Monthly Archive for December, 2013

Frågor till Fredrik och Stefan

Alla initiativ som syftar till att politiker ska agera med längre tidshorisont än nästa val är bra. Global utmaning med partners uppmanar i DI våra politiker att svara på ett antal frågeställningar med långsiktigt perspektiv.

Angående energi och klimat ställs frågan:

“‘Vad tänker ni göra de närmaste fem, tio åren för att Sverige ska bli koldioxidneutralt 2050?”

De skriver också följande angående omställningen:

“Sverige har unikt goda förutsättningar för att gå före i omställningen till ett fossilfritt samhälle: Statsskulden är bland de lägsta i Europa, överskotten i handeln med utlandet har länge varit rekordhöga och inflationen låg eller obefintlig. Sverige kan utan vidare mobilisera de betydande offentliga och privata resurser som krävs för att bland annat energieffektivisera miljonprogrammet, se till att allt som byggs nytt är energisnålt, satsa på förnybar energi, smarta elnät, utbyggnad av kollektivtrafiken, trafiksystem för eldriven trafik och en långt mer resurseffektiv ekonomi – där produkterna har längre livslängd och material av olika slag återvinns maximalt. Vi har dessutom råd att ställa upp för de många fattiga länder som drabbas hårdast av klimatförändringen, i en situation där deras bidrag till utsläppen varit minimalt.”

VD för E.ON i Sverige är en av avsändarna och i sammanhanget något av en udda fågel (Anders Wijkman, Anders Wejryd, Stefan Einhorn är några av de andra). Jag har nämnt det tidigare – det börjar byggas upp betydligt mer tryck från näringslivet i den här typen av frågor. Positivt!

 

Fossilfrihet på väg – rimliga tillväxtantaganden?

Sitter och bläddrar i SOU 2013:84 (Fossilfrihet på väg) och kan inte låta bli att snabbt kommentera en detalj (mer övergripande analys är planerad).

I kapitlet om viktiga antaganden så finns avsnittet “Ekonomisk utvecklig 2010-2050”, där följande tabell redovisas:

Genast när det handlar om bedömningar av procentuell tillväxt över många år så blir jag misstänksam. Snabb kontrollräkning visar att vid antagande om en genomsnittlig ökning med 2% per år under perioden, så motsvarar 2% 2050 en ökning med 4% 2010 (i absoluta tal) .

I rapporten redovisas att det är Konjunkturinstitutets ekonomiska prognoser fram till 2030 och en framskrivning av dessa under 2030-2050 som ligger till grund. Därutöver kommenteras det enligt följande:
“Den strukturella bilden bygger på historiska trender för skilda sektorers produktivitetsutveckling, tendenser hos strukturella förändringar under de senaste åren och antaganden om skilda sektorers framtida förutsättningar på världsmarknaden.”
Det allra viktigaste antagandet, dvs att tillväxten i absoluta tal ska vara dubbelt så hög 2050 som 2010, kommenteras alltså inte alls. Konsumtionen (gärna lånebaserad) framhålls ju ofta som en viktig tillväxtfaktor, så kan någon förklara för mig varför vi 2050 årligen ska kunna öka vår shopping dubbelt så mycket som vi gör idag?
Framförallt skulle jag vilja veta varför det kan göras antagande om dubbelt så stor årlig tillväxt 2050 utan någon som helst förklaring? I min värld är det snarare rimligt att anta en avtagande tillväxt, även i absoluta tal, med tanke på ökad global konkurrens om begränsade naturresurser (och även minskande sådana).

Barnpornografisk reklam och långsamma processer

Det dagliga flödet av information är större än någonsin. Men att få en överblick och förståelse av grundläggande förändringar genom att ‘se på nyheterna’ eller på annat sätt ta till sig vardagsmedia är nästan i klass med att leta efter kontaktlinsen i havet. Samtidigt sker de flesta genomgripande förändringar så gradvis och långsamt att de är svåra att uppfatta.

Det var inte så länge sedan som följande annons var fullt accepterad:

(Klicka här för mer läsning om människans naturliga konservatism och tröghet och fler tankeväckande reklamexempel).

På liknande sätt finns det många förändringsprocesser som pågår för fullt utan att vi noterar det i vardagen. Det finns gott om psykologisk forskning som visar att vår kognitiva förmåga ofta är enkelspårig och föredrar de invanda vägarna trots att det finns gott om information som vi hade kunnat använda för att fatta mer rationella beslut.

Vi kommer garanterat att kunna blicka tillbaka på vår tids brutala uttryck för uppfattning av verkligheten baserad på den förvrängda bild av verkligheten som vi lever med idag.

På min personliga topplista över dagens missuppfattningar som vi i framtiden kan blicka tillbaka på  ligger inte helt oväntat synen på våra begränsade resurser. Det finns gott om information och fakta som visar på problemen med vårt överutnyttjande av naturresurser. Samtidigt som individer, näringsliv och politiker uttrycker förståelse för problemet så är det lång väg kvar tills vi också argumenterar och agerar i linje med den insikten. Uttrycket “Hållbar tillväxt” är essensen av detta.

För den som letar finns det dock exempel på analyser och uttryck som indikerar dessa grundläggande förändringar, något jag skrivit mycket om tidigare i tex:  Peak everything , nu även i finansbranschen och  “On the Road to Zero Growth”. Antologin “24 röster om evig tillväxt” är ett annat exempel.

Inför 2014 har jag förhoppningar om att de första betydande stegen ska tas mot en uppdaterad verklighetsbild när det gäller transportbranschen. Trots diverse turbulens och överdriven optimism så har ändå den statliga utredningen “Fossilfrihet på väg” potential att sätta fingret på en och annan grundläggande pusselbit i framtidsspelet. En och annan vrångbild (som tex oavbruten ökning av persontransporter) som hänger med av gammal vana kan riskera att stryka med.

DN-ledare på gränsen till tillväxtkritisk

DN:s julaftonsledare tar upp julen som en anledning att fundera på konsumtionskulturens baksida.

“Vår konsumtion och den ständiga höjningen av levnadsstandarden i världen tär på klotet och dess resurser. De som i utvecklingen framför allt ser att fattigdomen minskar kan ha svårt att ta till sig budskapet. Och exakt hur konflikten ser ut mellan tillväxt och utarmning av planetens resurser är knappast vetenskapligt fastslaget. Men vi behöver fler jordklot om vi ska fortsätta på den inslagna vägen.
Eller så tar vi en lite annan väg mot målet.”

Konsumtionsutvecklingen beskrivs överraskande klart och tydligt som ett problem och det konstateras att våra resurser inte räcker till för att fortsätta så. Alltså tillväxtkritik rakt upp och ner – om det inte var för den där sista bisatsen (med stor bokstav och punkt..).

I DN-ledarskribentens dimmiga värld finns det en lika enkel som genial lösning – “delandeekonomi”. Det handlar om affärsmodeller för att dela på varor där konsumenten istället betalar för en tjänst och leverantörer ansvarar för varan vilket därmed skapar ett större incitament för att den utnyttjas av fler och att den håller längre. Inget fel i den modellen, men det är när den minskade resursåtgången ska kombineras med ökad tillväxt som det blir lite tokigt:

“Fördelarna är både kollektiva och individuella. Det blir billigare förstås, men vi minskar även resursanvändning och koldioxidutsläpp. Enkelt uttryckt, det går åt mindre plast och metall om det säljs färre bilar. Utsläppen från pro­duktion och transport blir likaledes lägre.
Nu kanske någon börjar bekymra sig för jobben och tillväxten, om vi helt plötsligt ska börja dela på allt. Det är nog en obefogad oro. En ”delande­ekonomi” kräver en hel bransch av ­avancerade administrations­modeller och tjänster. Ingen lär vilja stå på ­trottoaren och vänta på att sätta sig i den där bilen som delas med andra. Och den som vill byta ut sin lyxväska har förmodligen ganska specifika krav på hur den nya modellen ska se ut.”

Tillåt mig att småle. Naiva önskedrömmar är så gulliga ibland.

Ett kort exempel på orimligheten – branschen för avancerade administrationsmodeller och tjänster kommer inte att skapa många jobb och knappast någon global tillväxt heller. Låt oss vara lite futuristiska och utgå från autonoma fordonssystem där transporttjänsten levereras i för ändamålet anpassade fordon, dvs är du en person som ska åka en kort sträcka i en stad så hämtas du upp av ett självstyrande lättviktsfordon med minimal energi- och resursåtgång både vid produktion och transport. Mjukvaran som styr fordonen och optimerar systemet efter tillgång och efterfrågan är utvecklat av en global leverantör (tex Google). Det ger i sig inte mycket jobb eller tillväxt på marknaden där det används. Visst kommer det krävas viss administration av systemet på lokalplan, men det uppvägs med råge av att fordonsflottan kan minska med uppskattningsvis 90% och fortfarande utföra samma persontransportarbete.

Framförallt bör dock alla tillväxtnaivister anlägga ett något mer naturvetenskapligt synsätt. Vår konsumtion medför, hur vi än vrider och vänder på det, en belastning på systemtillgångarna. Det har sedan länge funnits lokala exempel på när resursutnyttjandet slår i taket och ger permanenta skador på det lokala ekonomiska och/eller ekosystemet. Vi börjar närma oss samma problematik, men på en global nivå och därmed betydligt mer drastiska konsekvenser.

Bloggrannen Cruel Crude tipsar om E.F. Schumacher som är en förgrundsfigur när det gäller hållbart ekonomiskt tänkande. Läs också på ASPO Sverige om bristen på helhetsperspektiv när det gäller energisystem.

DN, 1, 2, 3, SvD, 1

Gästinlägget på Cornucopia om katastrofal vård

För några dagar sen publicerades ett gästinlägg på Cornucopia med följande ingress:

“Katastrofvården i Sverige – pengar går före patientsäkerhet –  läkarslarv är väldigt vanligt – allvarliga cancerdiagnoser missas troligen varje dag på vårdcentraler i Sverige.”

Det var en personlig berättelse om en djupt tragisk upplevelse då författarens moder avled i cancer. Texten inleds känslomässsigt med följande ord:

“Det här är min mammas historia.
Jag vill att så många som möjligt läser detta och delar med personer som kan göra något för att förändra vården i Sverige. Mitt liv kommer aldrig att bli detsamma.”

Författaren tar upp ett antal tänkbara orsaker till ‘katastrofal’ svensk sjukvård. Det handlar huvudsakligen om att feldiagnosticerade cancerfall hade kunnat avhjälpas med fler provtagningar, mer läkartid och större personligt ansvar för läkarna.

Jag har full förståelse för att en person i en livskris inte alltid agerar strikt rationellt och börjar med att statistiskt verifiera de personliga upplevelserna som ligger till grund för antagandet om katastrofal svensk vård.

Cornucopia-bloggens läsare har enligt undersökningar en hög utbildningsnivå:

“80.55% har läst eller läser vid högskola eller universitet. 58.42% fyra år eller längre. 8.49% doktorerar eller har redan disputerat.”

Kan någon förklara för mig varför jag då måste ta mig igenom en sörja av kommentarer på temat katastrofal svensk sjukvård präglad av vanföreställningar utan någon som helst koppling till verkligheten mer än subjektiva intryck?  Först efter ett 70-tal kommentarer dyker det upp en sansad sammanfattning av läget:

“Ovarialcancer är en lömsk sjukdom, svårupptäckt och med diffusa symtom. Den hittas tyvärr oftast sent i förloppet.
Inte ens hos övervakande högriskpopulationer lyckas man hitta sjukdomen tidigt. Trots intensiv screening, detta visar på hur svårt det är att hitta sjukdomen i tid. (1)
Läkarna litade för mycket på det ultraljud som uppenbarligen tolkats som normalt.

I allmänhet är sjukvården i Sverige ganska bra på att hitta och behandla ovarialcancer. 5-årsöverlevnaden ligger nu på ca 52% (ej standardiserat)(2). I en större europeisk studie för åren 1997-2007 var vi bäst med en 5-års överlevnad på 44%(3) (standardiserat)

USA har en 5-års överlevnad (senast de mätte, 2005) på ca 44%(4) (ej standardiserat).

Observera att man måste åldersstandardisera överlevnads- och mortalitetsdata med en väl vald standardpopulation för att kunna jämföra olika länder.

En vanlig missuppfattning är att mer vård är bättre vård. Det är helt fel. Testar man för mycket hittar man så många falska positiva fynd att utredningskostnaderna och de medicinska riskerna blir för stora.
Den olyckliga konsekvensen av ett ”lagom” letande blir att man kommer att missa fall av allvarlig sjukdom. Det är beklagligt men alternativet, att leta efter alla möjliga nålar i höstacken är sämre.

I obduktionsstudier har män (som dött av andra orsaker än prostatacancer) ofta ( i 80% av fallen) prostatacancer.(5) Få av dem kommer att dö i prostatacancer.

Bör man operera/stråla alla med cancer i prostatan? Nja då hälften blir impotenta och inkontinenta (urin och avföring) i varierande grad bör man endast behandla de som skulle leva längre med behandling.

Verkligheten är sällan så enkel att populistiska “bara vi gör så här”-lösningar duger långt. Det gäller även den svenska sjukvården.

Jag är övertygad om att det finns stora utmaningar med den befintliga organisationen av sjukvården där traditionell kunskapsbaserad hierarki motverkar kundfokus och processeffektivitet. Därtill har vi en teknisk och kunskapsmässig utveckling som gör att utbudet av avancerad sjukvårdsproduktion har exploderat. Samtidigt har efterfrågan vid enklare besvär ökat. Vi är visserligen inte på amerikansk (välförsäkrad) nivå där barn med feber rutinmässigt innebär läkarbesök, men på god väg dit.

Det är sjukvårdsutmaningar som är viktiga att ta itu med, men låt oss en ändå utgå från verkligheten. I verkligheten kan vi konstatera att Sverige i internationella kvalitetsundersökningar hamnar högt upp och faktiskt till en låg kostnad. Det mest utpräglade jämförelseobjektet är USA som spenderar ca 18% av BNP på sjukvård (10% i Sverige) samtidigt som 1/3 av befolkningen är oförsäkrade med mycket begränsad tillgång till sjukvård. Utpräglade marknadslösningar i sjukvården är helt enkelt inte kostnadsbesparande eftersom det inte finns en chans för konsumenten att göra rimliga bedömningar av kvalitet och prisvärdhet, vilket snabbt leder till volym och marginalökningar.

 

Andra om samma ämne:

USA-bloggen, Erik Weiman, Helene Öberg, Mats Johansson

 

 

som om tomtens pung exploderat…

Det ser ut som om SD får kämpa allt hårdare för att hålla sig till sin nolltoleranslinje och städa ut grovt rasistiska partimedlemmar. Det ger å andra sidan möjlighet att ta offermentalitetspoäng och fortsätta odla underdog-imagen. Därmed finns det kanske varken behov eller möjlighet att dra igång en julkampanj. Vi får väl se hur det blir. Förra årets var ju riktigt rolig. Åtminstone när jag via Daily News upptäckte deras inspirationskälla.

Hursomhelst så här skrev jag för ca ett år sedan:

Föregående inlägg beskrev de aningen överdrivna reaktionerna på synnerligen triviala händelser med julanknytning. Jimmie Åkesson och SD gör såklart allt för att haka på. I det absurda jultal som Jimmie höll i en SVT-studio nerlusad med julattiraljer försöker han hävda att julen är hotad och att “vår kultur, och egentligen hela vår existens som nation, är utsatt för ett hårt tryck från diverse ideologiska grupperingar som av olika skäl ser vår svenska gemenskap som ett hot”.

Rör-inte-min-stake-Jimmie är rädd för att behöva skämmas över att ha en adventsljusstake i fönstret. Det visar på en total blindhet, eller ignorerande av en verklighet som under det senaste 20 åren har exploderat i julsymboler både i det privata och offentliga rummet. Beteendet påminner en hel del om det bisarra kampanjandet i USA mot det av Fox News myntade uttrycket “War on Christmas”. Jag skulle gissa att SD har fått inspiration och försöker dra igång något liknande i Sverige.

Jon Stewart beskriver läget på följande målande sätt:

“Since you asked the question, “Am I nuts to think there’s a war on Christmas?” it’s only polite for me to offer you a resounding, “Yes, you’re f*cking nuts.” Because, for whatever annoying local ticky-tac Christmas-abolishing story you and your merry band of persecution-seeking researchers can scour the wires to turn up, the rest of us can’t swing a dead elf without knocking over an inflatable snow globe or a giant blinking candy cane. For god’s sakes! Fox News itself is located in Midtown Manhattan, the epicenter of all that is godless, secular, gay, Jewy, and hellbound. And yet, even here, all around your studio, it looks like Santa’s balls exploded.”

 

Daily Show håller alltid en hög nivå, men i detta avsnitt matas det fullträff efter fullträff:

Radetzki med vänner skarvar vidare

Det började med ytterligare ett omdömeslöst redaktörsbeslut då DN Debatt publicerade ett hyfsat konspiratoriskt svammel (här är exempel på annat lågvattenmärke) med Svenolof Karlsson, Jacob Nordangård och Marian Radetzki som avsändare. Ett balanserat svar bemötte texten genom att peka på det uppenbart orimliga i att organisationer och politiker med fokus på klimatfrågan generellt drivs av en dold agenda.

Enligt konspirationsteoretikerna handlar den dolda agendan dels om att det är egenintresset som sätts främst, dels att man är ute efter att skapa en ny mer diktatorisk världsordning. Jag citerar: “Internationellt samarbete är nödvändigt, men vi ser ett anmärkningsvärt drag i det återkommande talet om en ny världsordning, där demokratin beskrivs som en otillräcklig och till och med olämplig styresform.”. Smaka på den!

Att det är forskningsläget som tydligt visar på riskerna med en fortsatt tilltagande växthuseffekt som driver engagemanget försöker författarna dribbla bort. När de ‘bemöter’ kritiken tar de exempelvis upp den fullkomligt irrelevanta jämförelsen av det mänskliga bidraget till växthuseffekten med den totala växthuseffekten. Samtidigt som de poängterar vikten av att fakta ska erkännas som fakta så tvekar de inte att grovt misstolka IPCC:s bedömning av det mänskliga bidraget o,3 grader istället för det mer rimliga 0,5-0,7 grader (vilket Olle Häggström elegant redovisar – rekommenderad läsning!).

Även om Radetzki förmodligen inte är huvudförfattare till inlägget så är han sin vana trogen medförfattare till alster som inte håller för minsta granskning. I tidigare inlägg har vi kunnat skjuta den grovt felräknade kalkylen om framtida vindkraftskostnader i sank – och det krävde inte någon grovkalibrig ammunition.

Cornucopia har visserligen en förmåga att ta ut svängarna, men jag blev överraskad av inlägget “Rätt av Radetzki om klimatpolitikens antidemokrati“, där den så ofta skarpa analysen lyser med sin fråvaro. Jag tror dock att det handlar om beteendet att vi alla har en tendens att leta fel när den grundläggande uppfattningen avviker, men att annars ha överseende med brister.

För övrigt är det inte överraskande att Svenolof Karlsson är en av få journalister som får godkänt av klimatupplysningen / The climate scam.

Läsvärda inlägg om samma ämne: Läkare för miljön, Jinge, Hållbar vardag, Satyagraha, Badlands Hyena, Gröna Pengar, Westerstrand,

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...