Archive for the 'Konsumtion' Category

Antibiotikakött och miljöpartiet

Sydsvenskan publicerade en artikel där den starka kopplingen mellan multiresistenta bakterier och industriell djurhållning i Europa beskrivs pedagogiskt. Av den totala antibiotikaproduktionen går ca 2/3 till djurproduktion och så här ser användningen ut i europeiska länder (Sverige i rött, Norge och Island är de som ligger bättre till):

Diagrammet  visar mängd antibiotika i producerat kött. I Sverige är användningen ungefär 1/8 av medelmängden i Europa. Det är visserligen ett utmärkt argument för att köpa svenskt (ännu hellre naturbetande / ekologiskt) kött, men så länge det finns en betydande prisskillnad kommer konsumenterna fortsätta att driva svenska köttproducenter mot ruinens brant. Vid EU-inträdet 1995 producerades 4,2 miljoner grisar i Sverige, nu är det nere på 2,5. Och då har den totala konsumtionen dessutom ökat.

Det finns ett djurskyddsdirektiv i EU, men dels är det svagare och dels efterlevs det sämre. Givetvis kommer alla svenska politiker som skickas ner till Bryssel att ställa sig bakom hårdare regler som lägger sig närmre de svenska, men som Isabella Lövin citeras:

“– Man måste driva frågan aktivt. Väcka opinion och ordna debatter. Det var så vi fick igenom bättre regler för EU:s fiske.”

Och med en välriktad spark på alliansen och sossarna lyfter hon fram förhandlingarna mellan USA och EU om ett frihandelsavtal (TTIP, läs på här), som bara VP och MP är kritiska till:

–  Vi är skeptiska. Om marknaden ska harmoniseras med USA får svenska bönder inte bara konkurrera med europeiska kolleger som använder mycket antibiotika, utan också med en massa hormongrisar från USA

Artikeln lyfter fram följande:

– ät mindre kött

– antibiotika inom djurhållning på dagens nivåer är sjukt

– det finns massa andra otäckheter inom djurhållningen

– Isabella Lövin, som är känd för sina osannolika framgångar med fiskedirektivet (nämns också), vill sätta tänderna i djurskyddet

– det är bara MP och VP som är trovärdiga aktörer när det gäller djurskydd på EU-nivå

Dessutom utspelar sig det hela som ett samtal över köksbordet och i produktionen hos en svensk grisproducent, vilket ger en härligt jordnära och rekorderlig touch på Isabellas image.

Möjligen inte helt neutralt framställt.. MP kan inte annat än tacka och bocka för den ovärderliga artikeln!

 

Läs också om antibiotika på Cornucopia? och om TTIP på Jonas Sjöstedts blogg.

 

Bättre immunförsvar och färre förkylningar med 16:8 / periodisk korttidsfasta?

Ibland blir det lite tjatigt att höra folk gnälla om kallt väder, lite kläder och hur det leder till förkylning. Tyvärr har virusinfektionen som kallas förkylning inte mer gemensamt med kyla än själva namnet. Det hade ju varit så himla enkelt att slippa bli förkyld då (om du behöver övertyga någon annan så är Harvard Health Publications en hygglig källa att hänvisa till).

Men ur mitt personliga perspektiv ser det ut som om det ändå finns en hel man kan göra för att komma undan de där sega långdragna förkylningarna.

Om jag backar ett antal år tillbaka i tiden så hade jag uppskattningsvis 6-10 rejäla förkylningar per år. Inte så att jag fick feber och behövde stanna i sängen, men lätt en hel vecka som jag kände mig mer eller mindre sänkt. Det hände dessutom ett antal gånger att förkylningen övergick i en bakterieinfektion som satte sig i bihålorna.

Efter att jag fått igång en betydligt mer regelbunden konditionsträning upplevde jag att det blev färre förkylningar. Sedan ca ett år tillbaka har jag dessutom släppt mina tidigare konservativa matintagsvanor och äter nu i princip enligt en mix av 16:8 och korttidsfasta.

Det är givetvis vanskligt att uttala sig baserat på så knapphändigt dataunderlag, men efter ett 2013 med rekordfå förkylningar så undrar jag om det inte har gett ytterligare en knuff i rätt riktning. Inte minst har jag precis som tidigare anat de första symptomen av en förkylning, men därefter har mitt nya supereffektiva immunförsvar gjort processen kort med inkräktarna och jag har inte behövt lida det minsta.

Det finns teorier om fasta och immunförsvaret som handlar om att ett regelbundet födointag belastar immunförsvaret, dels genom att det behöver aktiveras för att ta hand om inkräktande bakterier som finns i maten, dels för att en viloperiod ger immunförsvaret en möjlighet att ytterligare sänka nivån av besvärliga bakterier i matsmältningssystemet under fasteperioden.

De förväntade långsiktiga hälsoeffekterna av den periodiska fastan i form av ökad cellreparation kan mycket väl också ge positiva effekter på immunförsvaret (se nät-sammanställning här).

Vi får se om min trendkurva håller i sig 2014!

Vegoinspiration

Jag har i många inlägg berört problemet med att vi äter för mycket kött. Klicka här så kommer du till min läsguide.

Mindre kött innebär för mig just mindre. Att helt avstå från kött ser jag ingen mening med varken ur miljömässigt, etiskt, eller hälsoperspektiv – förutsatt att det är producerat under rimliga förhållande (typ ekologiskt).

Lyckligtvis är det enkelt att reducera mängden när man väl kommit in i det. Dels är det enkelt att minska andelen kött i vanliga köttbaserade rätter, dels finns det en värld av spännande vegetarisk mat som väntar på att upptäckas.

Jag följt bloggen Vegoriket ett tag. Mattias som ligger bakom den gör ett suveränt jobb med att lägga ut kreativa, spännande och attraktivt presenterade vegetariska recept. Nästa steg i vegomatsmissionen (alltså mission med positiva förtecken) är lanseringen av Sveriges första vegetariska mattidning. Så nu släpps Matmagasinet Vego alldeles strax – den 23 januari!

Verkligen på tiden att det ges ut en vegomattidning. Med tanke på alla udda nischtidningar som fyller Icas tidningshylla så är det underligt att det tog så lång tid. Baserat på mitt intryck av bloggen Vegoriket så finns det utmärkta förutsättningar att Matmagasinet Vego blir mer än bara en udda nischtidning. Lycka till med lanseringen!

 

 

DN-ledare på gränsen till tillväxtkritisk

DN:s julaftonsledare tar upp julen som en anledning att fundera på konsumtionskulturens baksida.

“Vår konsumtion och den ständiga höjningen av levnadsstandarden i världen tär på klotet och dess resurser. De som i utvecklingen framför allt ser att fattigdomen minskar kan ha svårt att ta till sig budskapet. Och exakt hur konflikten ser ut mellan tillväxt och utarmning av planetens resurser är knappast vetenskapligt fastslaget. Men vi behöver fler jordklot om vi ska fortsätta på den inslagna vägen.
Eller så tar vi en lite annan väg mot målet.”

Konsumtionsutvecklingen beskrivs överraskande klart och tydligt som ett problem och det konstateras att våra resurser inte räcker till för att fortsätta så. Alltså tillväxtkritik rakt upp och ner – om det inte var för den där sista bisatsen (med stor bokstav och punkt..).

I DN-ledarskribentens dimmiga värld finns det en lika enkel som genial lösning – “delandeekonomi”. Det handlar om affärsmodeller för att dela på varor där konsumenten istället betalar för en tjänst och leverantörer ansvarar för varan vilket därmed skapar ett större incitament för att den utnyttjas av fler och att den håller längre. Inget fel i den modellen, men det är när den minskade resursåtgången ska kombineras med ökad tillväxt som det blir lite tokigt:

“Fördelarna är både kollektiva och individuella. Det blir billigare förstås, men vi minskar även resursanvändning och koldioxidutsläpp. Enkelt uttryckt, det går åt mindre plast och metall om det säljs färre bilar. Utsläppen från pro­duktion och transport blir likaledes lägre.
Nu kanske någon börjar bekymra sig för jobben och tillväxten, om vi helt plötsligt ska börja dela på allt. Det är nog en obefogad oro. En ”delande­ekonomi” kräver en hel bransch av ­avancerade administrations­modeller och tjänster. Ingen lär vilja stå på ­trottoaren och vänta på att sätta sig i den där bilen som delas med andra. Och den som vill byta ut sin lyxväska har förmodligen ganska specifika krav på hur den nya modellen ska se ut.”

Tillåt mig att småle. Naiva önskedrömmar är så gulliga ibland.

Ett kort exempel på orimligheten – branschen för avancerade administrationsmodeller och tjänster kommer inte att skapa många jobb och knappast någon global tillväxt heller. Låt oss vara lite futuristiska och utgå från autonoma fordonssystem där transporttjänsten levereras i för ändamålet anpassade fordon, dvs är du en person som ska åka en kort sträcka i en stad så hämtas du upp av ett självstyrande lättviktsfordon med minimal energi- och resursåtgång både vid produktion och transport. Mjukvaran som styr fordonen och optimerar systemet efter tillgång och efterfrågan är utvecklat av en global leverantör (tex Google). Det ger i sig inte mycket jobb eller tillväxt på marknaden där det används. Visst kommer det krävas viss administration av systemet på lokalplan, men det uppvägs med råge av att fordonsflottan kan minska med uppskattningsvis 90% och fortfarande utföra samma persontransportarbete.

Framförallt bör dock alla tillväxtnaivister anlägga ett något mer naturvetenskapligt synsätt. Vår konsumtion medför, hur vi än vrider och vänder på det, en belastning på systemtillgångarna. Det har sedan länge funnits lokala exempel på när resursutnyttjandet slår i taket och ger permanenta skador på det lokala ekonomiska och/eller ekosystemet. Vi börjar närma oss samma problematik, men på en global nivå och därmed betydligt mer drastiska konsekvenser.

Bloggrannen Cruel Crude tipsar om E.F. Schumacher som är en förgrundsfigur när det gäller hållbart ekonomiskt tänkande. Läs också på ASPO Sverige om bristen på helhetsperspektiv när det gäller energisystem.

DN, 1, 2, 3, SvD, 1

SYSAV går och blir radikalt konsumtionskritiska

Sysav, det kommunala avfallsbolaget här i södra Sverige, har dragit igång en lovvärd kampanj för att reducera avfall genom minskad konsumtion. På kampanjsidan kan man bland annat läsa:

“Utveckling och framsteg är något fantastiskt och spännande. Mycket positivt händer på vår jord. Men det finns också en baksida. En bakgård. Där avfallet från vår utveckling och våra framsteg samlas.

Om vi fortsätter köpa, slänga och producera i den takt vi gör nu, kommer det globala avfallet att ha ökat med 72% år 2025.

Det är mycket. Och det är snart

Och det ställer krav på oss. Att minska avfallet.
Att se att vi alla är med och påverkar.
För vi kan påverka.

Genom att laga gamla prylar, köpa begagnat och undvika onödigheter kan du bidra till en renare framtid.

Så minska avfallet. Köp inte skräp!”

Budskapet är glasklart. Det är helt enkelt ett kommunalt bolags upprop för att minska vår konsumtion. Det är ingen hemlighet att ökad konsumtion har varit en förutsättning för de tillväxtsiffror vi sett i Sverige under lång tid. Det är inte heller okänt att konsumtionsökningen i huvudsak har drivits av ökad import från lågkostnadsländer och därmed en export av de miljökonsekvenser som produktionen medför.

Sysav försöker visserligen lätta upp konsumtionskritiken med följande kommentar:

“1. Om vi inte handlar massor av grejer drabbar det samhället negativt eftersom vår ekonomi är uppbyggd på konsumtion.

Det handlar om att konsumera smartare, på ett sätt som inte belastar miljön så mycket. Konsumera upplevelser, handla vintage, köp kvalitetsgrejer.
Mycket som säljs är tyvärr gjort för att varken hålla särskilt länge eller gå att laga. Undvik prylar som du vet kommer att hamna i soppåsen snart. Köp inte skräp helt enkelt.”

Jag skulle vilja kalla kommentaren ett halvtaskigt försök att lägga lite PK-fernissa på det grundläggande budskapet. I styrelsen för Sysav är det tätt med moderater (6 av 11 ledamöter och ordförande). Undrar om kampanjen ger styrelseledamöterna allergireaktioner eller om konsumtions- och tillväxtkritik är något för de ny-nya-nyaste moderaterna?

Bästa sågningen av “Saltad nota” (Mats-Eric Nilsson)

Det händer faktiskt att dagens alltmer Metro-liknande morgontidningar lyckas få till en och annan fullträff. Inte alltför ofta men, Patrik Svenssons recension i Sydsvenskan av Mats-Eric Nilssons “Saltad nota” är ett sådant undantag.

Mats-Eric Nilssons första matbok, “Den hemlige kocken” slog igenom ordentligt när den kom ut. Mitt första tanke var att han måste hittat några risker med e-tillsatserna som tidigare varit okända. När jag blädderläste boken så blev jag förvånad. Jag hittade inget som i större omfattning kunde göra en något sånär rationell läsare till e-nummerhatare. Däremot lyckades boken skapa en tillsatsskräck som inte har något med verkligheten att göra. Visst finns det en del färgämnen där gjorda riskbedömningar säkert kan diskuteras, men överlag är tillsatser viktiga för en effektiv livsmedelsproduktion, inte minst ur ett miljöperspektiv (framförallt hållbarhet).

Vi människor har den stora nackdelen att vårt intellekt inte är fullt ut anpassat till den komplexa värd vi lever i. Vi har en förmåga att tänka intuitivt, vilket i många fall får oss att gå helt fel (läs Daniel Kahnemans  “Tänka snabbt och långsamt”!). Det är en effekt som Mats-Eric lyckats dra nytta av fullt ut. Trenden med mat som ska vara naturlig och närproducerad har visserligen en hel del positiva inslag, men det blir så lätt fel när medelklassen ska bli miljövänner. På helgen tar man bilen till den fantastiskt mysiga ekologiska bondgården, köper grönsaker och känner sig som en miljövän (eller tar båten och bensin för 1500kr som Fredde i Solsidan). Även för hipsters som tar lådcykeln till bondens egen marknad så kan det vara förgäves ur ett miljöperspektiv eftersom det kan räcka med transporten av varorna till ‘bondens egen marknad’ för att miljövinsterna ska raderas ut.

Samvetsgrant återvinnande av förpackningar är ett annat exempel på åtgärd som skapar en stark känsla av miljövänlighet. En resa till Thailand, långa varma duschar (15 min dusch motsvarar i runda slängar återvinning av 70 plastförpackningar), etc, måste man däremot få unna sig utan att känna sig som miljöbov.

Mats-Eric Nilsson framgång är baserad på hans förmåga att dribbla bort läsarna från de stora och verkligt viktiga matsammanhangen genom att spela på våra känslor för mat. Patrik Svensson lyfter fram det på ett förträffligt sätt. Utdrag ur recensionen:

“E-nummerskräckisen är en genre som vuxit fram väldigt snabbt på senare år och Mats-Eric Nilsson är med sina böcker ”Den hemlige kocken”, ”Äkta vara” och ”Döden i grytan” dess lysande stjärna. Det är en genre som bygger på det framväxande intresset för god och naturlig mat, för matens ursprung, för mat lagad från grunden med kärlek, varsamhet och närproducerade råvaror. Det som skrämmer, själva skräckelementet, är alltså motsatsen.

Precis som ”Motorsågsmassakern”, ”Vilse i pannkakan” och andra världskriget har E-nummersskräckisen också en dramaturgiskt fiffig och lättbegriplig dialektik. Ondskan representeras av kemiska tillsatser, de så kallade E-numren. Alla onda på sitt sätt, men vissa ondare än andra. […]

Godheten representeras av de naturliga råvarorna. Alla goda på sitt sätt men vissa godare än andra. Själva sinnebilden av godhet står den hemkokta buljongen för. Det godas riddare är de människor som offrar långa timmar av sina liv åt att koka ihop sina egna fonder istället för att använda en buljongtärning från Knorr. Andra buljongmärken är förvisso också förkastliga men Knorr står i särklass eftersom de också producerar ovan nämnda allkrydda Aromat.

”Saltad nota” är förmodligen den mest genretypiska E-nummerskräckisen hittills. Utöver en kort historik om den moderna restaurangens utveckling – plus lite handfasta tips om att man ska använda hela purjolöken och inte bara det vita samt välja krogar som skriver sina menyer på griffeltavlor – så innehåller den enbart ren, oförfalskad och genrefulländad E-nummersskräck.”

 

Korttidsfasta dig rik

Jag har skrivit en hel del inlägg om fördelarna med korttidsfasta ur ett hälsoperspektiv. Ytterligare en fördel är möjligheten att det faktiskt kan ge ett väsentligt avtryck på matkontot. Inte minst om man äter lunch ute på vardagarna (som jag gör).

Om du räknar med en kostnad för frukost + utelunch på 100 kronor, två gånger i veckan, 52 veckor om året, så ger det den inte helt föraktliga summan 10400 kr. Givetvis vore det rimligare att börja med matlåda om det är ekonomin som står i fokus. Men det är som sagt en hygglig bieffekt!

Den kalorirestriktion som korttidsfastan eftersträvar har ju dessutom en hygglig effekt ur ett globalt klimat och resursperspektiv.

Korttidsfasta i P1

Sveriges Radio Örebro hade ett inslag om korttidsfasta där Fredrik Paulun fick ge utlopp för sin frustration över att grunden för hans framgång har blivit minerad av fastetrenden.

Nu har även P1 sänt ett reportage om 5:2 diet / korttidsfasta. Kostrådgivare Ulrika Hoffer utgör motvikt på samma sätt som Paulun gjorde.

Ulrika har definitivt en mer balanserad syn än Fredrik Paulun, men har såklart en del invändningar.

Hon nämner att det inte finns några fysiologiska risker eller problem, men om man inte förser kroppen med energi, tex när man ska ut och arbeta på morgonen, så producerar kroppen stresshormoner (kortisol) vilket skulle kunna ge negativa effekter. Jag tycker att det låter lite motsägelsefullt eftersom hon ju också nämnde att det inte ger fysiologiska problem, vilka är då riskerna? Jag skulle också gärna vilja se en studie som visar på kortisolproblem relaterade till lågt kaloriintag vid frukosten. Ulrika fyller också på med den synnerligen vetenskapligt ounderbyggda observationen att det finns skolor (svenska) som serverar frukost till barnen för att lärarna har noterat att barn som inte fått ordentlig frukost inte orkar med skolan.

Eftersom mantrat om frukostens betydelse har genljudit i svenska hem sedan urminnes tider (åtminstone 70-talet), så är det inte överraskande att skolor har kommit till den slutsatsen. I detta fall hade det räckt med att ta en tur söderut för att konstatera att barnen i södra Europa inte förväntas äta mer än ett sött kex eller syltfluffbröd till frukost. Där finns det inga lärare som tycker att det ger koncentrationsproblem!

Ulrika ger dock erkännandet att om fasta passar en individ bra och man trivs med det så är det en god metod. Samtidig poängterar hon vikten av att också tänka på andra hälsofaktorer som tex motion. Det har hon definitivt rätt i. Risken det innebär att korttidsfasta om man har haft ätstörningsproblematik är givetvis också relevant att nämna.

24 röster om evig tillväxt

Att svära i kyrkan : tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planetFör några dagar sedan gick det ut en TT-artikel som tog upp kostnaderna för den ökade smältningstakten på Arktis (se Uppsalainitiativet för bakgrund). Underligt nog har den potentiellt katastrofala (läs tex det som Galen? har skrivit) temperaturhöjningen vid Arktis ofta framställts som positivt. Antingen för att det öppnar upp nya transportvägar eller för att det skapar möjligheter för råvarutvinning (så att vi kan elda på klimatuppvärmningen ytterligare).

Jordens olika ekosystem har en fantastisk förmåga att svälja mycket av den stress som vi utsätter dem för, men på alltför många områden närmar vi oss den brytpunkt när systemet inte bara påverkas i proportion till den senast tillförda påfrestningen, utan där det sista strået är det som knäcker kamelens rygg (tänk buffringsexperimenten på kemilektionerna).

Kostnadsuppskattningen är ett sätt att visa att vi har nått en gräns där nedsidan kan förväntas bli mycket större än det lilla vi kan få ut av att vi ökar påfrestningarna på systemet ytterligare.

För dig som har funderat ett tag i dessa banor är det säkert både intuitivt och faktamässigt glasklart att genomsnittspolitikerns reflexmässiga och politiskt korrekta standardlösning, ”öka tillväxten” eller möjligen det lika naiva ”grön tillväxt” endast bidrar till att gräva gropen ännu djupare.

Antologin ”Att svära i kyrkan. Tjugofyra röster om evig tillväxt” är ett riktigt bra försök att sprida insikten om det paradigmskifte som vi antingen kan förbereda oss inför eller kommer att bli tvingade till. Nätverket Steg3 ligger bakom den. Obligatorisk läsning och utmärkt bok att ge bort!

Många av de tjugofyra rösterna känns igen från den tillväxtkritiska världen. Det är positivt att boken också innehåller bidrag från personer som är kända från helt andra områden. Fredrik Lindström, Stina Oscarson och KG Hammar är namn som säkert kan ge en skjuts åt spridningen.

Jag återkommer till de texter som jag av olika anledningar vill uppmärksamma lite extra.

 

Du kan köpa boken på tex Adlibris och Bokus

Andra om boken: Schlaug, Per GrankvistPär Holmgren, Anders Wijkman, SR, Landet Runt, Sara Karlsson, Ylva Lundin,

Hållbar konsumtion

För en verkligt hållbar konsumtion, dvs inte bara grönmålad medelklasslivsstil (om du tjänar mycket så är ditt fotavtryck större oavsett ditt miljöintresse), krävs det 100% engagemang och helst total okänslighet för vad som anses socialt accepterat. Vår samhällsstruktur, både ur ett socialt och ekonomiskt perspektiv, skapar synnerligen svaga incitament för en hållbar livsstil. Den ekonomiska modellen bygger på oändlig tillväxt och ökad konsumtion. Det sociala trycket att med allt tätare intervall uppdatera allt från garderob till möbler, inredning och hemelektronik eldas på med reklam och media eftersom det helt enkelt driver företagens lönsamhet.

Sveriges stoltheter IKEA och HM är två exempel på företag vars grundläggande affärsidé driver en ökad omsättningshastigheten och därmed ökad konsumtion och minskad hållbarhet. Det finns marknader där IKEA ännu inte har fått så stort genomslag och där det fortfarande anses normalt att köpa möbler som ska hålla resten av livet utan hänsyn till tillfälliga inredningstrender. Ungefär som det såg ut i Sverige för 50-60 år sedan. Fascinerande att IKEA trots sin massiva påverkan mot ett mindre hållbart konsumtionsmönster lyckas hålla en så hög profil i miljöfrågor!

Om det hade funnits en ekonomisk drivkraft mot en hållbar konsumtion så hade vi sett helt andra affärsmodeller där tillverkare skulle anstränga sig för att maximera livslängden samtidigt som trendcyklerna skulle förlängas och försvagas. Det finns givetvis en hel del enkelspåriga tillväxtnaivist som bara kan se de enstaka exempel där det ger miljömässiga fördelar av att byta ut gamla prylar (tex tillräckligt gamla kylskåp och frysar).

Men låt oss vara realistiska. Med en samhällsstruktur som premierar hållbar konsumtion hade vi alla använt den typ av diskborstar som på bilden (säljs på Granngården). Jag har sett exempel på daglig användning i över 20 år utan att diskborstens prestanda har försämrats!

 

Läs mer här: Köpstoppbloggen, Vego Eco, ASPO

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...