Archive for the 'Miljö' Category

Page 3 of 6

Vindkraften är dyrare, men elpriset sjunker!

I en debattartikel i SvD går Jonny Fagerström  återigen till attack mot vindkraften med titeln: “Nej, vindkraften gör att elen blir dyrare!”. Artikeln är en replik på en tidigare artikel av svensk vindkraft där man hävdar att vindkraften bidrar till att sänka el-priserna (vilket en studie av Energimyndigheten visat att den gör!).

Först och främst kan man konstatera att Jonny Fagerström har tagit flera viktiga steg på vägen mot att argumentera konstruktivt. Han använder sig av källor till de siffror som han presenterar istället för att göra egna “beräkningar”.

I övrigt är det dock inte mycket att hänga i julgranen. Jonny konstaterar självsäkert att “Samtliga rapporter visar att vindkraften är dubbelt så dyr som tex kärnkraft”. Med samtliga rapporter avser han här två, en från IVA och en från ett EU-forskningsprojekt kallat CASES. Det är korret att enligt CASES är kostnaden för vindkraft ungefär dubbelt så stor som för kärnkraft. Dock glömmer (?) Jonny att nämna att i CASES rapport skriver man följande;

But with respect to the low value of nuclear full cost should be stressed that some nuclear specific external costs (eg the cost of a nuclear accident or the risk of nuclear proliferation) are not considered in this analysis. In addition it should be remarked that private costs calculated with the average lifetime levelised generating technology seem to underestimate the real industrial production cost, in particular for nuclear, as declared by stakeholders of the electricity sector invited to the “First CASES Stakeholders Workshop – Social costs of electricity production” February 2008, Brussels.”

Det vill säga att kostnaden för kärnkraft som CASES räknat ut anses som på tok för låga av el-industrin.

I IVA:s rapport (sidan 22) är följande kostnader angivna: kärnkraft 40öre/kWh, vindkraft (land) 50-55 öre/kWh, vindkraft (hav) 75-80 öre/kWh . Detta är för mig inte dubbelt så dyrt! Vindkraft är förmodligen dyrare än kärnkraft (i alla fall om man bara räknar de direkta kostnaderna), men inte dubbelt så dyrt.

Det största problemet med Jonnys resonemang är dock att han sålt skinnet innan han skjutit björnen. För att bygga ett kärnkraftverk är projekteringstiden 10-15 år. Såtillvida Jonny inte vill vänta i 15 år så får han välja; Dyr el eller vindkraftsel!

Elmarknaden är idag avreglerad och produktionskostnaden är inte det som styr elpriset, utan utbud och efterfrågan. Man kan alltid diskutera vad som skulle gjorts annorlunda för 15 år sedan. Men det ändrar inte på faktum idag.

Att det sedan finns två andra väsentliga skillnader mellan kärnkraft och vindkraft, nämligen att den förstnämnda inte är förnyelsebar och innebär en risk för alvarliga olyckor är en annan fråga. En risk som för övrigt Japan nyligen kvantifierade till 10öre/kWh.

Badlands Hyena har fått konkurrens

När du har läst för många seriösa och allvarsamma blogginlägg så rekommenderar jag bloggen Badlands Hyena för att lätta upp tillvaron. Där levereras allt som oftast mycket elegant skruvad ironi med utgångspunkt i dagsaktuella händelser och uttalanden. När man har följt bloggen ett tag så får man dessutom en bonuseffekt – man börjar upptäcka seriöst menade artiklar som i stort sett hade platsat rakt upp och ner på BH. Helt plötsligt kan man skratta åt dessa artiklar istället för att bli irriterad.

Min favoritblogg när det gäller teknik- och tillväxtnaivism, Miljöfara, har återigen lyckats!

Det debattinlägg som Kjell Aleklett mfl publicerade i SvD idag har genererat många blogginlägg – 25 blogglänkningar just nu. Slutsatserna i studien är inte precis revolutionerande. Det är inte den första gången som det har konstaterats att tillväxt och växthusgasutsläpp hänger ihop som ler och långhalm. Däremot så bidrar omfattningen av studien till att befästa faktumet att Sverige inte lyckats “decoupla” tillväxt och växthusgasutsläpp.

Åter till Miljöfara. Artikelförfattaren Jonas Frycklund konstaterar att studien ser ut att vara seriös, men försöker ta udden av den genom att hävda att en norsk studie kom till motsatt resultat för Sveriges del. Den norska studien var dock  inriktad på globala samband och sa egentligen inte så mycket om Sverige.  Men det är efter denna ändå sansade inledning som Mr. Frycklunds tankebanor far iväg i tangentens riktning. Jag citerar:

Om Uppsalastudien står sig så är frågan vilken slutsats man ska dra? Är det vettigt att lägga ännu högre miljökrav på svenska företag? Beskattar man den inhemska miljövänliga industrin hårt så driver man ännu mer tillverkning ut ur landet. Vi kommer då att tvingas importera ännu mer miljöskadliga produkter från andra länder. Det är knappast en smart väg att gå. Men miljörörelsen verkar inte ha några problem med denna strategi. Beror det kanske på att ju mer man följer detta koncept desto sämre kommer utvecklingen att se ut i den konsumtionsperspektiva statistiken. Man får en självuppfyllande process som gör att man kan fortsätta att nära sina drömmar om domedagen.

Konsumtionsperspektivet på utsläppen innehåller dessutom en annan sida av myntet. I det vi tillverkar och exporterar bidrar vi till att sänka andra länders utsläpp. Ju mer järnmalm, stål, skogsprodukter och livsmedel vi lyckas prångla ut på världsmarknaden desto bättre för den globala miljön. Detta eftersom vi i vår tillverkning släpper ut så mycket mindre koldioxid och metan än vad mottagarländerna gör i sin produktion.

Aha! Det är alltså de slemma skatternas fel att världen inte är miljövänlig. Och miljövännerna som vill fortsätta att beskatta företagen tillbaka till medeltiden. Om vi bara hade sänkt skatterna så att hela världen kunde få ta del av vår fantastiskt miljövänliga produktion. Det hade varit en smart väg att gå!

 

För lite mer sansade kommentarer så rekommenderar jag:

ASPO, Effekt, Birger Schlaug, Kjell Aleklett (kommentarerna till inlägget, dock inte alla..),

Energipolitik i Storbritannien

Energipolitik kan säkert kännas som ett besvärligt område i Sverige, men det finns nog en och annan brittisk politiker som skulle kunna drömma våta drömmar om svenska energipolitikers situation.

Även om vi skulle bortse från klimatfrågan så har Storbritannien en hel del utmaningar att tampas med. Utöver att energitillgångarna i Nordsjön inte längre räcker till landets förbrukning, så finns det också ett rejält behov av att förnya elproduktionskapaciteten (en fjärdedel behöver ersättas inom kort). Under kommande 10-årsperiod bedöms investeringsbehovet uppgå till 110 miljarder pund.

Hur man ska lösa detta diskuteras dessutom samtidigt som regeringen har annonserat betydande nedskärningar av välfärdssystemet och skattehöjningar för att komma tillrätta med ett skenande budgetunderskott. Ekonomiska bedömare antyder också allt mer frispråkigt att det finns  risk för en globalt långvarig ekonomisk svacka som kan hålla i sig uppemot 10 år. Det gör inte heller situationen lättare. Inte heller att finanssektorn, som knappast är en i framtidsbransch om recessionsscenariot håller i sig, står för 8-10% av Storbritanniens BNP.

Därför är det intressant att följa hur det hela utvecklas. Regeringskoalitionen har under sommaren lagt ett förslag till reformering av elmarknaden som verkligen är radikalt. Storbritannien som under Thatcher var tidigt ute med att avreglera energimarknaden (25 år sedan) kan nu gå i bräschen för en återreglering.

Personligen tror jag att det fanns all anledning till stora delar av den avreglering som genomfördes i Sverige (och säkert i andra länder också). Med tanke på det stora omställningsbehov som även Sveriges elproduktion står inför (dock avsevärt mindre än i Storbritannien) så kan det vara motiverat med ökad reglering för att påskynda och få bättre kontroll över den processen.

Åter till Storbritannien. Vad göra för att investeringsmedel ska flöda in i CO2-snål elproduktion (förnybart, kärnkraft, CCS)? Koalitionen av Tories och Liberal Democrats föreslår:

  • minimipriser på CO2 för att ge investerare större säkerhet
  • långsiktiga feed-in tariffer med Contract for Difference, vilket innebär att staten pröjsar skillnaden mellan marknadspriset och det som krävs för rimlig avkastning på den CO2-fria produktionen. Om marknadspriset går över avkastningskravet så tar staten hand om mellanskillnaden. Alltså en betydligt elegantare lösning än de vanliga feed-in systemen
  • Emission Performance Standard som begränsar CO2-utsläpp till 450g CO2 / kWh.
  • Kapacitetsmekanism som ska verka både via efterfrågan och produktion. DECC (Department of Energy and Climate Change) funderar på det här området, mer info om lösningar kommer vid årsskiftet.

Alltså en hel del marknadsreglering för att komma från Thatcher’s pojkar!

För övrigt är det intressant att det finns en debatt i UK om ”the big six”, dvs den oligopolsituation som de sex stora energiföretagen utgör. Jag undrar hur många aktörer som krävs för att det ska vara tillräckligt många? Jag är tveksam till att det är antalet aktörer som avgör marknadseffektiviteten när det gäller energibranschen. Komplexiteten och investeringarna är för stora för att vi ska närma oss en torghandelsituation (den enda verkliga marknaden som kommer i närheten av grundläggande NEK-teori..). Däremot krävs det reglering som gör att aktörerna levererar det som samhället behöver, dvs mindre, miljövänligare och dyrare energi!

Köttfrossa

Ibland får man lite perspektiv på hur andra uppfattar grundläggande samband här i världen. Tisdagens eko-nyhet och Studio 1-reportage om LCHF och liknande dieter gav många starka reaktioner. Det blir tydligt hur känsligt det är när miljömässigt självklara samband lyfts fram för att visa på orimligheter i vår livsstil. Då tar det lätt hus i helvete, eller ”visst vill jag gärna vara miljövän, bara det inte påverkar mitt sätt att leva på”. Eller som när man säger “Bilen en lyxvara vi kan vara utan“.

Om det är någon som inte orkar läsa längre än så här, men behöver få lite bättre verklighetskontakt när det gäller köttkonsumtion så läs det jag har skrivit tidigare.

Reportaget som i princip framförde det enkla budskapet att vegetarisk kosthållning är mer miljöriktig har fått LCHF-ätare och andra köttmissbrukare att explodera i kommentarer och blogginlägg för att rättfärdiga sin livsstil. Jag har förstått att det finns två läkare som är gravitationspunkten för LCHF i Sverige. Annika ”Fettdoktorn” Dahlqvist (utsedd till årets folkförvillare även om just hennes LCHF-roll inte ligger bakom utnämningen) och Andreas ”Kostdoktorn” Eenfeldt. Efter lite läsning av deras bloggalster så får man lätt intrycket av att de är typexempel på den farliga sortens förvillare (som det finns gott om när det gäller klimatfrågor som med akademisk auktoritet sprider sina förvrängda budskap.

Jag tror inte att det är snöd penningvinning som är drivkraften bakom den här typen av beteende, snarare en förmåga att snöa in på ett visst tankesätt och ovilja att se helheten / det som inte passar in den egna tankemodellen. När jag läser Kostdoktorns miljöargument så lyfter han fram att tomater och apelsinjuice ger större koldioxidutsläpp per kalori än oxfilé. “Oj så bra, då kan jag fortsätta med köttfrossa”,  reagerar den som antingen har begränsad intellektuell kapacitet eller bara försöker förtränga verkligheten. Irrelevanta jämförelser är ett känt knep, men tydligen svårt för många att genomskåda. Andra sätt att hantera verkligheten generöst är att föra fram lösryckta exempel som dock i sak är riktiga, tex att WWF kallar naturbeteskött miljövänligt. Den lilla haken i sammanhanget är att köttkonsumtion på dagens nivåer (eller ännu högre som LCHF-liknande dieter leder till) är omöjligt utan den energikrävande och CO2-utsläppande industriella köttproduktionen.

Ganska kul att en av förvillarna som är engagerad i Climatescam, Lars Bern, drar paralleller mellan fett- och klimatdebatten. Han har ju liksom fattat likheten mellan ämnena, men tyvärr  får han inte riktigt alla pusselbitar att gå ihop. Och sorgligt nog så är varken gällande kostråd eller klimathotet något som illasinnade vänsterkrafter hittat på. Och det var inte heller staten som rekommenderade 6-8 brödskivor om dan. Återigen var det producenterna som den gången försökte påverka marknadsandelar med kostråd. Och så var cirkeln sluten.

Glöm inte att klicka på bilden nedan och läs hur det kunde låta på det gamla goda 50-talet.

Att det är köttproducenter som ligger bakom många av de dietstudier som hänvisas till behöver ju såklart inte innebära att studierna är missvisande. Däremot är det lite krystat att hävda att ”köttdieterna” inte skulle leda till ökad köttkonsumtion (vilket många förespråkare tydligen gör..). Inte f-n skulle ett gäng köttindustrier lägga ut pengar på forskning som visar på positiva egenskaper hos kött om det inte resulterade i ökad konsumtion!

 

Kul att reportaget gett genomslag i media. Här är några exempel:

LCHF i Aftonbladet, DN, GP, Miljöaktuellt, Expressen, Svd, Media utomlands

 

“Tällberg levererar svammel på hög nivå”..

.. är titeln på ett inlägg som Maggie Thauersköld Crusell skrivit på sin nya blogg optimism.nu. Maggie höll tidigare i bloggen The Climate Scam som närmast kan liknas vid en svensk Tea Party-rörelse i klimatfrågor. Det är inte ofta (aldrig..) som jag sett något inlägg där som fått mig att jubla. Därför är det extra roligt att läsa något av Maggie som jag i princip kunde skrivit själv (fast jag hade ändrat Tällberg till Bo Ekman i titeln..).

Bakgrunden till inlägget är att DN har publicerat en debattartikel av Bo Ekman (grundare av Tällberg foundation) som är svårslagen i sitt ordskvätteri, helt utan något tydligt mål eller mening. Att Ekman är teknikoptimistisk och att han inte ser att nationalstater har en så stor roll att spela i framtiden är väl i stort sett det enda som jag kan få ut av artikeln. Förklaringar eller fakta lyser med sin frånvaro.

Senast Bo Ekman var inne och surrade på DNs debattsida så höll det lika låg nivå. Skillnaden då var att det fanns ett tydligt budskap – tillväxt är lösningen på alla våra problem. Jag skrev ett inlägg, där jag visade hur substanslösa hans argument var.

Den gången tyckte The Climate Scam att Bo Ekmans artikel “andades en viss tillnyktring”..

 

Massmedia drunknar i miljöalarmism

Vad är nu detta?

Har miljökonspirationens stora terroraktion dragit igång? Samma dag, lördagen den 6 augusti, dyker det upp två av varandra till synes helt oberoende artiklar i Sydsvenskan och SvD som båda ifrågasätter den heliga tillväxten.

Svenskan tar utgångspunkt i en norsk forskarrapport där man har visat att det är ganska andefattigt att skryta med nationella koldioxidutsläppsminskningar (Andreas Carlgrens favoritsport) så länge man inte tar hänsyn till de utsläpp som genereras av importerade konsumtionsvaror. Som det också står i artikeln så är detta ingen nyhet. SvD förklaring till varför studien är unik förstår jag mig inte på. Nyhet eller ej, det viktiga är att frågan uppmärksammas. Birger Schlaug kommenterar också artikeln. Warlenius har en bra fördjupande genomgång av ämnet.

Sydsvenskan (med en av Sveriges sämsta nättidningar) har inte publicerat sin artikel på nätet, men kortfattat handlar den om att effektivare användning av naturresurser hela tiden har ätits upp av konsumtionsökningar. Rockström, Wijkman, Sterner och Eklund kommenterar och refereras. Lite extra roligt är följande mening i ingressen “Vi upplever just nu inte bara en global ekonomisk kris utan också en ekologisk”. Tänk om den ekologiska krisen bara hade fått en liten snutt av den uppmärksamhet som den ekonomiska krisen får..

Eftersom Sydsvenskan har tagit in en TT-artikeln så kommer den säkert att dyka upp på fler ställen.

Att döma av kommentarerna till SvD-artikeln så skulle ämnet behöva uppmärksammas åtminstone dagligen, i alla tillgängliga medier, under några års tid, för att polletten ska trilla ner.

 

VW. The Dark Side

Gröntvättning är populärt. Om man ska vara lite cynisk så är det av det politiska läget att döma synnerligen effektivt. Hur många politiker känner att det finns en press från väljarna (eller egen vilja) att verkligen ta itu med med de enorma omställningar som krävs för att hantera att vi befinner oss i utförsbacken på den fossila eran? Vilken genomsnittlig konsument/väljare har den minsta insikt om läget? Med största sannolikhet kommer vi fortsätta business as usual ända tills det blir oljebrist som inte kan lösas med det nödlager som IEA:s medlemsländer sitter på. Kom ihåg att vi behöver hitta tre nya Saudiarabien innan 2030 för att leverera olja i takt med de efterfrågeprognoser som världen (IEA) bedömer som rimliga.

Då är det kul att se när någon drar ner brallorna på gröntvättarna på ett roligt och effektivt sätt. Greenpeace har fått in en fullträff i deras attack på VW. Diverse VW-material parodierar man mycket snyggt, bla just VW:s reklamfilm på Star Wars-temat.

Sannolikt är VW inte speciellt mycket värre än någon annan i sammanhanget. Tex fanns det förmodligen ingen som var senare än Volvo att inse vikten av bränslesnålare bilar (V50-DRIVe blev vändningen, men det krävdes att “Volvos ingenjörer tog fram den på fritiden när Volvoledningen sov”). Men eftersom rebellerna inte har riktigt samma resurser som “The Dark Side” så kan man inte kosta på sig millimeterrättvisa. Man måste slå till där det kan ge bäst effekt.

I mina öron har Greenpeace aldrig klingat helt rent, men med den här kampanjen så växer min respekt. Mer sånt!

Bli en rebell du också!

VW The Dark Side

 

Fler klimatlarm från försäkringsbranschen

Försäkringsbolagens branschorganisation i Tyskland har låtit tre universitet genomföra en studie av hur klimatförändringar kommer att påverka Tyskland. Efter tre års arbete är studien färdig och resultaten har presenterats.

I Sverige finns det fortfarande många som inbillar sig att det bara finns fördelar med några grader varmare väder – typ “äntligen lite schysstare somrar”.  Det är inte på något som helst sätt en nyhet att konsekvenserna är mycket allvarligare än så, men allt som inte är en katastrof just nu, har svårt att tränga sig igenom den ständiga tsunamin av lättsmält och oväsentlig information.

En negativ effekt av klimatförändringarna som ligger tidigt i processen är att extremvädret blir allt vanligare. Ett sätt att få en indikation på detta är att följa försäkringsbranschens kostnader för klimatrelaterade ersättningsnivåer. Visserligen får man ingen uppfattning om hur det drabbar de värst utsatta eftersom försäkringsskyddet inte är speciellt omfattande i världens resurssvagare regioner, men ändå. Analyser av 2010 års försäkringsutfall indikerar att trenden med extremväder blir allt tydligare.

Den tyska studien ger konkreta exempel på vilka förändringar som är att vänta. Det som tidigare var s.k. 50-årsstormar kan komma att dyka upp var 10e år istället (i snitt) med en tredubbling av skadekostnader som följd. Försäkringsskyddet kommer att kunna bibehållas, men inte utan en hel del krav på förebyggande åtgärder som  kommuner, byggherrar och privatpersoner måste leva upp till. Den tyska branschorganisationen konstaterar också att – ju större CO2-utsläpp, desto snabbare klimatförändring och därmed mer extremt väder i Tyskland.

Sen kan man ju alltid göra som Jan Myrdal (eller Lars Bern, läs eko-bloggen för träffsäker liknelse!) och vägra inse fakta.

 

SAS reklamkrumbukter – “En klokare resa”

Det finns branscher som är lättare än andra att grönmåla. För flygbranschen är det definitivt en tuff uppgift att få den gröna färgen att täcka hela bilden. Som jag har skrivit tidigare så blir det lite tokigt ibland. Om du tycker att detta är ett uttjatat ämne så läs vidare – slutklämmen som jag hämtar från SAS är verkligen underbar!

Det är helt enkelt SAS tur att göra bort sig den här gången. Det är ju visserligen inget nytt, de senaste 10 åren har de bränt en 7-8 miljarder, men nu handlar det om deras senaste stort påkostade reklamkampanj (reklamhäfte som distribueras med Sveriges större morgontidningar i 1,6 miljoner ex). Att formgivningen är plankad rakt av från IKEA finns det säkert någon som kan bli upprörd över, men jag tycker mest att det är lite taffligt.

Det som gör det hela lite roligt och värt att kommentera är hur de skohornar in miljöhänsyn (“Ett gott miljösamvete”) i en story där det går ut på att lyfta fram en livsstil med tungt överkonsumerande av flygresor. Familjen som på känt IKEA-maner presenteras i reklamtidningen består av flygpendlande pappa, shoppingweekendturande mamma (pappans bonuspoäng gör att hon kan “unna sig lite extra shopping”) och barn som flyger till farmor eller vill åka på shoppingsemester till New York.

MEN detta är inget problem – det går alldeles utmärkt att flyga med “ett gott miljösamvete” – eftersom:

– nya flygplan, tekniska finesser, gröna inflygningar och liknande reducerar förbrukningen med några procent (med dagens oljeprisnivåer hade flygbolagen gärna lagt väldigt mycket mer pengar på att spara bränsle om det bara var möjligt..)

– SAS serverar ekologisk och närproducerad mat (närproducerat – ja men då är det väl helt ok att flyga!)

SAS har som världens enda flygbolag dubbla miljöcertifieringar (wow liksom), ISO 14001 och den mindre kända EMAS som innebär att alla anställda är engagerade i miljöarbetet och att SAS öppet kommunicerar om vilka miljösatsningar de gör (som om de inte skulle göra det annars..)

Efter läsning av “En klokare resa” så förstår du att “SAS tar klimatförändringarna på allvar”, som SAS själva uttrycker det. Man skulle också kunna säga att den flygpendlande pappan i familjen träffar huvudet på spiken och elegant sammanfattar vad det handlar om när han uttalar sig om sitt miljötänk och flygresor:

“Jag flyger alltid med en elektronisk biljett för att det är så smidigt. Men det är klart att färre printade papperslappar måste vara bra för miljön också”

 

 

Passar också på att tipsa om ett bra reportage om grönmålning i Effektmagasin.

 

85 kg kött!

Uppdatering: Det verkar som om frågan om köttkonsumtionen har potential att vakna till liv.

Folke Rydéns dokumentär “Vårt grisiga hav” har lyckats röra om i media redan innan den sändes. Fokus hade en artikel i sitt senaste nummer där just den ökande köttkonsumtionen lyfts fram som ett problem.

Även Sydsvenskans ledarsida tar överraskande tydlig ställning för att minska köttkrängandet: “Kanske är det dags att ta tallriksmodellen till heders, med mindre plats för kött, och större utrymme för grönsaker.

Det kan låta plågsamt präktigt. Men många av oss skulle förmodligen må bättre.

Östersjön skulle definitivt göra det.”

Jag hoppas att detta bara är början och att det blir något mer än en tillfällig mediafluga. Vi får väl se.

 

Det har rapporterats i media (DN, SVD, SR) att svenskens köttkonsumtion är tillbaka på toppnivå efter en liten dipp under den ekonomiska krisen.

Den som den minsta lilla koll på miljöfrågor känner till att köttproduktion generellt sett har en hel del negativa konsekvenser. Inte minst handlar det om betydande resursförbrukning (tex energi, vatten, fosfor) och utsläpp av växthusgaser, men det leder också till mindre uppenbara problem som tex antibiotikaresistens.

Trenden för köttkonsumtion i Sverige är sedan 50-talet i stort sett obruten med en ökning från ca 50kg/person 1950 till ca 85kg idag. Intressant blir det såklart när man vågar sig på att lyfta blicken och se på globala förhållanden. Först kan vi konstatera att Sverige har en bra bit kvar till USAs 125 kg. I just detta sammanhang finns det dock ett land som klår USA med häst – eller grislängder. I vårt grannland där det finns 11 miljoner grisar och 5 miljoner invånare, dvs Danmark, kommer man upp i imponerande 145 kg!

Om vi skippar kuriosa och ser på länderna vars utveckling påverkar resten av världen så finns det andra intressanta siffror. I Kina och Indien låg konsumtionen 1961 på ca 4 kg per capita. Kina – som är landet där man skippar riset och håller sig till köttet när man vill bjuda flott på restaurang – har sedan dess mer än tiodubblat konsumtionen och låg 2002 på 52 kg. Eller där Sverige befann sig i början av 50-talet. Indien, där ca 20% av befolkningen är vegetarianer och där kon är helig, ligger kvar på låga 5 kg, trots en hygglig ekonomisk tillväxt (BNP/capita för 2009 ca 3000 int.$ jmf med Kinas 6200). Om man vill se det från den ljusa sidan så är Indien ett exempel på att decoupling är möjligt när det gäller köttkonsumtion och BNP. Eller så är Indien ett traditionsbundet land där man bara är i början på sin ökning av köttkonsumtionen. Fundera sedan på konsekvenserna / orimligheten i att några miljarder människor lyfter upp sin köttkonsumtion till 85 kg per år eller högre.

För att ge några smakprov på köttproduktionens resursintensitet lånar jag följande utmärkta sammanställning från SLUs forskarblogg.

  • Enligt FAO:s rapport ”Livestock´s Long Shadow” används 70 % av all jordbruksmark globalt – åker och bete – till köttproduktion. Men kött och mjölk utgör bara 15 % av den sammanlagda matkonsumtionen.
  • 80 % av världens produktion av sojabönor går till djurfoder.
  • Enligt professor David Pimentel vid Cornell University i USA krävs 100 000 liter vatten för att producera ett kilo nötkött, om man räknar in produktionen av foder. För ett kilo potatis behövs 500 liter
  • Enligt rapporten ”Vegan, vegetarian, allätare” var energiåtgången för att producera ett kilo av de vanligaste köttsorterna – svin- och nötkött – 8,3 respektive 12,8 kWh. För att framställa ett kilo baljväxter behövdes 0,86 kWh och för potatis endast 0,44 kWh. Det innebär att det går åt mellan 10 och 30 gånger mer energi för att producera animaliska produkter än vegetabiliska.
  • Enligt Naturvårdsverket skulle en köttfri kosthållning i Sverige medföra en minskning av den totala energiåtgången för livsmedelsproduktion med ca en tredjedel.

Fler exempel finns på SLUs blogg. Naturskyddsföreningen har också läsvärda konkreta tips på temat.

Det tål också att påpekas att det är skillnad på konsekvenserna av olika sorters köttproduktion där ekologiskt naturbeteskött är att föredra.

USA är ett land med många sidor. Samtidigt som du skulle bli betraktad som en utomjording/kommunist/terrorist om du kommer ut som vegetarian i någon liten håla i Kansas, så händer det samtidigt en hel del i andra änden också. Meatless Monday är ett initiativ där man försöker skapa ett något mer rationellt förhållande till kött, där man för ut att man varken behöver vara rabiat köttätare eller fullblodsvegetarian. ”Flexitarian” är det nya begreppet som gäller i marknadsföringen och har landat på topp 10 marknadsföringstrender. Att skippa köttet en gång i veckan är en bra början till att hitta en bättre balanserad diet. Kampanjen (som också har spridit sig till Sverige) har dessutom fått ordentlig fart, tex så har Sodexo som serverar 10 miljoner portioner per dag, bestämt sig för att rulla ut Meatless Monday i deras amerikanska verksamhet.

Med den här bakgrunden så skulle man kunna tänka sig att det fanns en viss förståelse bland Sveriges riksdagsledamöter för behovet av minskad köttkonsumtion. Vänsterpartiet presenterade en motion på temat som röstades ner med kraft. Att alliansen inte röstar med V i den här frågan är inte precis någon överraskning, men att endast 3 (av 23) miljöpartister var för förslaget är åtminstone i mina ögon lite uppseendeväckande. Bifall från en och annan sosse hade jag också förväntat mig. Miljöpartisterna Jonas Paulsson och Joakim Pihlstrand-Trulp har också reagerat på MPs röstsiffror.

I Svalöv röstades det om en köttfrimåndag-motion vilket tydligen skapade en animerad debatt. Det är uppenbart att ifrågasättande av köttkonsumtionen är en fråga som väcker starka känslor och inte alltid helt rationella argument (vilket följande två bloggar illustrerar väl bloggare 1 bloggare 2).

Det är väl som för så många andra frågor som tas upp på den här bloggen – vi får se vad som kommer först,  insikt eller brist.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...