.

Huvuddelen av gaphalsarna har förmodligen inte ens läst sammanfattningen av jordbruksverkets rapport.

I korta ordalag så uttrycker Jordbruksverket följande i rapportens sammanfattning:

Köttkonsumtionen i västvärlden behöver minska ur ett växthusgasperspektiv och för att jordens resurser ska räcka till fler. Det finns positiva miljövärden av köttproduktion som för att bevara naturbetesmarker. Det finns en konflikt mellan klimatpåverkan och djurskydd eftersom intensiv inomhusproduktion ger lägre utsläpp, samtidigt som den intensiva produktionen ökar förbrukningen av antibiotika. Bättre märkning är ett sätt för att konsumenter ska välja bort köttet som är sämst ur ett hållbarhetsperspektiv, men det räcker troligen inte med frivilliga åtgärder. Offentliga styrmedel som tvingande regler och ekonomiska styrmedel som miljöskatter och subventioner är också tänkbart. Information, utbildning, forskning och utveckling är också viktigt. Koldioxidskatt baserad på schabloner för hur mycket olika sorters kött släpper ut av växthusgaser är också ett styrmedel som kan övervägas, dock är det förknippat med svårigheter att genomföra det på ett effektivt sätt. Köttkonsumtion bör sättas i relation till annan konsumtion som boende, resande och shopping som också behöver förändras i mer hållbar riktning.

Alltså verkligen inga konstigheter att hänga upp sig på. Om man höjer blicken och försöker släppa den känslomässiga köttkopplingen så är det uppenbart hur ohållbar vår nuvarande nivå av köttkonsumtion är (däremot inte sagt att vi behöver bli vegetarianer). Det var inte heller lätt att kampanja mot rökning på 60-talet, kvinnors rösträtt i början av seklet, etc. Vår tids uppvaknande drivs av att vi så smått börjar bli tvingade att inse hur vi närmar oss jordens resurstak. Köttkonsumtionen är en av många yttringar som ur ett känslomässigt perspektiv förmodligen bara kan jämställas med hur vi måste omdefiniera vårt förhållande till bilen.

Effekt finns ett läsvärt inlägg på temat. Jag rekommenderar också den här bloggens sammanfattning av inlägg på temat kött. Cornucopia? har skrivit ett av sina mindre genomtänkta inlägg där han helt verkar ha missat vad Jordbruksverket uttrycker. Cornucopias har ju rätt i att dagens produktionsmetoder är ett grundläggande problem som också leder till ohållbar konsumtion, men det är ju inget som motsägs av jordbruksverkets rapport. Kanske lätt att se rött och missa nyanserna när man är djuruppfödare och dessutom inte har varit överens med Jordbruksverket i många andra tidigare frågor?

Frågan har som sagt fått en hel del utrymme redan under dagen:

SR SR2 HD SkD AB SvD SvD2 

Blogg 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17

Det är bara för Jordbruksverket att tacka och ta emot för all uppmärksamhet. I verkets kommunikation i samband med rapportsläppet framgår det explicit att de inte förespråkar en skatt, men man kan ju undra om det inte är någon slipad kommunikatör som vinklat det lite hårt för att trigga någon inflytelserik mediaaktör typ TT eller AB (det ser ut som om de var först ute, 01.40 i morse).

 

 

 

Köttåtervinning

I det senaste numret av Effekt är det tema köttkonsumtion. Passa förresten på att ge bort en prenumeration i julklapp (jag förutsätter att du som läsare redan prenumererar)!

Eftersom jag har skrivit några inlägg om köttkonsumtion tidigare så blev jag inspirerad till att lyfta fram dem på nytt. Återvinning är ju aldrig fel.

 

 

 

 

 

Här kan du läsa:

  • om köttkonsumtionens utveckling i Sverige och världen
  • hur stark kulturens påverkan är på konsumtionen med de intressanta exemplen Kina och Indien som illustration
  • fakta om hur resurskrävande köttproduktion är
  • om de spirande initiativen för att förändra

 

 

 

 

 

“Köttfrossa” handlar om:

  • de starka krafter som av framförallt hälsoskäl propagerar för köttbaserade dieter
  • hur lätt det är att fastna i en tankemodell och inte se helheten (nej, jag kastar aldrig sten i glashus..)
  • paralleller mellan fett- och klimatdebatten

 

“Logik, Hallå, var finns du?” handlar om:

exempel på och varför det finns så mycket bristande logik just när det handlar om övergripande förändringar som ställer den invanda verkligheten upp och ner

 

“Mer kött ger sämre omdöme” handlar om:

ett försök att lobba för bibehållen köttkonsumtion med följande logik: En polack i energibranschen (ca 95 % kolbaserad elproduktion i Polen) uttalar:  ”Att allmänt minska sin elkonsumtion behöver inte bidra till en hållbar utveckling. Mer fokus behöver läggas på vilken typ av el som konsumeras.” 

“LCHF och Katrin Zytomierska” handlar om:

en personlig aha-upplevelse. LCHF-kulten har satt myror i huvudet på mig, men tack vare Katrin Zytomierska har jag lyckats komma till insikt.

 

Mer kött ger sämre omdöme?

Köttfri måndag är ett initiativ som fått alltmer uppmärksamhet. För den som kan lägga sin kärlek till kött åt sidan och nyktert betrakta konsekvenserna av vår köttkonsumtion så är det självklart; mindre kött är fördelaktigt både ur ett klimat- och ett resursperspektiv.
Tyvärr finns det många som har svårt att hålla ordning på tankegångarna när det kommer till kött, tex LRFs förbundsordförande Helena Jonsson. Trots akademiska prestationer så verkar det som om logiken alltför ofta sätts på undantag när det gäller kött. Eller så finns det helt enkelt ett lobbyingintresse i bakgrunden som gör att man väljer att lyfta fram detaljer och helt bortse från det stora sammanhanget. Jag vet inte vilket som är värst!

I ett debattinlägg i Sydsvenskan hävdar chefen för Artdatabanken,  Johan Bodegård, samt ett gäng akademiker (Urban Emanuelsson, Karl-Ivar Kumm och Christer Nilsson) att mindre köttkonsumtion inte är så viktigt. Det viktigaste är att vi äter svenskt kött. Okej då, det är inte den logiska förmågan som brister. Klart det är lobbying som pågår. Men rubriken på inlägget blev ju bra..
Författarna framför två huvudargument för att mindre köttkonsumtion inte är så viktigt.
  1. Betesmarker har ett högt värde ur ett landskapsperspektiv
  2. Betesbaserad nöttköttsproduktion är bra ur ett klimatperspektiv

Detta är i stort sett rätt. Resten av artikeln fylls däremot ut med diverse hopplock som får det att låta som om svensk djurproduktion i stort sett är betesbaserad.

Kruxet i kråksången är att man målar upp en bild som inte har något med verkligheten att göra. Med fötterna i myllan och händerna i statistiken är det en helt annan bild som växer fram:

  • Nötköttskonsumtionen utgör endast 1/3 av den totala köttkonsumtionen. Gris- och fjäderfäproduktion är också en miljöbelastning.
  • Hälften av nötköttet som vi konsumerar är importerat. Detta nämns även i artikeln, vilket bidrar till inkonsekvensen eftersom den adekvata slutsatsen borde vara att konsumtionen kan reduceras med åtminstone den del som det importerade köttet utgör.
  • Svensk köttproduktion är långt ifrån betesbaserad. Först och främst importeras foder motsvarande en foderareal på 27% [http://miljo.lth.se/fileadmin/miljo/personal/Elinor/Maten_och_dess_miljoepaaverkan.pdf] . Om vi håller oss till artikelförfattarnas argumentationslinje så ska alltså den konsumtionen bort.
  • Foder producerat i Sverige utgör ytterligare 23% av foderarealen för svensk köttproduktion. Det går också bort.
  • Den foderareal på 50% som är gräsvall och bete utgör är inte heller så grön som det låter. Det räcker nämligen inte med att det är betesbaserad köttproduktion. För att det ska bli bra måste det vara naturbete, dvs att det är ett bete som inte kräver plöjning och fossilbaserad gödsling.
  • Naturskyddsföreningen har skrivit en rapport där man redovisar att mellan 70 och 80 procent av den svenska åkermarken används för fodergrödor och att halva Sveriges spannmålsproduktion används som kraftfoder.

Om vi håller oss till både huvudargumenten i artikeln och de verkliga förutsättningarna så finns det alltså goda skäl att reducera köttkonsumtionen med uppskattningsvis 75-85%.

Slutklämmen i artikeln är: ” Att allmänt minska sin köttkonsumtion behöver inte bidra till en hållbar utveckling. Mer fokus behöver läggas på vilket kött som konsumeras. Ökade kunskaper och underbyggda medvetna val, där klimateffekterna sätts in i ett helhetsperspektiv krävs för en utveckling i rätt riktning.”

Ungefär som om en polack (ca 95 % kolbaserad elproduktion i Polen) skulle säga: ”Att allmänt minska sin elkonsumtion behöver inte bidra till en hållbar utveckling. Mer fokus behöver läggas på vilken typ av el som konsumeras.”

Köttfrossa

Ibland får man lite perspektiv på hur andra uppfattar grundläggande samband här i världen. Tisdagens eko-nyhet och Studio 1-reportage om LCHF och liknande dieter gav många starka reaktioner. Det blir tydligt hur känsligt det är när miljömässigt självklara samband lyfts fram för att visa på orimligheter i vår livsstil. Då tar det lätt hus i helvete, eller ”visst vill jag gärna vara miljövän, bara det inte påverkar mitt sätt att leva på”. Eller som när man säger “Bilen en lyxvara vi kan vara utan“.

Om det är någon som inte orkar läsa längre än så här, men behöver få lite bättre verklighetskontakt när det gäller köttkonsumtion så läs det jag har skrivit tidigare.

Reportaget som i princip framförde det enkla budskapet att vegetarisk kosthållning är mer miljöriktig har fått LCHF-ätare och andra köttmissbrukare att explodera i kommentarer och blogginlägg för att rättfärdiga sin livsstil. Jag har förstått att det finns två läkare som är gravitationspunkten för LCHF i Sverige. Annika ”Fettdoktorn” Dahlqvist (utsedd till årets folkförvillare även om just hennes LCHF-roll inte ligger bakom utnämningen) och Andreas ”Kostdoktorn” Eenfeldt. Efter lite läsning av deras bloggalster så får man lätt intrycket av att de är typexempel på den farliga sortens förvillare (som det finns gott om när det gäller klimatfrågor som med akademisk auktoritet sprider sina förvrängda budskap.

Jag tror inte att det är snöd penningvinning som är drivkraften bakom den här typen av beteende, snarare en förmåga att snöa in på ett visst tankesätt och ovilja att se helheten / det som inte passar in den egna tankemodellen. När jag läser Kostdoktorns miljöargument så lyfter han fram att tomater och apelsinjuice ger större koldioxidutsläpp per kalori än oxfilé. “Oj så bra, då kan jag fortsätta med köttfrossa”,  reagerar den som antingen har begränsad intellektuell kapacitet eller bara försöker förtränga verkligheten. Irrelevanta jämförelser är ett känt knep, men tydligen svårt för många att genomskåda. Andra sätt att hantera verkligheten generöst är att föra fram lösryckta exempel som dock i sak är riktiga, tex att WWF kallar naturbeteskött miljövänligt. Den lilla haken i sammanhanget är att köttkonsumtion på dagens nivåer (eller ännu högre som LCHF-liknande dieter leder till) är omöjligt utan den energikrävande och CO2-utsläppande industriella köttproduktionen.

Ganska kul att en av förvillarna som är engagerad i Climatescam, Lars Bern, drar paralleller mellan fett- och klimatdebatten. Han har ju liksom fattat likheten mellan ämnena, men tyvärr  får han inte riktigt alla pusselbitar att gå ihop. Och sorgligt nog så är varken gällande kostråd eller klimathotet något som illasinnade vänsterkrafter hittat på. Och det var inte heller staten som rekommenderade 6-8 brödskivor om dan. Återigen var det producenterna som den gången försökte påverka marknadsandelar med kostråd. Och så var cirkeln sluten.

Glöm inte att klicka på bilden nedan och läs hur det kunde låta på det gamla goda 50-talet.

Att det är köttproducenter som ligger bakom många av de dietstudier som hänvisas till behöver ju såklart inte innebära att studierna är missvisande. Däremot är det lite krystat att hävda att ”köttdieterna” inte skulle leda till ökad köttkonsumtion (vilket många förespråkare tydligen gör..). Inte f-n skulle ett gäng köttindustrier lägga ut pengar på forskning som visar på positiva egenskaper hos kött om det inte resulterade i ökad konsumtion!

 

Kul att reportaget gett genomslag i media. Här är några exempel:

LCHF i Aftonbladet, DN, GP, Miljöaktuellt, Expressen, Svd, Media utomlands

 

85 kg kött!

Uppdatering: Det verkar som om frågan om köttkonsumtionen har potential att vakna till liv.

Folke Rydéns dokumentär “Vårt grisiga hav” har lyckats röra om i media redan innan den sändes. Fokus hade en artikel i sitt senaste nummer där just den ökande köttkonsumtionen lyfts fram som ett problem.

Även Sydsvenskans ledarsida tar överraskande tydlig ställning för att minska köttkrängandet: “Kanske är det dags att ta tallriksmodellen till heders, med mindre plats för kött, och större utrymme för grönsaker.

Det kan låta plågsamt präktigt. Men många av oss skulle förmodligen må bättre.

Östersjön skulle definitivt göra det.”

Jag hoppas att detta bara är början och att det blir något mer än en tillfällig mediafluga. Vi får väl se.

 

Det har rapporterats i media (DN, SVD, SR) att svenskens köttkonsumtion är tillbaka på toppnivå efter en liten dipp under den ekonomiska krisen.

Den som den minsta lilla koll på miljöfrågor känner till att köttproduktion generellt sett har en hel del negativa konsekvenser. Inte minst handlar det om betydande resursförbrukning (tex energi, vatten, fosfor) och utsläpp av växthusgaser, men det leder också till mindre uppenbara problem som tex antibiotikaresistens.

Trenden för köttkonsumtion i Sverige är sedan 50-talet i stort sett obruten med en ökning från ca 50kg/person 1950 till ca 85kg idag. Intressant blir det såklart när man vågar sig på att lyfta blicken och se på globala förhållanden. Först kan vi konstatera att Sverige har en bra bit kvar till USAs 125 kg. I just detta sammanhang finns det dock ett land som klår USA med häst – eller grislängder. I vårt grannland där det finns 11 miljoner grisar och 5 miljoner invånare, dvs Danmark, kommer man upp i imponerande 145 kg!

Om vi skippar kuriosa och ser på länderna vars utveckling påverkar resten av världen så finns det andra intressanta siffror. I Kina och Indien låg konsumtionen 1961 på ca 4 kg per capita. Kina – som är landet där man skippar riset och håller sig till köttet när man vill bjuda flott på restaurang – har sedan dess mer än tiodubblat konsumtionen och låg 2002 på 52 kg. Eller där Sverige befann sig i början av 50-talet. Indien, där ca 20% av befolkningen är vegetarianer och där kon är helig, ligger kvar på låga 5 kg, trots en hygglig ekonomisk tillväxt (BNP/capita för 2009 ca 3000 int.$ jmf med Kinas 6200). Om man vill se det från den ljusa sidan så är Indien ett exempel på att decoupling är möjligt när det gäller köttkonsumtion och BNP. Eller så är Indien ett traditionsbundet land där man bara är i början på sin ökning av köttkonsumtionen. Fundera sedan på konsekvenserna / orimligheten i att några miljarder människor lyfter upp sin köttkonsumtion till 85 kg per år eller högre.

För att ge några smakprov på köttproduktionens resursintensitet lånar jag följande utmärkta sammanställning från SLUs forskarblogg.

  • Enligt FAO:s rapport ”Livestock´s Long Shadow” används 70 % av all jordbruksmark globalt – åker och bete – till köttproduktion. Men kött och mjölk utgör bara 15 % av den sammanlagda matkonsumtionen.
  • 80 % av världens produktion av sojabönor går till djurfoder.
  • Enligt professor David Pimentel vid Cornell University i USA krävs 100 000 liter vatten för att producera ett kilo nötkött, om man räknar in produktionen av foder. För ett kilo potatis behövs 500 liter
  • Enligt rapporten ”Vegan, vegetarian, allätare” var energiåtgången för att producera ett kilo av de vanligaste köttsorterna – svin- och nötkött – 8,3 respektive 12,8 kWh. För att framställa ett kilo baljväxter behövdes 0,86 kWh och för potatis endast 0,44 kWh. Det innebär att det går åt mellan 10 och 30 gånger mer energi för att producera animaliska produkter än vegetabiliska.
  • Enligt Naturvårdsverket skulle en köttfri kosthållning i Sverige medföra en minskning av den totala energiåtgången för livsmedelsproduktion med ca en tredjedel.

Fler exempel finns på SLUs blogg. Naturskyddsföreningen har också läsvärda konkreta tips på temat.

Det tål också att påpekas att det är skillnad på konsekvenserna av olika sorters köttproduktion där ekologiskt naturbeteskött är att föredra.

USA är ett land med många sidor. Samtidigt som du skulle bli betraktad som en utomjording/kommunist/terrorist om du kommer ut som vegetarian i någon liten håla i Kansas, så händer det samtidigt en hel del i andra änden också. Meatless Monday är ett initiativ där man försöker skapa ett något mer rationellt förhållande till kött, där man för ut att man varken behöver vara rabiat köttätare eller fullblodsvegetarian. ”Flexitarian” är det nya begreppet som gäller i marknadsföringen och har landat på topp 10 marknadsföringstrender. Att skippa köttet en gång i veckan är en bra början till att hitta en bättre balanserad diet. Kampanjen (som också har spridit sig till Sverige) har dessutom fått ordentlig fart, tex så har Sodexo som serverar 10 miljoner portioner per dag, bestämt sig för att rulla ut Meatless Monday i deras amerikanska verksamhet.

Med den här bakgrunden så skulle man kunna tänka sig att det fanns en viss förståelse bland Sveriges riksdagsledamöter för behovet av minskad köttkonsumtion. Vänsterpartiet presenterade en motion på temat som röstades ner med kraft. Att alliansen inte röstar med V i den här frågan är inte precis någon överraskning, men att endast 3 (av 23) miljöpartister var för förslaget är åtminstone i mina ögon lite uppseendeväckande. Bifall från en och annan sosse hade jag också förväntat mig. Miljöpartisterna Jonas Paulsson och Joakim Pihlstrand-Trulp har också reagerat på MPs röstsiffror.

I Svalöv röstades det om en köttfrimåndag-motion vilket tydligen skapade en animerad debatt. Det är uppenbart att ifrågasättande av köttkonsumtionen är en fråga som väcker starka känslor och inte alltid helt rationella argument (vilket följande två bloggar illustrerar väl bloggare 1 bloggare 2).

Det är väl som för så många andra frågor som tas upp på den här bloggen – vi får se vad som kommer först,  insikt eller brist.

 

Kryss i tillväxttaket

Det blir sällan tv-tittande nuförtiden. Igår kväll såg jag för första gången i år på nyheterna.

Gissa då om mina öron håller på att trilla av när jag får höra ett inslag där frikopplingsmyten klart och tydligt ifrågasätts. I alla möjliga sammanhang (inte minst när Obama kom och hälsade på) så har regeringen skrutit med att Sverige lyckats hålla igång tillväxten samtidigt som klimatutsläppen minskat. För att lyckas med det räknestycket måste man bortse från att importen av allt från kött till konsumtionsprylar har ökat ordentligt och med god marginal vägt upp den minskning av produktion och tillhörande klimatutsläpp som skett på hemmaplan.

Naturvårdsverket gavs utrymme att tydligt förklara hur det ligger till och Reinfeldt ställdes mot väggen. Han var tom tvungen att ta till knepet från medieträningen, den så kallade Billström-slingan:

  • ge ett svar som inte har med frågan att göra
  • hålla en totalt neutral och nollställd ton och uttryck
  • om reportern försöker förtydliga eller upprepa frågan, upprepa det meningslösa svaret på nytt

Även Löfven fick ge sin syn på saken. Eftersom han är i opposition kan han lite lindrigare undan, men han hade ingen som helst ambition att ta en position i frågan.

 

Läs även Schlaug och Supermiljöbloggen som också uppmärksammat detta trendbrott (!?)

Cornucopias scoop

Cornucopia har levererat ett ordentligt avslöjande som många tidningsjournalister borde bli avundsjuka på!

Genom att begära ut mejl mellan JM:s finanschef Claes Magnus Åkesson och bostadsminister Stefan Attefall har han kunnat visa på hur lobbymaskineriet kan fungera. Utöver JM och bostadsministern så är även Skanska, NCC och justitieminister  inkopierade i den flagranta mejlväxlingen.

Bland annat skriver JM:s finanschef så här till bostadsministern:

“Vi är nu tätt formerade inom JM, Skanska och NCC samt våra respektive revisorer Ernst & Young, KPMG och PWC. Vi är alla rörande överrens om nödvändigheten att skapa arbetsro genom att fort neutralisera den varböld som rådande K2-regel innebär för bostadsrättsmarknaden”

Självklart vill inte bostadsministern riskera en punka på bostadsbubblan strax innan valet. Självklart är det då inte för mycket begärt att bostadsministern ägnar sig åt lite ministerstyre och får fason på den statliga myndigheten Bokföringsnämnden. Eller som finanschefen uttrycker det:

“Sannolikt behöver Bokföringsnämnden utan onödig fördröjning gå ut offentligt och meddela tillfälligt undantagande för bostadsrättsföreningar inom K2”

SvD har hakat på Cornucopia och rapporterat om mejlen. Borde verkligen bli en större fråga än att stanna där.

Jag gissar att det här är lite för hög nivå på trixandet för att det ska bli en ‘affär’ av det. Det ska vara lite mer lättbegripliga privatmoralfrågor som tobleroneköp med fel kort, svart städhjälp, hyresbidrag i gråzonen, osv för att det verkligen ska smälla till.

En och annan politiker har lärt sig att det finns sätt att hålla sig framme vid köttgrytorna samtidigt som riskerna begränsas.

Nu när byken kommit ut i SvD så sätter det dock onekligen lite större press på Bokföringsnämnden att agera självständigt. Eller?

 

Vad krävs för klimatomställning i Göteborg

Trots det bökiga namnet så sysslar Mistra Urban Futures med lättillgängliga och attraktiva rapporter. Bland annat har de analyserat möjliga åtgärder för att minska koldioxidutsläppen med 75-80% till år 2050 (i Göteborg). Där konstateras det krasst att dagens klimatpolitik inte räcker längre än till en minskning med 25% till 2050.

Det är visserligen ett Göteborgs-fokus, men i stort kan resultaten applicera på Sverige som helhet.

Områden som mat, flyg, energi, transport, konsumtion, infrastruktur, etc analyseras. Det hela summeras sedan i följande politiska åtgärdspaket:

  • EU behöver införa tillräckligt starka styrmedel för att bl.a skapa en fossilfri elproduktion och begränsa ökningen av flygandet.
  • Sverige behöver införa tillräckligt starka styrmedel för att bl.a kraftigt begränsa utsläppen från transporter (både väg- och flygtransporter) och uppnå en övergång till huvudsakligen vegetabilisk kost.
  • Västra Götalandsregionen behöver bl. a bygga ut kollektivtrafiken med omställning till fossilfria bränslen.
  • Göteborgs Stad behöver skapa ett fossilfritt fjärrvärmesystem, energieffektivisera bostäderna, servera vegetabilisk mat i den offentliga verksamheten, samt aktivt arbeta med att påverka invånarna till förändrade konsumtionsmönster när det gäller flyg och kött.

Inga kioskvältare där precis. Nästan så utslätat att det hade kunnat komma från en energi/miljöminister! Men om man läser vad “tillräckligt starka styrmedel” innebär så handlar det tex om att minska persontransport med bil med 38% för huvuddelen av typinvånarna.

Hur länge måste vi vänta innan gemene politiker börjar lägga tillväxtnaivismen åt sidan och våga tala om de beteendeförändringar som också krävs för att nå målen?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...