Uppdatering: Det verkar som om frågan om köttkonsumtionen har potential att vakna till liv.
Folke Rydéns dokumentär “Vårt grisiga hav” har lyckats röra om i media redan innan den sändes. Fokus hade en artikel i sitt senaste nummer där just den ökande köttkonsumtionen lyfts fram som ett problem.
Även Sydsvenskans ledarsida tar överraskande tydlig ställning för att minska köttkrängandet: “Kanske är det dags att ta tallriksmodellen till heders, med mindre plats för kött, och större utrymme för grönsaker.
Det kan låta plågsamt präktigt. Men många av oss skulle förmodligen må bättre.
Östersjön skulle definitivt göra det.”
Jag hoppas att detta bara är början och att det blir något mer än en tillfällig mediafluga. Vi får väl se.
Det har rapporterats i media (DN, SVD, SR) att svenskens köttkonsumtion är tillbaka på toppnivå efter en liten dipp under den ekonomiska krisen.
Den som den minsta lilla koll på miljöfrågor känner till att köttproduktion generellt sett har en hel del negativa konsekvenser. Inte minst handlar det om betydande resursförbrukning (tex energi, vatten, fosfor) och utsläpp av växthusgaser, men det leder också till mindre uppenbara problem som tex antibiotikaresistens.
Trenden för köttkonsumtion i Sverige är sedan 50-talet i stort sett obruten med en ökning från ca 50kg/person 1950 till ca 85kg idag. Intressant blir det såklart när man vågar sig på att lyfta blicken och se på globala förhållanden. Först kan vi konstatera att Sverige har en bra bit kvar till USAs 125 kg. I just detta sammanhang finns det dock ett land som klår USA med häst – eller grislängder. I vårt grannland där det finns 11 miljoner grisar och 5 miljoner invånare, dvs Danmark, kommer man upp i imponerande 145 kg!
Om vi skippar kuriosa och ser på länderna vars utveckling påverkar resten av världen så finns det andra intressanta siffror. I Kina och Indien låg konsumtionen 1961 på ca 4 kg per capita. Kina – som är landet där man skippar riset och håller sig till köttet när man vill bjuda flott på restaurang – har sedan dess mer än tiodubblat konsumtionen och låg 2002 på 52 kg. Eller där Sverige befann sig i början av 50-talet. Indien, där ca 20% av befolkningen är vegetarianer och där kon är helig, ligger kvar på låga 5 kg, trots en hygglig ekonomisk tillväxt (BNP/capita för 2009 ca 3000 int.$ jmf med Kinas 6200). Om man vill se det från den ljusa sidan så är Indien ett exempel på att decoupling är möjligt när det gäller köttkonsumtion och BNP. Eller så är Indien ett traditionsbundet land där man bara är i början på sin ökning av köttkonsumtionen. Fundera sedan på konsekvenserna / orimligheten i att några miljarder människor lyfter upp sin köttkonsumtion till 85 kg per år eller högre.
För att ge några smakprov på köttproduktionens resursintensitet lånar jag följande utmärkta sammanställning från SLUs forskarblogg.
- Enligt FAO:s rapport ”Livestock´s Long Shadow” används 70 % av all jordbruksmark globalt – åker och bete – till köttproduktion. Men kött och mjölk utgör bara 15 % av den sammanlagda matkonsumtionen.
- 80 % av världens produktion av sojabönor går till djurfoder.
- Enligt professor David Pimentel vid Cornell University i USA krävs 100 000 liter vatten för att producera ett kilo nötkött, om man räknar in produktionen av foder. För ett kilo potatis behövs 500 liter
- Enligt rapporten ”Vegan, vegetarian, allätare” var energiåtgången för att producera ett kilo av de vanligaste köttsorterna – svin- och nötkött – 8,3 respektive 12,8 kWh. För att framställa ett kilo baljväxter behövdes 0,86 kWh och för potatis endast 0,44 kWh. Det innebär att det går åt mellan 10 och 30 gånger mer energi för att producera animaliska produkter än vegetabiliska.
- Enligt Naturvårdsverket skulle en köttfri kosthållning i Sverige medföra en minskning av den totala energiåtgången för livsmedelsproduktion med ca en tredjedel.
Fler exempel finns på SLUs blogg. Naturskyddsföreningen har också läsvärda konkreta tips på temat.
Det tål också att påpekas att det är skillnad på konsekvenserna av olika sorters köttproduktion där ekologiskt naturbeteskött är att föredra.
USA är ett land med många sidor. Samtidigt som du skulle bli betraktad som en utomjording/kommunist/terrorist om du kommer ut som vegetarian i någon liten håla i Kansas, så händer det samtidigt en hel del i andra änden också. Meatless Monday är ett initiativ där man försöker skapa ett något mer rationellt förhållande till kött, där man för ut att man varken behöver vara rabiat köttätare eller fullblodsvegetarian. ”Flexitarian” är det nya begreppet som gäller i marknadsföringen och har landat på topp 10 marknadsföringstrender. Att skippa köttet en gång i veckan är en bra början till att hitta en bättre balanserad diet. Kampanjen (som också har spridit sig till Sverige) har dessutom fått ordentlig fart, tex så har Sodexo som serverar 10 miljoner portioner per dag, bestämt sig för att rulla ut Meatless Monday i deras amerikanska verksamhet.
Med den här bakgrunden så skulle man kunna tänka sig att det fanns en viss förståelse bland Sveriges riksdagsledamöter för behovet av minskad köttkonsumtion. Vänsterpartiet presenterade en motion på temat som röstades ner med kraft. Att alliansen inte röstar med V i den här frågan är inte precis någon överraskning, men att endast 3 (av 23) miljöpartister var för förslaget är åtminstone i mina ögon lite uppseendeväckande. Bifall från en och annan sosse hade jag också förväntat mig. Miljöpartisterna Jonas Paulsson och Joakim Pihlstrand-Trulp har också reagerat på MPs röstsiffror.
I Svalöv röstades det om en köttfrimåndag-motion vilket tydligen skapade en animerad debatt. Det är uppenbart att ifrågasättande av köttkonsumtionen är en fråga som väcker starka känslor och inte alltid helt rationella argument (vilket följande två bloggar illustrerar väl bloggare 1, bloggare 2).
Det är väl som för så många andra frågor som tas upp på den här bloggen – vi får se vad som kommer först, insikt eller brist.
