Osunt

Det händer faktiskt att dagens alltmer Metro-liknande morgontidningar lyckas få till en och annan fullträff. Inte alltför ofta men, Patrik Svenssons recension i Sydsvenskan av Mats-Eric Nilssons “Saltad nota” är ett sådant undantag.

Mats-Eric Nilssons första matbok, “Den hemlige kocken” slog igenom ordentligt när den kom ut. Mitt första tanke var att han måste hittat några risker med e-tillsatserna som tidigare varit okända. När jag blädderläste boken så blev jag förvånad. Jag hittade inget som i större omfattning kunde göra en något sånär rationell läsare till e-nummerhatare. Däremot lyckades boken skapa en tillsatsskräck som inte har något med verkligheten att göra. Visst finns det en del färgämnen där gjorda riskbedömningar säkert kan diskuteras, men överlag är tillsatser viktiga för en effektiv livsmedelsproduktion, inte minst ur ett miljöperspektiv (framförallt hållbarhet).

Vi människor har den stora nackdelen att vårt intellekt inte är fullt ut anpassat till den komplexa värd vi lever i. Vi har en förmåga att tänka intuitivt, vilket i många fall får oss att gå helt fel (läs Daniel Kahnemans  “Tänka snabbt och långsamt”!). Det är en effekt som Mats-Eric lyckats dra nytta av fullt ut. Trenden med mat som ska vara naturlig och närproducerad har visserligen en hel del positiva inslag, men det blir så lätt fel när medelklassen ska bli miljövänner. På helgen tar man bilen till den fantastiskt mysiga ekologiska bondgården, köper grönsaker och känner sig som en miljövän (eller tar båten och bensin för 1500kr som Fredde i Solsidan). Även för hipsters som tar lådcykeln till bondens egen marknad så kan det vara förgäves ur ett miljöperspektiv eftersom det kan räcka med transporten av varorna till ‘bondens egen marknad’ för att miljövinsterna ska raderas ut.

Samvetsgrant återvinnande av förpackningar är ett annat exempel på åtgärd som skapar en stark känsla av miljövänlighet. En resa till Thailand, långa varma duschar (15 min dusch motsvarar i runda slängar återvinning av 70 plastförpackningar), etc, måste man däremot få unna sig utan att känna sig som miljöbov.

Mats-Eric Nilsson framgång är baserad på hans förmåga att dribbla bort läsarna från de stora och verkligt viktiga matsammanhangen genom att spela på våra känslor för mat. Patrik Svensson lyfter fram det på ett förträffligt sätt. Utdrag ur recensionen:

“E-nummerskräckisen är en genre som vuxit fram väldigt snabbt på senare år och Mats-Eric Nilsson är med sina böcker ”Den hemlige kocken”, ”Äkta vara” och ”Döden i grytan” dess lysande stjärna. Det är en genre som bygger på det framväxande intresset för god och naturlig mat, för matens ursprung, för mat lagad från grunden med kärlek, varsamhet och närproducerade råvaror. Det som skrämmer, själva skräckelementet, är alltså motsatsen.

Precis som ”Motorsågsmassakern”, ”Vilse i pannkakan” och andra världskriget har E-nummersskräckisen också en dramaturgiskt fiffig och lättbegriplig dialektik. Ondskan representeras av kemiska tillsatser, de så kallade E-numren. Alla onda på sitt sätt, men vissa ondare än andra. […]

Godheten representeras av de naturliga råvarorna. Alla goda på sitt sätt men vissa godare än andra. Själva sinnebilden av godhet står den hemkokta buljongen för. Det godas riddare är de människor som offrar långa timmar av sina liv åt att koka ihop sina egna fonder istället för att använda en buljongtärning från Knorr. Andra buljongmärken är förvisso också förkastliga men Knorr står i särklass eftersom de också producerar ovan nämnda allkrydda Aromat.

”Saltad nota” är förmodligen den mest genretypiska E-nummerskräckisen hittills. Utöver en kort historik om den moderna restaurangens utveckling – plus lite handfasta tips om att man ska använda hela purjolöken och inte bara det vita samt välja krogar som skriver sina menyer på griffeltavlor – så innehåller den enbart ren, oförfalskad och genrefulländad E-nummersskräck.”