Archive for the 'Konsumtion' Category

Page 4 of 5

Lena Ek vågar vägra mer trafik

Published on 2012/01/19 in Infrastruktur, Konsumtion, Miljö and Uncategorized. 3 Comments Tags: , , .

Nu börjar det hända grejer! Jonas Sjöstedt fortsatte att skruva upp V:s miljöprofil i riksdagsdebatten – helt i linje med det som deras framtidskommission har formulerat. Det var ett stort steg, men frågan är om regeringen inte har tagit ett ännu större steg när miljöminister Lena Ek svär i kyrkan (igen) och bekänner sig som tillväxtrealist. “Vi måste åka mindre bil, trafiken måste minska” sa hon i Rapport.

Den som funderat på tillväxtens begränsningar och räknat på vad som händer i verkliga världen har slagits av hur Andreas Carlgren (mfl) kunnat komma undan med obegränsat ologiska uttalande som “Detta [Förbifart Stockholm] är klimat- och miljöalternativet för Stockholm“. Ur det perspektivet är det inte mindre en revolution att den efterträdande miljöministern uttalar sig som Lena gjorde.

Vi-måste-åka-mindre-bil-Lena är en hårsmån från att komma ut som en fullblodad tillväxtrealist. När man väl vågat trafiksanningen i vitögat (och uttala den) är det inte långt kvar till att göra detsamma för andra konsumtionsområden.

Tillväxtens gloria på väg att glida ner

Published on 2012/01/13 in Ekonomi, Energi, Konsumtion, Miljöpartiet, Moderaterna, Politik, Socialdemokraterna and Vänsterpartiet. 2 Comments

För ca ett år sedan skrev jag ett inlägg om hur MP med Gustav Fridolin i spetsen har slipat av de tillväxtfientliga kanterna och närmat sig politikens mittfåra. Om det bara är ett medialt knep eller om det speglar en omsvängning av partiets inriktning vill jag låta vara osagt. Med tanke på att MP under året har gått ut med miljömål som att “2025 ska Sveriges globala klimatpåverkan genom konsumtion minst ha halveras jämfört med idag” och att det historiskt finns en stark tillväxtrealistisk insikt i partiet så lutar jag åt att det är en kommunikationsstrategiskt motiverad make-over.

Även i socialdemokraterna finns det en och annan som vågar närma sig tanken att det heliga tillväxtmantrat kanske ändå kan ifrågasättas, vilket jag också nämnde i det tidigare inlägget. Precis som då så är det fortfarande Kajsa Borgnäs som vågar ta bladet från munnen, vilket framkommer i hennes artikel (läsvärd) i det senaste numret av S-märkta TIDEN. Både bloggrannarna ASPO och Tillväxtreflektera har också noterat och kommenterat detta.

Det vanligaste bland S-folk som har en någorlunda försiktig hållning till tillväxtlovsången är annars att det viskar fram att BNP-måttet inte är så bra och att hållbar tillväxt är målet – lite sådär centeraktigt.

Men det finns en helt annan medvetenhet idag om resursernas ändlighet jämfört med för 5-10 år sedan. När råvarupriserna exploderar pga tillväxtmarknadernas efterfrågan och begränsade möjligheter att öka  tillgången så börjar det uppenbart för allt fler att vi har ett problem. En vanlig hållning är ju fortfarande att erkänna riskerna och problemen, men att ändå förlita sig på att teknikutvecklingen och marknaderna ska lösa problemen. I senaste McKinseys Quarterly Review (kräver log in, dock gratis) finns ett typiskt exempel på detta.

Alla är överens om att Jonas Sjöstedt är en stor tillgång för vänsterpartiet. Han är tom så rumsren att det numera går att prata positivt om V i vilka miljöer som helst (nästan..). Den stora frågan är om Jonas blir den första partiledaren som verkligen lyfter upp de ekonomiska och resursmässiga utmaningar som vi har framför oss istället för att älta hundralappar hit eller dit. Det är ju åtminstone tveklöst så att det i V finns en stor medvetenhet om problematiken och tydlig inriktning på att det måste hanteras. Cornucopias intressanta utdrag ur den rapport som V:s framtidskommission tagit fram (publicerad i nov 2011) visar på en betydligt mer djupgående insikt än vad jag och säkert många med mig kunnat hoppas på. Rapporten är resultatet av en bred och öppen process i linje med V:s partiledarnominering. Så även om det är upp till partistyrelsen att välja hur de vill använda rapporten så har den en viss tyngd som inte går att bortse från.

Självklart räcker det inte med att V börjar prata insiktsfullt om den eviga tillväxtens begränsningar i en fysisk värld, men det kan vara en god början som kan locka ut en och annan tillväxtrealist ur garderoben. Jag tror tom att det går att hitta en och annan moderat som skulle kunna instämma i problemanalysen – vi har ju tex våra hjältar i Knivsta.  Kanske kan man till och med sticka så många små hål på den tillväxtutopiska bubblan att luften börjar pysa ur lagom till nästa val. Valet 2014 kan bli riktigt intressant.

 

 

Mer kött ger sämre omdöme?

Published on 2012/01/04 in Klimat, Konsumtion, Kultur and Miljö. 12 Comments Tags: , .
Köttfri måndag är ett initiativ som fått alltmer uppmärksamhet. För den som kan lägga sin kärlek till kött åt sidan och nyktert betrakta konsekvenserna av vår köttkonsumtion så är det självklart; mindre kött är fördelaktigt både ur ett klimat- och ett resursperspektiv.
Tyvärr finns det många som har svårt att hålla ordning på tankegångarna när det kommer till kött, tex LRFs förbundsordförande Helena Jonsson. Trots akademiska prestationer så verkar det som om logiken alltför ofta sätts på undantag när det gäller kött. Eller så finns det helt enkelt ett lobbyingintresse i bakgrunden som gör att man väljer att lyfta fram detaljer och helt bortse från det stora sammanhanget. Jag vet inte vilket som är värst!

I ett debattinlägg i Sydsvenskan hävdar chefen för Artdatabanken,  Johan Bodegård, samt ett gäng akademiker (Urban Emanuelsson, Karl-Ivar Kumm och Christer Nilsson) att mindre köttkonsumtion inte är så viktigt. Det viktigaste är att vi äter svenskt kött. Okej då, det är inte den logiska förmågan som brister. Klart det är lobbying som pågår. Men rubriken på inlägget blev ju bra..
Författarna framför två huvudargument för att mindre köttkonsumtion inte är så viktigt.
  1. Betesmarker har ett högt värde ur ett landskapsperspektiv
  2. Betesbaserad nöttköttsproduktion är bra ur ett klimatperspektiv

Detta är i stort sett rätt. Resten av artikeln fylls däremot ut med diverse hopplock som får det att låta som om svensk djurproduktion i stort sett är betesbaserad.

Kruxet i kråksången är att man målar upp en bild som inte har något med verkligheten att göra. Med fötterna i myllan och händerna i statistiken är det en helt annan bild som växer fram:

  • Nötköttskonsumtionen utgör endast 1/3 av den totala köttkonsumtionen. Gris- och fjäderfäproduktion är också en miljöbelastning.
  • Hälften av nötköttet som vi konsumerar är importerat. Detta nämns även i artikeln, vilket bidrar till inkonsekvensen eftersom den adekvata slutsatsen borde vara att konsumtionen kan reduceras med åtminstone den del som det importerade köttet utgör.
  • Svensk köttproduktion är långt ifrån betesbaserad. Först och främst importeras foder motsvarande en foderareal på 27% [http://miljo.lth.se/fileadmin/miljo/personal/Elinor/Maten_och_dess_miljoepaaverkan.pdf] . Om vi håller oss till artikelförfattarnas argumentationslinje så ska alltså den konsumtionen bort.
  • Foder producerat i Sverige utgör ytterligare 23% av foderarealen för svensk köttproduktion. Det går också bort.
  • Den foderareal på 50% som är gräsvall och bete utgör är inte heller så grön som det låter. Det räcker nämligen inte med att det är betesbaserad köttproduktion. För att det ska bli bra måste det vara naturbete, dvs att det är ett bete som inte kräver plöjning och fossilbaserad gödsling.
  • Naturskyddsföreningen har skrivit en rapport där man redovisar att mellan 70 och 80 procent av den svenska åkermarken används för fodergrödor och att halva Sveriges spannmålsproduktion används som kraftfoder.

Om vi håller oss till både huvudargumenten i artikeln och de verkliga förutsättningarna så finns det alltså goda skäl att reducera köttkonsumtionen med uppskattningsvis 75-85%.

Slutklämmen i artikeln är: ” Att allmänt minska sin köttkonsumtion behöver inte bidra till en hållbar utveckling. Mer fokus behöver läggas på vilket kött som konsumeras. Ökade kunskaper och underbyggda medvetna val, där klimateffekterna sätts in i ett helhetsperspektiv krävs för en utveckling i rätt riktning.”

Ungefär som om en polack (ca 95 % kolbaserad elproduktion i Polen) skulle säga: ”Att allmänt minska sin elkonsumtion behöver inte bidra till en hållbar utveckling. Mer fokus behöver läggas på vilken typ av el som konsumeras.”

Vilse i pannkakan – jag saknar dig!

Published on 2011/12/09 in Barn, Konsumtion, Kultur and media. 5 Comments

Nu har jag visserligen ganska diffusa minnen av min barndoms tv-program och kan inte berätta speciellt mycket om vad “Vilse i pannkakan” egentligen handlade om, men jag har svårt att tro att det skulle vara värre än mycket av det som barnen matas med idag.

Det statliga mediabolaget har fortfarande en kvalitetsstämpel även om man jobbar på att tvätta bort den. Häromdagen när jag var hemma med sjukt barn fick jag uppleva vilka sedelärande historier och sensmoraler som riktas till dagens förskolebarn:

Hanna är en anka som producerar TV-tittare till reklamannonsörer genom att låta barn ringa in till tv-programmets “hjälplinje” och sedan hjälpa dem med råd och vägledning.

I aktuellt avsnitt inleds Hannas hjälpstory med att visa hur den lilla grisen Petra berättar hur mycket hon tycker om att leka och böka i leran. Eftersom hon stinker blir hon mobbad (du stinker, du stinker) av de andra barnen och får inte leka med dem. Petra blir ledsen och bestämmer sig för att ringa till Hannas hjälplinje. Hanna ber Petra komma hem till henne så att problemet kan lösas. Först säger hon till Petra att tvätta sig, men det funkar inte. Då rycker Hannas kluriga son in och lurar ner Petra i ett bubbelbad för o leka med bubblorna..

Petra blir ren och Hanna kommer äntligen på ett upplägg för sin reklamfilm som hon tänkt spela in. Petra får äran att agera i reklamfilmen. När Petra sen kommer till skolan är alla hennes problem lösta. Nu när hon luktar gott och är fräsch och fiiin som alla de andra så blir hon populär, inte minst eftersom hon de andra barnen har sett henne i TV.

Klart att barn ska mobba skiten ur avvikare! Kom ihåg att det aldrig är för tidigt för dina barn att börja bygga sina personliga varumärken. Popularitets-branding är en svår konst, lika bra att börja lära sig hur det går till i 3-5-årsåldern. Tänk vilken vacker saga!

Logik? Hallå, var finns du?

Published on 2011/11/03 in Energi, Konsumtion and media. 5 Comments Tags: , , .

Ibland när jag är ute och flyger (nej, jag har inga moraliska betänkligheter – energisystemet/samhället kommer aldrig att ställas om för att enskilda individer är duktiga, men för min egen sinnesfrid försöker jag dock undvika onödig överkonsumtion) så händer det att olyckan är framme. Helt plötsligt sitter man där utan att ha något vettigt att läsa eller göra. Då händer det att jag plockar fram flygplanstidningen.

I senaste numret av Scanorama (SAS tidning) fanns det en reklambilaga som handlade om energin i vårt samhälle. Det fanns en hel del inskränkta/grönmålande beskrivningar om hur världens totala förbrukning kommer att fortsätta öka länge till, hur nya miljövänliga lösningar ska ta över samtidigt som kol och gas kommer att vara fortsatt viktiga energikällor. Kol och gas sägs dessutom räcka i många hundra år till – om förbrukningen håller sig på dagens nivå. Alltså alldeles ordinärt motsägelsefullt och orealistiskt.

Men det var när jag kom till stycket om peak oil som det började hända grejer. I texten inledde man med att hänvisa till att vissa forskare säger att “peak oil” redan är här. Efter förklaringen av själva begreppet fortsätter man med “It will merely become more expensive and more difficult to extract. In the end, as production costs increase, it will be substituted by other energy sources.”

Ah! Så skönt, då är det ju alltså inte något problem även om peak oil redan är här. Om det är någon som tycker att det var offensiv argumentation så kan jag bara säga “you ain’t seen nothing yet”:

“Some scientists, on the other hand, maintain that it will be a long time before the economically viable oil reserves are exhausted. Russia and Saudi Arabia are the world’s two largest oil producers. Their economies are highly dependent on energy export and it will be difficult to politically hinder or decrase the supply of oil”

Visst är det en ovanligt kreativ förklaring till varför peak oil är omöjligt? Eftersom de stora oljeproducenterna är beroende av sina oljeintäkter och de inte låter sig påverkas av politiska påtryckningar så kommer oljan helt enkelt att flöda länge till.

Ett annat guldkorn på temat intressant logik hittade jag i Sydsvenskans artikel om att vi numera är sju miljarder. Rubriken på en artikel är “Med rätt politik och ny teknik kan alla bli mätta”. Intressant tänkte jag. Kul att de skriver något om vikten av en resurssnål livsmedelsproduktion och konsumtion. Gissa om jag blev snuvad på konfekten. Jag citerar:

“I debatten om livsmedel påstås ofta att minskat köttätande skulle lösa många problem. Riktigt så enkelt är det inte, menar Lisa Sennerby Forsse [rektor på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU]. Även om 40 procent av allt som kommer ut från jordbruket på jorden har anknytning till djurhållning. – 1,3 miljarder människor är beroende av boskapsskötsel för sin överlevnad. Av dem äger nästan hälften ingen jord utan lever bara på djuren. – Dessutom ökar efterfrågan på både kött och mjölk efterhand som fler får det bättre. Det är snarare bättre djurhållning för mer avkastning som är lösningen.”

Egentligen är kommentarer överflödiga, men eftersom det har hänt att en och annan kommentar till inläggen här på bloggen visar på en bristande logisk förmåga hos en minoritet av läsarna så ska jag förtydliga.

1. De 1,3 miljarder som lever på sina djur tillhör definitivt inte den kategori som står för överkonsumtionen. Utöver att deras köttintag med säkerhet inte ligger i topp (jämför gärna länder där man är beroende av boskapsskötsel med typiska i-länder i denna tabell) så bedriver de en djurhållning för att det inte finns alternativ. Den mark som tas i anspråk är för lågavkastande för att kunna odlas upp. Smått absurt att snacka bort minskad köttkonsumtionen med det argumentet.

2. Det andra påståendet från Lisa är att efterfrågan på kött ökar och att vi därmed måste öka produktionen. Lisa menar att det inte är så enkelt som att minskad köttkonsumtion skulle lösa många problem. Men på vilket sätt anser hon att ökad produktion är en bättre lösning (och mer sofistikerad..)? Lisa har helt enkelt svårt att inse att det finns fysiska begränsningar i vår värld. Ökad efterfrågan leder tyvärr inte alltid till ökad produktion.

Och än en gång kan vi alltså säga ajöss till logiken.

Det finns forskning som visar att det finns två olika typer av tänkande, det intuitiva (baserat på erfarenhet och vana) och det mer fokuserade ansträngningskrävande. Kanske det kan vara en förklaring till att det dyker upp så mycket bristande logik just när det handlar om övergripande förändringar som ställer den invanda verkligheten upp och ner.

 

 

Badlands Hyena har fått konkurrens

Published on 2011/09/14 in Klimat, Konsumtion, media and Miljö. 2 Comments Tags: , , .

När du har läst för många seriösa och allvarsamma blogginlägg så rekommenderar jag bloggen Badlands Hyena för att lätta upp tillvaron. Där levereras allt som oftast mycket elegant skruvad ironi med utgångspunkt i dagsaktuella händelser och uttalanden. När man har följt bloggen ett tag så får man dessutom en bonuseffekt – man börjar upptäcka seriöst menade artiklar som i stort sett hade platsat rakt upp och ner på BH. Helt plötsligt kan man skratta åt dessa artiklar istället för att bli irriterad.

Min favoritblogg när det gäller teknik- och tillväxtnaivism, Miljöfara, har återigen lyckats!

Det debattinlägg som Kjell Aleklett mfl publicerade i SvD idag har genererat många blogginlägg – 25 blogglänkningar just nu. Slutsatserna i studien är inte precis revolutionerande. Det är inte den första gången som det har konstaterats att tillväxt och växthusgasutsläpp hänger ihop som ler och långhalm. Däremot så bidrar omfattningen av studien till att befästa faktumet att Sverige inte lyckats “decoupla” tillväxt och växthusgasutsläpp.

Åter till Miljöfara. Artikelförfattaren Jonas Frycklund konstaterar att studien ser ut att vara seriös, men försöker ta udden av den genom att hävda att en norsk studie kom till motsatt resultat för Sveriges del. Den norska studien var dock  inriktad på globala samband och sa egentligen inte så mycket om Sverige.  Men det är efter denna ändå sansade inledning som Mr. Frycklunds tankebanor far iväg i tangentens riktning. Jag citerar:

Om Uppsalastudien står sig så är frågan vilken slutsats man ska dra? Är det vettigt att lägga ännu högre miljökrav på svenska företag? Beskattar man den inhemska miljövänliga industrin hårt så driver man ännu mer tillverkning ut ur landet. Vi kommer då att tvingas importera ännu mer miljöskadliga produkter från andra länder. Det är knappast en smart väg att gå. Men miljörörelsen verkar inte ha några problem med denna strategi. Beror det kanske på att ju mer man följer detta koncept desto sämre kommer utvecklingen att se ut i den konsumtionsperspektiva statistiken. Man får en självuppfyllande process som gör att man kan fortsätta att nära sina drömmar om domedagen.

Konsumtionsperspektivet på utsläppen innehåller dessutom en annan sida av myntet. I det vi tillverkar och exporterar bidrar vi till att sänka andra länders utsläpp. Ju mer järnmalm, stål, skogsprodukter och livsmedel vi lyckas prångla ut på världsmarknaden desto bättre för den globala miljön. Detta eftersom vi i vår tillverkning släpper ut så mycket mindre koldioxid och metan än vad mottagarländerna gör i sin produktion.

Aha! Det är alltså de slemma skatternas fel att världen inte är miljövänlig. Och miljövännerna som vill fortsätta att beskatta företagen tillbaka till medeltiden. Om vi bara hade sänkt skatterna så att hela världen kunde få ta del av vår fantastiskt miljövänliga produktion. Det hade varit en smart väg att gå!

 

För lite mer sansade kommentarer så rekommenderar jag:

ASPO, Effekt, Birger Schlaug, Kjell Aleklett (kommentarerna till inlägget, dock inte alla..),

Köttfrossa

Published on 2011/09/02 in Klimat, Konsumtion, media and Miljö. 14 Comments Tags: , .

Ibland får man lite perspektiv på hur andra uppfattar grundläggande samband här i världen. Tisdagens eko-nyhet och Studio 1-reportage om LCHF och liknande dieter gav många starka reaktioner. Det blir tydligt hur känsligt det är när miljömässigt självklara samband lyfts fram för att visa på orimligheter i vår livsstil. Då tar det lätt hus i helvete, eller ”visst vill jag gärna vara miljövän, bara det inte påverkar mitt sätt att leva på”. Eller som när man säger “Bilen en lyxvara vi kan vara utan“.

Om det är någon som inte orkar läsa längre än så här, men behöver få lite bättre verklighetskontakt när det gäller köttkonsumtion så läs det jag har skrivit tidigare.

Reportaget som i princip framförde det enkla budskapet att vegetarisk kosthållning är mer miljöriktig har fått LCHF-ätare och andra köttmissbrukare att explodera i kommentarer och blogginlägg för att rättfärdiga sin livsstil. Jag har förstått att det finns två läkare som är gravitationspunkten för LCHF i Sverige. Annika ”Fettdoktorn” Dahlqvist (utsedd till årets folkförvillare även om just hennes LCHF-roll inte ligger bakom utnämningen) och Andreas ”Kostdoktorn” Eenfeldt. Efter lite läsning av deras bloggalster så får man lätt intrycket av att de är typexempel på den farliga sortens förvillare (som det finns gott om när det gäller klimatfrågor som med akademisk auktoritet sprider sina förvrängda budskap.

Jag tror inte att det är snöd penningvinning som är drivkraften bakom den här typen av beteende, snarare en förmåga att snöa in på ett visst tankesätt och ovilja att se helheten / det som inte passar in den egna tankemodellen. När jag läser Kostdoktorns miljöargument så lyfter han fram att tomater och apelsinjuice ger större koldioxidutsläpp per kalori än oxfilé. “Oj så bra, då kan jag fortsätta med köttfrossa”,  reagerar den som antingen har begränsad intellektuell kapacitet eller bara försöker förtränga verkligheten. Irrelevanta jämförelser är ett känt knep, men tydligen svårt för många att genomskåda. Andra sätt att hantera verkligheten generöst är att föra fram lösryckta exempel som dock i sak är riktiga, tex att WWF kallar naturbeteskött miljövänligt. Den lilla haken i sammanhanget är att köttkonsumtion på dagens nivåer (eller ännu högre som LCHF-liknande dieter leder till) är omöjligt utan den energikrävande och CO2-utsläppande industriella köttproduktionen.

Ganska kul att en av förvillarna som är engagerad i Climatescam, Lars Bern, drar paralleller mellan fett- och klimatdebatten. Han har ju liksom fattat likheten mellan ämnena, men tyvärr  får han inte riktigt alla pusselbitar att gå ihop. Och sorgligt nog så är varken gällande kostråd eller klimathotet något som illasinnade vänsterkrafter hittat på. Och det var inte heller staten som rekommenderade 6-8 brödskivor om dan. Återigen var det producenterna som den gången försökte påverka marknadsandelar med kostråd. Och så var cirkeln sluten.

Glöm inte att klicka på bilden nedan och läs hur det kunde låta på det gamla goda 50-talet.

Att det är köttproducenter som ligger bakom många av de dietstudier som hänvisas till behöver ju såklart inte innebära att studierna är missvisande. Däremot är det lite krystat att hävda att ”köttdieterna” inte skulle leda till ökad köttkonsumtion (vilket många förespråkare tydligen gör..). Inte f-n skulle ett gäng köttindustrier lägga ut pengar på forskning som visar på positiva egenskaper hos kött om det inte resulterade i ökad konsumtion!

 

Kul att reportaget gett genomslag i media. Här är några exempel:

LCHF i Aftonbladet, DN, GP, Miljöaktuellt, Expressen, Svd, Media utomlands

 

Svenska Banker och hävstångsprincipen

Published on 2011/07/01 in Ekonomi, Konsumtion and Uncategorized. 2 Comments

Häromdagen “roade” jag mig med att räkna ut hävstången (leverage ratio) för några svenska/nordiska banker. Med hävstång menar jag hur mycket pengar som banken har när de sålt alla tillgångar och betalt alla skulder (eget kapital) delat med summan av tillgångarna. Lite förenklat kan man säga att det motsvarar kontantinsatsen (dvs de pengar som köparen själv satsat) på ett husköp delat med husets totala värde.

Så här ser det ut (1:a kvartalet 2011):

  • SHB                         26,3
  • SwedBank           18,26
  • SEB                        21,64
  • Nordea                 24,3
  • Danske Bank      29,6

Detta innebär att för varje krona som Danske Bank äger så har man lånat ytterligare ca 30 för att köpa tillgångar. Det innebär också att om värdet på alla Danske Banks tillgångar sjunker mer än 3,6% så är banken bankrutt, eftersom det egna kapitalet då blir negativt. Säkerligen utgörs mycket av tillgångarna av säkra sådana (tex brukar lån till den egna staten i den egna valutan räknas som säker).

I Sverige tillämpar man ett system som är mer avancerat än ovanstående hävstångsuträkning, nämligen primärkapitalrelation som är ett mått på hur mycket eget kapital en bank har i förhållande till dess riskavvägda tillgångar (se här för en utmärkt beskrivning ). Har man enbart tillgångar i form av statsobligationer i den egna valutan kan hävstången vara väldigt stor, men har man osäkrare tillgångar måste den vara mindre för att primärkapitalrelationen ska vara uppfylld.

Till skillnad från USA så är ju bostadslånen i Sverige inte direkt knutna till panten utan till låntagare. Man kan alltså inte bara ge sitt hus till banken för att lösa lånen, utan man har kvar det kvarvarande lånet om husets värde är lägre än lånebeloppet. För bankerna innebär detta att bolån är betydligt mindre riskfyllda än i USA. Därför är en krasch av svenska banker mindre sannolik än den var i USA, trots sjunkande bostadspriser.

Vad som dock gör mig lite nervös är situationen för kommersiella fastigheter. Ett exempel är nyheten om att företaget Hemfosa köper hälften av SAAB:s fabriksfastighet för 255 miljoner kronor. Man köper alltså en stor fabrik som hyrs av ett företag på konkursens brant. Ett sådant riskabelt projekt får man ju anta har en stabil finansiering, eftersom riskerna är avsevärda även för en blind höna. Men tittar man på Hemfosas senaste bokslut ser man att det egna kapitalet endast utgör 2% av de totala tillgångarna. För 195 miljoner i egna pengar har man köpt tillgångar för 9,8 miljarder! Om en konkurs av SAAB sänker värdet på fastigheten med 2/3-delar så innebär det alltså konkurs även för Hemfosa, om ägarna inte skjuter till mer pengar.

Med tanke på de fallande bostadspriserna lär vi få se en minskning av den privata konsumtionen (som redan inletts). Sannolikt leder det till att många av de externa köpcentrumen som byggts de senaste åren (under antaganden om oförändrad konsumtionsökning) får svårt att överleva. Om några av fastighetsbolagen som äger dessa har liknande hävstänger som Hemfosa så ser det inte så ljust ut för bankerna som lånat ut pengarna.

Uppdaterat: Även Di uppmärksammar nu Hemfosas belåning. Hemfosas argument är tydligen att de pensionspengar som lånats ut till företaget (från bla Alecta, Folksam osv)  som man nu spekulerar med lika gärna kan ses som eget kapital.

VW. The Dark Side

Published on 2011/06/29 in Energi, Konsumtion and Miljö. 0 Comments Tags: , .

Gröntvättning är populärt. Om man ska vara lite cynisk så är det av det politiska läget att döma synnerligen effektivt. Hur många politiker känner att det finns en press från väljarna (eller egen vilja) att verkligen ta itu med med de enorma omställningar som krävs för att hantera att vi befinner oss i utförsbacken på den fossila eran? Vilken genomsnittlig konsument/väljare har den minsta insikt om läget? Med största sannolikhet kommer vi fortsätta business as usual ända tills det blir oljebrist som inte kan lösas med det nödlager som IEA:s medlemsländer sitter på. Kom ihåg att vi behöver hitta tre nya Saudiarabien innan 2030 för att leverera olja i takt med de efterfrågeprognoser som världen (IEA) bedömer som rimliga.

Då är det kul att se när någon drar ner brallorna på gröntvättarna på ett roligt och effektivt sätt. Greenpeace har fått in en fullträff i deras attack på VW. Diverse VW-material parodierar man mycket snyggt, bla just VW:s reklamfilm på Star Wars-temat.

Sannolikt är VW inte speciellt mycket värre än någon annan i sammanhanget. Tex fanns det förmodligen ingen som var senare än Volvo att inse vikten av bränslesnålare bilar (V50-DRIVe blev vändningen, men det krävdes att “Volvos ingenjörer tog fram den på fritiden när Volvoledningen sov”). Men eftersom rebellerna inte har riktigt samma resurser som “The Dark Side” så kan man inte kosta på sig millimeterrättvisa. Man måste slå till där det kan ge bäst effekt.

I mina öron har Greenpeace aldrig klingat helt rent, men med den här kampanjen så växer min respekt. Mer sånt!

Bli en rebell du också!

VW The Dark Side

 

85 kg kött!

Published on 2011/05/15 in Ekonomi, Konsumtion and Miljö. 5 Comments

Uppdatering: Det verkar som om frågan om köttkonsumtionen har potential att vakna till liv.

Folke Rydéns dokumentär “Vårt grisiga hav” har lyckats röra om i media redan innan den sändes. Fokus hade en artikel i sitt senaste nummer där just den ökande köttkonsumtionen lyfts fram som ett problem.

Även Sydsvenskans ledarsida tar överraskande tydlig ställning för att minska köttkrängandet: “Kanske är det dags att ta tallriksmodellen till heders, med mindre plats för kött, och större utrymme för grönsaker.

Det kan låta plågsamt präktigt. Men många av oss skulle förmodligen må bättre.

Östersjön skulle definitivt göra det.”

Jag hoppas att detta bara är början och att det blir något mer än en tillfällig mediafluga. Vi får väl se.

 

Det har rapporterats i media (DN, SVD, SR) att svenskens köttkonsumtion är tillbaka på toppnivå efter en liten dipp under den ekonomiska krisen.

Den som den minsta lilla koll på miljöfrågor känner till att köttproduktion generellt sett har en hel del negativa konsekvenser. Inte minst handlar det om betydande resursförbrukning (tex energi, vatten, fosfor) och utsläpp av växthusgaser, men det leder också till mindre uppenbara problem som tex antibiotikaresistens.

Trenden för köttkonsumtion i Sverige är sedan 50-talet i stort sett obruten med en ökning från ca 50kg/person 1950 till ca 85kg idag. Intressant blir det såklart när man vågar sig på att lyfta blicken och se på globala förhållanden. Först kan vi konstatera att Sverige har en bra bit kvar till USAs 125 kg. I just detta sammanhang finns det dock ett land som klår USA med häst – eller grislängder. I vårt grannland där det finns 11 miljoner grisar och 5 miljoner invånare, dvs Danmark, kommer man upp i imponerande 145 kg!

Om vi skippar kuriosa och ser på länderna vars utveckling påverkar resten av världen så finns det andra intressanta siffror. I Kina och Indien låg konsumtionen 1961 på ca 4 kg per capita. Kina – som är landet där man skippar riset och håller sig till köttet när man vill bjuda flott på restaurang – har sedan dess mer än tiodubblat konsumtionen och låg 2002 på 52 kg. Eller där Sverige befann sig i början av 50-talet. Indien, där ca 20% av befolkningen är vegetarianer och där kon är helig, ligger kvar på låga 5 kg, trots en hygglig ekonomisk tillväxt (BNP/capita för 2009 ca 3000 int.$ jmf med Kinas 6200). Om man vill se det från den ljusa sidan så är Indien ett exempel på att decoupling är möjligt när det gäller köttkonsumtion och BNP. Eller så är Indien ett traditionsbundet land där man bara är i början på sin ökning av köttkonsumtionen. Fundera sedan på konsekvenserna / orimligheten i att några miljarder människor lyfter upp sin köttkonsumtion till 85 kg per år eller högre.

För att ge några smakprov på köttproduktionens resursintensitet lånar jag följande utmärkta sammanställning från SLUs forskarblogg.

  • Enligt FAO:s rapport ”Livestock´s Long Shadow” används 70 % av all jordbruksmark globalt – åker och bete – till köttproduktion. Men kött och mjölk utgör bara 15 % av den sammanlagda matkonsumtionen.
  • 80 % av världens produktion av sojabönor går till djurfoder.
  • Enligt professor David Pimentel vid Cornell University i USA krävs 100 000 liter vatten för att producera ett kilo nötkött, om man räknar in produktionen av foder. För ett kilo potatis behövs 500 liter
  • Enligt rapporten ”Vegan, vegetarian, allätare” var energiåtgången för att producera ett kilo av de vanligaste köttsorterna – svin- och nötkött – 8,3 respektive 12,8 kWh. För att framställa ett kilo baljväxter behövdes 0,86 kWh och för potatis endast 0,44 kWh. Det innebär att det går åt mellan 10 och 30 gånger mer energi för att producera animaliska produkter än vegetabiliska.
  • Enligt Naturvårdsverket skulle en köttfri kosthållning i Sverige medföra en minskning av den totala energiåtgången för livsmedelsproduktion med ca en tredjedel.

Fler exempel finns på SLUs blogg. Naturskyddsföreningen har också läsvärda konkreta tips på temat.

Det tål också att påpekas att det är skillnad på konsekvenserna av olika sorters köttproduktion där ekologiskt naturbeteskött är att föredra.

USA är ett land med många sidor. Samtidigt som du skulle bli betraktad som en utomjording/kommunist/terrorist om du kommer ut som vegetarian i någon liten håla i Kansas, så händer det samtidigt en hel del i andra änden också. Meatless Monday är ett initiativ där man försöker skapa ett något mer rationellt förhållande till kött, där man för ut att man varken behöver vara rabiat köttätare eller fullblodsvegetarian. ”Flexitarian” är det nya begreppet som gäller i marknadsföringen och har landat på topp 10 marknadsföringstrender. Att skippa köttet en gång i veckan är en bra början till att hitta en bättre balanserad diet. Kampanjen (som också har spridit sig till Sverige) har dessutom fått ordentlig fart, tex så har Sodexo som serverar 10 miljoner portioner per dag, bestämt sig för att rulla ut Meatless Monday i deras amerikanska verksamhet.

Med den här bakgrunden så skulle man kunna tänka sig att det fanns en viss förståelse bland Sveriges riksdagsledamöter för behovet av minskad köttkonsumtion. Vänsterpartiet presenterade en motion på temat som röstades ner med kraft. Att alliansen inte röstar med V i den här frågan är inte precis någon överraskning, men att endast 3 (av 23) miljöpartister var för förslaget är åtminstone i mina ögon lite uppseendeväckande. Bifall från en och annan sosse hade jag också förväntat mig. Miljöpartisterna Jonas Paulsson och Joakim Pihlstrand-Trulp har också reagerat på MPs röstsiffror.

I Svalöv röstades det om en köttfrimåndag-motion vilket tydligen skapade en animerad debatt. Det är uppenbart att ifrågasättande av köttkonsumtionen är en fråga som väcker starka känslor och inte alltid helt rationella argument (vilket följande två bloggar illustrerar väl bloggare 1,  bloggare 2).

Det är väl som för så många andra frågor som tas upp på den här bloggen – vi får se vad som kommer först,  insikt eller brist.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...