Nya rykten om E-cat!

Det har gått 2-3 år sedan prylen som fixar kall fusion (LowEnergyNuclearReaction) hade sin storhetstid och figurerade titt som tätt i Ny Teknik. Det mesta som framkom luktade bluff och båg lång väg. 2012 konstaterade SP att den inte kunde leverera. Att det nu har gått så långt tid utan att världen har fått ta del av handfasta bevis för att det verkligen skulle fungera bidrar så klart till intrycket av makalös mackapär som är för bra för att vara sann. Å andra sidan kan man ju också tycka att Rossi och Defkalion borde ha gett upp vid det här laget…

Jag noterar att den tidigare samarbetspartnern Defkalion (som bröt samarbetet med Andrea Rossi) har tagit fram sin egen LENR-apparat och de säger sig vara redo för kommersiella samarbeten. Deras hemsida är synnerligen sparsmakad när det gäller information, men ambitionerna verkar inte känna några gränser för utrullning av deras R&D-verksamhet:

“To date, Mose Energy Slr from Milan, Italy is our European R&D Center. All R&D projects from European companies will be managed in Milan. Similar Centers will be established in Africa, ex-CIS, Far East, South East Asia, Australasia, and the Middle East.”

Varför inte bara säga att de tänker erövra hela världen, eller varför inte galaxen?

Det finns också en produktspecifikation publicerad som anger COP (verkningsgrad) till lägst 1:25 för den enkelreaktormodellen och 1:32 för multireaktormodellen. En sån vill jag ha!

Intresset i media (Ny Teknik) må ha falnat, men på nätet har det tagit fart. Jag kommer ihåg att materialet på nätet ändå var ganska begränsat på den tiden det begav sig (åtminstone när jag lade det åt sidan för runt två år sedan). Idag finns det 489 diskussionstrådar på bara en sida, energikatalysatorn.se!

Det finns mycket som pekar på att det är ett galet spektakel, men man vill ju väldigt gärna att det ska vara på riktigt.

Vad i består då det i nya ryktet? Det må vara ett resultat av viskningsleken, men informationskällan till ryktet har uppgett att det kom ur hästens mun. Som en av få institutioner ska Svedberg Laboratoriet i Uppsala ha fått tillgång till en e-cat, kunnat undersöka den, långtidstesta den (+100h) och preliminärt konstaterat att den förbluffande nog ger ett energiöverskott. Preliminärt då energin endast kunnat mätas i form av strålning, inte kalorimetriskt (tex nersänkt i vatten) som hade gett ett exakt resultat, men ändå en stark indikation.

Svedberg Laboratoriet huserar forskare som Hidetsugu Ikegami, Sven Kullander och Roland Pettersson som figurerat i dessa sammanhang tidigare.

Gudomligt maktmissbruk

På något sätt måste det ha blivit en bugg i kommunikationsgränssnittet som Gud satte upp när han använde sig av bibeln som styrande dokumentet för mänskligheten och påven som den ofelbare uttolkaren.

Så här beskriver katoliknu.se gränssnittet:

“Uppenbarelsen har byggts upp av den heliga Skrift (skrivna ord från Gud) och helig tradition (talade ord från Gud). Det krävs en tillförlitlig och auktoritativ uttolkare, en som är fri från varje misstag (ofelbar). Påven är den ofelbare uttolkaren av uppenbarelsen. Påven är den ende ofelbare i ting som rör tron och moralen, då han klart definierar något som den högste herden i den katolska kyrkan.”

Min egen uttolkning av den katolska strukturen formulerade jag så här i ett tidigare inlägg:

“En diktatorisk maktstruktur baserad på ofelbarhet och stark konservatism och kunskapsförnekelse, dessutom i kombination med något så onaturligt som knullförbud, leder såklart till maktmissbruk och moraliskt moras.”

Under 2000-talet avslöjades den ena pedofilskandalen efter den andra i den katolska världen. Mycket har skrivits om fruktansvärda och systematiska övergrepp som den katolska kyrkan gjort allt för att dölja.

Just nu går dokumentären Den största synden som sammanfattar läget och på ett oerhört avslöjande sätt visar att det verkligen inte bara handlar om ruttna delar av kyrkan. Filmen tydliggör att det även på allra högsta nivå (Vatikanen och påven) har varit känt i detalj, men att policyn hela tiden har varit att dölja, inte åtgärda problemen.

Årets bästa dokumentär. Bör ses av alla, inte minst av katoliker!

 

Tack till Homo Politicus för tipset. Läs också hans utmärkta inlägg om Vatikanen.

 

Katolska bloggar om du är nyfiken på den världen: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14

 

 

Vår diktatursymbol firar 40 år

Hovet befinner sig på ett sluttande plan där alltfler inser det absurda i att ett av Sveriges viktigare jobb (inte minst ett av de mest avlönade) går i arv. Att det inte finns någon som helst koppling mellan prestation och ersättning gör ju inte saken bättre.

Men det gäller att streta emot så gott det går. Jubileum, romantik (åtminstone rätt sorts..) och barn brukar kunna ge ett tillfälligt upptick på popularitetsskalan. Så nu kuskar kungen land och rike runt för att jobba på sin image. Även om det inte verkar göras med någon större glädje. Det ska möjligen föreställa upphöjd värdighet, men jag tycker att de gånger jag sett tv-klipp från kungens offentliga framträdande så har det varit uppenbart att killen hatar sitt jobb.

Det skapar uppmärksamhet i media som glädjer våra rojalister. Det fina är dock att kungauppmärksamhet numera tenderar att skapa en motreaktion så att motståndet mot monarkin snarare stärks.

Passar också på att lyfta fram den legendariska SVT-intervjun med kungen (som gjordes på kungens egna initiativ) som jag har skrivit om här.

Republikanska föreningen gör ett bra jobb för att förkorta pinan för både folket och kungahuset. Ge dem en hand i det arbetet!

Hur vi kan leva hållbart 2030

Christer Sanne, fd KTH-forskare i samhällsplanering, har skrivit en rapport med samma titel som detta inlägg. Naturvårdsverket publicerar och rapporten hittas här. Rekommenderad och intressant läsning som av google-sökning att döma har fått alltför lite uppmärksamhet. En debattartikel på SvD finns det i alla fall.

I rapporten skissas förutsättningarna för vad som krävs för att vi i Sverige ska kunna organisera ett hållbart samhälle. Slutpunkten för det är 2050, men för att det ska bli tydligt att (och vilka) åtgärder behövs redan idag så har rapporten utgått från vad vi behöver ha på plats 2030 för att ha en chans att sedan nå i mål 2050. CO2-nivån 2030 ska då vara nere på 3ton/pers.

Christers linje är klar. Vi kan nå målet, men det är inget som kommer att hända av sig själv. Det krävs teknikförbättringar för att nå målet. Det krävs definitivt beteendeförändringar också. Dessutom ser han behovet av något som skulle få normalpolitikern att frustande börja ropa på tillväxtpolisen, nämligen minskad ekonomisk tillväxt i form av det för gemene man hett så eftertraktade mer fri tid! Kombinationen av de tre illustreras så här tjusigt:

Så här skriver Christer:

“[...] Men produktiviteten ökar varje år med minst 2 % så att produktionen per timme mer än fördubblats medan arbetstiden, den normerande 40-timmarsveckan, är oförändrad (sedan 1973). I stället har konsumtionen ökat i samma utsträckning och därmed utnyttjandet av naturresurser. Den till synes ganska oreflekterade inställningen att till varje pris ”skapa jobb” behöver därför diskuteras, eftersom den tycks leda till en ohållbar tillväxt. Den enda möjligheten att ”skapa jobb”, dvs. arbetstillfällen, utan att förvärra situationen tycks vara att dela arbetsvolymen, så att alla som vill kan få sin försörjning från eget arbete. Det är också viktigt att göra eftersom arbete är den moraliskt mest accepterade formen för att fördela köpkraft.”

Alltså 40 år av produktivitetsökningar som uteslutande har tagits ut i form av ökad konsumtion och ohållbar tillväxt.

I en genomgång av vad som krävs för anpassningar inom olika områden som resande, boende, mat och konsumtion, så konstateras att vi behöver justera mycket av de vanor och den konsumtion som vi har idag. Men, det innebär inte att vi ska flytta ut i skogen och börja odla egen mat. Istället summeras det så här: “Att leva 2030: vanor som 1990, 2030 års teknik och mer fritid? “

Självklart finns det mycket som kan sätta käppar i hjulet för en sådan utveckling som skissas, även om alla beskrivna ansträngningar görs, men det som är rapportens starka sida är att den så tydlig visar hur oerhört nakna dagens politiker / kejsare är och gör sitt bästa för att ropa ut det. Tyvärr verkar det behövas väldigt många rop för att det ska höras..

M och S har snart triangulerat sig in till exakt samma naiva politik som går ut på att vi måste jobba mer, ordna fler jobb och öka tillväxten. Eftersom tillväxten är grön så får vi ett hållbart samhälle på köpet. Löfvens strategi för att vinna valet är att prata jobb så att öronen börjar blöda på väljarskaran. Men något nytänkande som gör att han skulle lyckas bättre lyser med sin frånvaro.

Birger Schlaug skriver ofta och bra om hur absurd den sk jobbpolitiken är, bla här.

 

Läs också Arvin, Dagens filosofiska tanke, Trulpens lilla gröna, Bortom arbetslinjen, Föreningen för hållbarhetspsykologi

 

Jesus and Mo

Då var det dax för en favorit!

birth

Det är dessutom fritt fram att sprida vidare – gör det!

“Jesus & Mo is licensed under a Creative Commons License:
Feel free to copy for noncommercial purposes, under the same license.
Please provide a link back to jesusandmo.net”

Expressen har troligtvis den mest korkade ledarskribenten

Sverige har troligtvis västvärldens fattigaste medelklass. “

Så inleds en krönika av Jan-Olof Bengtsson på Expressen/Kvällspostens ledarsida. Kommentarer till den inledningen är överflödiga.

Med utgångspunkt i Timbros “Balansakten” av Philip Lerulf har Jan-Olof gjort en djuplodande analys av hur svårt det är för den svenska medelklassen att lägga undan ett sparkapital.

“Möjligheten att i Sverige spara ihop ett eget kapital eller ha en buffert värd namnet för att skapa privat handlingsutrymme är nämligen minimal. För väldigt många är det alltid för många dagar kvar till slutet av månaden. [...] sanningen är att alltför många av oss i vår vardag saknar ekonomiska marginaler om det skulle bränna till. Det gäller inte bara människor på samhällets skuggsida utan även till synes stabil medelklass med villa, bil och flott gasolgrill.”

Det är ett problem att både lågavlönade och medelklass i Sverige har för liten buffert. Det har Jan-Olof helt rätt i. Hur man löser det genom att sänka skattenivån är däremot en gåta. Lyckligtvis finns det mycket enklare och effektivare sätt att skapa en buffert.

På ganska kort tid har vi i Sverige lyckats fördubbla vår konsumtion. Vi som minns hur det var på 80-talet vet att vi inte led någon vidare nöd på den tiden, trots den påvra konsumtionsnivån. Detaljhandelsexperter spår givetvis att konsumtionstrenden ska fortsätta så att detaljhandeln ska omsätta 850 miljarder 2025, eller 350 miljarder mer än 2009. I runda slängar hamnar det på en nätt genomsnittlig summa av 40 000 per invånare, eller 160 000 för en tvåbarnsfamilj. Alltså utöver de 220 000 om året som familjen spenderar redan idag!

Snacka om utrymme för buffert!

 

Andra om “Balansakten”:

Per Penning, Cornucopia, På Uppstuds, Pierre Gilly

SvDBarometern

Burn motherfucker, Burn

Sverige har genomfört en framgångsrik utfasning av olja och andra fossila bränslen i uppvärmningssyfte. Den koldioxidskatt som infördes i kombination med starka kommunala agendor att bygga ut fjärrvärmen har varit framgångsrik.

Men som i så många andra miljöhänseenden har vi i vårt samhälle bara tagit det första lilla steget mot ett hållbart samhälle. De utmaningar som vi har kvar är betydligt större. I det svenska uppvärmningssystemet har sopor blivit ett viktigt bränsle. Eftersom varje svensk genererar 465 kg hushållssopor per år, varav 226 eldas upp (2010) och ca 4000 kg när även industriavfall inkluderas, så är det trots allt en ansenlig mängd bränsle. Det är betydligt bättre att elda upp soporna än att deponera dem, vilket fortfarande är den vanligaste metoden inom EU. Men det är definitivt inte långsiktigt hållbart.

En grupp forskare har under sex år medverkat i forskningsprogrammet “Hållbar avfallshantering”. Slutsatserna förs fram i en artikel på DN Debatt. Det är många intressanta förslag. Konsekvenserna är också omfattande, inte minst av följande åtgärd:

“• Återvinningskrav på återvinningsbara material. I dag förbränns och deponeras material som skulle kunna återvinnas. På samma sätt som vi i dag har deponeringsförbud av brännbara material, skulle vi kunna införa förbrännings- och deponeringsförbud av material som skulle kunna återvinnas. Det skulle leda till miljövinster som uppväger de extra kostnader det skulle kunna innebära.”

Med tanke på hur viktigt avfallet är som bränsle i fjärrvärmesystemet (import av sopor sker redan idag) så skulle ovanstående förslag trycka upp värmepriserna rejält. Och det är rätt. Det effektivaste sättet att skapa en hållbar energikonsumtion är en prissättning där alla kostnader internaliseras eller som det uttrycks ovan – att miljövinsterna uppväger de extra kostnader som det skulle kunna innebära.

 

Läs också: Lasse Bjurström, Tom Andersson, Harald, Lennart Holmlund, Flute, Stefan Nilsson

”Det ska svida i plånboken att köra fossilt”

Jag har tidigare kommenterat (även här och här) Svensk Energi och Elforsks rapport om hur vi kan nå visionen för en fossiloberoende fordonsflotta. I veckan publicerade Kjell Jansson och Henrik Wingfors från Svensk Energi  ett debattinlägg i Ny Teknik där några av de tuffa åtgärdspunkterna från rapporten radades upp (det skapar reaktioner – uppemot 300 kommentarer!).

Det är bra att pressen ökar. Politiker som svänger sig med rosiga visioner om det framtida hållbara samhället behöver tryckas upp mot väggen. Efter många år med hållbarhetssvammel vill vi se konkreta handlingar som gör skillnad. Handlingar som inte alltid smeker väljarkåren medhårs. Det måste helt enkelt svida i plånboken.

Pluspoäng för Kjell och Henriks slutkläm i debattinlägget som är helt i linje med ovanstående:

“Utmaningen är inte bara teknisk utan framför allt politisk.

Åtgärderna ovan påverkar människors vardag, och det behövs en blocköverskridande politisk överenskommelse om utfasning av fossila bränslen i transportsektorn.

Vi hoppas att förslagen från sittande utredning, ledd av Thomas B Johansson, lägger grunden för en sådan överenskommelse. Då vågar marknadens aktörer satsa på alternativen.”

Antifragile – korttidsfasta

Under julen läste jag Talebs senaste bok, “Antifragile”. På många sätt är det både en fortsättning på “The Black Swan” och ett försök att beskriva vilka konsekvenser svartasvan-fenomenet borde leda till i vårt sätt att leva, planera våra liv och samhällen.

Vi är vana att se på saker och företeelser som antingen bräckliga (fragila) eller robusta. Taleb har skapat den nya termen antifragil för att beskriva när något faktiskt gynnas av att skakas om och utsättas för påfrestningar. Träning är ett klassiskt exempel på hur systemet (kroppen) stärks av påfrestningar. Men det finns en mängd andra intressanta exempel  som visar vilka systemfel ett traditionellt synsätt leder till.

Jag kommer att återkomma med mer från boken, men vill bara passa på att skriva ett kort inlägg om korttidsfasta som också nämns i boken som exempel på antifragilt tänkande. Korttidsfasta har varit på tapeten på sistone efter att Vetenskapens värld sände ett BBC-reportage där metoden fick mycket cred.

Genom att under ca två dagar i veckan sänka sitt kaloriintag radikalt så finns det hyfsad sannolikhet att en hel del indikatorer och risker  för sjukdomar som hjärt-kärl, diabetes, cancer, alzheimers, mfl, påverkas till det bättre. Än så länge finns det endast försök utförda på råttor, men resultaten är mycket övertygande.

Det finns olika varianter, men en korttidsfasta sägs bör pågå i 16-24h för att få effekt. Ett ganska enkelt sätt att komma upp i nödvändig tid utan näringsintag är att inte äta något efter middagen och sedan hoppa över frukost och lunch dagen efter.

Fascinerande när forskningsgenombrott vänder upp och ner på värden. Finns det någon (svensk! knappast någon italienare..) som inte fått höra till leda hur viktigt dagens första mål är? Eller att regelbundna måltider är A och O!

Talebs bok är ganska ojämn med en hel del anekdotisk bevisföring, men innehåller samtidigt ett genialiskt sätt att omvärdera vår syn på risk och långsiktig hållbarhet. Jag gissar att fragilitetsperspektivet kan leda till en och annan insikt i klass med korttidsfasta även på andra områden.

Finans/bankvärlden är åtminstone i stort behov..

Tillgång och efterfrågan, svårt även för ekonomer

Marian Radetzki 2005:

Med förväntade tillskott till produktionskapaciteten kan priset hamna på 25 dollar år 2010, knappt hälften jämfört med i dag

Marian Radetzki 2012 i en recension av Alekletts bok Peeking at Peak Oil:

“Energiekonomer kommer säkert att förundras inför frånvaron av ekonomisk analys i boken. De som följt Peak Oil’s historia kommer inte att förvånas. Rörelsens världsuppfattning vilar på föreställningen att geologiska insikter en gång för alla bestämt storleken på utvinnbara kvantiteter av olja, så ekonomiska faktorer som priser och investeringar kan inte ha någon betydelse i sammanhanget. Aleklett och hans trosfränder går längre än så, och refererar till “flat earth economists”, ett pejorativt epitet, när de möter kritik på ekonomiska grunder.”

Ibland undrar man hur det är ställt med energiekonomernas ekonomiska analyser. Det är lätt att få en känsla av att den ekonomisk analysen har ett begränsat värde. Åtminstone när den är så frikopplad från den geologiska verkligheten som i Marians värld.

Läs också Cornucopias träffande allegori över debatten om peak oil.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...