Monthly Archive for December, 2011

Monarkiordbajs superdeluxe!

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om hur svårt det är för monarkister att använda rationell logik i sin argumentation.

Häpp! Idag dök det upp ett slående exempel. Riksdagsledamoten Michael Svensson (M) har skrivit ett debattinlägg i SvD där han tar i för allt vad tygen håller och krystar ur sig ett ordbajs superdeluxe!

Om man ska tala för sin sak utan att ha några argument så kräver det sin man. Michael kan! När man skalar bort allt dravel i Michaels text för att försöka hitta någon form av argumentation så kan man skönja följande ansats till varför monarkin ska finnas kvar:

Michael menar att det faktum att vi har haft en monarki i ca 1000 år och att “Läsarna får gärna intrycket att moralupplösningen har kommit nära,monarkin är förlegad, både vad gäller statsskick, jämställdhet och att den är allmänt ålderdomlig. Detta synsätt bygger delvis på tron att vi, just här och nu vet bäst, en brist på historisk förankring och någon form av moralisk överlägsenhet”.

Ok, det kanske inte är så fel med diktatur ändå? Sverige har ju trots allt ca 800-900 års erfarenhet av det. Vem kan säga att vi vet bäst här och nu? Saudiarabien har bara ca 100 års erfarenhet av diktatur. Nä bort med moralisk överlägsenhet och fram för historisk förankring. Eller vilken slutsats ska vi egentligen dra av Michaels argumentation? Symptomatiskt är att Michael får uppbackning av bloggen Fältmarskalken som bla propagerar för att återupprätta den monarki som gällde enligt 1809 års grundlag, alltså där monarken är den verkställande makten och stiftar lagarna tillsammans med riksdagen.

I slutet av artikeln klämmer Michael in de obligatoriska monarkist-påståendena:  “I vår monarki finns stora värden. Historiska och ekonomiska”. Detta givetvis utan någon närmare förklaring eller ansats till argumentation till varför de ekonomiska värdena skulle vara stora. Påståendet att det finns ett historisk värde håller jag med om, men låt det förbli historiskt..

Michael, du är för skön som vågar skicka in ett så substanslöst debattinlägg! Inte minst när det lätt kan tolkas som en hyllning till en diktatorisk styrelseform!

 

Shale gas räddar USA – kanske..

Skiffergas (shale gas) har i många sammanhang lyfts fram som den nya energikällan som har räddat USA:s energiförsörjning och kommer att göra detsamma i Europa – bara vi inte låter bakåtsträvande miljönissar tycka till. Att alla inte är lika övertygade om detta har jag skrivit om tidigare.

Chris Nelder har skrivit ytterligare en läsvärd artikel där han benar ut vad det är som ligger bakom uttalande som att skiffergasen i USA räcker för 100 års konsumtion (i USA), men också hur bräckliga prognoserna för skiffergasprognoserna är. Kontentan är att reserverna av skiffergas i USA lika gärna kan motsvara 11 års konsumtion som 100 och att det kan ta flera år innan kunskapen är tillräcklig för att prognoserna ska bli säkra.

Vindkraftsdebatt 2012

För oss som gärna vill se en balanserad vindkraftsdebatt baserad på fakta har 2011 varit ännu ett tråkigt år. Svenskt Landskapsskydd med hang arounds har kämpat på som små illrar. Och deras fabulerande har fått en otrolig genomslagskraft i media. Eftersom deras byxor hänger löst och har blivit nerdragna ett flertal gånger, samtidigt som de får stort medieutrymme, så verkar det som om vindkraftsdebatten har hamnat i den klassiska båda-sidor-måste-ges-utrymme-fällan. Och säkert sitter en och annan debattredaktör som är rädd för att det ska dyka upp vindsnurror i närheten av sommarstället.

Den utmärkta sidan Ekologistas har gjort en elegant sammanställning av antivindkraftlobbyns pseudoargument och visar på den låga substansnivån. Precis som Ekologistas konstaterar så finns det bara ett argument som det inte går att avfärda – “jag vill inte ha en snurra i närheten av mitt hus”. Lyckligtvis har Sverige det väl förspänt även på det planet. Vi har ett synnerligen glest befolkat land med relativt få som berörs och långa kuster för havsvindkraft.

För att lösa den globala energiförsörjningssituationen behöver vi kompromissa. En snabbare process för tillståndshanteringen med mer begränsningar i möjligheterna att överklaga och förhala behövs. På samma sätt finns det all anledning att se över begränsningarna för vattenkraften, som att bygga ut de älvar som saknar kraftverk, men inte minst att säkerställa generösa regleringsmöjligheter för befintliga kraftverk. Vattenkraftsdammar är ett billigt och effektivt sätt att balansera elproduktionen. De fördelar som reglerbegränsningarna ger för lokal flora och fauna måste vägas mot dyrare och ur ett globalt perspektiv sämre balanskraft som tex gaskraftverk.

Men det första steget är som sagt att få till en hyfsad nivå på vindkraftsdebatten. Under 2011 så var det framförallt två stora lobbyaktioner som antivindkraftsgänget kunde spinna på. Dels den uppblåsta kostnaden (300 miljarder, som 1 år senare avviker med 133%) för vindkraft med Jonny/Marian/Svenskt Landskapsskydd/mfl som avsändare, dels en variant på samma tema där Timbro presenterade en rapport med sensationellt låg kvalitet.

Som sagt fick det en oerhörd spridning i media (tänk om det hade funnits någon form av källgranskning..) utan att ifrågasättas i någon större utsträckning. Här är några exempel på tidningar där Fagerström & Radetzkis 300 miljarder gavs frikostigt utrymme:

Dagens Nyheter ekonomi, Ny Teknik, Norrländska socialdemokraten, Norran, Gotlands tidningar, Helsingborgs dagblad, E24, Dagens PS, Kristianstadsbladet, GT-Expressen, SR, Metro, Kuriren, Skogsland, Norrteljetidning

Tyvärr är det svårt att göra sakliga bemötande när motparten håller sig på dagisnivå. Så när media publicerar något nytt trams utan substans från antivindkraftsmaffian – upplys gärna vederbörande tidningsredaktör om hur han/hon misshandlar tidningens kvalitetsprofil, om det nu finns någon sådan..

Radetzki och Fagerström, så här blev det!

För snart ett år sedan skrev vi ett antal inlägg där vi försökte bemöta uppgifterna fantasierna från Marian Radetzki och Jonny Fagerström om att satsningen på vindkraft skulle kosta 300 miljarder fram till 2035. Eftersom det nu gått ett år kan det ju vara på sin plats att göra en lite uppföljning för att se hur Jonnys och Radetzkis ”beräkningar” följer verkligheten.

I denna artikeln redogör de (nästan) för hur de har gjort sina beräkningar. För 2010-2020 räknar man med en kostnad på 60 miljarder + 20 extra miljarder för havsbaserad vindkraft. Om vi antar en linjär ökning så innebär Jonnys och Radetzkis siffror för 2011 en kostnad på 2 miljarder + 0,7 miljarder extra för havsbaserad vindkraft för en produktion av 5,7 TWh.

Vindkraftproduktionen för 2011 ser ut att hamna på ca 5,9 TWh  (rullande 52 veckor), medelpriset för energicertifikat har varit 247,33 kr /MWh.  

Sammanfattningsvis ser det alltså ut så här:

 Antaganden av Radetzki och Fagerström:

 Produktion 2011 5,7 TWh till en kostnad av 2,7 miljarder    –> kostnad på 57,5 öre / kWh.

Verkligt utfall (rullande 52 v):

Produktion 2011 5,9 TWh till en kostnad av 1,457 miljarder    –> kostnad på 24,7 öre / kWh.

Antagandena av Radetzki och Fagerström var alltså 133% fel för 2011, ska bli intressant hur det ser ut när vi summerar 2012. Mitt tips är att felet kommer att växa… Det var alltså dess siffror som Timbro delvis baserade sin vindkraftsrapport “Svenska vindkraft – 215 miljarder senare” på.

Edit: En uppmärksam läsare såg att jag räknat fel. Kostnaden enligt Fagerström och Radetzki ska vara 47,4 öew/kWh. Det korrekta felet blir därmed 92% istället. 

 

Havsvindkraft

Först och främst vill jag upprepa det jag skrivit många gånger tidigare. Det finns ingen enkel lösning. Omställningen av vårt energisystem är komplex, politiskt besvärlig och dyr. Även om vi skulle strunta i klimathotet och köra på med fossilt så kommer vi inte undan. Inom en kraftinvesteringscykel så kommer ökad efterfrågan och minskad tillgång att pressa dagens fossilbaserade struktur hårt.

Det finns inte något enskilt kraftslag som kommer att ge oss energin vi behöver. Varken kärnkraft eller vindkraft. För den som fortfarande drömmer om att förnyelsebar energi kommer att flöda obegränsat så rekommenderas boken “Sustainable energy without the hot air” där pedagogiska räkneexempel visar på svårigheterna att ersätta dagens fossila energi med förnyelsebar. På samma sätt räcker inte heller en kärnkraftsutbyggnad till.

Vindkraft och kärnkraft kommer däremot att bli två av flera viktiga energikällor som tillsammans med betydande energieffektiviseringar kan få kalkylen att gå ihop.

När det gäller både vind och kärnkraft är det vanligt med åsiktsyttringar av samma låga klass som i klimatfrågor. I Sverige har den extrema antikärnkraftslobbyn blivit betydligt mer perifer under senare år, skillnaden mellan debatten i Sverige och Tyskland är milsvid. Tyvärr håller miljöpartiet dock krampaktigt fast vid sin antikärnkraftpolitik. Förmodligen finns det för många insnöade miljömuppar i partiet som man inte vågar gå emot.

Antivindkraftsfanatikerna kör hårt med sina propagandaattacker, men jag är övertygad om att vindkraftbranschens övergång till industriell skala kommer att mala ner motståndet till smågrus. Det finns alldeles för mycket potential och kapital. Den nystartade bloggen Havsvind.se är ett exempel som visar på vad som börjar hända. Bloggen har startats av wpd Sverige. Wpd är en tysk vindkraftkoncern som varit med och realiserat 2000 MW vindkraft (1,6 miljarder euro) och har en projektportfölj på 7000 MW på land och 10000 MW till havs. Alltså ingen aktör som lirar i gärdsgårdsserien längre.

På bloggen finns det ett intressant inlägg som lyfter fram de stora fördelarna som havsbaserad vindkraft i Östersjön har jämfört med tex Nordsjön. Ett bevis på att det stämmer är den satsning utanför Öland som E.ON har dragit igång. De 48 MW havsbaserad vindkraft som byggs där finansieras på samma villkor som landbaserad vindkraft, till skillnad från de  anläggningar som byggs vid tex Englands kuster och som är beroende av mer gynnsamma stödsystem.

Sveriges gynnsamma förutsättningar för vindkraft och balansering (vattenkraften) av densamma lägger grunden för en betydande industri för energiexport.

Sekulär republik

Nu när det är julhelg så slänger jag in en text som går utanför energi- och miljöspåret. Andreas Ekström har skrivit en artikel i Sydsvenskan som är något av det bästa jag läst på länge om den sekuläre humanisten och republikanen. Det är ämnen som engagerar mig och jag har skrivit några inlägg på temat tidigare (Peak monarki, Det svenska kungahusets nazister, Högerextremister och islamisters gemensamma nämnare). Andreas text är en riktigt bra beskrivning av varför kampen behövs, hur den motarbetas och hur svårigheten för motståndarna att använda rationell logik leder till att man tar till mobbing / känslobaserad argumentation.

Här är ett utdrag ur artikeln:

“Ett av de vanligaste argumenten för monarkin – ”de gör ju ett så bra jobb för Sverige” – är så skrattretande dåligt eftersom det bygger på en meritokratisk idé: kungen är duktig, alltså ska vi ha monarki.

Vad säger dessa monarkister när kungen inte är fullt så duktig?

Man kan tycka att de senaste decennierna har erbjudit rätt generöst med både tid och incitament att ompröva argumentet.

Ett av de vanligaste argumenten för att troende skulle förtjäna särskild respekt – ”tron är en privatsak” – är skrattretande dåligt eftersom det bygger på uppfattningen att en tro, med alla de regler och rangordningar som ingår i paketet, ändå aldrig är politisk till sin natur.

Detta är bara ett par exempel för att visa på det uppenbara: Det är inte så lätt att med kyla och stringens argumentera för ett samhälle där Kungen och Gud ska spela viktiga roller för hur vi lever. Så vad gör personer som tycker så? De använder mobbningsargument.”

Läs hela artikeln!


Danskdjävlar..

.. ropade Ernst Hugo Järegårds rollfigur i “Riget” när han stod på Rigshospitalets tak och blickade ut över vattnet bort mot Barsebäck.

För oss i södra Sverige finns det ett och annat exempel på hur våra grannar på andra sidan sundet har varit mycket framgångsrika i sina förhandlingar med Sverige. Barsebäck är ett utmärkt exempel. Danska påtryckningar fick oss att i förtid stänga ner koldioxidfri (i princip) produktion, vilken sen delvis ersatts med gaskraftverk. Samtidigt fortsatte den danska huvudsakligen kolbaserade elproduktionen att pumpa ut koldioxid. Alltså – danskdjävlar!

Men frågan är om det inte börjar bli dags att betrakta våra grannar ur ett nytt perspektiv.

I Sverige har det pratats mycket om visioner och målsättningar för 2050, men konkreta steg på vägen har det varit ont om, vilket även uppmärksammats av vår nya miljöminister Lena Ek (pluspoäng!). Danmarks nya regering har tagit några imponerande raska och rejäla kliv och fått ihop ett hårt paket i god tid innan jul (kom ut i november).

Inom de tre huvudområdena Energieffektivisering, Förnyelsebart och Elektrifiering har man tagit fram konkreta delmål och åtgärder. När det gäller tex elproduktionen så är det första delmålet att att fram till 2020 bygga ut vindkraften till 50% av den totala elproduktionen (från ca 22% 2010). Alltså helt klart offensivt.

Det finns också ett grundläggande ställningstagande som lyfter paketet över mängden. Det hymlas inte med att omställningen faktiskt kommer att kosta pengar! Och att den kostnaden uppvägs av att man ser en ej obetydlig risk för ett långt värre scenario. I rapporten uttrycks det på följande sätt:

“Omstillingen vil isoleret set medføre en højere energiregning for både husholdninger og virksomheder. Men det kan sammenlignes med en forsikring. Hvis energipriserne stiger mere, end vi forventer i dag – hvilket der er en betydelig
risiko for – vil en højere energiregning være en relativt mindre udgift i forhold til det, vi forsikrer os imod.”

Alltså ganska försiktigt hållet, men trots allt en tydlig bild av ett peak oil scenario, vilken förstärks ytterligare längre fram i rapporten där man skriver:

“Det er specielt kritisk, når det gælder olie, hvor der globalt skal investeres store summer i ny produktionskapacitet, hvis den voksende efterspørgsel skal kunne imødekommes.”

Tydligare än så kan man knappast bli i ett regeringsuttalande. Danmark vill börja förbereda sig för ett peak oil-scenario.

Återstår att se om Lena Ek med kollegor kan få fart på det svenska omställningsarbetet.

 

Vilse i pannkakan – jag saknar dig!

Nu har jag visserligen ganska diffusa minnen av min barndoms tv-program och kan inte berätta speciellt mycket om vad “Vilse i pannkakan” egentligen handlade om, men jag har svårt att tro att det skulle vara värre än mycket av det som barnen matas med idag.

Det statliga mediabolaget har fortfarande en kvalitetsstämpel även om man jobbar på att tvätta bort den. Häromdagen när jag var hemma med sjukt barn fick jag uppleva vilka sedelärande historier och sensmoraler som riktas till dagens förskolebarn:

Hanna är en anka som producerar TV-tittare till reklamannonsörer genom att låta barn ringa in till tv-programmets “hjälplinje” och sedan hjälpa dem med råd och vägledning.

I aktuellt avsnitt inleds Hannas hjälpstory med att visa hur den lilla grisen Petra berättar hur mycket hon tycker om att leka och böka i leran. Eftersom hon stinker blir hon mobbad (du stinker, du stinker) av de andra barnen och får inte leka med dem. Petra blir ledsen och bestämmer sig för att ringa till Hannas hjälplinje. Hanna ber Petra komma hem till henne så att problemet kan lösas. Först säger hon till Petra att tvätta sig, men det funkar inte. Då rycker Hannas kluriga son in och lurar ner Petra i ett bubbelbad för o leka med bubblorna..

Petra blir ren och Hanna kommer äntligen på ett upplägg för sin reklamfilm som hon tänkt spela in. Petra får äran att agera i reklamfilmen. När Petra sen kommer till skolan är alla hennes problem lösta. Nu när hon luktar gott och är fräsch och fiiin som alla de andra så blir hon populär, inte minst eftersom hon de andra barnen har sett henne i TV.

Klart att barn ska mobba skiten ur avvikare! Kom ihåg att det aldrig är för tidigt för dina barn att börja bygga sina personliga varumärken. Popularitets-branding är en svår konst, lika bra att börja lära sig hur det går till i 3-5-årsåldern. Tänk vilken vacker saga!

Världsbilder

Du som läser det här har sannolikt en hyfsat realistisk bild av de utmaningar som världens står inför när det gäller energiförsörjning.  Det finns många som inte har en realistisk bild. Jag har i några tidigare inlägg (tex här, här, här och här) uppmärksammat hur rena önskedrömmar publiceras i diverse mer eller mindre respektabla nyhetskanaler. Om du mot all förmodan skulle tillhöra den vilseledda majoriteten (tja, majoriteten har väl ingen uppfattning överhuvudtaget i frågan) som tror att okonventionell gas och olja (shale gas, tar sands, etc) i kombination med nya fyndigheter gör att vi kan luta oss tillbaka så rekommenderar jag att läsa de länkade inläggen.

Som en parentes i dessa Durban-tider är det intressant hur totalt frånvarande klimatfrågan är när det pratas om utvinningsmöjligheter. Ett intressant exempel är Norge som ju gärna vill framstå som klimatduktiga – så länge det inte begränsar deras möjligheter att exploatera nya olje- och gasfyndigheter. Skit samma om det är i den arktiska regionen. Läs i European Energy Review om Norges nya energiminister Ola Borten Moe, som gör klart att det är full fart framåt som gäller.

Det som egentligen fick mig att skriva det här inlägget var en artikel på Smartplanet.com av Chris Nelder som på ett mycket bra sätt förklarar varför energijournalistiken är så undermålig. Du småler säkert och tänker på de braskande rubrikerna i DI som dyker upp så fort det har gjorts ett oljefynd i nivå med några veckors förbrukning. Eller när det beskrivs hur Brasilien ska förse världen med djuphavsolja, trots att de inte kunnat exportera några nämnvärda mängder av den redan betydande produktionsökningen. Eller meningslösa TT-artiklar av typen – “vindkraftparken kan ge el till minst en halv miljon hushåll”. Det finns gott om exempel.

Precis som Birger Schlaug beskriver så är det inte mycket bättre ställt med journalistiken när det gäller klimatfrågan. I linje med logiken att ge motståndarna utrymme för att låta båda sidor komma till tals, så bör det alltså tillämpas även i andra frågor. Miljökontoret i Mora och Orsa var tydligen inne på det spåret när de ville kräva åtgärder av mobil- och tv/radio-operatörer så att strålningen reducerades från fullt normala 500000 nanowatt till 50 vid en klagande mans fastighet, eftersom han ansåg att det var en för honom dräglig nivå..

En from förhoppning är att denna blogg åtminstone ska kunna få någon enstaka individ att förstå ett och annat samband lite tydligare än om man bara följer huvudfåran.

Bradley Manning – får han träffa tortyrexpert?

I början av året uppmärksammades det under vilka tortyrliknande förhållande wikileaks-Bradley hålls fängslad, läs mer om det här. Nu när han suttit i isoleringscell i snart ett och ett halvt år börjar det närma sig rättegång. Det är ingen vågad gissning att militären vill se en dödsdom, vilket ligger inom räckhåll.

FN:s tortyrexpert har anhållit om möte i enrum med Manning, men  blivit nekad. Att en FN-rapportör blir nekad tillträde i ett fall som detta är fullt normalt – om det gäller fångar i ett land som tex Kina, Iran, Nordkorea, eller liknande..

Positivt att 64 EU-parlamentariker, bla Henrik Alexandersson, uppmärksammar fallet genom ett brev till Obama, mfl. I brevet passar man också på att ge en känga åt att någon som agerat som whistle blower hotas av dödsstraff. För alla som sett Collateral Murder (ett av dokumenten som läcktes) så är det uppenbart att det Manning gjorde var moraliskt rätt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...